Decemberpepp med lussebullssmak

 
Jag förstår inte att det är december imorgon! Första advent! Det är galet vad tiden går fort! Om några dagar har jag spenderat hela fem månader här. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det - på all franska jag har lärt mig, alla fantastiska människor jag har träffat ... På tal om fantastiska människor så kom min kompis Diana häromdagen på idéen att det skulle vara mysigt att ha lussebullar till advent, vilket jag tyckte var en superbra idé! Därför spenderade vi i fredags tre timmar i köket med att julbaka! 
 
 
Vad är julbak utan mysig julmusik spelandes i bakgrunden och halva ansiktet täckt av mjöl? Utan prat om julklappar och julminnen medan degen knådas och formas? 
 
 
Lussebullarna tog lång tid att göra, men de blev i alla fall riktigt mumsiga! Det är kul att ägna sig åt bara en sak en stund och jobba med sina händer, allt medan man umgås! 
 

Att ge bort något med hela sitt hjärta

Vem kan den här snubben vara ...?
 
I september satt jag och funderade på juletider (fråga mig inte varför) och så tänkte jag på att jag inte skulle ha någon julkalender i år. I min familj har alla varsin handsydd julkalender med ringar där vi hänger upp en godis per dag. Kalendrarna är otroligt fina - jag tycker speciellt om min egen jättemycket, delvis för att jag vet att det är min mamma som har gjort den med massa kärlek. Då slog det mig som en blixt från klar himmel hur roligt det skulle vara för mig att sy en julkalender till mina värdbarn!!
 
 
Jag älskar att ha ett projekt att jobba på och det här passade ju perfekt när det började bli lite kallare, höstigt väder och jag helst ville sitta inne i min studio om kvällarna ändå. Tillsammans med en kopp te plus gamla avsnitt av Vänner och mysigheten var gjord! På bilden ovanför ser du mig när jag precis hade sytt klart tomten så att man faktiskt kunde se att det var en tomte. Jag var så himla glad då, efter 1,5 månads hårt arbete!
 
 
Här syns min tomtes utveckling! Han fick skor, ben, kropp, armar, mössa, ansikte och lykta! Jag tänkte att det nästan skulle kännas lite sorgligt att skiljas från honom nu när december stundar, vi har ju spenderat två månader ihop! (Men det ändrades när jag gav bort honom - läs vidare ...) 
 
 
Slutligen sydde jag på nummer, ringar och sedan själva godiset! Svenskt godis, självklart! Och eftersom det är två barn, men jag inte hade tid att göra två kalendrar, så fick det bli två godisar i varje ring - så den ser ju helt fullproppad ut, haha! 
 
 
På onsdagar är jag ju med barnen hela dagen, så jag bestämde mig för att ge den på kvällen. Då är hela familjen samlad och dessutom är det ju en fördel att jag kunde locka Valentin till att sköta sig hela dagen genom att säga: "Om du är riktigt snäll idag så ska du få en överraskning till kvällen!". 
 
Jag hade slagit in kalendern i två plastpåsar (mycket fult) och gömt den i en av barnens garderober. När jag och Valentin öppnade den hoppade han nästan upp och ner av upphetsning. Alla barn älskar väl presenter...? Sedan när han såg den tappade han nästan hakan och sa bara: "Wow .... Godis!!!!". Adrien försökte nappa åt sig några godisar direkt, haha. Det var så roligt att ge bort kalendern för de blev allihopa så glada! När min värdmamma påminde Valentin om att tacka mig så kom han fram till mig och sa helt seriöst "Tack så jättemycket Viktoria, för den här superfina presenten! Jag älskar dig!". Världens gulligaste!! Vilken härlig känsla det var att ge bort den. Jag älskar att göra andra människor glada! 

Wrooom, här kommer mellanmålet!

 
För en vecka sedan bestämde jag och Diana att vi skulle vara kreativa med barnens eftermiddagsmellanmål. Så medan de fyra barnen sprang runt i huset och lekte, ställde au pairerna sig i köket och blandade ihop en sockerkakssmet (minus bakpulver plus små chokladbitar) som vi sedan hällde i en speciell form. Resultatet blev ... kakor formade som bilar!
 
Gissa om barnen uppskattade det! De två större killarna på 4 och 5 år var alldeles galna medan de åt och lekte med sina bilar. Lilla Adrien på 2 år som är helt frälst åt bilvärlden gjorde inget annat än att köra runt med sin kaka som om det var en riktig leksaksbil. När jag visade att han skulle äta den blev han missnöjd, för då blev det ju ett hål i hans fina bil! Haha, det är roligt att hitta på nya saker för att göra barnen glada och överraskade! 

Julkänslorna glittrar efter en promenad i staden

 
Just nu sitter jag på söndagskvällen och lyssnar på härlig julmusik för första gången i år och stämningen i min studio är så lugn och mysig! Jag bara slappnar av efter en händelserik dag och njuter av att alla måsten är borta nu när jag avklarat läxor också. Julkänslorna poppar inuti mig som popcorn i takt med Michael Bublés julsånger och jag längtar så efter december!

Den här dagen har bjudit på mycket kul. Jag startade den med att bjuda min vän Diana på pannkakor till brunch (jag vet, vem skulle inte vilja vara kompis med mig? Blink, blink!) och på eftermiddagen begav jag mig till latinkvarteren tillsammans med min klasskompis Nathalie.

 
Vi letade upp ett café som heter Le Procope eftersom vi hade blivit tipsade av vår litteraturlärare att det var ett fint och gammalt café där skribenter ofta satt och skrev förr. Det grundades 1686 (wow!) och har en riktigt intressant historia. Om jag inte minns fel sade min lärare att det var Paris allra första salon de thé (café)!   

 
Cafét var så vackert både på utsidan och insidan med gulddetaljer överallt och juldekorationer. (Jag har gått runt hela dagen och sagt "Nathalie, kolla där vad fina dekorationer! Och där! Och DÄR!")

 
Vi beställde varsin chocolat chaud och det var den absolut godaste varma chokladen jag har druckit i hela mitt liv! Riktigt dyr, men vilken kvalité!

 
Efteråt bestämde vi oss för att promenera runt och prata. Vi gick ganska långt: ända från latinkvarteren, över bron Pont des Arts (bilden ovan), genom trädgården Jardin des Tuileries och längs hela Champs-Élysées till Triumfbågen! Det tog runt två timmar, vilket betyder att vi fick mycket tid för att samtala! Vi pratade om jul, Astrid Lindgren-sagor och skämtade massor om ord på våra olika språk. Det var underhållande att försöka lära varandra ord och uttryck på svenska/tyska! 

 
Ett parisehjul är uppsatt på Place de la Concorde, som lyser så fint. Här fotograferade jag det från trädgården Jardin des Tuileries när dagsljuset är på väg att försvinna. Jag borde åka upp i parisehjulet, vilken fin utsikt det måste vara där uppifrån!

 
Vi avslutade promenaden med att gå på Champs-Élysées och titta på den numera upplysta avenyn. Jag gillade speciellt de fina dekorationerna i rondellen där gatan Franklin D. Roosevelt korsar Champs-Élysées. Massor av blåa ljusklot som de ovan, plus granar i bakgrunden. Åh, så fint ... Och vilken fin dag! Det har bara varit en sådan där dag när jag uppskattat livet och allt vackert som kommer med det!  

J'aime #1

När jag bläddrade bland alla tusentals bilder på min hårddisk hittade jag mina gamla "Jag gillar"-bilder, som jag gjorde för två år sedan. De gjorde mig så glad och påminde mig om den tiden när jag fotade VÄLDIGT mycket. Nu för tiden fotar jag fortfarande en del, men inte alls lika mycket som innan Frankrike. Nåja, här är några av dem jag hittade som charmade mig speciellt mycket. 

 

Dessutom blev jag så inspirerad att jag bestämde mig för att göra en ny, fransk version! Här är några av de sakerna som jag gillar just nu! 

J'aime des cafés - Jag gillar caféer 

J'aime des ballerinas - Jag gillar ballerina 

J'aime du romantisme - Jag gillar romantik 

J'aime de la spontanité - Jag gillar spontanitet 

J'aime le coucher de soleil - Jag gillar solnedgången 

Jag skriver så mycket på franska på bloggen nu för tiden så snart är ni alla fransktalande! Men jag är så galen i språket att jag inte kan lämna det ifred! 

Vacker på en torsdag

Nuförtiden syns jag oftast i en turkos jacka, med vita hörlurar i öronen och gärna ett par svarta stövlar med klackar när jag vandrar på Champs-Élysées och försöker vara åtminstone lite chic som en fransyska!
 
Under torsdagen igår så var jag tydligen väldigt vacker. "Tydligen?" tänker kanske du. Jo, två händelser gav mig detta intrycket, som jag ska berätta om. 
 
Först hade jag min atelier littérature jeunesse (en lektion i barn- och ungdomslektyr). Vi elever hade precis satt oss och läraren hade hälsat och bläddrade bland sina papper innan hon skulle starta upp lektionen. Plötsligt säger hon (på franska): 
"Viktoria?" 
Jag svarar: "Ja?" 
"Den vackraste flickan?" 
Jag kollar på henne lite fundersamt innan jag svarar: "Tack ...?" 
Hon börjar skratta och säger "Viktoria, den vackraste flickan i klassen! Nej, jag menar att ville du ha texten 'Den vackraste flickan' som du inte fick förra veckan?" 
 
Okej, så den delen var ett litet missförstånd. Ett underhållande sådant dock, haha! Senare samma dag skulle jag gå och hämta Adrien, 2 år, från hans dagmamma. Som vanligt ropade han glatt "Gedä!" när han såg mig och kastade sig i mina armar, den härliga killen. (Han pratar inte så bra än, utan kallar mig fortfarande "Gedä" - hur han fick fram Gedä från namnet Viktoria har jag ingen aning om).
När jag satte på honom hans mössa såg han så gullig ut så att jag sa: 
"Adrien, tu es beau!" (Adrien, du är fin!) 
Då så tittade han på mig och sa: "Tu es belle, Gedä." (Du är vacker, Gedä.) 
Det var så sött att mitt hjärta höll på att spricka! En liten tvååring som säger detta med sitt halvaktiga bebisspråk. Jag och dagmamman skrattade så åt detta! 
 
Så tja, tydligen så var jag rätt så vacker igår. Hur tillförlitliga källorna är, det låter jag er döma själva, haha! 

 
Dagens uttryck: Ah bon? 
Uttal: [Abå]
Översättning: Verkligen? 
I ett sammanhang: 
- Je vais casser toute la maison si je n'aurai pas un bonbon! 
- Ah bon? Tu va la casser? 
- Jag ska göra sönder hela huset om jag inte kommer få en godis!
- Verkligen? Ska du göra sönder det? 
 
Det här uttrycket kände jag igen redan innan innan min tid i Frankrike, men jag kunde inte säga det naturligt. Jag tänkte i våras "Åh, jag önskar att jag kommer kunna säga 'Ah bon?' automatiskt någon gång ..." Och numera så gör jag det, och älskar det! Superfranskt! 

Katten och solen


Eiffeltornet skiner ut mina solstrålar i natten ♥
 
Som jag har nämnt förut så tar jag ju franskalektioner här i Paris, på skolan France Langue. Där finns det två olika sorters lektioner: en mer traditionell där vi lär oss grammatik, vokabulär, muntligt, skriftligt m.m och en annan som kallas för en atelier där man lär sig om ett speciellt ämne för att förbättra sin franska. Min atelier är littérature jeunesse: barn- och ungdomslektyr. På den lektionen läser vi ofta utdrag ur franska böcker och diskuterar (fast mest är det läraren som pratar, även om hon gör ett gott försök att få oss att prata också, stackarn). I alla fall så har vi läst några dikter de senaste två gångerna och idag så läste vi en som var så gullig som jag bara måste berätta för er! Den är skriven av Maurice Carême och heter "Le chat et le soleil": Katten och solen.  
 
Le chat et le soleil
Le chat ouvrit les yeux,
Le soleil y entra.
Le chat ferma les yeux,
Le soleil y resta.

Voilà pourquoi, le soir
Quand le chat se réveille,
J'aperçois dans le noir
Deux morceaux de soleil.
 

Åh, den är så fin! Jag ska översätta den, även om det inte blir lika fint på svenska eftersom att den inte kommer rimma längre. Men den är fortfarande söt.
 
 
Katten och solen
Katten öppnade ögonen,
Solen sken in.
Katten stängde ögonen,
Solen stannade kvar.

Det är därför, på kvällen
När katten vaknar
Ser jag i mörkret
Två strålar från solen
 
 
◊◊◊
 
Dagens ord: apercevoir (verb)
Uttal: [apersevoar]
Översättning: att se, märka / förstå, inse
I en mening: J'aperçois des nouvelles choses tous les jours! - Jag märker nya saker varje dag! 

Åh, jul ...!

Bild från julmarknaden på Champs-Élysées, som jag besökte med min vän Amy i söndags!
 
Jag börjar bli riktigt exalterad över att det snart är jul! Det ska bli hur kul som helst att åka på "Sverige-semester"! Jag längtar massor - på ett positivt sätt. Det betyder att jag trivs superbra här, men tycker att det ska bli roligt med en roundtrip till Sverige också. Jag längtar efter att fira jul och min födelsedag i förskott (jag blir 20 år i januari) tillsammans med familj och släkt, att träffa mina kompisar och bara njuta av att prata svenska hela tiden och att alla förstår mig! Fast jag har pratat med min kompis Katarina som också är au pair här i Frankrike, en timmar utanför Paris, och vi har kommit överens om att när vi är hemma över jul borde vi träffas på ett café och prata franska för att hålla uppe språket (och för att göra alla svenskar förvirrade, hihi)

Det tog mig 4,5 månad att kunna läsa en tidning

 
Helt spontant bestämde jag mig igår för att köpa en tidning när jag befann mig bredvid ett vanligt tidningsstånd (som i Paris heter "Presse"). Jag och en kompis hade precis haft vår måndagslektion i franska tillsammans och medan hon var inne på boulangeriet för att köpa en smörgås, så stod jag vid tidningarna och mindes jag att jag dagen innan hade läst ut min bok som jag höll på med. Därför tänkte jag "Varför inte?" när jag betraktade de olika omslagen. De är ju så billiga: bara 2,20 euro! (Cirka 20 svenska kronor).

Tidigare under min vistelse här har jag köpt två franska tidningar, det var alldeles i början. Jag lusläste dem inte direkt, haha. Jag hade då ännu inte börjat mina franskalektioner och hade bara varit i Frankrike i en-två månader. När jag köpte min allra första tidning var jag så exalterad att börja läsa, men jag fann att jag inte förstod tillräckligt mycket för att kunna läsa texterna med flyt och förstå detaljer. Så varje gång läste jag i fem-tio minuter och sedan lade ifrån mig tidningen av ren utmattning.

Som du kanske förstår hade jag inte stora förhoppningar över min nyinköpta tidning från gårdagen, men tänkte att det kunde vara lite småtrevligt att köpa en ändå. På eftermiddagen efter lunch kurade jag upp mig i min soffa och tänkte ge den ett försök. De fem-tio minuterna gick förbi ... och sedan ytterligare fem-tio minuter ... och ytterligare igen ... Jag blev helt uppslukad av den! Jag läste texterna och förstod sammanhanget och orden så bra att jag kunde hoppa över de ord eller enstaka meningar som jag inte riktigt förstod. Jag var så nöjd! Alltså, det tog fyra och en halv månad i Frankrike för mig att kunna läsa tidningstexter utan ordbok. Det här framsteget beror väldigt mycket på allt jag har lärt mig i skolan här. Flera gånger när jag läste så kände jag igen grammatikdetaljer och glosor som vi har gått genom på lektionerna. Det är så härligt att känna att jag utvecklas och får använda allt jag lär mig!

 
Att lära sig ett nytt språk är så spännande! I början och stundtals av tiden känns det som att allt står stilla och att man absolut inte förstår eller lär sig någonting. Sedan, en månad senare, så upptäcker man en dag att man kan massa saker som man inte kunnat förut! Att lära sig ett nytt språk är inte en rutschkana som man klättrar uppför - det är en trappa. En dag märker man att man har tagit ett nytt steg upp utan att riktigt veta hur.

Några steg som jag har tagit inom inlärningen av franska:
  • Start: Jag anländer till Frankrike den 5 juli 2013 och förbluffas av att byta språk och är helt inkapabel till att prata franska och flyr istället till engelska. 
  • Steg 1: Efter en vecka är chocken över språkbytet borta och jag börjar kunna försöka prata stapplande franska själv. Fortfarande måste jag översätta saker i huvudet både när jag själv pratar och när andra pratar med mig. 
  • Steg 2: Efter ca en månad upptäcker jag att jag kan prata enkelt om väldigt familära saker, som jag pratat om varje dag, till exempel dagsrutinerna med mat, bad, sömn osv. Jag förstår mer och mer franskan som jag hör runtomkring, främst från mina värdföräldrar. 
  • Steg 3: Efter två månader kan jag ha lättare konversationer där jag inte behöver tänka så mycket på vad det är jag säger och jag behöver inte längre översätta allt i mitt huvud. 
  • Steg 4: Efter tre månader kan jag föra konversationer, ställa och svara på följdfrågor och ge mina åsikter på ämnen med någorlunda bra grammatik. Om det är något ord jag inte vet så kan jag normaltvis förklara mig fram till det. 
  • Steg 5: Efter fyra månader har jag lärt mig mycket viktig grammatik, som hur man böjer vissa svårare verb i dåtid, olika sorters ordföljder och börjar kunna använda verbformen subjonctif. Det är lättare att skriva korrekta texter än att prata dem, men fortfarande är talet mycket bättre än i början. Min vokabulär har utvecklats och jag inser att texterna jag skriver nu hade jag aldrig kunnat förstå för ett halvår sedan.
 

Nyfiken på fransk musik?

Jag lyssnar då och då på radio när jag är i min studio och hör vissa låtar som är riktigt bra och jag gärna vill kolla upp på internet senare. Men det är lite svårt att hitta dem, då radiopratarna inte läser upp låttitel och artister speciellt ofta. Eftersom jag tyckte att det skulle vara kul att lyssna på lite fransk musik, så frågade jag istället mina värdföräldrar om tips på franska artister och låtar. Jag hittade några favoriter bland deras förslag, som jag tänkte dela med mig av! 

Min favorit var artisten M, som har gjort en massa bra låtar och nu har övertagit större delen av min nuvarande spellista på Spotify. Jag gillar hans musikvideo till låten "Mojo" med knäppa, roliga danssteg som utspelar sig på olika slumpmässiga ställen i Paris - här är den: 

 
 
En populär, fransk sångerska är Vanessa Paradis (som är/var gift med Johnny Depp). Låten Les Espaces & Les Sentiments, som jag lagt upp här nedanför, spelas på radion ofta: 



Ännu en låt som spelas på radion ofta: 



Slutligen är här en lite äldre låt, som jag också gillar: 

 
 
Jag ska försöka att lyssna mycket på fransk musik nu, så att jag hittar mina favoriter och när jag senare i livet lyssnar på dem låtarna kommer jag att kunna tänka tillbaka på min tid i Paris! 
 
 
Dagens ord: espace (m)
Uttal: [äspas]
Översättning: utrymme, rymd
I en mening: Quand j'y emménage, je vais utiliser l'espace dans le salon pour danser. - När jag flyttar dit ska jag använda utrymmet i vardagsrummet till att dansa. 

Internationella skridskoprinsessor

 
Snön har lagt sig i Paris ... eller? Nej, jag skojar bara! Idag på eftermiddagen var jag spontan och hakade på några tjejer som skulle åka skridskor! Jag såg inlägget i en au pair-grupp på facebook och bestämde mig för att göra dem sällskap. Bredvid en julmarknad på Champs-Élysées finns en isbana uppbyggd, där det kostar 10€ att åka hur länge man vill och hyrning av skridskor ingår. Perfekt lördagsunderhållning!

 
Det var en härlig internationell blandning med tjejer från USA, Tyskland, Schweiz, Tjecko-Slovakien och Sverige (och kanske även något mer land). Därför blev det en engelsktalande eftermiddag, vilket var så kul eftersom det mest har varit svenska och franska för mig ett tag. En språktok som jag älskar att byta mellan alla olika!

 
Det var en fantastisk känsla att stå på skridskor igen! Som vanligt var jag ganska försiktig i början, men blev modigare ju längre tid jag åkte. Dessutom var det ännu roligare än skridskoåkning i en hall, eftersom här så var det utomhus, det spelades det musik, en massa juldekorationer var uppställda och det fanns fina ljus överallt. Det var lite party över det hela - speciellt när det blev mörkt!

 
Här har vi hela gänget au pairer som var med på skridskoutflykten!

 
Edwina var rena rama skridskoprinsessan!

 
Vi åkte i kanske 1,5 timme och vi hade precis rätt timing: vi började strax efter fyra på eftermiddagen och slutade runt klockan sex, vilket betyder att först åkte vi medan det var helt ljust och i slutet var det helt mörkt så att alla fina lampor lyste! 

 
De sista varven njöt jag bara av att titta runt överallt på de vackra dekorationerna, suga in musiken och stämningen och bara tänka "Wow, vilken magisk kväll ...". Jag tycker att det är viktigt att ta vara på fina stunder som dessa. Man ska njuta medan man håller på med det - när ska man annars göra det?  
 
◊◊◊
 
Dagens ord: patin à glace
Uttal: [patà a glass] 
Översättning: skridskoåkning
I en mening: C'était sympa aujourd'hui, j'ai fait du patin à glace avec quelques amis! - Det var trevligt idag, jag åkte skridskor med några kompisar! 

Frågor om livet och språket i fransoslandet

 
 
Fråga från Emelie om inlägget Det här är jag
Så härligt beskrivet, och kul att uppleva lite nya sidor av sig själv.. Blir helt studsig när jag läser om hur du beställer crêpes - själv älskar jag crêpes! 
Har du någon favoritsmak? ;) 
Och kan du bjuda på något nytt franskt ord du lärt dig på sista tiden, tro? Lite som "dagens ord"? Vore jättehärligt! 
 
Svar: 
Hejsan Emelie! Eller hur - det är svårt att inte bli studsig när det talas om crêpes!! Min favoritsmak är nutella-banan, mums! Jag har även smakat på nutella-jordgubb och bara enkel nutella (klart att de också var goda!). Det är populärt med nutella i Frankrike, kort sagt! 
Vilken rolig grej! Jag kan absolut klämma in lite "Dagens ord" här och var till alla franska-älskare där ute! Jag ska försöka ta ord som jag hart lärt mig här och använder väldigt ofta. Det första som slår mig är följande: 

Dagens ord: rentrer 
Uttal: [rantré] 
Översättning: att gå hem
I en mening: On va rentrer dans cinq minutes, les enfants! - Vi ska gå hem om fem minuter, barnen! 

 
 
 
Fråga från Emelie om inlägget Artig som en fransos
Sådan härlig liten reflektion. Vad är den franska motsvarigheten för att vinka? Hur säger man det på franska - nu blir jag ju nyfiken! ;) 
Och jag kan hålla med dig om det är med den svenska beröringsrädslan - jag själv är lite ovan hur nära man ska komma när man hälsar, även i Frankrike. Har det någonsin känts lite konstigt eller obehagligt att gå nära och ge bisous? 
När jag var i Paris senast blev jag kallad Madame hela tiden (förut brukade det alltid vara Mademoiselle).. Jag tror det var för att jag gick med min pojkvän bredvid, och folk började tro mig som gift? Eller vad tror du? Trots allt har jag fått höra att jag ser ut som 17 år, haha!
 
SVAR: 
Hej Emelie och tack för ännu en härlig kommentar! 
Den franska motsvarigheten för att vinka är "faire signe" (göra tecken) eller "saluer de la main" (hälsa med handen). Men jag har aldrig hört någon säga det, eftersom fransoser inte vinkar så ofta (och inte pratar om det heller, haha)! 
 
Angående fransosernas minimala personliga utrymme jämfört med svenskarnas, så kändes det konstigt i början. Att veta vem man skulle ge bisous till, vilken kind man skulle börja på och så var det underligt att vara så nära någon som var praktiskt taget okänd för en själv. Innan Frankrike så var de enda personerna som jag släppte in inom min armlängds avstånd sådana som jag kände mycket väl och kramade. Att ändra från detta till att kindpussa praktiskt taget okända personer var väldigt underligt, men nu har jag vant mig. Det känns lika naturligt som att skaka hand med människor! Fast bisous är mycket trevligare, det känns som att man släpper barriären och blir bekanta snabbare på det här sättet. 
 
Jag tror att du har rätt i dina misstankar om att folk antog er som gifta! Ditt utseende kan ju ljuga om din ålder och enligt vad jag har uppfattat så är det vänligare att kalla någon Madame fastän hon är en Mademoiselle än om situationen är den omvända! Jag fick även en kommentar på bloggen om att det pågår en debatt i Frankrike nu att börja kalla alla kvinnor för Madame, precis som att alla män kallas för Monsieur, så det kan även vara därför! 

Det här är jag

 
En normalitet har infunnit sig i mitt liv. Måndag till fredag mellan kl. 16 - 20 är jag au pairen Viktoria (lägg märke till det franska uttalet [Viktårrria] som jag tänker i mitt huvud, haha!). Det innebär en leksam men ansvarsfull tjej vars dagar fylls av busig kurragömma, oändligt billekande, skrattiga kittlingar och spring på lekplatsen - men även tillrättavisande, bad åt barnen (där jag blir mer eller mindre genomblöt själv), matning (där maten mer eller mindre hamnar på golvet) och då och då läggning. 
 
Sedan finns det eleven Viktoria, som går i skolan måndagar och torsdagar för att lära sig franska. En tjej som alltid vill göra sitt bästa, men nästan alltid sparar arbetet till sista sekunden. Jag är en ambitiös elev, men fortfarande lite skoltrött efter tre tuffa år på natur. Fast dock vill jag ju hemskt gärna lära mig franska, så det är värt mödan att kämpa sig genom skoltröttheten. Att dessutom märka då och då hur mycket jag har lärt mig är en otrolig motivation! Det märks inte hela tiden, utan helt plötsligt upptäcker jag att jag är lite bättre än till exempel för en månad sedan! 
 
På helgerna är det ofta den Frankrike-älskande, Paris-galna Viktoria som tar över. Den som älskar att upptäcka allt okänt, sedan fotografera det, dansa, fika, beundra omgivningen, prova nya matupplevelser och njuta av sin tid här i Paris. Den som blir urglad när crêpesförsäljaren vid Eiffeltornet ger henne en komplimang för hennes franska när hon precis pratat svenska med sin kompis och sedan bytt i samma andetag till att beställa en crêpe på rätt så bra franska - om hon får säga det själv. 
 
 Bilder från Sacré-Coeurs torn, tagna av min vän Emelie som var här på besök

För att återgå till att prata i förstaperson, så är jag ju mestadels en blandning av alla olika sidor av mig själv. Det har blivit normalt att vara de här sidorna, och det känns jätteskönt. Jag gillar nya Frankrike-Viktoria. Hon är härlig! Som den gamla Viktoria, fast lite modigare, lite skickligare på franska - och lite mer förtjust i franska bakelser, haha! 

Nattliga insikter

 
De senaste dagarna har spenderats på ett lugnt sätt, med inget mer ansträngande än att ta hand om två vilda småpojkar. Okej, på fritiden har jag tagit det lugnt i alla fall. Stannat inne när det har spöregnat och tagit promenader när solen kommit fram. Snytit mig, hostat och nyst. Japp, jag har återvänt till förkylningens underbara värld. Den för tydligen med sig underliga tankar. 
 
I natt sov jag dåligt eftersom jag är lite sjuk och det gjorde att jag vaknade 04.50 på morgonen, snustorr i halsen. Så jag gick upp och tog ett glas vatten, snöt mig och sedan satte jag mig på sängen i mörkret och bara stirrade en stund. Då insåg jag att jag var alldeles ensam. I ett kolsvart, litet rum. I ett lägenhetshus fullt av (för mig) utländska främlingar som jag knappt förstår. I Paris. I Frankrike. Jag bor ensam i ett litet, svart rum i Frankrike, tänkte jag i nattmössan. Ibland inser jag sånt, och det är lika roligt (och/eller konstigt) varje gång. Jag har alltid tänkt att jag skulle finna det lite läskigt att skaffa en lägenhet i Göteborg om några år, men jämfört med det här kommer det ju vara rena barnleken! 

Artig som en fransos

 
En sak som jag har funnit framträdande i det franska samhället är fransosernas enorma artighet. I början innan jag kom hit var jag lite nervös över fördommen att fransoserna har ett väldigt hett temperament, men när jag väl hade spenderat några månader här insåg jag att fördommen inte stämmer speciellt ofta. Tvärtom. Fransoserna är så artiga! Tro det eller ej, men som en ung tjej i Paris händer det ibland på dagtid att jag känner mig som att jag blir behandlad som en liten prinsessa på gatorna, haha! Speciellt av männen. De håller upp dörrar, låter mig gå före om vi kommer fram samtidigt till något eller liknande. Riktiga gentlemen! I Sverige är det helt enkelt att den som kom först får gå in först, eller motsatsen: "Du får gå in först." - "Nej, gå du." - "NEJ, DU!" 
 
Fortsättningsvis visas hövligheten när fransoserna ska umgås. När man kommer till en samling av vänner ska man hälsa på alla personer i rummet, enligt vad jag har uppmärksammat. Oftast med bisous, men ibland med handslag. Det är en annan skillnad jag har märkt mellan Frankrike och Sverige: när man hälsar här så rör man alltid vid varandra, antingen genom bisous eller handslag. I Sverige tycker vi väldigt mycket om att vinka. När vi hälsar så kramas vi när det gäller nära vänner eller släkt, men oftast så är det bara "Hej!" vilket då och då följs av en liten handrörelse. Men det är väl inte så konstigt med tanke på hur stort vårt personliga område är (armlängdsavstånd), jämfört med fransosernas nästan icke-existerande. Förresten är det intressant att på franska finns det inte ens ett ord för att vinka, haha! Det franska uttrycket för att vinka är ordagrannt översatt att "ge tecken" eller "hälsa med handen"
 
En annan artighetsgrej är att alla här är väldigt noga med att kalla varandra för Madame eller Monsieur. Jag tycker mestadels om att alla har titlar, det känns så fint och gammaldags. Om man vistas i det franska samhället - på gator och i affärer - så är det nog följande ord man hör oftast: 
 
Pardon  eller  Bonjour  eller  Merci  följt av  Madame  eller  Monsieur.  
(Översättning: Ursäkta / Goddag / Tack + Fru / Herrn).
Om du kan de orden kommer du klara dig fint här - blink, blink! 
 
Själv föredrar jag att bli kallad för Mademoiselle (Fröken). När fransoserna säger Mademoiselle till mig blir jag alltid glad, hihi. Jag känner mig så ung och fransk då! Men när jag har barnen med mig blir jag oftast kallad för Madame ... Varje gång det händer tänker jag: Usch, så gammal ser jag väl inte ut att vara?
 
Avslutningsvis kan jag berätta att jag tycker att jag själv har blivit mycket artigare efter mina fyra månader här. Jag lägger mycket oftare till " ... är du snäll" på vanliga svenska fraser som till exempel: "Ge mig den där!"
 

Dansfin för charleston!

 
Nu är jag ensam igen i min studio efter att ha vinkat av min vän Emelie på busstationen i fredags. Vi hade en härlig vecka tillsammans, men dock väldigt utmattande med alla turer över halva Paris var och varannan dag, haha! Nu är det dags att gå tillbaka till gamla rutiner - lite lugnare. Men inte allt för lugna, så klart ... 
 
Så här dansfin var jag igår eftermiddag två minuter innan jag skulle ut genom dörren för att hoppa på metron mot min danslektion! Som vanligt var jag lite nervös innan, men det släppte så fort jag tog första danssteget. Stämningen är så härlig därinne. Nu börjar jag så smått lära känna människorna där också, så då är det lite bisous och hälsningar när vi börjar, vilket är trevligt! 
 
Det är alltid två olika danser vi gör under timmen, och igår började vi med att repetera några steg i jive som redan satt bra för mig så det var bara att njuta. Sedan skulle vi göra en ny dans, som var en av de roligaste jag har gjort: charleston! En gammal dans från 1920-talet, som bara lyser av glädje i varje steg. Kolla på starten av videon nedan för att se hur dansen och musiken är. Självklart var våra steg lättare än dem i videon, men det var grymt kul i alla fall! 
  


UPDATE: Jag fick ett tips på en charlestonvideo från Let's Dance när Alexander Rybak dansar, som är väldigt bra! 

 

Det här var min Halloween!

 
Jag har ju helt glömt bort att berätta hur jag spenderade min Halloween här i Paris! Under dagen var jag och Emelie ute på gatorna och virrade, och då såg vi flera butiker som var pyntade. Till exempel Starbucks i Montmartre (på bilden ovan) var inte dåliga med spindelnätet ...!

 
Lika duktiga hade flera andra barer och butiker i Marais varit på att pynta!
Andra tecken på att det var Halloween var till exempel att flera barn man såg på gatan och metron hade på sig häxhattar och bar kvastar: urgulligt! 

 
Godisaffären La Maison Georges Larnicol i Montmartre hade skapat olika sorters detaljerade, dyra chokladkreationer med Halloweentema!

 
På kvällen struntade vi i kostymer och klädde oss fina istället: Emelie, Diana och jag för att gå ut på klubben Queen på Champs-Élysées och dansa! Det var riktigt spexat därinne med döskallar hängande från taket, häftiga ljuseffekter, grym musik och en slags dansshow av några läskiga clowner vid 01 på natten. Kort sagt en riktigt bra Halloween!

Paris, Paris, Paris - jag tröttnar aldrig på namnet!

Njuter av höstiga dagar utanför Louvren! (Jag älskar den dimmiga fontänen ...!)
 
Det finns många fördelar med att ha min fina vän Emelie här på besök. Inte bara är det kul att umgås med henne och att ha en rumskompis, utan även har jag fått tillbaka ett stycke av känslorna jag hade när jag precis kom till Paris och allt var nytt och fantastiskt. När jag kollade på varenda byggnad och tänkte "Wow ...!". Emelie ser staden med onyanserade ögon och beundrar allt för första gången - den lyckosten! Jag älskade den känslan! 
 
Själv är jag fortfarande imponerad så klart, men det är omöjligt att fokusera på sådana saker i flera månader. Jag har börjat vänja mig vid staden, vilket nödvändigtvis inte är helt negativt. Det betyder också att jag trivs bra och känner mig hemma här. Oj, jag skrev jag verkligen det där? "Känna mig hemma här". Det är med på min lista över saker att göra i Paris! Så härligt, då kan jag kryssa av den också! 
 
 
Vi har flugit runt halva Paris under veckan, i syfte att göra Emelie bekant med alla sevärdheter, och det har varit soligt, molnigt, regnigt och blåsigt (ibland samtidigt). Här ovan har vi Louvren från "baksidan" en förmiddag när solen bestämt sig för att ära oss med sitt sällskap. Detta ställe passerade vi när vi var på väg till ... 
 
 
... bron Pont des Arts! Även kallad Kärlekens bro, eftersom det är där alla hänglås finns, som jag har berättat om tidigare. Ordagrannt betyder dock namnet Konsternas bro
 
 
Emelie och jag har varit så duktiga med kamerorna - det var länge sedan jag fotade så mycket på så kort tid! Jag har blivit lite lat med kameran men det har varit skönt med ett kort uppehåll. Fast jag ska inte säga för mycket - jag fotar väldigt mycket med mobilen också. Jag har alltid svårt för att hålla mig långt borta från fotograferande! 
 
Fotona på mig är tagna av Emelie och resterande foton är tagna av mig! 

En kväll vid Seinen

 
Under min vän Emelies första dag här i Paris promenerade vi länge, ända tills solen gick ner. Det här är en ny sida av Paris som jag inte har sett mycket av än så länge: det upplysta natt-Paris! Det var så fint att se himlens färger bakom det upplysta Eiffeltornet, och alla ljusreflektioner i floden Seinen från lampor på vägarna ... 
 
 
Samma kväll bestämde vi oss även för att köpa macaroner från Ladurée! Det var inte så mycket folk för att vara på Champs-Élysées, så som tur var behövde vi inte köa så länge. Allt var så vackert där inne - jag är svag för lyx, rosa och franskt! 
 
 
Vi tog med oss våra macaroner (och även lite baguette och ost, bara för att vara FÖR franska) och satte oss framför Eiffeltornet, åter igen tillbaka vid Seinen. Mellan 21.00 och 21.05 beundrade vi det glittrande tornet, sedan var det macaroner på schemat! Åh, de var så goda! Man märkte på konsistensen att de verkligen är välgjorda (vilket också märktes på priset ...). Vår absoluta favorit blev caramel med en gnutta salt, för det smakade exakt som det svenska julgodiset knäck! Mums! 

Uppe i Triumfbågen

 
Nu är första arbetsveckan efter fransosernas två veckor långa höstlov igång. Jag har saknat de små killarna, så det var härligt att få träffa dem igen! Än hänger min vän Emelie fortfarande kvar i min studio (det är kul att ha en rumskompis!), även fast jag har både skola och jobb denna veckan. Det blir en spännande mix! 
 
Åter till mina och Emelies äventyr! Vi var iväg på en massa saker under lovet och en av utflykterna blev till Triumfbågen! 
 
 
Vi beundrade monumentet som tillägnats en okänd, fransk soldat som dog under första världskriget. Hela byggnaden är enormt detaljerad och arkitekturen är så inspirerande. 
 
 
Sedan klättrade vi upp 284 trappsteg helt gratis (eftersom vi är mellan 18-26 år och bosatta i Europa!) och kollade på utsikten över Paris! Ännu mer Eiffeltornsfotande, nu från en ny vinkel och höjd! 
 
 
Själv var jag alldeles nyklippt, tack vare min vän Dianas mamma, och supernöjd över resultatet, så jag och Eiffeltornet poserade på bild tillsammans. (Jämför med första bilden i inlägget, som var en dag tidigare då jag fortfarande var oklippt). 
 
 
Långa Champs-Élysées, en av de 12 gatorna som går från den gigantiska rondellen kring Triumfbågen. Visste du att metrostationen under Triumfbågen heter Charles de Gaulle-Étoile? Charles de Gaulle, eftersom rondellen eller platsen där Triumfbågen står heter så. Étoile på franska betyder stjärna och syftar på att uppifrån ser platsen ut som en stjärna med alla 12 gatorna som går därifrån. Rätt så fint tycker jag. 

Vad är en au pair egentligen?

 Bilder från min instagram (hallonsplace)

Fråga från Nicole: 
Hej Viktoria!
Detta är mitt andra besök på din blogg, och jag verkligen ÄLSKAR den!! Jag är en person som älskar att resa och alla dess tillbehör och det skulle vara sjukt coolt att bo utomlands! 
Jag har en liten fråga till dig - Jag har uppfattat att en aupair är en student som pluggar och bor utomlands och har på något vänster ett jobb sidan om. Eller så kan det vara så att jag har snurrat till det, hehe! Eller har jag bara missat i dina inlägg att du pluggar nu när du bor i Paris? :D Är nämligen jätte nyfiken på livet utomlands osv, skulle vara jätte kul om du skulle vilja berätta lite eller om du redan har skrivit ett inlägg om det och kanske länka det till mig?:D skulle vara verkligen super snällt av dig! Hoppas du får ett toppen lov! Kram :)
 
Svar: 
Hej Nicole!
Vad kul att du gillar min blogg, jag blir superglad över att höra det!! Jag är också en resegalning och det var en av anledningarna till att jag beslutade mig för att spendera ett år som au pair i Paris! Jag ska förklara vad en au pair är.
 
En au pair är en person (oftast tjej, men det finns även killar) som flyttar in hos en familj i ett annat land för att ta hand om deras barn. Till exempel så passar jag två killar som är 2 och (nästan) 4 år gamla: jag lämnar en hos en dagmamma på morgonen, hämtar upp dem från dagmamman/skolan på eftermiddagen, på onsdagar har jag dem hela dagen och då och då är jag barnvakt på kvällen. Det är mitt jobb. I utbyte får jag mat, husrum, en slags "fickpeng" (mindre lön) och transportersättning (ett buss-/tågkort som här i Paris heter Navigo Pass). Men för att jag ska få lov att vara här som au pair så måste jag studera franska. Därför har jag skrivit in mig på skolan France Langue som har ett speciellt au pair-program där jag går på tre (långa) lektioner i veckan. 
 
På fritiden, alltså när jag inte jobbar eller är i skolan, så är jag fri till att njuta av mitt Paris-liv som jag vill! Under den tiden så träffar jag mina vänner (mestadels andra au pairer), fotar massor, fikar, shoppar och mycket mer. Jag tar danslektioner i en dansstudio och ibland går jag ut och dansar på klubbar med kompisar också. Det är ett liv som jag är väldigt nöjd med! 
 
Hoppas att du har ett toppenlov också! Kram! 

Höstig shopping och fransk bio

 
Shopping har stått på agendan rätt ofta för min del den senaste tiden och i dessa hösttider är det mestadels mysvarning på inköpen. Här är några stycken: 
  • En grå kudde där det står "Il était une fois ..." (det betyder på svenska "Det var en gång ...") som jag blev förälskad i, eftersom sagor ligger mig varmt om hjärtat.
  • En filt att mysa in sig i om kvällarna
  • Ett par ursöta, mörkblå ballerinatofflor (vad är det med fransoser och ballerina?) 
  • En röd handduk att tvätta ansiktet med 
  • En halsduk med "Norge-mönster", som jag kallar det. När jag såg den ligga i affären tyckte jag inte alls att den var något speciellt, men när jag tog på mig den så kändes det helt rätt! Trots att det normaltvis inte alls är min stil. 
 
 
Ett annat köp som jag nyligen gjort var inhandlandet av min första franska biobiljett! Jag och min kompis Diana hade länge velat gå och se filmen "Diana", så i helgen blev det slutligen av och även drog jag med mig min klasskompis Nathalie. Jag var intresserad av att veta mer om prinsessan Diana, och jag tyckte att filmen var bra, men jag hade velat veta mer om kraschen. Det här var mer som en kärlekshistoria innan.
 
På bion var det denna gång engelskt tal och fransk text, men vanligtvis är det väldig ofta dubbat till franska. Jag hade aldrig klarat mig genom filmen och förstått något om det hade varit dubbat, men reklamerna innan var inte helt omöjliga att följa! (Framsteg!) Nu kan jag bocka av ännu en sak på min lista över saker jag vill göra i Frankrike! 

300 steg i Sacré-Coeur

 
Igår tog vi turist-Paris med storm för andra dagen och åkte till ett soligt Montmartre! Jag och min gäst Emelie beundrade vackra kyrkan Sacré-Coeur medan vi trampade oss uppför alla trappstegen som leder till kyrkan uppe på en liten kulle i staden. 
 
 
Vi gick in i kyrkan och beundrade den även inifrån. Den är så fantastiskt vacker så det kliade i fingrarna på oss att ta upp kamerorna, men tyvärr är det förbjudet att fotografera därinne. Så efteråt bestämde vi oss för att betala 6€ och ta ännu fler trappor upp till domen, kyrktornet, där det faktiskt är tillåtet att fotografera och se på den vackra utsikten! Trehundra steg uppför i en liten, klaustrofobisk trappuppgång och sedan kom vi till detta:
 
 
Den bästa utsikten över Paris är en utsikt där man kan se Eiffeltornet ifrån! Hittills är det här den absolut bästa utsiktsplatsen jag har varit på. Det blåste kallt, men var så soligt och fint att jag och Emelie bara log och klickade krampaktigt på våra kameraknappar! 
 
 
Är det inte bara helt magnifikt?!?! Jag älskade att de vita tornen från kyrkan kom med på flera bilder. Upplevelsen av att vara däruppe var en av de bästa jag har varit med om här i Paris! 
 
 
Efteråt gick vi runt på de små söta gatorna i Montmartre ett bra tag och sedan gick vi ombord på metron för att åka iväg på fler äventyr - fler bilder därifrån kommer! Ha en bra första november-dag! 

RSS 2.0