Fint vänbesök från Sverige

 
Idag på eftermiddagen tog jag en promenad till den stora busstationen Porte Maillot och där hittade jag en liten fröken Emelie, fullastad med resväska och äventyrshumör! Hon är min ex-klasskompis (numera bara en jättebra vän helt enkelt) och ska bo hos mig i lite mer än en vecka och tillsammans ska vi upptäcka Paris (återupptäcka för min del)!
 
Vi har vandrat runt i fyra timmar och sett Eiffeltornet (dag och kväll), platsen Concorde, megagatan Champs-Élysées, bron Pont Alexandre III och Triumfbågen. På kvällen åt vi ost, baguette och mumsiga macaroner från Ladurée vid ett upplyst Eiffeltorn. Nu sitter vi trötta och nöjda i min studio och Emelie observerar en karta över Paris. Det verkar som att hon försöker få lite koll på hur Montmartre ser ut - det är dit vi troligen ska imorgon! 
 
Eiffeltornet i solnedgången, sett från platsen Concorde

Och så kan man göra yoga i parken

 
Alla de där baguetterna, croissanterna och macaronerna tränar inte bort sig själva. Man måste göra det på egen hand. Mina personliga favoritsätt att göra det på är genom att springa, dansa och göra yoga. De två första har jag redan löst, men något bra ställe att göra yoga på har jag inte hittat än. Än så länge gör jag bara de övningar jag redan kan. Till exempel gjorde jag några igår med Diana under ett jättetrevligt träningspass! Komplett med joggingtur, styrka, balans och stretching. Allt i vår härliga park Bois de Boulogne! Vi höll på i 2 timmar, så jisses vilken träningsvärk jag har i kroppen idag! (Jag kan knappt röra mig!) Men allt desto mer nöjd för det! 
 
Foton tagna av Diana

Belleville - Vacker stad

 
Denna måndagseftermiddag var det dags att upptäcka en ny del av Paris, som jag inte haft någon erfarenhet av tidigare: östra Paris! När man har bott i en ny stad ett tag är lätt att bara hålla sig i de områden som man känner till och känna sig nöjd med det, men då och då är det viktigt att kasta sig ut från trygghetsklippan. Ibland kanske det slår slint och man hamnar i några taggbuskar, men om man har riktig tur dyker man ner i det friska, spännande havet. Vad tror ni att dagen utflykt blev ...? 
 
 
Det var min vän Diana som kom med idén att utforska 19:e och 20:e arrondissementen och jag hade hört att området Belleville var ett ställe att besöka, men jag hade ingen aning om varför. Så vi hoppade på metron dit och vandrade lite längs gatorna. Efter att vi hade gått en bit och kollat runt på alla butiker och restauranger insåg vi att vi hade kommit till något slags Chinatown, eftersom vi hörde asiatiska språk överallt och även såg sådana tecken. Gissa vår förvåning! 
 
 
Vi använde vår tillförlitliga vän Google och sökte på Belleville, medan vi funderade vad det fanns att se eller göra där. En fin bild kom upp med märkningen "Parc de Belleville". Av en ren slump råkade vi snubbla förbi den här parken och bestämde oss för att gå in. 
 
 
Vi hade gått uppför en ganska lång uppförsbacke innan vi svängde in till parken, så du kan ju bara gissa vad som väntade oss ... Trumvirvel! 
 
 
En alldeles bedårande utsikt över Paris! Medan vi var på väg uppåt kollade jag åt sidan en gång och råkade få syn på Eiffeltornet genom en massa buskar. Så jag skrek "Diana!! Kolla! EIFFELTORNET!" och blev alldeles uppspelt. Vi fortsatte på små vägar som sluttade uppför i den fina parken och kom till sist till en utsiktsplats där bilden ovanför är tagen ifrån. Suck ... ♥
 
 
En sak som bara gjorde hela upplevelsen så mer fantastisk var att tre killar satt i en trappa och spelade stämningsfull musik. De sjöng inte, utan det var bara sådant där fint gitarrspel som man skulle kunna höra som bakgrundsmusik på en romantisk, italiensk restaurang. Om jag blundade, kunde jag föreställa mig att det var precis där jag var. 
 
 
Men när jag öppnade ögonen och betraktade utsikten över Paris så skulle jag ha kunnat tro att jag fortfarande befann mig i en dagdröm, men lyckligtvis gjorde jag inte det! Det var så otroligt vackert. Solen var på väg nedåt, men sken fortfarande värmande trots kalla vindar. 
 
 
Diana och jag var båda osminkande, helt utmattade efter ett hårt träningspass som vi gjort tillsammans tidigare samma dag, men båda nöjda och vackra precis som vi var! 
 
 
Vi satte oss en lång stund vid gitarrspelarna och njöt av musiken, den gröna, fina parken och våra liv. Ibland är livet bra härligt.  
 

På cirkus med en 3-åring

 
Redan när jag öppnade dörren till värdfamiljens lägenhet på morgonen så hörde jag Valentin (3,5 år) ropa: "Viktoria! C'est jeudi! On va au cirque aujourd'hui!" (Viktoria! Det är torsdag! Vi ska på cirkus idag!). Han hade aldrig varit på cirkus förut, så han var väldigt positiv för att inte ha någon aning om vad han skulle på. Tillsammans med min au par-vän Diana och hennes äldsta kille Nathaniel åkte jag och Valentin iväg till östra Paris för att gå på Cirque d'Hiver Bouglione! Vi var jättetaggade allihop!

 
Men något av det roligaste på hela dagen var när vi tog med Valentin på metron. Han verkade aldrig ha åkt den förut. När vi gick på den så stirrade han imponerat runtomkring sig: på tåget, på spåren, på skyltarna och kartorna. När jag fångade hans blick så log han stort för att visa hur glad han var! (När vi kom hem senare på kvällen efter cirkusen så var det första han berättade för sin mamma om en skylt han såg på metron, haha!).
 
Valentin frågade dessutom vad metrotåget var för något när ett kom och Nathaniel svarade: "Det är en metrobil". Då invände jag och sa att det var ett tåg. Men då skakade Nathaniel på huvudet som om jag var ett litet barn som inte förstod någonting och pekade på tåget och sa: "Klart att det är en bil. Kolla, den har ju hjul!". Det är intressant hur barn tänker. 

 
Cirkusen som vi skulle på var inte en sådan i tält som reser runt, utan finns i ett hus och kommer ut med en ny show regelbundet. I alla fall var den var riktigt underhållande och häftig att se på! Det bästa var de gymnastiska uppträdandena och clownernas komik, enligt mig. Men även innehöll showen tigrar, hästar, dansöser, magi och så vidare, precis som det ska vara på cirkus.

 
Vänta, jag ångrar mig angående vad det roligaste på hela cirkusen var. Det allra roligaste var nog lilla Valentins reaktioner! Efter varje shownummer i början frågade han "Är det slut nu?" och jag svarade kanske tio gånger "Nej, det är mycket kvar!". Han fascinerades av lamporna och musiken, och det roligaste av allt var att han tyckte det var passande att ropa meddelanden till artisterna. Till exempel ropade han "Bonjour le tigre!" under numret med tigrarna och "C'est bien!" (Det är bra!) åt några akrobater.
 
Hans timing vid varje utrop var perfekt, för han väntade tills publiken hade applåderat klart och det började bli tystare igen - så att massor kunde höra! Allra bäst var när det var ett clownnummer då jag och Diana skrattade massor, men troligen så förstod inte Valentin vad det roliga var så han ropade högt "C'est pas drôle!" (Det är inte kul!). Flera människor runt omkring kollade på oss och skrattade och jag hyschade Valentin snabbt, medan jag knappt kunde hålla mig för skratt själv. Hur härliga får barn vara? 

Hello höstlov!

 En fin restaurang som jag sprang förbi på en tidig joggingtur
 
Mitt höstlov har börjat! Hjärtat känns lite tungt när jag tänker på att jag inte ska få träffa mina fina småkillar på en vecka, men samtidigt är det något med själva ordet "lov" som gör mig glad - det sitter som en automatisk positiv reaktion i från alla års pluggande. Det ska bli härligt med ledighet också, så klart. Ärligt talat är det första jag förknippar med denna veckas lov är att det ska bli skönt att få vila och sova massor, haha! Fast det betyder inte att jag ska vara lat och göra ingenting. Jag ska ju få Sverige-besök, göra en massa utflykter och roa mig massvis! 
 
Jag började mitt lov med att idag åka och dansa! Det är min tredje lektion, och dessutom byte av danser. Mina två första lektioner var det jive och vals, men idag dansade vi istället salsa och paso doble! Åh, det var så himla kul! Vi var nästan lika många danseurs (dansörer) som danseuses (dansöser), så idag fick man inte stå vid sidan av så ofta och vänta på att en kavaljer skulle bli ledig. Danserna var roliga och inte för svåra, och stämningen var härlig i den svettigt varma danssalen. Flera av herrarna där (det känns knäppt att använda ordet "herre" på svenska, men jag vill kalla dem för monseiur på franska, så jag bara översätter rakt av, haha) ... nåja, flera av dem pratade med mig eftersom de nu kände igen mig från andra lektioner och de var trevliga! Jag fick till och med en komplimang av läraren, som tyckte att jag skötte mig bra! Efteråt var jag i extas, precis som förra veckan! Jag längtar till nästa danstillfälle!
 
Dianas konstnärlighet i form av två fotografier som hon tog på mig häromdagen. 

Återupptäcka Paris

 
Alldeles i början av min vistelse här var det mest spännande jag visste alla turistställen, som till exempel Eiffeltornet, Montmartre, Champs-Élysées, Louvren och så vidare. Jag såg dem i all sin sommarglans och det var så fint och fascinerande. När jag dock hade gjort detta femtioelva gånger var på varje ställe under loppet av några veckor så kände jag mig ganska klar med det. Men då kommer min vän Amy med den smarta idén att nu är det höst och då ser inte allt likadant ut som i sommarparis. Så nu är det dags att återupptäcka Paris - höstversionen! Med detta mål i syfte satte jag mig på metron på onsdagseftermiddagen och åkte runt lite i staden.
 
 
En annan grej som är bra med att redan ha sett turistsidan av sevärdheterna är att nu kan man leta nya, spännande vinklar och sätt att betrakta samma saker ur. Som till exempel så tog jag en metrotur för att komma till Eiffeltornet från ett annat håll än jag normalt vis gör och då fick jag lite annorlunda foton än de hundratals som jag har på tornet från utsiktsplatsen Trocadéro. 
 
 
I parken Champ de Mars, som ligger på andra sidan om Eiffeltornet jämfört med Trocadéro, fanns ett brudpar som fotograferades. Det får man ofta syn på om man vandrar runt i Paris (oftare än om man jämför med hemma i Sverige i alla fall) och jag tycker att det är så härligt! Jag älskar bröllop! Självklart vill många ta bröllopsbilder i denna underbara stad, fast om det hade varit jag så hade jag valt sommarparis och inte hösten. Våren här kanske också är fin, den har jag inte sett än ...! 
 
 
Helt av slumpen stötte jag på en tjej från min litteraturklass i skolan, Rieke, som satt och beundrade Eiffeltornet med sin kompis Laura. Vi började prata och de var jättetrevliga så det slutade med att vi spenderade hela eftermiddagen tillsammans! Vi övade vår franska (de är från Tyskland) medan vi spatserade runt på Champ de Mars bland alla gula träd. 
 
 
Vi bad några turister att ta kort på oss också! Fast vi trodde att de var fransoser först, så vi frågade på franska. En tjej tog kameran leende, men sa inget och sedan när hon gav tillbaka den sa hon inte många ord heller utan bara lyfte axlarna lite som om hon ville fråga om det blev bra. Efteråt insåg vi att hon var turist och att hon förmodligen trodde att vi var fransoser. Man känner sig alltid lite stolt när man pratar så bra franska att man lyckas passera som en fransos! 
 
 
Sedan tog vi oss en tur till Jardin du Luxembourg - den stora, vackra trädgården! För att ta oss en paus från allt gående slog vi ner oss på några stolar vid en liten fontän och njöt av omgivningen och trevligt sällskap. 
 
 
Trots några regndroppar när vi satt ner på stolarna vid den lilla fontänen, så sprack det sedan upp snabbt när vi fortsatte promenera och gick till ett av mina favoritställen i hela trädgården: framför den stora fontänen och palatset! Exakt synen ovanför på bilden. Magnifique. 

Jag ska fortsätta mitt återupptäckande av Paris framför allt nästa vecka, när jag kommer få besök av en kär vän från Sverige. Då ska vi göra massa turistiga grejer! Men idag, fredag, ska jag avsluta min sista jobbdag innan jag får ledigt i en vecka. Ett litet höstlov för mig med! 

Internationell tacos

 
Igår fick jag plötsligt en ledig kväll mitt i veckan, så vad hittar en liten au pair som jag själv på då? Jo, hon bjuder in en annan au pair på tacoskväll så klart! Amy och jag satt och pratade ivrigt i tre timmar i min studio (ivrigt, eftersom vi båda är så positiva och spralliga - så vi tillsammans är en glädjebomb!) och hade jättetrevligt. Jag ville bjuda henne på något speciellt, så jag bestämde mig för en av mina favoriträtter: svensk tacos! Till min besvikelse berättade Amy att det var precis likadant som amerikansk tacos, haha! Nedrans ... När jag slutligen gör köttbullar här kommer de i alla fall vara helsvenska! (Jag erkänner att tacos inte är speciellt svenskt ... men så gott!)

I love autumn days like these

 
Idag och igår har det varit grymt varmt för att vara i mitten på oktober! Mellan 20-25°C stundtals mitt på dagen när solen är framme och annars mellan 15-20°C. När jag var ute och gick med Valentin igår insåg jag att det var precis som en svensk sommardag - fast i oktober!! Jag studsade nästan av lycka! Idag har det också varit fint, så i förmiddags tog jag och Diana med oss våra två stora killar (som har höstlov från skolan nu) och gick på promenad.
 
 
Jag hade dessutom med mig kameran så vi tog en massa fina höstbilder! Åh, det var så härligt. Vi har så roligt ihop: jag, Diana och barnen! Det är rätt så kul att mina barn storälskar Diana - de blir alltid så glada när jag säger att vi ska gå och träffa henne - och det är precis likadant med hennes barn om mig! Jag älskar det här samarbetet som vi har! 

Gulliga gator

 
En sak som jag har förälskat mig i här i Paris är gatuskyltarna! Det är så snyggt att alla går i samma stil, blå-gröna och lite gammaldags. Till skillnad från i Sverige där de i princip alltid är vita med svart text och väldigt tråkiga. Jag älskar att gå runt på en massa smågator (som i le Marais) och kolla på skyltarna, gatunamnen och typsnitten. Det är charmigt när namnen är lite roliga, som t.ex. skylten ovan som heter "Rue des Mauvais Garçons" och betyder "De dåliga pojkarnas gata"
 
 
Det finns olika namn på gatorna, men det som jag kan komma på är rue (gata), boulevard, avenue och villa (en liten sidogata, eller gränd). Det absolut vanligaste är rue. Boulevard och avenue är oftast större. 
 
 
Skyltarna kan vara i lite olika skick, allt från nya, med ett lättläst typsnitt, till äldre och slitna. Personligen tycker jag att de gamla är mycket finare och ser mer ut som att de hör hemma här. Numren över alla skyltarna är vilket arrondissment gatan ligger i, mycket behändigt när man är turist i Paris och letar febrilt i kartboken över vart man är. Det finns 20 stycken arrondissement i Paris, och numrena börjar med nr 1 i mitten av Paris och sedan går det som i en cirkel, större och större utåt, likt ett snigelskal. (Kolla in den här bilden). 
 
 
Det finns gator med otroligt snygga namn (Blink, blink!) och mer kända, pampiga gator som Champs-Élysées (som jag äntligen lärt mig stava till!) 
 
 
... eller gator som påminner om hemma. 
 
 
Det finns också många "Place", vilket är olika stora korsningar där en massa gator möts. Det kan vara allt från små platser med fyra gator till stora som t.ex. Place de Charles de Gaulles där tolv avenyer möts. 
 
 
Ibland är gatan döpt efter någon och då är det ibland skrivet under när personen levde och varför han var känd eller vad han har gjort. 
 
 
Okej, ALLA ser inte likadana ut. Vissa är ännu lite snyggare. Men jag gillar allihop. Det bästa är att det finns så många så jag kommer alltid att upptäcka nya! 
 
 

Vänner, franskt och överraskningar

 
Innan den senaste helgen insåg jag att det var länge sedan jag var ute och "upptäckte Paris". Jag har mest jobbat, stannat i mitt område och tagit det lugnt. Inkorgen för foton ekade tom i datorn. Därför bestämde jag mig för att leva den här helgen! Även fastän massor av saker är stängda i Paris på söndagar, så begav jag mig idag iväg med två vänner, Amy och Sara, för att strosa runt på de fina gatorna i området le Marais.

 
Amy tappade nästan hakan när hon hörde att jag aldrig ätit frozen yoghurt, som tydligen är en stor grej i USA. Därför besökte vi ett ställe i le Marais där man kunde köpa "froyo". Jag trodde att det skulle smaka som glass, både eftersom det ser ut som det och för att jag har hört detta, men det smakade faktiskt som yoghurt! I mjukglass-konsistens. Man tog en plastbehållare och gjorde sin egen froyo genom att hälla upp till sig själv och sedan lägga på vilka toppingar man ville ha. Som en buffé. Mycket gott!

 
Efteråt hade ingen av oss tjejer några speciella planer, så vi bara vandrade runt på de små gatorna. Jag har blivit väldigt förtjust i det området, det är något med stämningen på gatorna bland alla små restauranger och caféer. Till och med på en söndag var det mycket folk ute (hemma i mina kvarter är det helt dött på gatorna på söndagar). Det är verkligen ett ställe som har gått från botten till toppen för mig. I början förstod jag inte vad som var det speciella med de kvarteren om man jämförde med t.ex. Champs-Élysées eller Eiffeltornets ståtlighet. Men efter ett tag med så mycket av den varan, så har jag fattat tycke för Marais mysiga gator med konstiga namn och söta affärer här och var.

 
En gång bestämde jag och Amy oss för att runt den 22:e varje månad skulle vara vår "macaron-dag" och att vi skulle prova macaroner från olika ställen varje gång. Idag blev det macaroner från Lenôtre i smakerna vanilj, choklad, choklad med päron och caramel med en gnutta salt. Jag måste säga att allihop var urgoda! Jag tror faktiskt att jag tycker att Lenôtre är det bästa macaron-märket hittills! (Dock har jag ju inte provat det mest berömda Ladurée än...!)

 
De två vackra tjejerna ovan och jag tog oss sedan en sväng förbi Saras områden och fortsatte vårt gående, pratande och omgivningsbeundrande. Efter ett tag började det droppa lite från himlen. Amy tyckte det var mysigt (hon är från Seattle där det regnar ca 300 dagar om året), men sedan började det verkligen spöregna! Ingen av oss hade paraply. Först tyckte jag att det var irriterande, som jag normaltvis anser om regn när jag blir utsatt för det, men sedan släppte jag bara taget och njöt av att bli blöt! Det var så konstigt, men befriande på något sätt att bara gå runt och känna dropparna rinna ner för håret och ansiktet utan att bry sig om det. Learn how to dance in the rain. Men när mina skor, byxor och till och med min tröja innanför jackan började bli blöta så kändes det som att det räckte med regn-friheten! 

 
... så då gjorde vi som alla andra människor på gatan som inte ville bli blöta och flydde vi in på en café för att ta varsin värmande dryck. För mig blev det te som vanligt, men denna gången grönt te, som jag upptäckte att jag faktiskt gillade - jag trodde att jag bara gillade svart te! När vi suttit där en stund så hade regnet lugnat ner sig och vi kunde ta metron hem. Jag är jättenöjd med den här dagen, som innehållit några av mina favoritsaker: vänner (Amy och Sara), fransk kultur (macaroner och fina gator) och överraskningar (regn-gillande och te-upptäckande)! Jag måste bestämma mig för att leva på helgen oftare! 
 

République och min nya fritidsaktivitet

 
Ett ställe där det verkar hända mycket saker är det gigantiska torget République. Det finns en stor och ganska häftig staty i mitten, som du ser på bilden. Varje gång jag går förbi där så är det något på gång. Antingen är stället ofta livat eller så är det jag som har fruktansvärt bra timing. Ett exempel på något som jag har sett där är superläskiga, verklighetstrogna ansiktsmålningar som det var en väldigt lång kö till för att få. Jag blev lite skärrad när jag gick längs gatan och plötlsigt kommer det då och då någon som ser ut som att de har världens sår i ansiktet eller ser ut som monster! Halloween-varning. En annan gång såg jag en liten gubbe som gick runt med en stor mojäng över huvudet som satt fast på hans rygg och som var som en läskig, stor marionettdocka. 
 
Idag när jag passerade stället så var det fullt i polisbilar runt torget och det var en stor folksamling i mitten. Jag såg flaggor och hörde musik, men jag har ingen aning om vad det handlade om. Det verkade vara en strejk, men det var alldeles för "glad" musik för det. Jag gick inte närmare och undersökte. Det hade jag definitivt gjort om jag hade sett det för två månader sedan, när jag var ny i Paris och blev fascinerad av allt ovanligt jag såg. Nu har jag vant mig lite mer vid att jag är i en storstad och att det händer det mycket. 
 
Till äran av den franska republiken ...
 
 
Anledningen till att jag passerade République idag var för att det ligger i närheten av min dans. Japp, jag kan säga "min dans", för att jag har nu blivit medlem och köpt 10 danslektioner! Åh, jag är så glad! Innan var jag nervös över om det var något bra val eller ej, eftersom det är ganska dyrt, men nu efter lektionen är jag överlycklig! Vi gjorde samma danser som förra veckan när jag provade på, så idag satte sig stegen riktigt bra. Jag blev rätt stolt över mig själv! Jag och min vän Diana (som var den som drog med mig till dansstudion) hoppar på tårna när vi pratar om dansen, för vi båda älskar den! Det känns jättekul att ha hittat en fritidsaktivitet att göra här i Paris! (Jag känner att det här stycket kryllar av utropstecken, men ta det positivt! Så glad är jag över dans!) 

Nämen där är de ju!

 
Jag måste erkänna att jag har varit lite besviken på Parishöstens utseende. Vart är de vackra löven, vart är de fina färgerna ...? Det mesta har bara känts grått och brunt, regnigt och smutsigt, på gatorna nu på sistone. Jag är uppenbarligen alldeles för bortskämd med att bo i närheten av massa vackra skogar hemma i Sverige. Därför blev jag så glad när jag tog en joggingtur i skogen Bois de Boulogne den här fredagsmorgonen och fick syn på det allra första, färgglada höstträdet i Paris! Jag stannade och beundrade det lite grann. Just det, så är det ju hösten ska se ut! 
 
 
 
Och för er som undrar över min lilla cliffhanger i onsdags, om vad jag och barnen skulle hitta på under den regniga eftermiddagen, så blev det precis som jag hintade: bakning! Vi bjöd över grannbarnen och -au pairen och gjorde tillsammans en gâteau au chocolat (kladdkaka) för eftermiddagsfikan. Så fort barnen kom innanför tröskeln så var det ljud, skrik och skratt. Jag vet inte hur de gjorde det, men när jag och Diana tittade bort så låg plötsligt alla leksaker utspridda över hela golvet. Nåja, fyra barn hade roligt och två au pairer hade det trevligt! Och alla sex stycken uppskattade kladdkakan! 
 
Citatet i bilden kommer från ett vykort som jag hittade i en bokaffär och det är något litet barn som har sagt det. Jag tyckte att det var urgulligt! "När mamma är trött, varför är det då JAG som måste gå och lägga mig?" 

Beautiful light

 
Idag när jag gick till jobbet vid 8-tiden så var himlen alldeles lysande rosa. Det var så vackert! Jag tog de två bilderna ovan, som är helt oredigerade! Jag gillar speciellt den högra, men också den vänstra tycker jag om för att där ser man hur de normaltvis vitgrå byggnaderna blev alldeles färgade av ljuset när solen steg upp. Det hade säkert varit fint att fota Eiffeltornet en morgon i sådant fint ljus ... 
 
 
Även om det händer att det är fint på morgonen, så blir det nästan alltid regnigt under dagarna, nu för tiden. (Jag går aldrig utanför min studio utan antingen jacka eller paraply). För tillfället, medan barnen tar sin tupplur, spöregnar det. Så det blir nog inget parkbesök i eftermiddag. Då får vi hitta på något annat kul, kanske stanna hemma och baka ...? Ha en bra dag! 

Musique sur la rue (Musik på gatan)

 
Lite överallt i Paris kan man få se samlingar av folk som står runt personer som gör lite improviserade uppträdanden för att få pengar. På gatan eller på metron. Ensamma eller flera stycken. Duktiga eller ... mindre duktiga. Jag tycker att det kan vara kul, om de är bra! Men om man har bråttom och de stoppar upp gatan som man går på kan det bli lite irriterande, eller om de är väldigt påträngande med att ge dem pengar. Oftast får man se dans, t.ex. breakdance eller Michael Jackson-copycats, mer eller mindre skickliga. Fast jag är ju ganska lättimponerad, så jag tycker nästan alltid att de är duktiga. 
 
Ibland är det någon som spelar instrument, t.ex. dragspel, flöjt eller liknande. På min metro som jag tar hem så sitter det ibland en kille och spelar saxofon - det är mysigt! På vissa större metrostationer där mycket folk passerar, t.ex. Châtelet, så kan det sitta en liten orkester och spela tillsammans. Jag blir alltid glad när jag hör dem på avstånd och om jag är ensam händer det att jag stannar och lyssnar. Fast om man passerar förbi dem med en vän så får man nästan skrika för att höra varandra. Överlag tycker jag att det är härligt med musik på offentliga platser - det blir en sådan stämning då! Speciellt när jag hör dragspel när jag passerar över en fin bro, för då uppfylls den där idylliska bilden av Paris som jag föreställt mig innan! 

Första franska danslektionen

 
 
I lördags eftermiddag befann jag mig i dansstudion igen, precis som förra veckan när jag tittade på min kompis Dianas lektion. Skillnaden var att den här lördagen så var JAG med på en lektion! Eftersom jag funderar på att börja så ville jag prova på en nybörjarlektion en gång, så det gjorde jag tillsammans med två tyska kompisar från min klass. Jag var så grymt nervös och taggad innan! På den timmelånga lektionen övade vi chacha och vals. Åh, så fina danser!

I början fick jag knappt ett enda steg rätt, men ju fler gånger vi övade, desto bättre gick det. När jag väl förstått takten i chacha så gick det riktigt bra! Men jag säger bara att det är tur att det inte är tjejen som leder, för det var till stor hjälp när danspartnerna drog min hand åt "rätt håll", så att jag förstod vart jag skulle gå. Jag skulle gärna vilja vara superbra direkt, för det ser så häftigt ut på de mer avancerade lektionerna där alla paren smidigt glider fram över golvet, med kjolar som snurrar och klackar som slår i golvet!

När jag gick därifrån ville jag inte sluta dansa. Jag funderade på att ta en joggingtur när jag kom hem, men det verkade så himla tråkigt jämfört med dansen så den tanken spolade jag direkt! Om jag fortsätter med dansen så får jag i framtiden se till att springa INNAN jag dansar, haha!


På kvällen gick vi ut i latinkvarteren och dansade också, jag och Diana, och hade en härlig kväll! 

100 dagar i Frankrike!!!

 
 
För 100 dagar sedan satte jag min fot i Paris för första gången! Senare den dagen satte jag ju den där foten på Korsika för tre veckors semester också, så det är inte 100 dagar i Paris, utan 100 dagar i Frankrike. Det är ändå värt att glädjas över, som så mycket annat i livet, tycker jag!

Det har varit ett par underbara 100 dagar, med så mycket nytt och även en del utmaningar, vissa svårare än andra. Men jag har så KUL här! Det är nästan som ett 3 månader långt sommarlov! Jag vet att jag ibland skriver att jag "fruktar att åka hem", men det är för att jag vet att mitt Frankrike-liv här inte är permanent. Jag vet att det kommer ta slut, så jag försöker njuta så mycket som möjligt av det och lever i stunden så ofta jag kan.

Fast nu på senare dagar har jag ändå börjat längta hem lite grann. Livet jag har här är roligt: jag hittar på nya, spännande saker och får underhålla mig med att treva mig fram inom franska språket och kulturen. Men det som saknas lite inom mig är tryggheten: att umgås mina föräldrar och min syster varje dag, att inte behöva vara osäker på om jag gör eller säger saker fel, rutinen i att träffa släkten någon gång i månaden och mina bästa vänner ännu oftare. Jag har insett att tiden kommer passera även om jag vill eller inte, så jag behöver inte förneka att jag längtar efter att komma hem till jul. Det ska bli så kul att träffa familj, vänner och släkt för att se hur de har förändrats, för att uppleva den svenska julen och för att prata om allt vi har missat om varandra. Jag längtar efter att få berätta om Paris och övertala alla att komma och hälsa på mig till våren!

Hemma är bäst ... men borta är grymt bra också!

En morgon på boulangeriet


Te med en chausson aux pommes. Macaron à la framboise.
 
På fredagssovmorgonen brukar jag ibland göra min vän Diana sällskap och äta frukost på ett boulangerie (bageri) i närheten av där vi bor. Då ses vi runt 10-tiden och beställer varsin varm dricka och en bakelse. Ett litet smakprov av helgen, innen vi gör veckans sista arbetsdag! Jag älskar att unna mig en fransk frukost en gång i veckan, till skillnad från de andra dagarna när jag har gröt-morgon. Varje gång jag går till ett boulangerie försöker jag att köpa olika saker så att jag smakar på mycket och hittar mina favoriter. Idag tog jag en chausson aux pommes, som är en bakelse med äpplemos inuti. Mycket, mycket god! Jag gillar den bättre än än croissanter, eftersom äpplemoset gör bakelsen mer fräsch. 
 
Efter en mysig timme på boulangeriet sa jag och Diana "Au revoir, merci!" till den trevliga kassörskan (som jag tror börjar känna igen oss!) och promenerade lite. Sedan slutade det med att vi gick till ett annat boulangerie för att vi båda så gärna ville smaka en stor macaron à la framboise (hallonmacaron). Så det gjorde vi och wow ... Det var utan tvekan något av det godaste jag har smakat i hela mitt liv! Kombinationen av macaronen, vaniljkräm och färska hallon var helt fantastisk. Bakelsen hamnar på min topp-10-lista av efterrätter! 
 
God, I love Fridays! 

Play date!

Handsome little boys! 
 
It's weird to have so many international people in my life (French, Americans, Germans, etc.), but I love changing between my three languages Swedish, English and French every single day! It's weird though, that when I write my blog posts in Swedish, my other friends can't understand. So just to change a bit, I'm writing this post in English! 
 
Yesterday afternoon, after a lot of Valentins "Quand on va chez Léopold?" ("When are we going to Léopold's house?"), I put the children in the pushchair and we were off to his classmate's house for le goûter (afternoon snack). Luckily the rain had stopped, so walking the 15 minutes was pleasant. It's always fun when kids are excited about something - it's so contageous. Valentin almost jumped when he stood on the board attached to the pushchair and did these adorable, impatient noises. Also he talked a lot and reminded me ten times that Léopold lives on the third floor. 
 
Once we arrived (on the third floor) and as soon as the kids saw each other, there was absolutely no way of silencing them. They screamed, played loudly with Léopold's toys and ran around in the appartment like there was no tomorrow. Me and my lovely au pair-friend Amy talked, played with the kids and tried to make sure that nobody got hurt. She had prepared a delicious, French chocolate cake for le goûter and actually I think that the kids succeeded in being quiet for almost a minute there. It was all good fun, and we had a nice time! 
 
.... except for poor Adrien in the end. He loves the movie Cars and played with a little Lightning McQueen-car that he found there - so when we were about to go, I had to take it away from him and he got so upset! He cried and screamed when we said our good-byes and then all the way home (walking in the newly-arrived pour of rain). Fortunately he calmed down when we got home and I succeeded in washing away his sorrows in the evening bath, with a little help from his own Lightning McQueen. Then he was happy for the rest of the evening! 
 
 
The very gracious hostess, Amy! (Here's a link to her blog about Paris/food!) 

Oktoberonsdag i Paris


Dagar som dessa är fina

En fräsch promenad igår morgon och en härlig springtur idag förmiddag! 

Ibland känns det som att vi verkligen har nått hösten här i Paris, till exempel när det är lite kyligt på morgonen när jag promenerar med lilla Adrien till hans dagmamma eller när jag småfryser i min studio och drar på mig ett par tjocka sockar eller en varm tjocktröja. Andra gånger känns det som att det fortfarande är sommar - som när solen skiner och det är på tok för varmt för att vara ute på joggingtur i en tunn vindjacka, eller när jag blir helt svettig av att ha på mig en jacka när jag hämtar upp killarna från skolan. Mina värdföräldrar säger att det är exceptionellt väder den här hösten, med sådan värme i oktober! Inte mig emot! 
 
Den här tisdagen har jag för första gången lämnat av båda barnen, en i skolan och en hos dagmamman! Jag var lite spänd på att se hur det skulle gå att lämna båda, men det gick fint! Valentin var glad över att det var jag som skulle lämna honom i skolan för första gången, så då blev jag också glad. När jag kom hem till studion bestämde jag mig för att vara duktig och göra min franskaläxa. Sedan blev det en springtur på 6 km i Bois de Boulogne. Eftersom jag ändå höll på att vara så duktig så gjorde jag en tvätt också. Nu har jag precis skypat med en saknad vän från Sverige som ska komma och hälsa på om 3 veckor! (Iiiih!) Men nu ska jag skynda mig iväg och hämta upp Valentin och grannkillen Nathaniel från skolan, så ha en så trevlig eftermiddag! 

Nuit Blanche

 
I lördags kväll var det dags för ett evenemang i Paris som kallas la Nuit Blanche, vilket betyder "Den vita natten". Det är en natt när Paris gator kryllar av människor och det finns alla möjliga aktiviteter att göra hela natten lång! Till exempel är det gratis att gå in på massor av museum, bland andra Louvren och Centre Pompidou, det var ljusshower vid Seinen, band spelade musik öppet på gatan, det var uppvisningar i rullskridskor och massor av annat!

 
Själv spenderade jag kvällen med ett härligt gäng svenska au pairer! Fyra av dem lärde jag känna under kvällen och vi hade riktigt kul tillsammans medan vi gick omkring på stan! (Från vänster: Ellen, Erika, Maria, Vida och Rebecka!)


Det var jättekul till exempel när vi var utanför Centre Pompidou och det gick förbi en musikparad med en massa människor bakom som följde med bara för att det var så härlig stämning med musiken och flera halvt dansade, haha!


Vi vandrade runt i flera timmar och det kändes som att vi var överallt! På alla olika ställen var det olika händelser. Bland annat var vi vid Louvren, Hôtel de Ville ...

 
... vid Seinen ...

 
... Notre Dame och ännu fler ställen! Vi fick tag på ballonger med en lampa inuti och så köpte vi lite godis som förmodligen var det dyraste jag har köpt någonsin. 

 
När de andra tjejerna åkte hem mötte jag upp Diana och tog en extrasväng runt stan och fortsatte att känna på den grymt goda stämningen. Vi lekte ännu mer med ballongen - kolla det här instagramklippet med min lycka över min blinkande ballong!


Dessutom var vi och kollade på ljusshowen med fyrverkerier vid Seinen! Det var fint och kul att se fyrverkerier fastän det inte var nyår. Framåt klockan två på natten drog vi oss hemåt för att hinna med sista metron hem. Vilken grymt härlig natt!

Alors, on danse!

 
På fredagskvällen begav jag och Diana oss iväg på salsa night! Vi hade hört talas om ett ställe där de skulle ha en kväll med först salsa lektioner och sedan skulle det bli en nattklubb. Så dit begav vi oss. Vilken kul kväll! Vi missade nästan allt av lektionen, men det var roligt ändå!
 
Det var första gången jag dansade salsa! Som tur var hade Diana även tagit med sig en kompis från sina danslektioner som hon tar här i Paris, så vi hade en kille att dansa med (för det fanns inte så vidare gott om killar där). Både han och Diana var superduktiga och virvlade omkring vackert på dansgolvet (kolla den här länken till min instagram där jag lagt upp ett videoklipp!), men även jag (meganybörjaren) fick också försöka! Eftersom han var så duktig på att dansa och ledde bra så gick det inte helt illa! 
 
 
Jag blev så inspirerad av dansen att jag bestämde mig för att följa med dem till deras danslektion dagen efter! Det var självklart på tok för svårt för mig, så jag kollade bara på. Jag blev supersugen på att börja dansa också! Det var salongdans och den här gången gick de genom några steg inom först tango och sedan rumba. Massor av minnen från tv-programmet Let's Dance ploppade upp i mitt huvud och jag kände igen steg. Åh, vad jag älskar dans!!! 

Yoga? Falafel? Livet är underligt

De judiska kvarteren och vackra tårtor som man kan hitta där
 
Puh, jag njuter till fullo av mitt franska liv och skulle kunna berätta om det hela dagarna! Fast för att få något att berätta om så måste jag ju ut och uppleva det först, så det är därför jag har varit lite tyst på bloggen de senaste dagarna: jag är ute och skaffar bloggmaterial så att du har något att läsa om! (Plus att jag måste leva mitt liv också, men det är ju bara en liten fördel på sidan av - blink, blink!)

Igår hade jag stora planer på att gå på min allra första yoga här i Paris! Tillsammans med två vänner, Diana och Ellen, tog vi metron till République och skulle gå på en yoga lektion. Problemet var ju bara att vi inte hade förstått att man var tvungen att anmäla sig innan till yogan, så lektionen var full! Wops!

En stor staty vid République samt matstället L'As du Fallafel! 

Istället begav vi oss på promenad och hamnade i de judiska kvarteren i Le Marais, där vi åt varsin falafel på stället som ska servera de bästa i hela Paris! Det var min allra första falafel, så jag hade ju absolut ingenting att jämföra med, men gott var det!
 


På eftermiddagen innan jobbet skulle börja träffade jag upp min vän Amy för en liten fika och för att vi ville "catch up" eftersom vi inte träffats på några dagar! Det är hur mysigt som helst att sätta sig på ett boulangerie som också är en salon de thé, och dricka en kopp kaffe eller te, medan man känner doften av alla bröd och bakelser som finns i affären. Perfekt för att spendera en timme med en vän innan det var dags för hämta upp barnen från skolan! 

Överraskningsmomentet

Photos by my lovely friend Amy

En oväntad twist som jag inte räknat med när jag funderade på au pair-livet var alla barndomsminnen som dyker upp här och var i vardagen! När man umgås så mycket med barn som jag gör, tenderar man att tänka på ett annat sätt. Ofta funderar jag tillbaka på när jag själv var liten. Det är jättespännande att vara med om händelser mellan barn och vuxna - och denna gången vara på den vuxna sidan! Nu förstår jag varför jag inte fick leka med vassa saker när jag var liten, varför jag inte fick hoppa i vattenpölar ... Något som jag inte alls begrep när jag själv var liten! 
 
Ett annat exempel är jag var ute och gick med barnen på gatan häromdagen. Jag höll en liten kille i var hand. Plötsligt fick en av dem syn på ett gammalt godispapper på marken och försökte dra loss sin hand för att springa fram till det. Jag lyckades hålla kvar honom i handen, men med ett Pang! fick jag en flashback till när jag själv var liten och försökte göra samma sak. Jag mindes den första gången jag kom på hur jag skulle göra för att slingra min hand ur mina föräldrars grepp när vi var ute och gick. Taktiken var att forma handen till ett streck och sedan med ett snabbt ryck (överraskningsmomentet) dra handen neråt och sedan springa för livet när man var fri. (Berätta inte för mina småkillar!) 
 
Ibland kommer jag på sådana här saker i vardagen och det är så kul! Jag känner mig fortfarande inte direkt som en vuxen, men jag är ju uppenbarligen inte något barn heller. Jag skulle inte vilja vara ett igen heller, för det känns inte som att det var så länge sedan som det hände. (Dessutom får jag ut så mycket "barn-känsla" av att spendera mina dagar med de härliga pojkarna.) Det känns skönt att (snart) ha kommit förbi tonåren och all osäkerhet som tillhörde dem också. Jag vill bara njuta av mina första år som vuxen nu! 

RSS 2.0