Äkta fransos med äkta croissanter

 
Hej på dig! Jag måste få berätta om min eftermiddag igår, då en ytterst trevlig händelse ägde rum. Det är nämligen så att efter jobbet åkte jag och min syster på en internationell matmarknad! Den reser runt i Sverige och det finns stånd med mat från alla möjliga länder. Bland annat fanns det självklart massor från Frankrike - matkulturens hjälteland! J'adore...! 
 
 
 
Jag älskade att gå runt bland de franska stånden och lukta på ostarna och crêpesen. Det kändes bekant. Vant. Helt rätt. Det bästa av allt var naturligtvis att höra när försäljarna pratade franska. Oh, mes chers français...! Som jag har saknat att prata detta fantastiska språk! Gissa om jag var tvungen att inleda någon slags konversation med en av fransoserna! 
 
 
 
Jag fick syn på croissanter (!!) och var absolut tvungen att köpa en för att smaka, mest för att kunna säga något snofsigt som "God ... men de smakar bättre i Paris". Dock var detta helt fel för den var SÅ UNDERBAR. Croissanten smakade precis som en äkta, franska croissant! Men det var ju å andra sidan en riktig, fransk boulanger (bagare) som hade tillverkat dem. Han var verkligen en äkta, charmig fransos också, med tanke på konversationen vi hade! 
 
 
 
Den här oglamourösa, direkt-efter-jobbet-looken hade jag när jag gick fram till fransosen med croissanterna och andra pâtisserier. Jag log och sa: 
"Bonjour! Vous êtes français?" (Hej! Är du fransk?) 
Han megalog och svarade: "Ouuuuuiii." 
Jag: "Alors, je voudrais un croissant, s'il vous plaît!" (Dåså, jag skulle vilja ha en croissant, tack!) 
 
Han frågade om jag ville ha "au beurre" (med smör), vilket jag älskade för då betydde det att de fanns de båda sorterna, precis som det finns på alla boulangerier i Frankrike! Det roligaste var dock när han sa: 
"Jag har bara en fråga. Är du med i den engelska posten?" 
Jag (förvirrat): "Nej ... Den svenska." 
"Då kanske du kan förklara för mig varför föraren sitter på fel sida av bilen - precis som engelsmännen!" 
Jag skrattade och ryckte på axlarna. 
 
Det var en sådan där mysig konversation, på franska, med en fransos. Åh, det låter så cheesy, men det var så trevligt! Han reagerade precis som alla andra fransoser gör när de märker att man inte är fransk, men kan prata språket ganska bra ändå. Då blir de alldeles: "Nämen, så gullig du är som försöker!!"
 
När jag gick därifrån avslutade vi med ett traditionellt: "Merci, au revoir! Bonne journée!". Som jag har saknat det! För när man handlar här i Sverige säger man knappast "Hejdå, tack! Ha en bra dag!". Den franska hövligheten är verkligen i en egen klass för sig själv. 

Sju minuter till spårvagnen

 
Kanske är detta en rätt intetsägande bild för de flesta. Men vet du vad det är för mig? 
Utsikten från min lägenhet i Göteborg!!! 
 
Idag efter jobbet läste jag min mail och helt plötsligt var jag och min pappa på väg ner till Göteborg för att gå på visning. Ett fint, rymligt rum på en studentvåning. Bra område. Tio minuter till ICA. Sju minuter till spårvagnen. VI KÖR! Jag är så glad! Jag trodde verkligen att jag skulle behöva pendla ner till Göteborg i början, men nu är boendet kirrat!!! 
 
Skapade nyss en ny bloggkategori: Gött i Göteborg. Här ska du få höra om mina äventyr i Sveriges näst största stad, där jag kommer spendera den mesta tiden av de kommande åren! Det ska bli så kul att upptäcka en ny stad! (Och att dela den med dig, så klart!) 

Sommartider är bra tider

 
Hej alla sommarfirare! För det är ni väl ändå? Man behöver inte ha semester för att vara en sommarfirare, tycker jag. Även om du jobbar hårt hela veckan så kan du absolut spendera fina kvällar utomhus som ger den där härliga sommarkänslan. För att inte tala om lediga helger då man kan hitta på allt möjligt skoj! Jag och tre förtjusande vänner bestämde oss igår för att vara sommarfirare och träffades för första gången på nästan två månader hemma hos Mirjam för att spendera en underbar eftermiddag tillsammans! 
 
Sommarfika i trädgården, i skuggan naturligtvis (så varmt!). Vi dukade upp ost, kex, kakor, gino (frukt med vit riven choklad över, som varit i ugnen) och en jättegod jordgubbsdryck! Jag förälskade mig lite i flaskan, som var ypperligt söt! 
 
Marianne the Scout poppade korken och serverade oss allihop! 
 
Megamysig stund, då vi diskuterade våra sommarjobb, smidde planer inför nästa helg och berättade lustiga historier om dialekter. Plus att vi smaskade i oss allt gott, naturligtvis! 
 
Marianne, Mirjam och Emelie visar hur det ska gå till i köket! Så här såg det ut när vi (de) hackade frukt: alla fyra härligt brunbrända, iförda uniformen jeansshorts och linne! 
 
Fruktsallad in the making! 
 
Mirjams underbara inredning imponerar på mig varje gång! Helt i min stil! 
 
Lite senare på kvällen gjorde vi pannkakor och tittade på film. Men innan så var Marianne tvungen att få sig en kaffe! (Och jag var tvungen att fotografera hennes mjölkmustasch!). Det var en toppenkväll! Jag avslutar med ett av mina citat från kvällen: "Åh, jag älskar att redan känna alla er så att jag kan krama er när jag vill utan att behöva lära känna er först!" 

Inspirerad av Internet #1

Min underbara doudou (gossedjur) som jag köpte i Paris! ♥
 
Du vet hur du ibland kan försvinna från tillvaron och leva i internetvärlden under långa tidsperioder, då det känns som att resten av världen står still? Du hamnar på youtubefilmer och tv-serier, finner en blogg eller annan sida med intressanta historier och bilder, eller liknande. 
 
Fastän jag uppmuntrar aktiviteter utanför cybervärlden, så tycker jag det är helt okej att vara fastlåst vid skärmen ibland, speciellt på söndagar. Jag blir alltid så inspirerad av att titta på fina bilder på weheartit och bra idéer finner mig ofta när jag läser välskrivna bloggar. Det gäller att hitta de där guldkornen. Därför tänkte jag dela med mig av de senaste guldkornen som jag funnit i nätets förunderliga atmosfär. 
 
 
INSPIRERAD AV INTERNET #1
 
Humoristisk och söt video med små barn som ska beskriva One Direction! Jag älskar när man får se in i små barns fantasifulla huvuden! 
 
En av mina Spotifylistor som jag spelar för jämnan i bakgrunden när jag skriver texter, redigerar foton eller bara slösurfar. Jag vet, jag gillar faktiskt sådan här musik! Den första är min favorit! 
 
Malins vackra Londonblogg, speciellt inläggen London at night och i dagsljus It's London after all, jag älskar hennes fina bilder från denna magiska huvudstad - mer storstadsliv åt folket! 
 
Lustig lista för oss med kontrollbehov. Det skulle vara en av de största bedrifterna i mitt liv att genomföra nummer 6! 
 
Jag upptäckte nyligen facebooksidan Humans of New York, och satt i en halvtimme och läste olika människors personliga minnen och åsikter. En av dem som verkligen grabbade tag i mig var det plötsliga slutet på den här killens kärlekshistoria
 
Jag smälter lite när jag ser att min drömryggsäck från min favoritbutik New Look är på rea, men är SLUT! Varför köpte jag den aldrig i Paris?! 
 
Min fina vän och den nya au pairen i min franska värdfamilj, Emelie, har en drömmig blogg som jag älskar att gå in på för att minnas tillbaka till livet i Paris. Just nu är hon precis tillbaka i staden efter semester på Korsika och jag kan knappt vänta på att få läsa hennes insiktsfulla inlägg om min favoritstad! 
 
Tips på saker att blogga om i form av en inspirerande lista på bloggen Sometimes Sweet. Vi alla får idétorka ibland! 
 
Livsmotiverande inlägg 18 Chances You Won't Regret Taking In Life, ett bland många, på Marc & Angels blogg
 
Min sida på weheartit där jag har samlat mina drömmar och tankar i bildform. J'adore. 

Vild, vacker och västkusten

 
Denna eftermiddag kliade det i mina fotograferingsfingrar, så jag och min syster Veronika tog en tur till havskanten för att fotografera varandra och njuta av lite havsluft. Jag tog på mig min urgamla, men underbart vackra, vita spetsklänning och kände mig lite som en älva. 
 
 
Det hade varit stekande sol hela dagen - förutom när vi kom fram till vår fotograferingsplats, då molnen hade tagit över. Sedan började det dugga lätt. Dock lät vi inte detta stoppa oss, utan vi fotade ändå! 
 
My beloved sister ♥
 
Vi är samma fast olika. 
 
Varför har man inte vitt på sig oftare? Så underbar och ljus färg! Med några små färgade accessoarer är det riktigt stilrent och snyggt! 
 
Fotona på mig är tagna av Veronika, och resten av mig själv.  

#badkruka

 
Idag tog jag årets allra första dopp i svenskt vatten och det var UNDERBART! Hela dagen - eller hela veckan snarare - har jag svettats i den där heta postbilen och sprungit in och ut i stekande solsken tills jag blivit ett med sätet, som är lika fuktigt som ryggen på min posttröja. Eftersom jag bor nära kusten är det många andra brevbärare som kör förbi havet eller sjöar på sina turer och de lyckostarna kan ta sina raster vid en strand och svalka ner sig med ett dopp. Min syster bland andra! Själv kör jag i tät skog konstant där grusvägarna skapar flera meter höga dammstormar bakom bilen. Ibland får jag till och med dammsmak i munnen. Mums. 
 
I alla fall, därför var det så otroligt skönt att doppa mig i eftermiddags i en söt liten sjö! Min kropp är fortfarande härligt nedsvalkad flera timmar senare. 
 
 
Förresten, om du är svensk är du förmodligen medveten om att vi i detta land är mycket stolta över datumet på året då vi badar för första gången. Ju tidigare desto mer imponerande! Juni är standard för de flesta gissar jag på, men att bada i maj - modighetsstämpel på det, alltså! Mars är ännu mer badass. Sedan finns det isbad på vintern, men det räknas inte för min del, för det verkar bara vara plågosamt. 
 
Varför är vi så stolta över att vi tvingar oss ner i allt för kyligt vatten? Kanske ligger det i vår kultur att vara starka, kyltåliga vikingar. Vem vet? Jag vet att jag idag, den 25 juli 2014, tog årets första svenska dopp och att jag bara kan lägga till #badkruka, enligt våra svenska vikingamått. Blink, blink! 

Today's Truth #171

 
YES! HELG! Jag är en hårt sommarjobbande kvinna som nu äntligen får rå om sin underbara helg! Så mycket fritid, vad ska jag hitta på...? Den som lever får se! Förresten, har du glömt bort min kategori Today's Truth på bloggen? Det är bilder som jag gjort i Photoshop, med tänkvärda, korta texter. Jag brukar kika igenom dem ibland - många av mina 171 stycken är faktiskt riktigt bra! Ha en färgsprakande helg, mina vänner! 

Harmoni ända ut i tåspetsarna

 Foton av Malin Brink, sommaren 2013
 
Jag upplever världens underbaraste känsla just nu.
Helt totalt lugn. Harmoni.
När jag stänger ögonen växlar min inre syn i regnbågens färger
Jag ser de vackraste saker jag kan komma att tänka på
Havsblått, bladgrönt, rosenrött, gryningsrosa, solskensgult. 
 
Jag känner mig fri, som att allt är precis helt rätt. 
Jag kan andas. Verkligen andas. 
Fylla kroppen full av luft, och sedan ta ut allt. 
Det är fantastiskt. 
För att kunna beskriva det bäst skulle jag vilja att du föreställde dig att du står på en klippkant. Nedanför dig finns den vackraste utsikt du kan tänka dig. Det kan vara väldiga berg täckta av dimma eller snö. Eller det väldiga, vågiga havet med horisonten längst bort. Eller gröna, levande dalar fyllda med träd och blommor. 
Du står på klippkanten och blickar ut över det ljuvligaste landskapet du kan föreställa dig. Du sträcker armarna rakt ut, blundar och bara andas. Du skulle kunna vara naken men du skulle inte bry dig för du är i sådan harmoni med din kropp. Allt är bara ... befriande och lätt. 
 
 
 (Foton från min blogg)
 
Hur lyckades jag uppnå det här sinneslugnet i både kropp och själ denna torsdagskväll undrar säkert du? Jo, genom träning. Magnifik uppfinning, det där. Jag gjorde först högintensiv konditionsträning och sedan styrketräning (mestadels för rygg, eftersom jag fått lite ont efter att ha burit mycket på jobbet). Slutligen hamnade jag på en yogavideo på youtube (denna, om du undrar) som öppnade denna vackra ro i min kropp. Det var så länge sedan jag gjorde yoga att jag hade glömt hur underbart det är. Att sträcka ut hela kroppen och att andas. Balansövningarna som skapar balans i både kropp och själ ...
 
Det här otroliga lugnet och den fysiska tillfredställelsen tror jag inträffade för att det var första gången på ett halvår som jag gjorde yoga. Min kropps sätt att berätta att jag borde göra det oftare.
Nu efteråt är jag helt slut, men totalt blissed outEnormement contente. Extremt lycklig.

Min första podcast

 
Hej på dig du! Det är så här att ibland när man åker postbil ute på landet så kommer det ibland oerhört långa, små grusvägar utan brevlådor då man kan bli lite uttråkad. Så vet du vad jag har gjort för att underhålla mig själv de senaste dagarna när jag varit trött på radion? Jag gjorde egna små podcasts, haha! Nyligen har jag upptäckt förtjusningen med denna nya trend. Jag själv lyssnar mest på engelska och franska podcasts för att hålla igång språken, men en dag tänkte jag: "Äsch, det kan vara roligt att försöka mig på det, jag med!". 
 
Kärlek och saknad pratar jag om i den podcasten som jag gjorde igår och som jag tycker om mest. Men det märks att jag verkligen inte vet vad jag gör. När jag redigerade den fick jag ta bort massor som bara var oförståeligt svammel. Förresten märkte jag hur duktiga alla radiopratare är! Från och med nu betraktar jag även det som en talang: att kunna prata flytande utan att lägga till "eh", "ooooch" m.m. och alltid ha intressanta saker att säga.
 
I vilket fall var det kul att göra en egen! Jag tar ett djupt andetag, samlar mod och vågar till och med visa den för dig! Den är inlagd i en video och dessutom gjorde jag lite effekter för att understryka vissa saker. Hoppas du gillar den! Den här var en av de första jag gjort själv, så var inte för hård mot mig. Den är lite luddig först, men någon slags poäng med alltihop kommer på slutet! Ha det bra! 
 
 
 
 
Gillar du podcasts? Eftersom jag är ny inom hela detta område får du gärna tipsa mig om du har någon favorit! 

Extratid för vardagslyx

 
Idag hade jag minsann ingen trisdag (trist tisdag), utan för första gången på länge känner jag mig faktiskt väldigt nöjd med dagen! Jag jobbade som vanligt, men det var så lite post idag att både jag och Veronika slutade mycket tidigare! Att komma hem vid 15.30 istället för en till två timmar senare gav oss avsevärt mer fritid, vilket var en fantastisk vardagslyx.
 
Vi tränade tillsammans (pilates + powerwalk), sedan har jag dessutom hunnit med att både sätta in massor av foton i mitt Paris-album, och ladda ner en gratis testversion av Photoshop (som man har i endast 30 dagar) eftersom mitt Photoshop försvann när min gamla skoldator avled. Då kunde jag äntligen göra en ny header till bloggen och en liten uppdatering av bloggbeskrivningen. Det känns skönt att ha fått så mycket gjort istället för att endast komma hem från jobbet, äta och sedan börja göra sig i ordning för att sova nästan direkt!   
 
Goodbye, Paris-bloggen!  Hello min vanliga livet-är-härligt-blogg! 

Stannar du kvar hos mig på bloggen (trots att jag har lämnat Paris) och fortsätter att njuta av livet med mig? 

Fräsch, fransk jordgubbsbakelse

 
Hello dear! Kul att se att du hittat hit (igen)! Idag tänkte jag bevisa att jag checkade av följande punkt på min Bucketlist över saker att göra i Paris: #32 Baka / laga mat efter franskt recept. Min sista kväll i Paris hade jag en avskedsmiddag med min värdfamilj, och då bad jag min värdmamma att jag skulle få göra efterrätten för att kunna pricka av det här på listan. Hon var med på noterna och hjälpte mig att göra en underbart god bakelse som hon gjort till oss en annan gång. Om den har något namn är jag osäker på, så jag tänker kalla den för jordgubbsbakelse! 
 
Det är en kreation med en slags pepparkaka i botten (heter Speculoos på franska, som jag även funnit här i Sverige under namnet Lotus, vilket det står på även de franska kakorna), en ring av jordgubbar och inuti en blandning av mascapone, fromage blanc och lite citron i. Toppat med lite fler jordgubbar och basilika. Så god!! Jag gjorde även en freestyle med aprikos (tror jag att det var) till den nya au pairen Emelie som inte gillar jordgubbar. Det borde fungera med ett antal olika frukter eller bär, men jordgubbar är ändå det bästa enligt min åsikt. 
 
Jag är så förtjust i den här bakelsen! Så söt men ändå fräsch. Även om jag borde ha gjort den vita krämen dagen innan för att den skulle bli mer fast, och sedan hällt på den i sista minuten. Nu rann den lätt iväg eftersom vi gjorde den samma kväll. Ack, så mumsig ändå! Bakat efter franskt recept - check! 
 
Så här skapades bakelserna. Jag behöver köpa sådana här formar!

Sommar, födelsedag och färska bär

 
Lyckan var stor igår när jobbveckan var slut och helgen anlände! Jag inledde denna händelse med att åka på släktkalas för att fira min lilla kusin. Vi satt på deras altan i det gulröda kvällssolskenet och pratade, grillade och firade födelsedagsbarnet. Det var så mysigt och trevligt att träffa hela släkten igen efter så lite tid tillsammans under det senaste året när jag befann mig i Frankrike!  
 
Jag fullkomligt älskar deras hus, det är så otroligt snyggt inrett och utsikten är fantastisk...! Inget piggar upp mig så mycket som något vackert att betrakta, vare sig det är en svensk utsikt över havet eller en vacker byggnad i Paris. 
 
Sommarkänslorna satte sig in som allra mest när vi sjöng "Ja må han leva" för den nyblivna 13-åringen och åt födelsedagstårta med färska bär. Magnifique! 

#throwbackthursday


 
Bonjour på dig! Idag på radion hörde jag ett inslag om internetfenomenet "throwback thursday" - alltså hashtaggen #throwbackthursday som används flitigt på torsdagar då det är tillåtet för alla som vill att lägga upp totalt oaktuella bilder och "minnas gamla goda tider", på t.ex. Instagram, bloggar m.m. Tänk att torsdag är den enda dagen i veckan som har fått en egen hashtag! En av de tråkigaste dagarna i veckan i min mening. Hm, det kanske var därför den fick denna ära? För att liva upp trista torsdagar...? 
 
Därför tänker jag sätta lite glöd på den här trista torsdagen med en egen #throwbackthursday - ett inlägg med några bilder från det fantastiska paradiset Korsika (en ö i Frankrike), där jag spenderade tre veckor för ett år sedan tillsammans med min värdfamilj. Naturen var helt fantastisk och Korsika är den vackraste, häftigaste platsen jag någonsin besökt! 
 
 
Solglasögon och saltvattenslockar. 
 
Underbara vildingar som plaskade runt! ♥
 
Fotspår i sanden och kärlek till dessa veckor.
 
Ensamtid under mina promenader då jag bara söp in allt och njöt.
 
Horisonter och det varma ljuset när solen går ner är saker jag verkligen älskar ... 
 
... men soliga stränder är inte fel heller! 
 
Stranden två gånger om dagen, sol, bad, snorkling, dykning ... ♥
 
Och hav så ljust att det knappt gick att tro att det var sant. 
 
Tack för en liten walk down memory lane, dear #throwbackthursday! 
 
 
 

I den gula bilen

 
Idag är det onsdag och jag längtar till fredag, mina vänner. För mitt liv är väldigt mycket jobb just nu. Det är varma dagar i bilen, men med båda fönstrena öppna blåser det mycket vind genom som kontrollerar värmen. Jag kör runt 7-8 mil per dag och lämnar post i drygt 400 brevlådor. Radion har jag alltid på och växlar mellan stationerna. En av mina favoritdelar av jobbdagen är att sätta på P2 kl.15 och lyssna på ett halvtimmeslångt radioprogram på engelska som består av lite nyheter, inslag och avslutas med att prata om myter om Sverige. Det känns som en lättnad att få höra något annat språk än svenska. Idag när jag körde ute i skogen började jag prata franska för mig själv, och upptäckte att jag saknade det mycket!
 
Jag och syrran idag framför våra fina postbilar! En dag ska jag skriva ett inlägg i stil med "10 saker du inte visste om brevbärare" eller något liknande, för jag har lärt mig mycket intressanta saker om det här jobbet under bara 1,5 veckor! Men inte idag, för just nu ska jag göra det jag har sett fram emot hela dagen: sätta mig i hammocken med en kopp te och läsa en bok!
 
Ha det så ypperligt fint!!

Hej, du fina människa

 
Hej på dig, du fina människa. Vet du om hur fantastisk du är? Du är ett riktigt mirakel. Tänk att du har en kropp, som du kan använda för att göra alla möjliga häftiga saker. Jag älskar min kropp allra mest till exempel när jag skrattar så mycket att jag viker mig dubbel eller när jag tar ett varmt bad som gör att jag slappnar av i hela kroppen eller när jag springer fram i vinden under en löptur och känner mig full av energi. Bara för att nämna några stycken av alla tusentals härliga grejer du kan göra med din kropp!
 
Något annat som är helt otrolig är det du har på insidan. Själen, personligheten, tankarna ... Allt som gör att den där kroppen får liv. Det där som gör dig till dig själv. Våra kroppar skulle bara vara tomma behållare om det inte fanns något där innanför. Som till exempel reflektioner och idéer, som får dig att göra vettiga saker som att prata, ta dig fram i livet, få kontakt med människor och lära dig att hantera och ta hand om din kropp. Sedan finns det fantastiska undret som kallas känslor. Det finaste vi har borde vara våra känslor. Jag älskar mig själv (insidan av mig själv) som allra mest när jag visar kärlek, vänlighet och glädje - både åt mig och åt andra människor. Är det inte underbart att ge någon man tycker om en varm kram som säger allt? Eller att le åt en person och på det sättet få den personen att också le? Jag känner mig så fulländad som människa när jag gör andra glada, inspirerade eller när jag får dem att känna att någon bryr sig om dem. Att känna saker är helt magiskt.
 
Så varför så existentiella tankar en mulen måndagskväll? Jag är väldigt trött efter veckans första arbetsdag. Jag skriver mycket bättre när jag är lite småsömnig. Mina texter blir lite luddiga i kanterna - som jag själv i denna sinnesställning. Dessutom känner jag mig lite punkterad på något sätt idag. Som mina förträffliga bloggläsare säkert redan har märkt, skriver jag mina motiverande och inspirerande inlägg när jag som mest behöver dem själv. När det krånglade sig på jobbet idag har jag sagt till mig själv: "Det går inte att vara på topp jämt". Eftersom det tänket har fungerat endast halvbra idag, så tänker jag gå och lägga mig och istället helt enkelt vara nöjd med att jag lever. Att jag är en fin människa, med tankar, känslor, framtidsplaner, idéer och en kropp full av liv.

ANTAGEN TILL LÄKARPROGRAMMET!!!

 
Så kom fredagen den 11 juli. På morgonen när jag sömndrucket slog upp ögonen, precis nyväckt av mitt pipande alarm kl. 05.20, så var min allra första tanke: "Idag är det den 11 juli, dagen jag har längtat efter så länge". Men jag var alldeles för trött för att ha några känslor om saken. De kom senare under dagen, när jag jobbade. Då och då slog det mig att om några timmar skulle jag äntligen få veta, varpå jag fick en omtumlande känsla i magen, en spänd sensation som var stark nervositet blandat med otålig förväntan. Som tur var höll jobbet mig upptagen och jag hann inte tänka på det allt för mycket. 
 
Det började kittla i nerverna i bilen på vägen hem och direkt när jag kom innanför dörren sprang jag till datorn och gick in på antagning.se. Mitt hjärta dunkade och när jag såg något grönt på skärmen så kunde jag inte förstå det direkt, utan jag var tvungen att noggrant läsa genom orden:
 
"Läkarprogrammet, Göteborgs Universitet, ANTAGEN".
 
JIHOOÅÅHJAAAAAA! Så mycket energi flödades genom kroppen och jag var tvungen att ställa mig upp och hoppa och tjoa och bli lite galen och säga "JAG KOM IN, JAG KOM IN!!!!!!" till mina väntande familjemedlemmar. Det här känns helt galet!!!!! 
 
Jag vågade inte logga ut från antagning.se i rädsla över att det skulle förändras, utan höll sidan uppe hela tiden så att jag kunde gå in på den och bekräfta ibland att det fortfarande stod samma sak och att jag inte hade läst fel. Direkt tackade jag "JA" och läste spänt igenom mailet "Välkommen till Göteborgs Universitet" från början till slut. Jag ringde runt till mostrar och skrev till vänner på sms och på internet och var bara överlycklig och skakig i en timme. Sedan lade sig den första chocken, men jag kan säga att jag var glad hela kvällen efteråt. Speciellt när jag pratade med Diana i telefon och hörde att hon OCKSÅ hade kommit in!! Vår dröm som vi har diskuterat i många månader har slutligen blivit sann! 
 
Nu måste jag försöka hitta lägenhet i Göteborg och klara av 5,5 år på universitetet också. DET HÄR ÄR HELT VANSINNIGT UNDERBART!!!! 
 
Foto av min syster Veronika

5 topphändelser denna vanliga torsdag

 
Dagens lustigaste händelse:
Jag har fått "brevbärarbränna". Det betyder att jag har fått mycket solsken på mitt högra ben, eftersom det benet är närmast fönstret i en postbil och på grund av att man som brevbärare nästan alltid har fönstret öppet. Så jag har en tydlig linje där mina shorts har gått ... på ett av mina ben! (Syns aningen på bilden längst ner till höger!)
 
Dagens befriande händelse:
Att jag fick diskutera av mig om dagen när jag åkte hem efter jobbet tillsammans med min syster och bara släppa alla spänningar efter 9 timmars hårt arbete och trevlighetsansträngningar och säga precis vad jag gjort, tyckt och känt om allt! Hon vet exakt vad jag pratar om också, eftersom hon jobbar på Posten själv och kan relatera till allt. Hon förstår vad jag menar när jag säger att jag avskyr att använda ordet "klump", som faktiskt är en brevbärarterm!
 

Dagens frestande händelse:
Det finns jättemånga mogna, fina hallon på ett ställe under min rundtur när jag lämnar post. Stora buskar fulla av de röda bären, precis bakom brevlådestället - men de är precis så långt borta att jag inte kan få tag i ett enda hallon!
 
Dagens kreativa händelse:
Kort sommarkvällsfotografering i trädgården med Veronika som fotograf och jag som modell i min parisklänning!
 
Dagens somrigaste händelse:
Att vistas på små grusvägar som kantas av en mängd vackra, doftande, doftande sommarblommor. Känna vinden i håret, som kommer svepandes över ängarna som omger vägarna, och in i bilen och ger en svalkande bris i den 30°C-värmen. Sverigesommarkänslor när de är som bäst!

Min hjärna är oerhört envis just nu

Jag återfinner saker som jag gillar med Sverige: till exempel läsa en spännande bok med en kopp te, i den gungande hammocken på vår altan. Och så hittade jag en postsäck med brev från eller till Frankrike häromdagen (Åh!). 
 
Jag känner att jag har gjort en riktig, galen 180°-vändning i mitt liv den senaste tiden. Från storstadstjej med skor som klackar, metrokortet nära till hands i den chica handväskan och jobb några pluttiga halvdagar - till hård arbetande tjej som går upp 05.20 och tar på sig jobbkläderna och joggingskor, kör ut post till hus omringade av kor och hästar mitt ute i skogen, är smutsig varje dag, kommer hem sent och gör sig ordning för kvällen nästan direkt. Förstå mig när jag säger att min hjärna är ganska förvirrad just nu. Något som liknar chocktillstånd. Ibland när jag gör något jag är ovan vid kan jag föreställa mig hur min hjärna ropar saker till mig, som till exempel:
 
"Men varför tvingar du oss att gå upp så tidigt?! Vi brukar ju sova till MINST kl.7, oftast senare!"
"Varför är det fullt av människor i vårt hem?! Efter jobbet brukar vi få lite lugn och ro!"
"Varför är du så trött hela tiden? Jobb är normalt vis roligt, inte så här ansträngande!"
 
Och ibland, när jag kollar på bilder på Valentin och Adrien, mina (f.d.) värdbarn:
"Men varför umgås du inte med dem? Varför lämnade du dem?"
 
Min hjärna har ännu inte begripit hur mitt nya liv fungerar. Jag försöker prata vett i den, men envis som den är så vill den hålla fast i mina Parisvanor. Det enda jag kan göra är att anpassa mig efter situationen, och så kommer allt att ordna sig till slut. Nåväl, det har bara gått en vecka. En sak som är bra är att eftersom jag jobbar så mycket så hinner jag inte sakna Paris och alla människor förutom på kvällarna. Dessutom får det dagarna att gå mot den 11 juli (fredag, i övermorgon) som jag har längtat till i flera månader nu...! På fredag får jag reda på hur min framtid ser ut och kan äntligen börja planera: blir det universitetsstudier i Göteborg eller att försöka hitta jobb till hösten? FREDAG, KOM FORT!

Hur man peppar en vissnande blomma

 
Hej alla fina människor där ute. Idag känner jag mig som en vissnande blomma: jag gör mitt allra bästa för att stanna glad och pigg och positiv, och lyckas delvis, för blomman är fortfarande vacker - men samtidigt är hänger blomman på grund av att jag är trött fysiskt efter min första hela jobbdag på Posten och dessutom är jag lite deppig på grund av att min fina dator har gått sönder. Jag oroar mig så innerligt för alla mina bilder (Paris-bilderna?!?!) och alla texter och annat som jag hade på min dator och inte hunnit säkerhetkopiera över till min hårddisk än. Jag hoppas så innerligt att mina filer går att rädda, för mina konstnärliga alster i form av foto och text är mina små älsklingar ...
 
Som jag alltid brukar göra när jag är ledsen, så tänker jag i alla fall försöka se det positiva och ge ett försök i det här blogginlägget att peppa mig själv tillbaka till mitt vanliga sprudlande jag! Detta tänker jag göra genom att fundera ut vilka dagens glädjeämnen har varit. De lyder som följande: att bevittna en fantastisk soluppgång idag strax efter klockan 5 på morgonen (då jag steg upp), att jobba tillsammans med min lillasyster och se henne stråla med sina kunskaper i brevsortering, att läsa den underbara tonårsromanen "Helena" av Josephine Angelini i bilen efter jobbet samt att skypa med min värdfamilj en stund på kvällen och få se mina underbara värdbarn igen!! Valentin och Adrien var så underbart gulliga och vi blev så glada att se varandra! Även om Valentin tappade tålamodet och vandrade därifrån en stund när det började hacka så var Adrien fast besluten att vinka till mig tills jag kom tillbaka, den sötnosen!
 
Låt mig se, var detta anledningar nog till att se den här dagen som en bra dag i alla fall? Svar: ja! Alla dagar kan inte vara toppen, men alla dagar är värda att leva. Jag tänker helt enkelt ta det lugnt ikväll och satsa på nya tag imorgon!
 
Veronika och jag som postisar! Eller jag menar högt respekterade lantbrevbärare, så klart!  
 
Med tanke på min söndriga dator, plus mycket jobb, så kan det hända att uppdateringen på bloggen inte blir daglig. But not to worry, my dears, jag kommer tillbaka och så fort jag kan ska jag berätta om hur jag fixade att avsluta HELA min Paris-bucketlist innan jag åkte hem! Tills dess, ha det toppen!  

Till alla människor jag vill tacka

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: mitt år i Paris var helt magiskt. Även fast själva staden bidrog till en stor del av mina lycka, så var detta året toppen mestadels på grund av de fantastiska människorna jag lärde känna. Det är lättast att vara lycklig när man är omringad av personer man bryr sig om. Därför skulle jag vilja skriva det här inlägget för att tacka alla de personer som gjort mig lycklig under det senaste året. 

 
Adrien och Valentin. Mina fina värdbarn, som jag har tagit hand om i ett år och sett dem växa och bli otroligt fina små personer. Hur fäst jag har blivit vid dem är obeskrivligt. Jag skrev ett brev till värdfamiljen innan jag åkte, där de båda killarna fick varsin del - här kommer två utdrag som är till pojkarna från brevet: 

Valentin: I början var det svårt för dig att acceptera mig, tills du insåg att det i själva verket var roligt att leka med mig! När du insåg det visade du att du är en fantastisk människa. Du har ett bra minne (du glömmer aldrig när jag har lovat dig en godis) och du är mycket intelligent. Dessutom har du ett gott hjärta. När jag inte har sett dig på några dagar (eller några timmar), och jag öppnar dörren till huset säger du "Viktoria!" och kommer och kramar om mig glatt. Det är den bästa möjliga starten på en dag! 
 
Adrien: Du var bara en bebis när jag kom! Du sa mest "bil", "mamma" och "pappa". Och ibland "glass" utan L (gass). Du förstod inte riktigt vem jag var, men till slut fick jag ett namn: Gaidé [Gedä]. Sedan kom det charmiga "Vitoja". Under tidens gång har du blivit en underbar liten kille som älskar bilar, pussel och framför allt Blixten McQueen. När du får syn på mig i parken efter en dag hos dagmamman springer du och kastar dig i mina armar, med ett stort leende i ansiktet. Detta misslyckas aldrig att göra mig lycklig. 
 
 
Det var hemskt att ta farväl av dem i torsdags då vi hade vår sista kväll tillsammans. Jag lekte med dem och försökte att bara vara nära dem så mycket jag kunde. Sedan var det till slut dags för dem att gå och lägga sig. Då tog jag först Valentin i famnen och sa att det här var min sista dag i Paris och att jag skulle åka hem till Sverige nu. Han förstod att det var seriöst och lade armarna runt mig i en kram. Sedan sa han ”Je vais te manquer”, ("Du kommer sakna mig" – jag tror att han inte har riktigt koll på hur man använder det uttrycket, men jag förstod ändå att han menade att han skulle sakna mig). Det högg till i hjärtat, sträckte sig upp som en klump i halsen och tårarna kom. Jag insåg att jag inte skulle träffa honom mer, att det var sista gången jag höll i honom på mycket länge. Jag sa ”Oui, tu vas me manquer!” (Ja, jag kommer sakna dig!) och då sa han samma sak. Jag höll honom hårt och gav honom sedan bisous och önskade honom trevlig semester på Korsika.

Efter det tog jag Adrien i famnen, som varit mest exalterad och övertrött av pojkarna, och fick honom att lugna ner sig. Då sa jag med tårar i ansiktet att nu skulle han inte träffa mig mer, utan det var ”bye bye Vitoja” nu. Jag trodde inte att han skulle förstå något eftersom han bara är 2,5 år, men när jag sa det så kastade han sig runt halsen på mig för att krama mig. Det var då jag verkligen förstod hur mycket han tycker om mig. Jag bara lät tårarna falla och kramade honom. Sedan lät jag honom gå och lägga sig också och kramade Emelie, den nya, fina au pairen, som också började gråta! 
 
Mina fantastiska små killar ... Jag kommer sakna dem oerhört! ♥♥♥
 
 
 
Två personer som jag också vill tacka är Caroline och Arnaud, mina värdföräldrar. De har varit fenomenala: svarat på frågor om Paris, hjälpt mig med franskan, fixat ett fint boende och bara varit trevliga och välkomnande. Att de båda dessutom låtit mig följa med till jobbet varsin gång för att kolla in när de utfört hjärtoperationer var dessutom så häftigt! Jag hade sådan tur att jag hamnade i deras familj! 
 
 
 
Vad skulle jag ha gjort utan Emelie och Diana? Dessa två personer förtjänar varsitt enormt tack för allt de har gjort för mig. Till att börja med så har Diana varit en oumbärlig vän under det här året. Jag har kommit så nära henne att hon känns som en naturlig del i mitt liv och att vi mer eller mindre alltid har känt varandra. Vi har haft så kul tillsammans under året med fina utflykter, roliga vardagar i parken med barnen och spännande upptåg! Vi har skrattat och gråtit, dansat och upptäckt, varit uppe i Tour Montparnasse och på Disneyland. Om jag inte hade vetat att vi kommer plugga på Göteborgs Universitet båda två så småningom (förhoppningsvis tillsammans på läkarprogrammet i höst!), så känns det som att jag aldrig hade kunnat skiljas från henne! 
 
Jag har aldrig någonsin blivit så bra vän med någon på så kort tid som jag blivit med Emelie. Vi har pratat på internet sedan ett halvår tillbaka, sågs kort i maj när hon var i Paris på semester, och slutligen spenderade vi en vecka praktiskt taget uppe på varandra när vi bodde i min lilla studio tillsammans. Hon var den som stöttade mig som mest när jag hade det svårt med att ta farväl av mitt parisiska liv, och för det kommer jag evigt vara tacksam. Hon är en förebild för mig på så många sätt: hon skriver fantastiskt (rörande och underhållande samtidigt), hon är så säker i sig själv och är full av kloka råd och visdommar. Jag har aldrig kunnat föreställa mig att ha en storasyster, men om jag hade haft någon skulle jag vilja att hon var precis som Emelie.
 
Dessutom är många andra vänner värda att nämnas som förgyllt mina dagar, speciellt härliga Malin och fina Nathalie! Ett ofantligt MERCI till er och alla vackra människor som gjort det här året till det bästa jag upplevt i mitt liv! 
 

 
Foton 1 & 3 av Emelie, foto 2 av Diana och det sista av mig.

Paris, jag gör slut

 
Kära Paris, 
Vi måste prata. Jag tycker att du är en fantastisk stad och vi har haft ett underbart år tillsammans. Alla promenader då jag har fototgraferat dig har varit inspirerande och varje matupplevelse involverande baguette eller croissant har varit unik. Vi har gått igenom sommar, höst, vinter och vår tillsammans, och nu är vi tillbaka där vi startade. Cirkeln är sluten. 
 
Vi har haft ett bra år tillsammans, men vi visste båda att det inte skulle vara för evigt. Det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag måste åka hem och fokusera på min karriär och träffa min familj. Vi sa att det bara skulle vara tillfälligt, men ändå har du gett mig allt jag någonsin önskat och lite till. 
 
Tiderna går vidare, och det är dags för oss att träffa andra. Jag vill ut i världen och hitta fler städer som är så speciella som du, och du kommer ta emot många fler au pairer som kommer bli lika förälskade i dig som jag är. De kommer för ditt Eiffeltorn, men stannar för att du är så mycket mer än det. Jag kommer alltid minnas dina väldoftande boulangerier, dina underbara blombeklädda balkonger och dina vackra ljus som speglas i Seinen under en nattsvart himmel ... Du är min favoritstad i hela världen. Jag kan inte med ord ens börja förklara hur mycket jag kommer sakna dig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 
 
Jag hoppas att vi kan vara vänner och ses i framtiden. 
Det är inte farväl, det är au revoir - på återseende,
Viktoria
 
 

Café Angelina

 
Idag sade jag "bonjour" till min sista heldag i Paris. Jag hade planerat precis hur den skulle gå till, men så blev det visst inte alls. Jag mötte upp de vackra damerna Diana och Malin som båda var klädda så blommigt och vackert som passade till denna varma sommardag. Vi hade tänkt besöka Opéra Garnier, men operasalen var stängd för repetition, så då frågade vi oss själva vad vi kunde tänkas hitta på istället ... 

Eftersom det var min sista chans att umgås med Paris, så fick jag bestämma. Vad bättre än att uppfylla en av de absolut sista sakerna på min bucketlist? 
 

Alltså besöka det ståtliga caféet AngelinaRue de Rivoli! 

Vi beställde varsin delikat pâtisserie och delade på en av Angelinas kända chocolat chaud (varm choklad) - trots att det var 25°C ute! 
 
Med en drömmande ton kan jag bekänna hur underbart det smakade! 
 
 
Vi hade en väldans fin avslutningsträff, och när jag sa hejdå till Malin, så tyckte jag det inte alls kändes som ett avsked, utan lite mer "Vi ses på måndag!" som vanligt. Men jag fick ändra det till "Vi ses en måndag någon gång i framtiden!", för vi kommer träffas igen, det tvekar jag inte på. Någon gång måste jag ju ha vägarna förbi Skåne! 
 
Sedan följde Diana med mig hem och hjälpte mig att packa om mina två resväskor totalt. Jag tog ur exakt allt och var tvungen att rensa ur massor av saker för att kunna stänga väskorna. Igår kväll hade jag panik när jag omöjligtvis kunde få ihop blixtlåset, så Diana (som älskar att packa, och är dessutom bra på det!) erbjöd sig att hjälpa mig - och var en riktig räddare i nöden!! Jag behövde någon som var objektiv för att strukturera upp det och ta en sak i taget, för jag själv såg bara den enorma katastrofen framför mig. Vad skulle jag göra utan Diana? ♥ 
 
Nu är resväskorna stängda och snart ska jag hämta barnen för allra sista gången. Ikväll blir det avskedsmiddag med värdfamiljen och slutligen kommer Diana efter det i natt hem till mig för att ta farväl. Tidigt imorgon går flyget och då ... är mitt år i Paris över. 

Fin roman på franska

 
Under mitt år i Frankrike ville jag ha som projekt att ta mig genom en roman på franska. I höstas frågade jag därför i bokaffären efter en bok som inte var allt för svår att läsa, men underhållande och gärna innehållande en kärlekshistoria. Resultatet blev att jag köpte boken Un Jour (på engelska One Day, som även är en film). Jag har läst den lite från och till när jag haft lust under året och för några veckor sedan var jag äntligen klar!
 
Att läsa den på franska gick utmärkt - jag var nöjd över att jag förstod helheten, även om vissa ord förblev mystiska för mig. Boken var riktig sidvändare som drog mig genom alla 600 blad. I slutet slogs jag av en förvånande vändning som gjorde att jag trodde att hela min åsikt om boken skulle förändras, men i slutändan så var jag nöjd ändå. Jag längtar efter att se filmen! 
 
Från min bucketlist: 
#25: Läsa en roman på franska - check! 

Le Mur des "Je t'aime"

 
Alla sista minuten-avcheckningar på min bucketlist avlöser varandra! Igår var jag och Emelie i Montmartre, så det blev en tur till Le Mur des Je t'aime - väggen där det står "Jag älskar dig" på olika språk! Jag har varit smånyfiken på att se den, men jag är förvånad över hur mycket jag uppskattade den och hur mycket den faktiskt talade till mig när jag stod liten framför och beundrade det som stod srivet. 
 

"Att älskar är oordning ... Så låt oss älska!" 

 
Kanske passade den mig ovanligt bra just nu när jag är förvirrad över att jag känner mig hemma i två länder, att jag tycker om personer från olika ställen ... Det var som att det plötsligt slog mig att kärlek inte har något språk. Självklart kan jag ha en svensk relation till mina föräldrar och min syster, och samtidigt ha en fransk relation till värdfamiljen. Det är inte olika mer än att de är på olika språk. I grund och botten bor det en massa personer i mitt hjärta, oavsett vilket språk de talar.
 
Dessutom slog det mig att det är tillåtet för mig att vara både Sverige-Viktoria och Frankrike-Viktoria samtidigt. Jag får tycka om båda, jag behöver inte välja. Det känns ibland som att jag nedvärderar den franska Viktoria, för att jag väljer att åka hem nu när mitt år är slut, och samtidigt känns det som att jag avvisar den svenska Viktoria för att en del av mig skulle vilja stanna i Frankrike. Egentligen är min uppgift i den här situationen att istället upphöja båda två samtidigt: uppskatta båda för deras respektive positiva sidor och glädjas åt dem. För det är faktiskt mig själv det handlar om och inte några hypotetiska sidor. Jag är en och samma Viktoria, utan stämpel, oavsett vilket språk jag talar, och det är den personen jag väljer. 
 
Tänk att en vägg förmedlade allt detta till mig.  
 
Några språk jag kände igen! Svenska, franska, engelska, tyska, norska! (P.S. Är det bara jag, eller tycker du också att det ser ut som att det står "Jag älskar Torg!" längst ner till höger...?) 
 
Det här är så jag nu. Ett gott ihopkok mellan "Jag älskar dig" och "Je t'aime" - svenska och franska. 

RSS 2.0