Kommer jag att låta likadant i skolan imorgon ...?

I natt, mellan söndag och måndag, kommer jag hem!

Jag och Irina (som tagit bilden på mig) tog oss en promenad i den stora parken Tiergarten en eftermiddag under vistelsen i Berlin. Tiergarten i Berlin är ungefär som Hyde Park för London eller Central Park för New York - det kallas "Stadens gröna lunga". Där fanns det stora gräsmattor där folk hade picknick eller lekte med sina barn eller hundar och en massa grusgångar som många gick eller cyklade på. Både jag och Irina fotade som tokar och njöt av den vackra, nyanlända våren! 

Viktoria frågade mig sent natten innan hon åkte iväg ifall jag kunde tänka mig att gästblogga för henne. Klart att jag ville det! Jag har haft en mängd bloggar genom åren men den första riktiga bloggen skapade jag faktiskt med Viktoria och en f.d. vän som heter Nathalie. Den hittar ni här.

Vi gick i samma klass på Väster från sjuan till nian. Och när jag tänker på vårt bästa minne så är det den kvällen som vi tre var med vår klass på en liten examensresa. Vi tre satt nere vid havet och larvade oss. Vi tog fina kort och pratade om livet. Vi var lyckliga och det var slutet på vår barndom tänkte vi, eller i alla fall jag. Det var de sista dagarna innan vi skulle  ge oss ut i gymnasielivet. Alla på olika skolor, olika linjer.

Jag och mina fina vän Viktoria ar känt varandra i ungefär fem år. Eller, det tidigaste minnet jag har av henne är att hon och jag och hennes lillasyster Veronika lekte ihop min första sommar här, vilket var år 2002 om jag inte missminner mig helt. Sjukt att vi många år senare blev bästa vänner. Vi har gjort så mycket ihop, utflykter med mopederna, dagar med shopping, myskvällar och fester. Viktoria är en av mina närmaste vänner och att välja ett minne känns så konstigt. Vi spenderade nästan varje dag i tre år tillsammans, det ger rätt många minnen. Och nu är vi dessutom arbetskamrater.

Men måste jag verkligen verkligen välja ett enda minne så är det ett ganska nutida. En morgon i vintras åkte hon med bussen och följde med mig till skolan men hon hade håltimma sa hon och skulle gå och plugga körkortsteori. Jag gick på lektion och sedan får jag ett sms. "Kan du komma upp till ditt skåp? Jag behöver prata med dig om en grej." Jag blev fruktansvärt orolig och sprang upp till mitt skåp. Där står hon, och ser så otroligt ledsen ut. Sedan säger hon "..jo asså... JAG HAR TAGIT KÖRTKORT!" Samtidigt som hon tar fram lappen som säger att hon klarat teorin och uppkörningen. Vi hoppade runt och kramades och skrek och skrattade i säkert fem minuter.

Viktoria är en sån vän som ställer upp när man behöver henne. Förra onsdagen kom hon hit på sin lediga dag för att hjälpa mig med matten så att jag skulle klara provet i fredags. Ett annat minne jag har är när jag organiserade en överraskningsmiddag för Viktoria. Vi överraskade henne på en pizzeria i stan och jag hade gjort en film åt henne med bilder och musik och minnen. Många utav bilderna på mina väggar är på mig och Viktoria och efter min egen blogg är Viktorias den jag klickar mig in på så fort jag sätter på datorn.

Det bästa på hela Berlin-resan historiskt sett, var nog besöket på det judiska monumentet. Det är en himla massa cementrektanglar som man kan gå mellan mitt i centrala Berlin, ungefär som en labyrint fast du ser alltid utgången. Marken inuti monumentet går upp och ner, och i mitten är alla rektanglar flera meter höga. Det var verkligen en upplevelse att gå genom där, för det kändes som att man inte riktigt visste vad som skulle hända.

Istället för *** kan du klistra in saker som Andra Världskriget, träd, stress eller liknande. Anpassa frågorna efter ditt ämne och lycka till med pluggandet!