Konsten att säga « Bonjour »

Parisiennes qui traversent la rue. Parisiennes som går över gatan. 
 
Låt mig förklara ett franskt mysterium som jag ännu inte kommit överfund med. Det handlar om att säga « Bonjour » (« kolla in mina franska citattecken »). Att hälsa låter inte så svårt, eller hur? I ett halvår här har jag trott att man kan säga « Bonjour » lite när man vill, som ett enkelt "hej" när man vaknar på morgonen, kommer hem från skolan/jobbet, träffar en kompis/släkting/kassörska på ICA osv. Nyligen har jag dock fått reda på att så är det inte alls. Efter att ha läst en text under mina franskalektioner där ämnet togs upp, så förstod jag det ändå inte riktigt utan frågade mina värdföräldrar om det, som försökte reda ut det för mig. Här kommer resultatet av mina nya kunskaper. 
 
Du kan använda ordet « Bonjour » en gång per dag och per person. När du träffar en familjemedlem, lärare, granne, kompis osv för första gången en dag, så har du tillåtelse att säga det (du "måste" till och med säga det, om du är det minsta trevlig), men om du sedan separeras från människan och träffar den senare samma dag - då går det inte för sig att säga « Bonjour » igen minsann. Om du gör det, så kommer den andra personen tänka "Men vi har ju redan hälsat på varandra idag, har du glömt bort mig?" och kan finna det ohövligt. Du kan inte ens komma undan genom att använda ett annat ord som « Bonsoir » (God kväll), eller « Salut » (Hejsan). (Fast ibland har jag faktiskt hört folk säga « Salut » även fast de redan hälsat « Bonjour » tidigare samma dag, men "officiellt" så ska man väl egentligen inte använda det).
 
Vad är det då förväntat att man ska säga när man kommer hem från jobbet och träffar sin familj? Jag sa till mina värdföräldrar att jag skulle tycka att det var oartigt om någon kom hem efter en arbetsdag och så träffas man och den andra personen hälsar de inte ens! Men i Frankrike är det tvärtom. Det som jag fick ut var att man skulle använda en vänlighetsfras istället som undrar om personen mår bra, exempelvis « Ça va? » (Hur är det?) eller « Tu vas bien? » (Mår du bra?), som oftast följs av « Tu as passé une bonne journée? » (Har du haft en bra dag?). 
 
Ända sedan jag hörde detta har jag försökt följa dessa nya regler, men det är svårt! När mina värdföräldrar kommer hem från jobbet så vill jag bara säga ett enkelt "Hej!" av ren vana och oftast kommer det då ut ett « Bonjour » eller  « Salut » och sekunden efter så kommer jag på mig själv med att just det, jag fick ju inte säga så längre. Med mina värdföräldrar är det ju ingen fara, för de vet ju att jag bara menar väl, men jag får akta mig för att hälsa för många gånger när jag träffar andra personer som till exempel de på min danslektion, mina grannar med flera. Jag vill ju inte förarga alltför många människor med att anklaga dem för att vara så tråkiga/oviktiga att jag inte ens minns att jag redan hälsat på dem! Det lär emellertid bli en utmaning, det säger jag er ... Ett glatt, litet "Hej!" sitter ju alltid på tungan! 
 
I det här inlägget har jag sagt « Bonjour » så många gånger att ni måste finna mig ytterst otrevlig vid detta laget så jag avslutar med ett enkelt « Bonne soirée! » (Ha en bra kväll!) 

På gatorna i Paris

 
Moi, jag har haft en alldeles magnifik tisdag än så länge! Jag har varit ute och äventyrat med Diana i staden. Vi gick i affärer, promenerade på gatorna, fikade, var på en fantastisk fotoutställning (som jag berättar mer om i ett annat inlägg) och dessutom så hade jag med kameran, så vi hade lite fotosession! Jag längtar massor tills det blir varmt och vi kan göra det igen, utan att frysa halvt ihjäl om fingrarna på kuppen. Det var jättekul, även om jag är lite ur form med modellandet, haha! Det blev inte så illa i alla fall. Här kommer lite bilder, alla tagna av den fina Diana! 
 
 
Min nya blåa jacka som jag hade beställt kom på posten igår så den kunde jag inte låta bli att sätta på mig idag även fast det blev lite kallt med bara några få plusgrader ute. Åh, jag är fullkomligt förälskad i den! Jag kände mig så fin! Jag blir bara skickligare och skickligare på att försöka klä mig som en fransyska!
 
Dagens tecken på att jag klär mig likt en parisienne: 
- Halsduk (gäller alla fransoser, inte bara kvinnor) 
- Kappa även fast det är kallt nog att ha tjockjacka
- Väska som man endast kan hålla i handen, inte hänga upp på axeln 
- Klackar 
- Mörka kläder och begränsade färger
 
Det kan låta lite tråkigt, men jag är helt såld på stilen ... 
 
 
Vilken fotodag det blev! Fotoutställning och fotosession ... Vad jag har saknat min kamera, varför har jag inte använt den mer på senaste tiden? Nu ska jag skynda iväg och hämta killarna från skolan, ha en bra eftermiddag! 

La vie est belle!

Drömmen som blev verklighet för Diana och hennes fransos på dansgolvet i vintras: en danskyss! Jag fotade dem på en dansträning, de nykära ungdomarna! (Ja, jag låter som en gammal tant ...)
 
Helger är allt riktigt bra! Njuta av att vara ledig och hitta på det man vill! Som idag var jag ute på en härlig springtur på morgonen och sedan åkte jag på min danslektion. Det var SÅ kul! Massor av folk var där och jag snurrade runt i jiven med danskjol och klackar, och bara kände mig graciös och cool. Vi gjorde ett lite halvkomplicerat steg när vi skulle snurra ett och ett halvt varv på två sekunder, och efter ett litet tag så satte jag det verkligen. När jag dansade med en kille som är väldigt duktig så sa han efteråt "Impeccable", vilket betyder "Oklanderligt" eller "Perfekt"!!
 
När lektionen är slut sätts det alltid på musik så att alla kan dansa fritt och igår blev jag uppbjuden efteråt av en annan skicklig dansare. När jag vände mig om efter lektionen så stod han bara där lite småleende och höll fram handen för att jag skulle ta den och gå ut på dansgolvet med honom. Inte frågande som "Vill du dansa?" utan mer "Kom, så dansar vi!". Fransoser. Jag blev glad i alla fall - han är en av de bästa dansarna där och brukar bli utvald av läraren för att visa herrarnas steg ibland. Vi gjorde jivestegen som vi lärt oss på lektionen och sedan sa han "Följ mig", och så improviserade han lite andra jivesteg. Och det gick jättebra!!! Lite småmissar först, men jag hakade på rätt snabbt och åh, så grymt kul det var! Danse = magnifique! Jag köpte 10 lektioner i höstas som snart är slut, och jag hade inte planerat på att köpa 10 till eftersom det är rätt dyrt, men jag tror knappast att jag kommer kunna hålla mig ...!
 
 
 
På kvällen träffade jag min vän Nathalie för en liten promenix från utsiktsplatsen Trocadéro, passerade under Eiffeltornet och sedan vidare till en restaurang som hette Le Campanella. Där var vi omringade av turister som pratade alla möjliga språk, men vi fortsatte bestämt på vår nästan-flytande franska. Duktiga flickor beställde sallader, men avslutade med chokladmousse till efterätt. Allez, c'est le week-end! (Kom igen, det är ju helg!) Och en grymt bra sådan dessutom. Hoppas du har en lika fin helg med dina egna sorters glädjeämnen! 

Det är ett konstigt språk jag lever i

 
Franskan är ett vackert, roligt och konstigt språk, så mycket vet jag efter ett halvår i detta land. Jag blir bara mer och mer förälskad i det för varje ny sak jag lär mig. Det som är roligt med att lära sig franska från grunden är att man får se det med andra ögon än vad fransoserna själva kan. På så sätt kan man lägga märke till alla märkligheter, finna konsten hur man formar en mening och upptäcka ord som inte finns på franska. Som till exempel finns det inte något speciellt bra ord för ordet "hemma / home". Det är "chez moi" (hos mig) som används enligt vad jag har förstått, men det är inte samma sak. Borta bra, men hos mig bäst? Det klingar helt enkelt inte likadant. 
 
Konstiga uttryck finns det gott om. Till exempel om du vill säga att det är fint väder så säger du "Il fait beau", vilket ordagrannt översätts till "Det gör vackert". Alla förstår att det handlar om väder - ett faktum som jag hade väldigt svårt att begripa själv i början. Eller om du vill säga att det är mörkt ute så säger du "Il fait noir", direkt översatt till "Det gör svart". Verbet "faire" som betyder "att göra" är väldigt, väldigt använt i franska språket. 
 
När du lär dig ett språk är det ju omöjligt att undvika vissa pinsamheter/lustigheter, när du använder ett ord eller ett uttryck fel. Som till exempel så fick jag smaka på ett vin hos mina värdföräldrar en gång och jag tyckte att det var helt okej, så jag sa att det var "Pas terrible", som är den ordagranna översättningen av "Inte illa". Grejen är den att detta uttryck betyder "Ganska dåligt" på franska. Sådan snäll au pair är jag, som säger att deras vin inte smakar gott! Som tur var så förstod vi misstaget och de sa att istället borde jag säga "Pas mal" (en annan version av "Inte illa") eller "C'est correct! (Knäppt att använda ordet "korrekt", men det betyder typ "Det smakar gott"). 
 
Men man får bara göra det bästa man kan och försöka improvisera, säger jag! Ibland får man ta genvägar som att säga "en matta på bordet" istället för en duk och "grejen som man sätter på tandborsten" när man menar tandkräm. Du lär dig och utvecklas och innan du vet ordet av så kan du till och med skämta på ditt nya språk! 

Om barn

Adrien, Buzz l'Éclair (Buzz Lightyear) och jag igår förmiddags! 
 
Jag insåg något igår när jag spenderade min vanliga helonsdag med barnen. På kvällen så lekte jag och min värdmamma med Adrien, 2 år. Vi snurrade honom i en fåtölj och kittlade honom lite, vilket gjorde att han skrattade helhjärtat på världens gulligaste sätt. Efter varje gång sa han "Encore!" ("Igen!") med en röst och ett leende som man inte kunde motstå. Jag och min värdmamma blev lika glada som honom, fastän det egentligen var en helt meningslös lek. Då insåg jag effekten som barn har på oss vuxna, speciellt om vi känner dem väl. Även fast jag hade varit lite småirriterad innan, när barnen varit lite bångstyriga, så försvann allt det när Adrien skrattade så glatt. Jag insåg att när han är glad, så är jag glad. När han är ledsen, så blir jag ledsen. Den inverkan som barn har på oss är helt otrolig.
 
Ibland finns det folk som tänker "Hur kan man vilja skaffa barn? Ge upp hela sitt eget liv (mer eller mindre) för att ta hand om någon annan?", men jag undrar om de har upplevt den överväldigande känslan när man verkligen tar hand om ett barn. Får dem att skratta, lär dem saker, tröstar dem ... Det är så värt att ge upp sin egen underhållning för att underhålla dem. Till exempel så älskar jag att sitta vid datorn, men jag skulle lätt ge upp en timmes datortid för att leka meningslösa lekar med Adrien eller Valentin. Och jag är inte ens förälder! Tänk, vilka enormt starka känslor de har till sina barn! Nej, jag kommer nog aldrig verkligen förstå mig på människor som inte vill ha barn. 
 
Jag har hört att det är världens bästa preventivmedel att vara au pair, men jag kan berätta att jag aldrig i mitt liv har varit så säker på att jag verkligen vill ha barn. De är underbara och ger en sådan fin mening med livet, även om de tar upp mycket tid, ork och pengar. Det är så värt det.
Dock fungerar preventivmedlet fortfarande ganska bra även på mig, så självklart vill jag vänta rätt många år till, haha! 

Hela 200 dagar!


Ännu en målstolpe är passerad! I förrgår var det min tvåhundrade dag av mitt franska au pair-år! Det är helt galet, tänk vad lång tid som har gått. Jag är så obeskrivligt glad över att jag gör det här - jag har utvecklats så himla mycket. Jag älskar den nya sidan av mig själv som jag har skapat: den fransktalande Viktoria! Lite modigare, lite bättre klädstil och lite av en gottegris. J'adore le français, Paris et La France! 
 
En liten tillbakablick på en kort, kort film som jag gjorde med hjälp av min svenska kompis Malin när hon var här och hälsade på. Vad var det nu jag hade gjort i 200 dagar ...? 
 
 

Fille dans la pluie

La voilà, une fille suédoise, trempé mais souriante quand même, dans la pluie à Paris! Je ne sais pas pourquoi, mais j'ai l'impression que Paris et la pluie, ils vont ensemble ...  
 
Vart har Paris underbara sommardagar tagit vägen...? De var så fantastiska. Den senaste tiden här har varit regnig. En morgon när jag tog min dagliga 25-minuterspromenad med Adrien i barnvagnen tills hans dagmamma, så öste det verkligen ner. Jag var genomblöt när jag kom fram (man kan inte ha paraply när man kör en barnvagn) och sedan skyndade jag tillbaka hem på snabba 15 minuter för att kunna byta jacka och kläder innan jag skulle gå till skolan. Det var de dagarna i förra veckan som jag hade så fruktansvärt ont i halsen, och denna dagen hade jag till och med tappat rösten. När jag gick där i regnet, med endast en mössa som skydd, och inte kunde prata så tänkte jag:
 
"Normalement j'adore mon travail et ma vie ici, mais les jours comme celui-ci ... ça va."
(Normaltvis älskar jag mitt jobb och mitt liv här, men dagar som den här ... det är så där, alltså.)
That's right - jag tänker på franska ibland! 

How the au pairs do "födelsedagsfika"

 
Välkommen på födelsedagsfika hem till mig! Jag spenderade hela söndagen igår fram till klockan 16.00 med kalasbestyr: som till exempel att göra chokladbollar, dekorera tårta, dona i min studio från topp till tå och sedan fixa ordning mig själv från topp till tå! Sedan anlände mina fina gäster en efter en och det blev ett hejvilt kramande och bisousande! Här i Paris känner hälften av alla au pairer varandra genom skolan, Facebook eller gemensamma vänkretsar, så det blev lite "Men du, går inte du i min historieklass?" och "Träffade jag inte dig i Svenska Kyrkan i höstas?"
 
 
Inget födelsedagsfika är komplett utan dricka, te och en massa kakor! Jag hade gjort chokladbollar (som gick åt i ett nafs!) och småkakor med hallonsylt respektive chokladbitar. På bilden ovan är redan hälften uppätet, haha! Du förstår ju hur det blir när man stänger in sex tjejer (som är vana vid det sockriga, franska samhället) i ett litet rum med en massa sötsaker - först vågar ingen ta, men när första steget är taget så äter de som galningar! 
 
 
Sedan hade jag förberett en tårta också! Jag måste berätta om denna halvmisslyckade tårta som inte blev så illa i slutändan. Jag hade gjort en jättefin tårtbotten och lagt emellan ett lager med vaniljsås och ett med hallonsylt- och gräddblandning. Sedan skulle jag vispa grädden som jag skulle garnera tårtan med. Och jag vispade och vispade ... men den blev inte fast! Slutligen läser jag på internet att de inte har samma vispgrädde här i Frankrike som i Sverige. Så jag köpte vispgrädde på flaska och tänkte dekorera med den. Men då smälte hela grädden och lade sig som en vallgrav runt tårtan ...
 
Åh, vad ledsen jag blev när jag trodde att tårtan var förstörd! Som tur var så lyckades jag rädda den genom att torka bort den smälta grädden, pudra vaniljsocker över och sedan lägga på riven choklad och röda bär. Jag tyckte att den såg helt okej ut i slutet (mina vänner wow:ade när de såg den, vilket gjorde mig glad!) och när jag smakade märkte jag att den i alla fall smakade jättegott! Så jag blev ändå nöjd! 
 
Födelsedagstjugoåringen och hennes tårta! 
 
Jag hade köpt lite tomtebloss som jag satte i och så blev det lite glittrigt och glatt också! 
 
Här är mina fina Parisvänner som var så snälla och kom och trängdes i min 10 m² studio för att fira mig! ♥ Det lönar sig att ha internationella vänner - jag fick födelsedagssång på fyra olika språk! (Franska, svenska, engelska och tyska). 
 
Från vänster: 
- Malin, min skånska klasskompis som tagit med mig till IKEA, Bibliothéque Nationale och Cartier-utställningen. Vi träffas två gånger per vecka och vill gärna sitta tillsammans på lektionen, men det får vi inte eftersom vi kommer från samma land (så vi är lite skojsura på läraren, grr!) 
- Nathalie, min tyska klasskompis som jag alltid pratar franska med och som jag har varit på fina caféet Le Procope med. Det är henne jag alltid spenderar mina lektioner med eftersom vi är från olika länder! 
- Sara, min stockholmska vän, som var min första vän i Paris! Vi besökte Svenska Kyrkan tillsammans för första gången och har sedan träffats då och då för en mysig fika eller promenad. 
- Amy, min amerikanska vän, som var min andra vän i Paris, och som jag köpt macaroner med, fotat med och som jag ibland tar en fika med innan vi hämtar upp barnen som går i samma klass. 
- Diana, min örebroiska vän, som jag träffar varje dag och knappt skulle kunna leva här utan! 
 
Min hallontårta, uppskuren. Jag erkänner att jag blir läskad bara jag ser bilden, när jag kommer ihåg hur god den var! 
 
 
Jag får lite lust att skratta när jag tänker på mina presenter. Jag fick chocolate chip cookies (de godaste kakorna jag har ätit i hela mitt liv), en anteckningsbok för recept, chokladpraliner och macaroner. Bara sötsaker och bakrelaterade grejer, haha! (Så gott och så mig!!) Jag vet inte om det säger mest om mig som person eller om oss utländska au pairer som grupp, men när jag berättade detta för mamma i telefon så tillade jag sedan "Jag tror att jag måste byta livsstil, haha!"
 
Jag är i alla fall jätteglad och nöjd med fikan. Det var så mysigt att ha mina närmaste vänner i ett och samma rum och bara sitta och umgås. På engelska. Plus lite franska här och var som vi allihopa smög in, det gick inte att undvikas och dessutom passar det bättre när vi pratar om familjer och det franska samhället. Dåså, mina firanden är slut och jag är numera "bara" en "vanlig" 20-åring! 

Om franska marknader & gratis körsbär

 
Ett leende tar dig en lång väg, det bara visar sig för mig bara fler och fler gånger. Idag tog jag mig en shoppingdag där jag gick på vecka två av den enorma vinterrean i Paris, och inhandlade ett par perfekta ballerinaskor för halva priset, en urvacker burk och diverse utrustning till mitt födelsedagsfika imorgon! Det var grymt mycket folk i köpcentrumet Quatre Temps, så det var skönt när jag kom hem till mina egna kvarter för att inhandla det sista i matväg.
 
Jag var på himla gott humör, så när jag gick till marknaden för att köpa hallon log jag stort mot den gamla Monsieurn som jobbade där och sa glatt "Bonsoir!" (God kväll!). Jag gillar att konversera med fransoser ute i samhället, i affärer och så vidare, för de är så vana vid att huvuddelen av fransoserna som handlar är kortfattade och lite halvt sura/otrevliga - så de blir förvånade och glada när någon är trevlig! Ikväll blev mannen i butiken glad när jag genuint log mot honom (eftersom jag genuint var glad, efter att ha shoppat hela eftermiddagen, haha!) så efter han också hade hälsat god kväll så sa han "Vänta lite, jag ska bara kolla att det är några bra hallon du har fått ..." och så öppnade han asken och lade i några körsbär och blinkade till mig när han gav tillbaka den. Jag skrattade och tackade så mycket och önskade honom en fortsatt god kväll. Sedan log jag hela vägen tillbaka hem till min studio. 
 
Nyligen har jag insett att jag gillar systemet med marknader på gatan istället för supermarkets. Istället för att få köa i en evighet på supermarketsen och sedan bli bemött av en sur kassörska, så på de små affärerna som har frukt, kött, ost, fisk och så vidare, så är det samma personer som jobbar där och om man kommer dit upprepat så lär man känna dem lite, vilket är så trevligt! Hittills känner jag bara en person på marknadsgatan närmast mig - en jättesnäll man som vi handlar kött av. Valentin kallar honom för Monsieur Poulet (Herr Kyckling) och han ger alltid barnen varsin liten korvbit där vi handlar där. Ikväll när jag gick förbi den affären så hälsade han på mig och jag tillbaka. Mysigt! Ja, jag är helt säker på att jag gillar det här systemet numera, men det är väl för att jag slutligen pratar så bra franska att jag förstår vad de säger! 

Receptböcker och pyssellyssnande

 
Man kan inte vara ute och ränna hela tiden. Igår fredag kände jag att det var dags för en lugn kväll hemma för mig själv i min studio. Jag var på gott humör efter att ha stått och bakat i köket hos min värdfamilj hela dagen (jag gjorde det där "något sött" till mitt födelsedagsfika imorgon), skypat med min svenska familj, umgåtts med Diana och tagit hand om barnen på kvällen. Mitt humör var så bra att jag faktiskt ställde mig i mitt eget lilla kök och lagade en riktig maträtt! Oftare än jag vill erkänna blir det bara något lätt och snabbt. Det blev en himla god köttfärssås. 
 
Efteråt gick jag direkt på en kopp te och tog några små chokladbitar att doppa i. La vie française. Under tiden som jag drack min femtioelfte kopp te den här veckan bläddrade i min franska receptbok från Ladurée. Jag märkte ut recept som jag ville prova (för jag mindes att på min bucketlist står det att jag ska "baka/laga mat efter fransk recept") och kollade vilka som jag tyckte verkade möjliga för mig att genomföra utan att råka bränna upp något. Köket eller mitt hår till exempel. Längst bak i boken lade jag en liten lapp med en ordlista på bakuttryck och ingredienser översatta från franska till svenska, så att jag inte ska behöva slå upp samma ord varje gång jag kollar i boken. Åh, den där boken är så otroligt fin med sina magiska bilder! 
 
Jag har fått en förnyad kärlek för ett Kärlekste som jag fick av min vän Julia innan jag åkte till Frankrike! Jag dricker i snitt två koppar te varje dag och 92 % av gångerna är det det här teet! På två veckor har jag tagit slut på 1/3 av påsen! 

 
När det började bli sent ville jag inte gå och lägga mig, utan bestämde mig för att ge liv i en del av mig som i princip har sovit i ett halvår ... Pyssel-Viktoria! Jag tog fram foton, album, klistermärken, pennor, papper och sax och pysslade med mitt fotoalbum! Världens mysigaste grej. När jag väl kommer igång sitter jag och stirrar ner koncentrerat på bordet fyllt av pysselgrejer och lyfter inte blicken förrän minst två timmar senare. Love it!
 
Jag lyssnade på fransk radio också medan jag höll på. När det kom upp sportnyheter stängde jag av öronen, men när det var små mysiga intervjuer och intressanta inslag var det kul att lyssna. Hörförståelse är det jag har allra svårast för i allmänhet när det gäller franska, så därför tycker jag att det är bra att försöka lyssna på radio så ofta jag orkar. Jag brukar förstå vissa grejer, men inte allt, så det är ganska uttröttande. Igår kväll blev jag så himla glad när det kom ett inslag om "baby blues", vilket är att mammor ofta blir lite deprimerade några dagar efter att de har fött barn ... och jag förstod i princip allting!!! Inte exakt varenda litet ord, men vad hela konceptet gick ut på, hur länge det varade, de fysiska och psykologiska orsakerna osv. Åh, jag blev så glad! 
 
När radioprataren sa: "Il est minuit sur France Info" (Det är midnatt på radiokanalen France Info), kollade jag upp och insåg att jag hade suttit där ett himla bra tag, precis som förutspått. Och jag kunde inte slita mig förrän ytterligare en timme senare, haha! Slutsats: det är mycket vårdande att vara hemma och ta det lugnt en kväll! 

More birthday stories



På min födelsedag igår lämnade jag mina värdföräldrars lägenhet runt halv nio-tiden efter jobbet och hade inget annat planerat för resten av kvällen än att äta middag själv och lägga mig. Jag insåg att det kändes lite tråkigt när jag ändå var i Paris på min födelsedag (hur ofta händer det liksom?). Under promenaden hem finns det ett ställe där jag kan se toppen på Eiffeltornet, och när jag passerade detta ställe igår så bestämde jag mig för hur jag ville avsluta min födelsedag ...

 
 
Jag ville se Eiffeltornet glittra! Jag absolut älskar det. Så jag frågade Diana om hon hade lust att ta en promenad dit, vilket hon direkt sa ja till, även fast det skulle bli sent, snäll som hon är. Åh, det var så mysigt och härligt och lite drömmigt på något sätt, eftersom det var natt, födelsedag och vi hade ett vackert Eiffeltorn framför oss. (Ni som följer mig på instagram fick där en liten knäpp video med min födelsedagsglädje i Paris!) Perfekt avslutning på dagen! 
 
 


Idag på kvällen firade jag min födelsedag med min värdfamilj! Jag fick höra en äkta fransk födelsedagssång från äkta fransoser, och fick en fransk tårta (som jag återkommer till!).  Både jag och barnen blev alldeles exalterade när vi såg 20 ljus på tårtan (de älskar att blåsa ut ljus!) och vi samarbetade alla tre för att blåsa ut alla 20 i ett svep! 
 
 
... och glada blev vi när vi lyckades! 
 
 
Sedan fick jag min födelsedagspresent. Alltså, det är helt galet ... Jag kunde inte tro att det var sant när jag öppnade den. Jag har aldrig varit en märkesnörd och trodde aldrig att jag skulle bli det heller, MEN här i Paris så har jag sett en viss Vanessa Bruno-väska som en massa fransyskor har, och som jag tycker är så snygg. Jag har drömt om att ha en sådan ända sedan jag kom till Frankrike i somras. Ungefär i september tror jag att jag diskuterade väskan med mina värdföräldrar och berättade att jag verkligen skulle vilja ha en själv. Det trodde jag dock att de hade glömt för länge sedan, men själv har jag inte gjort det. Senast igår såg jag en ung fransyska gå på gatan med en mörkblå version av väskan, som jag beundrade och tänkte att den väskan alltid skulle vara en dröm för mig. 
 
När jag öppnade min present och fick syn på precis en sådan väska som jag ville ha så drog jag djupt efter andan i beundran och kunde bara stirra medan jag drog upp den. Min alldeles egna, bruna, glittrande Vanessa Bruno-väska ...!!! Det är så fantastiskt! Sedan kom det ut glada, chockade läten ur min mun och massor av tack till mina värdföräldrar (som log stort åt mina reaktioner) och jag gav dem hjärtliga bisous och kramar!! 
 
 
 
När barnen hade gått och lagt sig så hade jag och mina värdföräldrar middag tillsammans, där min värdmamma hade lagat en riktigt imponerande rätt. En pumpasoppa med kyckling och ris ... som låg inuti den urkarvade pumpan! Riktigt gott och så himla snyggt serverat! Det var ett Jamie Oliver-recept, som jag rekommenderar! 
 
 
Viktoria + en 13 kg tung pumpa. 
 
 
Till efterrätt var det en galette de rois ("kungarnas kaka") som man traditionellt äter i Frankrike i början av januari för att fira de tre vise männen. Traditionen går ut på att det finns en liten sak gömd i kakan och den som hittar den blir kvällens kung eller drottning och får på sig en papperskrona! Den senaste tiden när jag gått runt på Paris gator så har det ofta hänt att jag sett barn med små kungakronor på huvudena och i boulangerierna så kryllar det av dessa kakor i skyltfönstrena! Min värdmamma hade gjort den här kakan, och den var jättegod! Väldigt typisk fransk smak och konsistens. 
 
Det var lite senaste nytt från fina födelsedagsfiranden i Paris! Ha det bra, mina vänner! 

Födelsedagstisdag



Den här tisdagen har varit en ganska vanlig tisdag, men ändå har den varit riktigt fin! Den började så här: 



 
Sedan knackade det på dörren och jag fick syn på en liten fin Diana som stod där med ett ljus, ett paket och två små blommor! Så överraskade hon mig med en sång! Jättemysigt! Vi hann inte med något plugg tyvärr, men vi gjorde lite småkakor, pratade och bara hade det trevligt. Jag kan inte tänka mig någon bättre här att fira min dag med! ♥
 
 
Solen sken på eftermiddagen och efter att vi hade hämtat barnen var vi i parken där barnen sprang runt och hade det kul. Jag träffade min au pair-vän Amy där också, vilket var roligt! Barnen var glada och det blev mycket födelsedagsbisous, haha! Adrien tyckte det var speciellt roligt med sånger och att försöka säga "Joyeux anniversaire". Valentin fattade också tycke för det senare på kvällen! Sedan en liten mysig kväll med barnen och värdföräldrarna. Jag är nöjd med min 20-årsdag! 

Goodbye teenage troubles, hello happy birthday!

I sjungande melodi: "Vad är det för en dag? Vad är det för en dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det min födelsedag - hurra, hurra, hurra!" 
 
Den fjortonde januari, det är ett himla bra datum, enligt mig. Speciellt 2014 också. För datumet 14-01-14 (idag) så fyller jag hela 20 år! JIPPI! Jag tar glatt farväl av tonåren och hoppar in i tjugoårsåldern, utan en endaste tår i ögat (förutom möjligtvis en liten glädjetår). Jag har längtat efter att bli tjugo år gammal och verkligen kliva in i vuxenhetens unga dagar. Nu är det verklighet! Imorgon kväll ska jag fira min födelsedag med värdfamiljen på vår veckoliga familjemiddag, och på söndag blir det ett annat mindre firande med mina au pair-vänner! 
 
Min fina familj har gjort en liten summering av mitt liv och skickat till mig, med en bild från varje födelsedag i hela mitt liv! Tack! Så himla fint att jag bara måste dela med mig! Mina favoriter är början och slutet (när jag ser de där hemska mittpartierna i början av tonåren kan jag bara sätta handen för ögonen och skaka på huvudet småskrattandes)! 
 
Söt och gullig liten tös! 
 
Min passion för tiaror var stor redan som fyraåring, det märks, haha! 
 
Jag växer upp till att bli en gullig liten tjej! 
 
Inte lika glad över att bli tio år, tydligen. Jag kommer ihåg att jag och kusinerna hade varit ute och lekt i snön och var tvungna att komma in till efterrätten - det är därför jag är alldeles röd om kinderna! På 11-årsbilden syns min bästa barndomskompis Linus, som är exakt en vecka äldre än mig - och slutar aldrig skryta om det! 
 
Usch, det var här det gick fel. Glasögon, rött hår ... Vad tänkte jag med? 
 
Här var i alla fall glasögonen och rödhåret borta, men det känns ändå inte riktigt som att det här är jag ... 
 
Ah, äntligen framme vid MIG! Det här är jag! En brunhårig, glad liten "vuxen" som älskar sin födelsedag! (20-årsbilden är tagen från mitt födelsedagskalas när jag var hemma i Sverige nu i jul.) Tack så mycket, min fina familj för fotona! 

En galet glittrig exposition

 
Jag spenderande en ovanligt glittrig söndag igår. Min vän Malin och jag hade bestämt oss för att gå på en utställning av smycken som hölls på Grand Palais. Vi behövde bara stå i den lilla kön precis framför trappan, så "Det här kommer gå fort!" tänkte vi. En och en halv timme senare tyckte vi inte att tiden hade gått överdrivet fort, haha! Vi peppade oss själva med att när vi väl kom in så skulle det vara värt det!
 
 
När vi stod i kön fick vi en påminnelse om fransosernas berg- och dalbanehumör. Några framför oss blev irriterade på att vakten bara släppte in folk från den andra kön och inte från våran, vilket de berättade i upprörda röster och hade en liten dispyt med vakten. Två minuter senare stod fransoserna och skrattade. Jag kommer aldrig bli en äkta fransyska ... Jag är för snäll (mesig)! 

 
Äntligen inne! Det första som mötte oss var en monter med otroligt vackra tiaror. Jag säger bara WOW. De var helt fantastiska att se med egna ögon. Montern snurrade långsamt runt och när ljusen från lamporna föll på tiarorna så glittrade diamanterna i alla regnbågens färger. Helt makalöst vackert.

 
En av mina absoluta favoriter var den här tiaran med blått i sig. Det var en av de få som hade färg, och jag blev fascinerad av de olika nyanserna av blå tillsammans med diamanterna.

 
Även andra saker gjorda av Cartier fanns på utställningen, som till exempel en mängd fina klockor, armband, örhängen, broscher och liknande. Själv tyckte jag att den här lilla versionen av en gammaldags kamera var gullig.

 
Ibland fanns det även bilder på människor som burit smyckena, och information om vissa människor som varit stamkunder hos Cartier. Det är helt galet, tänk att ha varit stammis på ett så otroligt dyrt ställe ...

 
Det är inte svårt att förstå vad jag gillade bäst på utställningen, eller? Jag och Malin kände oss som prinsessor när vi valde vilka tiaror vi tyckte var finast och helst skulle vilja ha.

 
På en skärm spelades lite sekvenser från gamla filmer som innehöll vackra smycken och diamanter. Jag som älskar romantik och äldre filmer tyckte att den bästa var en snutt då en man kastar en ask till en kvinna, hon öppnar den och får syn på en fantastisk ring (förlovningsring!). Hon frågar "Varför?" oförstående och mannen svarar det som står på bilden ovanför. "Det var den dummaste frågan jag någonsin har hört". Charmigt.

 
Vi avslutade hela rundturen med att gå tillbaka till de första snurrande tiarorna. En och en halv timmes köande följdes av en timme och en kvarts beundrande av alla möjliga saker som glänste, glittrade, sprakade och kostade miljarder. Och var det värt det?

Behöver jag ens svara på det?

Charmiga herrar & härlig chokladfondue


Denna helgen har jag varit härligt upptagen med precis lagom mycket att göra så att det känns som att saker händer, men ändå känner jag att jag har fått vila ut. Igår lördag var det dags för årets första danslektion, som var jättetrevlig och rolig! Det var så god stämning i danslokalerna och mycket "Bonne année!" ("Gott nytt år! / God fortsättning!") mellan de som inte setts på några veckor. Jag både fick och gav ett par själv! 

Jag pratade med några charmiga äldre Messieurs, som trodde att jag och Diana var tyskor/britter/amerikanskor, haha. Herrarna där är ofta positiva och goa, och nyfikna på på oss från andra kulturer, så jag tycker det är riktigt roligt att samtala med dem - speciellt nu när jag förstår bättre och bättre vad de säger utan att behöva säga "Pardon?" varannan mening. Det var härligt att sätta på mig mina nygamla dansskor och hoppa in i sprudlande jivesteg och vackra valssnurrar. Jag älskar att bara låta kroppen ta över och hänga med i musiken! Diana filmade lite när vi dansade och det är därifrån jag tagit de två suddiga bilderna ovan. Om du följer mig på instagram kan du också se en liten snutt av dansvideon!
 

 
På kvällen mötte jag upp min goda vän Nathalie och tog en tripp till latinkvarteren där vi vandrade omkring bland julbelysningarna som fortfarande hängde kvar. Det är så lustigt, för jag ser henne som min "franska vän" eftersom att vi alltid pratar franska ihop - men egentligen är hon tysk. Vi insåg att vart än i världen vi träffades så skulle jag alltid vara svensk, hon alltid vara tysk - och vi alltid skulle prata franska tillsammans!

 
Det slutade med att vi gick till ett supermarket som hade öppet sent och köpte frukt och choklad. När vi sedan kom hem till min studio gjorde vi en nattlig chokladfondue! Åh, så enormt gott det var! Det här är min första-gången-för-fondue-månad märker jag. Först ostfondue med mina värdföräldrar i Alperna och nu min första chokladfondue med Nathalie. En ny favorit, helt klart.

Rea i Paris!

 
I onsdags, den 8 januari, så började vinterrean här i Paris! Det är tydligen en jättestor grej, i princip alla affärer har massvis med rea och är helt fulla i folk! De nämnde det till och med på radion på onsdag morgon. Jag begav mig ut igår fredag till gatan Rue de Rivoli och köpcentrumet Forum des Halles, för att gå i alla olika affärer där tillsammans med två vänner, Diana och Shadi! Vi fastnade en timme inne på New Look, som hade hur mycket rea som helst och det slutade att det var det enda stället jag handlade saker på. Det blev följande tre sköna och enkla tröjor:  
 
 
Jag blev lite besviken efter att ha varit inne på alla mina favoritaffärer (Bershka, Zara, H&M, Jennyfer m.fl.) att jag inte hittade den enda sak som jag absolut ville ha: en grå, lite tunnare kappa med svarta knappar. På gatorna har jag sett flera tjejer gå runt med sådana här och jag vill verkligen ha en sådan. Jag får väl fortsätta leta på nya ställen! 

Fransoserna och deras choklad

 
Jag är himla sugen på choklad just nu. Jag insåg häromdagen att Frankrike har mycket "finare" choklad än vad vi har i Sverige. Vad är vår finaste choklad i Sverige? Paradisask, Lindt, Merci? Allt i oftast stora förpackningar i mataffärer, skickat från andra länder. Det är inte samma grej här där det finns alldeles egna affärer som bara säljer fransk choklad! Chokladen både ser och känns handgjord och lyxig här i sina små lådor med fina snören runtomkring. Jag har smakat på några sådana här och wow ... de är så goda! La Maison du Chocolat, Weiss eller Jeff de Bruges ... Små bitar av himlen. Små dyra bitar av himlen visserligen, hihi. 
 
Enligt vad jag har förstått så brukar fransoserna efter sin sena kvällsmiddag (som minst innehåller en huvudrätt och en dessert) ta en kopp kaffe efter maten, oftast lite avslappnat i vardagsrummet. Då ställer de fram en ask fin choklad till och så tar man en eller två små bitar per person. Alltså, fransosernas förmåga till att avstå från sötsaker är beundransvärd. Den tränas upp redan från när barnen är små och de får ett eller två pyttesmå kinderägg efter maten om de har ätit duktigt. Men inte mer än så. Intaget av sötsaker i det franska samhället är litet, men konstant. För en utlänning som jag är det svårt att förstå eftersom jag har växt upp i ett samhälle med lördagsgodis (äta mycket godis och sällan istället för lite och ofta). Kulturella skillnader är intressanta. 
 
Av min lilla chokladreflektion vill jag bara få fram en sak: åk inte till Frankrike bara för macaronernas, baguetternas och ostarnas skull. Åk lite för chokladens skull också! 

Att skriva något som andra vill läsa

Grattis på födelsedagen ... till vem?
 
Idag är det årsdag för något viktigt för mig. Under fyra år har jag gjort något som gett mig så mycket glädje, inspiration, utlopp för min kreativitet och kärlek. Något som har fått mig att tänka och reflektera. Något som har utvecklat mig som person på flera olika sätt. Något som förhoppningsvis har påverkat andra personer på liknande sätt stundtals. 
 
Gissa vad? 
 
Idag fyller min lilla blogg fyra år! Tänk när jag var 15 år och bestämde mig för att starta upp en blogg. Jag hade haft en annan med tre andra kompisar precis innan, men det fungerade inte riktigt. Jag gillade konceptet att regelbundet skriva små texter, och dessutom lägga till bilder ibland, så jag bestämde mig för att ha en själv. Den kunde vara precis som jag ville. Jag tyckte själv att den var superbra, men nu fyra år senare när jag kollar tillbaka på de där två första åren när jag bloggade förstår jag inte riktigt hur jag tänkte. Ointressant, felupplagd och ingen snygg stil. Jag ser alla saker som jag hade gjort annorlunda nu. När jag istället kollar på de två senaste åren (2012 och 2013) och läser mina blogginlägg så blir jag ofta inspirerad och glad. Det är ett så kul sätt att spara sitt liv och sina tankar på!
 
Men jag skulle inte vara den bloggerska jag är idag om jag inte hade haft de där två första åren av trevande försök till att skriva och fota något som människor ville läsa (jag själv inräknad). Under det senaste halvåret här i Frankrike så erkänner jag att jag inte längre lägger ner lika mycket tid på min blogg, jämfört med innan när det oftast var en timme per dag eller mer av utkastskrivande, fotograferande och redigerande. Men det är fortfarande väldigt viktigt för mig och en stor källa av glädje och inspiration att både skriva och senare läsa. Jag hoppas att det då och då kan vara samma för dig som läser. 
 
Ett enormt tack för stödet till bloggen, jag älskar era kommentarer och ert engagemang! Bisous! 

Störst, bäst & vackrast är inte alltid viktigast


 
När jag gjorde min nyårsresumé över 2013 hittade jag en massa härliga bilder som inte kom med i just det inlägget, men som jag gillade starkt ändå. De samlade jag ihop och tänkte visa här. Det är foton och minnen som varken var de största eller viktigaste under året som gått, men riktigt fina i alla fall. 
 

Alla former av spets. 

Positivitet.  
 
Sista sommardagarna på Västkusten.  

Mina rosiga sängkläder. 
 
Franska böcker, vykort, tavlor ...  
 
Somriga tider när jag klädde mig i vitt. 
 
Fantastiska, vackra Korsika. 
 
Macaronprovning med vänner på en bänk. 
 
Hemliga utsikter. 
 

Mitt senaste äventyr: Alperna!

 
Jag är hemma i Paris igen och har denna måndag startat upp andra halvan av mitt au pair-år här i Frankrike - komplett med jobb, skola och mysig fika med vänner. Det är sex veckor kvar till nästa tripp till Alperna och nu tänkte jag bjuda på några foton som jag tog med systemkameran under mitt senaste äventyr!

Jag var i Combloux, mitt nya favoritställe i Alperna (och jag medger att det är det enda stället som jag känner till i Alperna...).

Stugan som jag bodde i med min värdfamilj var alldeles underbart mysig, och julpyntad, som jag nämnt tidigare. 
 
 
Utsikten från fönstret var fin både natt och dag. På natten kunde man se massor av ljus från en liten by nere i en dal. Och på dagen ...

 
... då var det utsikt över dalen och de fina Alperna, med Mont Blanc liggandes till höger i bild! Ibland var det väldigt dimmigt, det kom och gick, precis som regnet. Det var ändå fantastiska syner över bergen, speciellt från skidbacken första dagen när det stundtals var soligt. Jag önskar så att jag hade haft kameran med då. 
 
 
Redo att sätta på mig skidutrustningen och bege mig ut i backen. Det är faktiskt Valentin, 4 år, som har tagit den här bilden - han älskar min kamera, haha.

Här kommer lite fina bilder från söndag förmiddag, när regnet slutat, snön hade lagt sig och solen letat sig fram till sist:

 
Inzoomat på Mont Blanc. Min kamera hoppas på att få stifta närmare bekantskap med honom i februari! Den här vinterledigheten har varit riktigt fin, med både en vecka tillsammans med min svenska familj och sedan en långhelg tillsammans med min franska. Denna resa var en himla härlig avslutning på det hela! 

Bisous från bergen!



Hejdär! Här kommer en liten hälsning från skidbacken! Vi begav oss ut idag igen, men den här gången spöregnade det exakt hela tiden från och med att vi köpt våra liftkort. Vilken tur att det tar mycket för att jag ska bli missnöjd! Jag åkte med mina värdföräldrar och njöt av skidåkningen trots piskande droppar i ansiktet. Högst uppe på berget snöade det istället starkt och var jättedimmigt. En gång kom jag och min värdpappa utanför pisten och fick åka i lite nysnö för att komma tillbaka. Det var spännande, haha! 

Vid lunchtid var vi alla tre genomblöta och frusna så det blev varm, god soppa till lunch i en mysig stugrestaurang. Sedan hade vi fått nog av regnet och åkte hem. Efter en varm dusch var jag uppvärmd igen och innan barnen skulle hämtas från dagiset, satt vi i vardagsrummet tysta med varsin bok med endast det droppande, lugna ljudet av regnet i bakgrunden. En lugn stund tillsammans, det var jättemysigt. På kvällen efter barnens läggdags hade vi samma situation, minus regnet plus en varm eld i spisen. Alldeles underbart det också. 

Imorgon återvänder vi till Paris! Bisous från bergen! 




Nämen hej, Mont Blanc!



Här kommer en liten mobilhälsning från ... (trumvirvel) ... de franska Alperna! Jag blev så glad i början av veckan när mina värdföräldrar berättade att de skulle göra en långhelg i de franska Alperna torsdag till söndag eftersom de inte hade så mycket jobb - och så frågade de om jag ville följa med!! 

Igår eftermiddag åkte vi den 5,5 timmar långa bilfärden från Paris till Alperna. Det är inte alltid lätt med långa bilfärder med två små barn men jag tyckte att de inte skötte sig alltför illa. När de var på lekhumör hade vi roligt när vi busade i baksätet! När de inte var på humör - tja, då blev det lite "ajaj på Viktoria", haha ... 

Idag var det skidåkning på schemat! Det var så häftigt med den vackra utsikten över bergskedjan och backarna var grymma. Jag åkte med mina värdföräldrar och killarna var på dagis/skidlektion, så alla hade kul. Det enda trista var att det regnade stundtals, men jag är inte en att klaga när allt annat är super! 


Stugan vi bor i är mysig och alldeles julpyntad! En fantastisk utsikt över bergskedjan och över en by i en dal nedanför bergen. Och att sitta framför brasan är riktigt nice kan jag bara säga! 


Ha en bra helg kära du! 

Nyårsparad på Champs-Élysées

 
Förmiddagen den första januari 2014 var jag ute och strosade på Champs-Élysées. Där det normalt vis brukar köra runt bilar med otåliga fransoser inuti. Hm, hur lyckades hon med det? undrar kanske du. Jo, det var så här att när jag vaknade på nyårsdagen loggade jag in på facebook och fick se ett inlägg om att det skulle vara en parad på Champs-Élysées! Så jag drog med mig Diana dit och spatserade på den vanligtvis väldigt trafikerade gatan, som idag var avstängd för den cirkustemade paraden. Här kommer lite bilder!  
 
 
Medan paraden pågick på nedre delen av Champs-Élysées så var den övre delen lugnare än jag någonsin hade sett den. Jag och Diana strosade efteråt runt på julmarknaden där det fanns massvis med gott att äta, så vi bestämde oss för att prova två saker som vi hade varit sugna på att prova förut ... 
 

Det ena var churros! Väldigt gott! Det smakade som våfflor, fast istället var de i stavform. 

 
Det andra var en bretzel (kringla tror jag det heter på svenska). Vi tog den saltade smaken. Jag var inte så förtjust i den, men det var Diana! Medan vi gick gatan uppåt och smågnagade på våra inköp bestämde vi oss för att gå på bio. Sedan länge hade vi bestämt att vi skulle gå på Hunger Games 2 tillsammans, så slutligen gjorde vi det till verklighet. Den var riktigt bra. En riktigt mysig nyårsdag blev det! 

Gott nytt år från Paris!

 
Bonne Année de Paris!! Hoppas att ni hade en fantastisk nyårsafton och har börjat året på ett bra sätt! Själv spenderade jag nyår tillsammans med tre andra härliga au pairer vid namn Diana, Malin och Maja! Vi tillbringade kvällen hemma hos Diana med att prata, ha det trevligt och dricka lite bubbel - sedan begav vi oss till Trocadéro för att heja in det nya året tillsammans med Eiffeltornet (och en väldigt stor samling andra människor). 
 
När det började närma sig tolvslaget höjdes ljudnivån och alla verkade bli ganska upphetsade ... När slutligen Eiffeltornet började glittra så blev det glada skrik och utrop från alla sidor, inklusive från oss! Jag filmade lite, så kolla in tolvslaget här: 
 


Det var det positiva med kvällen. Det negativa var att det var en väldigt stor folkmassa, så det var lite obekvämt trångt och dessutom fanns det en del avskyvärda män där som tryckte sig onödigt nära tjejer och försökte locka till sig nyårskyssar. Tur att vi fyra var så smidiga och lyckades skaka av oss dem! Sedan promenerade vi till Triumfbågen och checkade läget på Champs-Élysées - fullt i folk! 
 
 
Jag är i alla fall nöjd med nyåret! Aldrig att jag spenderat ett nyår till framför Eiffeltornet dock - jag är nog en sådan person som föredrar mysiga familje- eller tjejmiddagar framför stora folkmassor - men det hade jag inte vetat om jag inte hade upplevt båda. Så jag klagar inte. Jag spenderade nyår med härliga vänner och vad mer kan man egentligen behöva? Att det dessutom var i Paris är ju rätt så coolt, hihi. Jag känner att 2014 kommer bli helt toppen! 
 
Gott nytt år! Happy New Years! Bonne Année! 

RSS 2.0