Om att komma hem

 
Idag var jag uppe bland molnen. På väg hem. Jag har tänkt på resan de senaste dagarna och varit glad över det, men inte reflekterat så mycket egentligen. Jag har mest gått och väntat på att dagen skulle komma. Imorse släpade jag en tung resväska och en handbagageresväska genom metron och på RER-tåget för att ta mig till Charles de Gaulle flygplats. När jag satt på tåget insåg jag plötsligt vad som hände. Att jag skulle få träffa min familj samma dag. Plötsligt var varje låt på spellistan min favoritlåt. Jag satt och flinade mot fönstret, mot ett soligt Paris. 
 
Min glädje måste ha utstrålats till andra på flygplatsen, för alla var så himla trevliga mot mig! (Och det är fransoser vi pratar om - när de är ovanligt trevliga är det något speciellt - blink, blink!). Killen som satt vid bagageavlämningen förklarade vart jag skulle gå och skämtade om att det fanns ett diskotek på våningen ovanför. När en ung kvinna från säkerhetskontrollen skulle hjälpa mig mötte hon min blick och sa "Vilka fina ögon du har!". Dessutom tror jag inte att det är så många fransoser som flyger från terminal 2G, för att varje gång började de prata engelska med mig (jag har ju ett ganska nordiskt utseende dessutom) och när jag svarade på franska blev de förvånade men nöjda över att slippa prata på engelska, haha! 
 
 
 
Det var så konstigt att höra svenska på flygplatsen innan take-off. På planet var lätt majoriteten svenskar, men jag råkade hamna bredvid en fransos. Bakom mig satt en man som pratade med världens härligaste göteborgsdialekt. Dialekten var inte sådär tung och överdriven, utan helt enkelt västkust. Han pratade som mig. Han pratade som min släkt. Han pratade som hemma. När jag var uttråkad ett tag satt jag och bara lyssnade på hans fina ord. Rätt ord. Rätt betoningar. Rätt språk. 
 
Flygresan gick bra, och när jag kom fram till Landvetter gick jag förbi en presentbutik som var fullproppad av svenska flaggor, älgar, dalahästar och jag bara log. Sedan kom jag fram till en enorm, vacker skylt där det helt enkelt stod "Välkommen" - och det kände jag mig verkligen! 
 
Nu sitter jag i mitt svenska rum, och allt känns underligt med att vara tillbaka. Att träffa min familj kändes helt rätt, men det här huset är ovant. Det är skog överallt. Lugnt överallt. Att gå på gatan och prata svenska känns konstigt. Jag är van vid att när jag pratar svenska så förstår ingen och man kan ha privata konversationer. Det får jag akta mig för nu, haha! Ibland börjar jag prata på franska av ren vana. Som förut när jag trodde att min syster skulle kittla mig så utbrast jag "Non, non, non!!"
 
En vecka i Sverige, here we go! 

Förtjusande frågestundsdags!



Hej vänner! Idag har musklerna fått jobba för min del. Dagen började med att följa med Diana till flygplatsen Charles de Gaulle eftersom hon hade två megatunga resväskor (varav en inte hade några hjul!), plus ett handbagage som hon omöjligt kunnat fått dit på egen hand. Är man vänner så är man. Då är det minsta man kan göra att trotsa lathet och offra sin ledighet! Om man har tur kan man bli bjuden på glass efteråt, hihi! Plus att tid spenderad med vänner är väl ändå aldrig bortslösad tid? När vi sa hej då utanför boardingen ville jag bara ge henne en kram till hela tiden. Jag hade gärna velat åka med, men mitt Sverigeflyg går ju faktiskt i övermorgon! En veckas semester i Sverige! 
 
Bois de Boulogne i eftermiddags
 
Sedan tog jag en joggingtur i skogen Bois de Boulogne, och gissa vad som hände? Jag sprang alldeles vanligt på väg mot skogen, när jag mötte en blond tjej som promenerade mot mig och kollade lite underligt på mig. Hon sa något så jag tog ur hörlurarna och så frågade hon: "Heter du ... Viktoria?". Det visade sig att hon kände igen mig från min blogg! Så himla kul!! Det var en jättetrevlig tjej som hette Sofia och berättade att hon var här på semester och hade precis turistat i Bois de Boulogne. Så Sofia, om du läser detta, så var det riktigt roligt att du sa något! 
 
Tänk om någon hade sagt till mig för fyra år sedan när jag startade min blogg, att den skulle göra att jag skulle bli igenkänd på Paris gator i framtiden? Haha, det hade jag aldrig trott! Så smickrande! (Och COOLT!) 
 
 
Jag utlyser från och med nu FRÅGESTUND i några dagar framåt, efter begäran av en kär läsare! Jag tänkte att det kunde passa bra nu eftersom att jag sedan kan försöka svara på dem när jag är hemma i Sverige på semestern. Så om det är något du funderar över gällande Paris, au pair, fransoser eller bara om mig, så fråga på! Jag kommer göra så att frågorna inte syns för andra, utan jag svarar på frågorna i ett nytt inlägg. Demandez-moi! Ask away! 

Guide till den magnifika staden Paris #1

 
 
Så du är nyfiken på Paris? Det borde du vara! Det är en helt fantastisk stad som jag bor i detta år och helt enkelt älskar. Efter snart 11 månader i denna stad så har jag rätt så bra koll på vad som finns att se och göra, så här kommer en liten sammanfattning av det! En Parisguide helt enkelt! 
 
 
 
EN GUIDE TILL DEN MAGNIFIKA STADEN PARIS, del 1 
 
 
Parker
Det finns massor av fina trädgårdar och parker i Paris, som är så mysiga att strosa genom, äta picknick i, fotografera och helt enkelt vara i. En park som jag rekommenderar är Jardin du Luxembourg. Den har ett vackert slott som är trevligt att ha som utsikt, och dessutom en enorm fontän eller bassäng, eller vad man ska säga, där man kan hyra små segelbåtar som man sedan puttar på med stavar. Den har sitt- och liggstolar utspridda över parken, där du kan slappna av i solen en stund. Detta har även Jardin des Tuileries, en fin park som var slottsträdgården till Louvren när det användes som kungliga slottet. Bäst där är att vandra omkring med en glass i handen (som går att köpa i små stånd på sommaren) eller om man befinner sig i centrum och vill äta medhavd lunch i en vacker park snarare än på gatan.
 
Andra trevliga parker är: Bois de Boulogne (en fin ”skog” i västra Paris, med en stor sjö där man kan hyra roddbåtar), Jardin des Plantes (mycket vacker blommig park där det även finns ett zoo och enormt växthus), Parc des Buttes Chaumont (mycket kullar och liten utsiktsplats), Parc de Belleville (också fin utsikt, över bl.a. Eiffeltornet), Jardin du Palais Royal (liten fin park inne på en slags slottsgård).
 
 
 
Eiffeltornet
Oh my dear Eiffel Tower. Jag älskar verkligen detta vackra monument och ser det som en symbol för mitt år i Paris. Det är vackert dag som natt. Bäst ses tornet från utsiktsplatsen Trocadéro eller från parken Champ-de-Mars på andra sidan (bra picknickplats!). Jag älskar att stå på bron framför tornet på kvällen när klockan slår ny timme och tornet börjar glittra. Magiskt. 
 
Det går även att gå och åka upp i tornet så klart. Trapporna går till första och andra våningen om jag inte minns fel, och sedan måste man ta hissen för att komma upp till toppen. Personligen tvekar jag på om jag tycker att det är värt att åka upp i tornet, i och med att kön alltid är lång och det kostar en del. Dessutom ser man ju inte själva Eiffeltornet när man är där uppe! Jag föredrar andra utsikter över Paris, men det är ju lite kul att ha varit uppe i tornet för principens skull, haha! 
 
 
 
Montmartre
Uppe på en kulle befinner sig vackra Sacré-Coeur och spejar ut över Paris. Det är en stor, vit, vacker kyrka med gratis entré, som är värd ett besök. Det går även att gå upp i domen för en liten summa pengar och finna en fantastisk utsikt över Paris! 
 
Kyrkan ligger i ett område vid namn Montmartre, som har ringlande gator fyllda med små butiker och konstgallerier. Här kan du shoppa alla dina souvenirer (gå av vid metrostationen Anvers och följ souvenirgatan upp till kyrkan) och köp en crêpes eller baguettemacka där till lunch och ta en picknick på sluttningen framför kyrkan. Sedan borde du ta en tur till torget Place du Tertre, där det finns en massa konstnärer som målar av turisterna och säljer sina vackra verk med målningar av Paris! 
 
 
Länkar till fortsättningen av guiden: 
Guide till den magnifika staden Paris #2
Guide till den magnifika staden Paris #3  

Creepy katakomber

 
Denna mulna tisdag begav jag mig ner i underjorden. Jag och Diana var nämligen och besökte katakomberna i Paris! Vad kan vara bättre än en underjordisk, fuktig grav full av gamla ben och dödsskallar för att värma upp sin insida en smått kylig dag då solen gått och gömt sig? Buu ... Förberedd dig på att träda in i mörkrets rike! 
 
Vi hade planerat att besöka katakomberna sedan länge och vi tänkte att om vi kom en halvtimme innan de öppnade på en tisdag så skulle vi inte behöva köa. Glöm det! Vi köade runt 1 tim 15 min innan vi kom in - och vid den tiden var kön megalång! Som tur var är jag och Diana väldigt pratiga när vi är tillsammans, så köandet gick på ett kick! 
 
När vi kom in så gick vi ner för många trappor och genom mörka, fuktiga gångar där vi skämtade om att det var den ideala platsen för att spela in en skräckfilm. Sedan kom vi fram till denna dörr där det högst upp står "Stanna! Här är dödens rike", så coolt...! 
 
Vi passerade massor av dödsskallar och ben i högar. Jag tyckte inte att det var så läskigt, men jag hade aldrig vågat gå dit själv utan Diana eller någon annan med mig heller, haha! Stället hade en viss spännande stämning. 
 
 
Det är som jag och Diana insåg när vi stod i trappan, köandes för att få komma upp: vi har sett Paris i norr, söder, öster och väster - och numera även från högt upp och långt ner! Det här var inte min favoritturistattraktion i Paris måste jag erkänna, men det känns häftigt att kunna säga att jag har varit där. Låt oss hålla tummarna för att jag inte ska få några mardrömmar i natt! 

En ny nyans av en regnbåge

 
Det är sista tiden i Paris. Jag kan knappt sluta tänka på det. 
Jag tänker på det när jag går på gatan - på den balkongfyllda, trafikgalna, vackra parisargatan. När kommer jag se den vackra vardagen igen?
 
Jag tänker på det när jag får syn på toppen av Eiffeltornet, som jag ser halvvägs hem från jobbet, mellan två byggnader precis när jag går över gatan. Varje gång jag passerar det stället så vänder jag huvudet och lyfter blicken för att kolla att Eiffeltornet fortfarande står kvar. Jag älskar den toppen. 
 
Jag tänker på det när jag passerar boulangerier, pâtisserier, ostaffärer, slaktare. Varje morgon då jag går förbi det där boulangeriet på väg till Adriens dagmamma och vinden är rätt och skickar en puff underbar, nybakt doft. Doften av baguetter och croissanter. 
 
Jag tänker på det när jag hör bilar tuta på gatan och jag reagerar inte ens. I början hoppade jag till vid varje minsta ljud. Alla byggarbetsoväsen, ständiga trafikoljud, övergångsställen vart jag än går ... Storstadsliv är vad jag är van vid nu. Hur länge kommer det dröja innan jag lever det livet igen? Kommer det ens hända igen? 
 
Jag tänker på det när jag lyssnar till franska konversationer på gatan - en pappa som är på väg med sin dotter till skolan och säger att de får skynda sig lite grann; ungdomar med ryggsäckar slängda över ryggen, som skrattar och retas med varandra; två kollegor i kostymer, diskuterandes allt möjligt företagssnack som jag inte begriper ett ord av; tjusiga mödrar som står utanför skolan för att hämta sina barn och ger varandra varsamma bisous och uppdaterar sig om den andras liv. Varje gång jag hör de ljuva franska tonerna så njuter jag och tänker hur lyckligt lottad jag är att få vara här och göra det jag älskar: lära mig franska. 
 
Jag tänker på det när jag öppnar dörren på morgonen till min värdfamiljs lägenhet, och Valentin ropar glatt "Bonjour Viktoria!!", kommer och möter mig i trappan för att krama mig eller visa mig leksaken som fångat hans uppmärksamhet den här morgonen. Varje gång jag pratar med Adrien och märker att han har lärt sig ännu fler ord och meningar än sist gång, och varje gång han kommer gråtandes till mig för att jag ska hålla honom i tio sekunder, ge min "magiska bisous" så att han mår bättre och sedan kan springa iväg och leka igen. Varje gång barnen räknar upp mig som en medlem i deras familj, som om det var helt normalt att jag också hörde hemma där. 
 
 
 
Jag funderar på det mycket. Jag är en sådan som funderar mycket. Ibland märker jag inte ens själv att jag gör det, och ibland kan jag inte sätta ord på mina tankar, om jag inte får lite ensamtid att reflektera över det. Gissa vad? Den här lördagen har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Låtit mina tankar få ta över. Och resultatet? Jag inser att jag kommer sakna väldigt, väldigt många saker med mitt liv i Paris. Jag kommer vara ledsen över att åka. 
 
Men jag har också insett att jag kommer vara väldigt, väldigt glad över många andra saker. Jag kommer få krama om min mamma varje dag. Jag kommer få sätta mig tillsammans med min syster inne på hennes rum och prata i timmar, vilket nästan alltid slutar med nonsens och att vi skrattar tills vi får huvudvärk. Jag kommer få träffa mina vänner och ha myskvällar, gå på bio, fika, prata, fota och umgås med dem. Jag kommer få gå på födelsedagskalas och släktträffar. Jag kommer börja en helt ny värld på universitetet så småningom. Jag kommer ha franskan som hemlig talang och kunna skryta om det till alla jag inte känner. 
 
Inget är svart-vitt. Snart åker jag hem. Jag kommer vara ledsen. Jag kommer vara glad. Men svart-vitt är tråkigt. Jag gillar regnbågar. Det kommer helt enkelt bli en ny nyans av en regnbåge. 

Somriga tider i storstan

 
Åh, den här helgen var så underbart fin. Jag gick arm i arm med Emelie längs Champs-Élysées i solljuset, åt franska delikatesser, blev solbränd ... Sedan sa det bara "PANG!" och sedan dess har det spöregnat i Paris. Nåja, jag kan i alla fall njuta av de varma, härliga bilderna från i helgen! 
 
Emelie gör min personliga glädjepose framför Triumfbågen! (Jag vet, det är utrist att det är ombyggnad - det har det varit hela våren ...) 
 

Vackra affärer längs Champs-Élysées. 

Dessa blåa och röda banderoller hänger längs Champs-Élysées och gör mig glad - fastän att de handlar om fotboll! Det står på dem "Stolt över Paris - Parisare och champions" och syftar på att laget PSG (Paris Saint-Germain) vann den nationella fotbollskuppen - fråga mig inte vad den heter, jag och fotboll går inte hand i hand. Dock vet jag att Zlatan ses som något av en hjälte i detta lag! Han nämns ofta på radion när det gäller sportnyheter om PSG! 
 
Solandes och mumsandes på en massa jordgubbar i Jardin du Luxembourg.  
 
Den svenska båten framför Palais du Luxembourg
 
I en annan park tillsammans med Diana - nämligen Jardin des Tuileries med varsin urgod glass formad som en blomma från underbara Amorino! Idag var blomglassen inte lika "utslagen" som den jag fick sist gång - vilket jag tror beror på att det var stekhett denna gång och att glassen smälte fort redan som det var, så att ha den lite mer kompakt kanske inte var helt fel. Lika underbart god var den i alla fall! 
 
Foton 1, 4, 5, 6 & 9 tagna av Emelie, och resten av mig. 

Färsk baguette, någon?

 
Saker jag vill göra i Paris #38: Köpa en morgonbaguette till frukost - CHECK! 
I helgen uppfyllde jag en av de få sista sakerna på min checklista över saker att göra här, nämligen att köpa en morgonbaguette. Med detta menar jag att gå upp på morgonen, klä på sig, gå och köpa en baguette och sedan gå hem och äta frukost. Detta gjorde jag i söndags när Emelie var här på besök! Åh, det var SÅ GOTT med färsk baguette! När jag tog första tuggan fick jag en plötslig flashback till när jag var på Korsika med min värdfamilj under mina tre första veckor i Frankrike. Vi måste ofta ha ätit färska baguetter då - tänk att jag inte funderat på det innan! 
 
 
 
P.S. Jag vill bara skicka en stor TACK-BISOUS (kindpuss) till alla ni underbara människor som gett mig så positiv respons på videon som jag lade upp häromdagen - det gjorde mig jätteglad!!! Förresten skickar jag en var till alla er personer som skriver intressanta och positiva kommentarer om mina tankar om Paris, kärlek till livet, foto m.m. - ibland när jag läser era reflektioner så dör jag lite grann och kommer till blogghimlen. Där kryllar det av fina människor som er!! 

Solig gourmandhelg

 
Den här helgen hade jag min fina vän Emelie här på besök från Sverige! Hon är den som har varit duktigast på att besöka mig: hela två gånger, totalt 13 dagar! Minivågen till dig, Emelie! Den här gången var det bara en kort visit på tre dagar, men vi hann med massor av saker - till exempel att äta jättemycket gott. Vi hade en lista på saker att äta - och lyckades bocka av allihop! 
 
Tillsammans med min päronjuice. Det var varmt redan kl 10 på morgonen och vi satt på uteserveringen och njöt av att känna oss parisiska. 
 
Lördagsmorgonen startade vi med caféfrukost. Baguette + sylt till henne, brownie till mig - mums! 
 
Lite senare på dagen var det dags för mer ätande: nämligen på en au pair-picknick! Vi åkte till Parc Montsouris, och åt en megastor picknick, ett gäng svenskor och tyskor, och njöt i tre timmar av solen och maten. Vi som missat att ta på oss solkräm brände oss rätt väl ...
 
Picknickdelikatesserna bestod av olika sorters baguetter, madeleine-kakor, kex, fyra sorters ostar, morötter, dipp, lax, cocktailtomater, vindruvor, persikor, jordgubbar, chips, nutella, vin och juice ... Gissa om INGEN gick därifrån hungrig! 
 
Bästa kombinationen ♥
 
Jag och min guldlockiga Emelie
 
Fina Malin var också där! 
 
Det var en härlig park får jag säga. 
 
Vad är dock en tripp till Paris utan att gå och se Eiffeltornet?! På turisttäta utsiktsplatsen Trocadéro fick jag för första gången fota ett par som kysstes framför Eiffeltornet (så SÖTT!) och i utbyte fotade de mig och Emelie tillsammans (men vi tänkte att det räckte med en kram för vår del)! 
 
Emelie prickade av ännu en sak på gourmand-listan: crêpe au nutella
 
Ett sådant där foto som jag inte kan bestämma mig om jag älskar eller hatar. Jag tror jag älskar det. Men det irriterrar mig till döds att allt är åt fel håll - fastän det är jag som har gjort det så. Och det är en av anledningarna till att jag älskar det. Åh, kärlek till fotografins fenomen! 
 
Det sista vi gjorde var att slå oss ner på gräset framför Eiffeltornet och bara ta det lugnt. Solnedgången kom, med sitt underbara ljus som jag älskar att fota i - titta bara vilka fina gul-röda färger som skapas i Emelies guldiga hår! Underbart! Sedan var det slut på första dagen. Bilder från dag nummer två kommer snart! Jag lovar att den dagen var precis lika solig och gourmand som denna dag! 

Så pratar du franska med KÄNSLA!

 Foto av Emelie Bjurström 
 
Goddagens! Idag tänkte jag vara lite fåordig i skrift och istället dubblera antalet ord i muntlig form istället! Jag gjorde nämligen en videoblogg igår som handlar om det franska språket. Där bland annat så pratar jag "vanlig" franska, "riktig" franska (hemligheten till hur franska låter franskt!) och dessutom så lär jag ut hur man uttrycker sig som en parisare! Enjoy! 
 

Blev fransyska en vecka hos en fransk vän

 
Nu har du sett hur vacker naturen var i Ardèche-regionen i del 1 av mina semesterdagar med min franska vän Laurine - det är dags för del 2, som mestadels utspelar sig i de små, charmiga byarna där omkring! Ja, i Frankrike används faktiskt ordet "by" fortfarande, och när man kommer dit förstår man varför. Gammaldags stenhus, små gator, gulliga affärer, marknader m.m. Jag tyckte att det var mysigt att gå omkring i de olika byarna och fotografera, köpa små presenter och allmänt beundra! 
 
Här är jag och Laurine, sommarklädda och lätt solbrända! Vi sitter i ett litet tåg, på väg tillbaka till parkeringen efter att ha varit nere Grotte de la Cocilère - en av Frankrikes tre finaste grottor (enligt dem själva)! Superhäftig rundtur 50 meter ner i marken, i mörker bland droppande bergväggar åt alla håll! 
 
Snapshots från en mysig liten by! 
 
Allons au marché! Kom så går vi till marknaden! Vi var på två stycken olika, men båda innehöll den där härliga blandningen av matstånd (frukt, ost, bröd, kött) tillsammans med stånd fyllda av kläder, leksaker, väskor, smycken, mattor osv. Jag fyndade massor av saker på marknaderna! Bland annat fann jag en kärlek till alla somriga, semesteriga armband. 
 
Bröd på landet - MUMS! Under den här semestern åt vi väldigt mycket god mat hela tiden, vilket jag uppskattade enormt! Vi åt på det traditionella franska sättet: baguette- och syltfrukost, stor lunch och en lika stor middag, innehållande flera rätter varje gång och alltid MASSOR av bröd. Jag åt tills jag blev proppmätt och sedan inget emellan. Möjligtvis en liten kaka eller två mellan lunch och middag. Typiskt franskt, men det passade mig bra för jag har verkligen kommit in i att äta på det franska sättet nu den senaste tiden. 
 
Fransk korv från slaktaren. Jag har faktiskt lärt mig att gilla dessa - som jag avskydde i början! På marknaden blev den en del smakprov! 
 
 En typiskt vanlig syn i en fransk by: kyrktorn! 
 
På en marknad fanns det även mycket musik på gatorna, vilket kunde vara trevligt beroende på hur skickliga musikerna var!  
 
För övrigt så bodde vi på en fin, liten camping som hette Le Coin Charmant (Det charmiga hörnet), i ett litet "mobil home" - ett hus som man kan flytta på, med minimala rum och tunna väggar. Vi åt alla måltider utomhus på altanen och solade och gjorde aktiviteter på en gräsmatta framför huset. En gång tog jag mig ett dopp i campingens pool! 
 
Jag och Laurine tog en promenad en eftermiddag och fick syn på en get som klättrat upp i ett träd. Det funkar ju också. 
 
Vi hade även en liten fotografering på en äng! Voilà, det var min fina semester tillsammans med min före detta utbytesstudent Laurine! Jag är så nöjd över att ha valt att resa dit, annars vet jag inte när det hade blivit av. Det var roligt också att de bjöd med mig på semester! Vilken gästvänlighet, jag är så tacksam! 

Kreativ glass-te-present

 
Hejhej på dig som läser detta, vad fin du är idag! Jag är på gott humör - och då blir alla i min närhet offer för mina komplimanger. Det är nog fredagsstämningen som smittat mig. Jag sitter här i min studio och tar det lugnt, njuter av lite normalitet, eftersom det varit så mycket resor, besök och äventyr på sistone. Vilket bättre sätt att ta det lugnt på än med en kopp te? Jag måste berätta om den fina presenten som jag fick av Emelie, den kommande au pairen i min värdfamilj! Hon var här på semester för ett litet tag sedan, och hade med sig en present till mig nämligen.  
 
 
Personliga presenter är de bästa presenterna. Ibland får man en snilleblixt och vet precis vad man ska ge bort. En sådan måste Emelie ha fått, för när hon kom hit så gav hon mig en fantastiskt fin te-kopp, som bara skrek: "Viktoria, älska mig!". Ljust rosa, fint mönster, bekvämt handtag ... Dessutom fick jag ett gott, fruktigt te - i en Ben & Jerrys-burk! Så himla kul idé, för Emelie älskar nämligen deras glass och köper massor av burkar. Och jag älskar te. Båda saker som vi älskar, så det blev en slags personlig connection på det sättet. Jag älskar det! Bra tips på personlig present! 
 
Tack Emelie, för femtioelfte gången! 
 
 
Visste du förresten att det var jag som raggade upp Emelie som nästa au pair i min värdfamilj - med hjälp av min blogg? Ärligt talat var det hon som raggade upp mig. Hon hittade min blogg och läste den ett tag, sedan började hon kommentera, och jag fann att hon hade så interssanta åsikter och var så trevlig att vi började prata. Kommentarer, mail, facebook, skype ...
 
Vips så hade jag min första vän som jag lärt känna endast genom Internet! Hon hade också bestämt sig för att bli au pair i Paris, så när min värdfamilj frågade om jag råkade känna någon som ville bli au pair nästa år, så rekommenderade jag henne. Några månader senare var det kontrakt! Jag är jätteglad över att hon ska fortsätta som au pair i min värdfamilj, för på det sättet så kan hon uppdatera mig om barnen, fixa skypeträffar och så är det kul att ha en vän när jag kommer komma och hälsa på! Tänk vad en liten blogg på Internet kan åstadkomma ... 
 
Plus en annan historia: titta vilka finga prästkragar jag tjuvade häromdagen! I parken där jag leker med barnen finns det massor av fina, planterade blomrabatter - och i tisdags hittade jag prästkragar som växte som högt ogräs bland de låga blommorna. Det var nästan en samhällstjänst att plocka dem och spara för mig själv, hihi. Lite midsommarkänsla så där i förtid. Jag älskar blommor...!  
 

Om klädbyten & nationalsångsmode

 
Idag bestämde jag mig för att klä upp mig lite grann till skolan, eftersom att det är torsdag och allt! Jag är lite lustig jag, för jag byter ofta kläder under dagens gång. På morgonen när jag jobbar en timme och lämnar av Adrien hos hans dagmamma så sätter jag på mig jeans, t-shirt och sneakers eftersom att det är mest praktiskt - plus att jag ofta blir lite svettig på grund av att ...
 
1) jag puttar en tung barnvagn, 
2) det slutar ofta med att vi blir lite sena, så jag får powerwalka, 
3) det är en lång uppförsbacke i slutet, 
4) jag alltid sjunger en massa sånger för Adrien, eftersom han älskar det. 
 
Av någon anledning insisterar han speciellt mycket på att jag ska sjunga i never-ending-uppförsbacken. Av dessa anledningar är jag ofta lite andfådd och lätt svettig när jag kommer tillbaka till studion, precis innan jag ska till skolan. Så därför brukar jag då sätta på mig något annat - och då kan jag ju lika gärna sätta på mig något snyggt, som t.ex. kjol, klänning, ballerinaskor ... Sådant som kan vara lite opraktiskt när man ska leka med småbarn, men funkar bra för att sitta i skolbänken. Sedan när jag ska hämta barnen på eftermiddagen igen så händer det att jag tar tillbaka den enkla t-shirt-jeans-sneakers-stilen igen. 
 
På tal om kläder! Kolla bilden på Sverige-tröjan som jag och Diana fick syn på i ett skyltfönster för två veckor sedan! Vi gick förbi en liten, dyr klädbutik och fick syn på vår blågula stolthet på en tröja. Till och med stod den svenska nationalsången skriven på ... fast utan prickar! Det fanns inga bokstäver å, ä eller ö, vill säga. Vi roade oss med att försöka sjunga sången på detta nya sätt - vilket slutade i skrattsalvor! 

På äventyr bland franska berg och dalar

 
Jag spenderade ett par enormt fina dagar i slutet på förra veckan hos min goda vän Laurine i mellersta-södra Frankrike! Det var så kul att träffa henne igen 2,5 år efter det fransk-svenska utbytet i tvåan på gymnasiet. Hon hade inte förändrats alls, utan hade samma härliga personlighet! Det var dessutom så mysigt att träffa hennes familj som jag fick bra kontakt med, både då och nu. Laurines föräldrar är så snälla, för de lät mig följa med på deras släktsemester dessa dagar! Vi åkte till regionen Ardèche, som är fylld av berg och dalar, slingrandes runt floden som också heter Ardèche. Här kommer inlägg 1 av 2 om min resa! 
 
 På onsdag kväll förra veckan satte jag mig på snabbtåget TGV mellan Paris och Lyon i två timmar, och sedan tog ett annat tåg för att slutligen komma fram till staden Saint-Étienne strax efter midnatt. Där hämtade Laurine mig och det blev kramkalas på tågstationen! Vi åkte hem till henne, sov en natt där och tidigt nästa morgon bar det iväg på semester till Ardèche, tillsammans med hennes föräldrar, morföräldrar, moster och kusiner! 
 
Vi har åkt väldigt mycket bil, och sett otroligt fina landskap! Det var så härligt att vara på den franska landbygden och andas frisk luft! (När jag är i Paris så märker jag inga föroreningar eller oljud, men när jag kommer UT från Paris så märker jag hur ren luften är där jämfört med i staden och hur ljuvligt det är utan ljud från vägar överallt!). 
 
Här var vi på en utsiktsplats och kollade på Les Gorges de l'Ardèche (Ardèche-ravinerna). Vattnet har en gång varit så högt som ravinerna, men har sjunkit mycket. Så coolt! Många besöker den här regionen för att paddla kanot eller kajak längs floden Ardèche! 
 
Du känner väl mig, kameran i högsta hugg naturligtvis! 
 
 
Gällande språket så kunde jag och Laurine prata lika flytande denna gången som för 2,5 år sedan, utan kommunikationssvårigheter. Skillnaden var dock att förra gången pratade vi engelska och denna gången pratade vi franska!! Nu under de här dagarna, efter att ha haft franska runt omkring mig och pratat det exakt hela tiden så lade jag märke till hur lätt det går. Orden bara kommer. Jag förstår vad alla säger, även om de pratar fort (om inte det är väldigt krångliga ord eller slang förstås) och lyckas svara direkt utan att behöva rota runt i huvudet efter ett förståeligt svar. Laurine och hennes familj blev imponerade, eftersom de jämförde med den knappa franska jag pratade för 2,5 år sedan, och smickrade mig med massor av komplimanger! Både de och jag roade oss med att lära mig nya ord och uttryck - jag har faktiskt lärt mig massor! 
 
Jag är så stolt i alla fall över att slutligen kunna säga att jag kan prata franska! När jag var med Laurines familj och hörde franska dygnet runt så tänkte jag till och med på franska nästan hela tiden. Jag funderade inte på det medan jag var där eftersom det kom så naturligt, utan jag insåg när jag kom hem till studion att alla mina spontana reaktioner i huvudet var på franska. LOVE IT! 
 
En häftig grej som vi besökte var denna naturliga bro kallad Pont de l'Arc, ett av de största turistmålen. Här är synen i solnedgången, sedd från vägen en bit upp, men sedan gick vi ner till stranden på höger sida i bild ... 
 
... och härifrån såg bron ut på detta sätt! Jag älskar den, och får känslan av att det är någon slags trollbro full av magi. Om du kikar genom bron så kan du se en strand på andra sidan ... 
 
... dit åkte vi en annan dag för att bada! Floden var lite smått kall, men hallå, jag är ju svensk! Klart jag måste bada! Det var ungefär samma temperatur som i sjön därhemma i juni: kallt i början, okej efter en stund i vattnet men inte så behagligt att jag ville stanna i någon längre tid, haha! 
 
Jag tyckte att det var häftigt att vattnet var grönt! Det kändes lite tropiskt, med allt grönskande runt omkring, plus kanoterna och kajakerna överallt i vattnet. Vi hade verkligen tur med vädret under den här resan, för det var sol och 26°C nästan hela tiden! Utan vind! Gissa om jag har stekt i solen och blivit solbränd! 
 
Den andra delen av min resa kommer inom kort! 

The grass is greener where you water it

 
Tur och lycka är underliga saker. Tycker du själv att du är en person med tur? Det kan jag säga dig att det tyckte inte jag speciellt att jag hade när jag var yngre. I åldrarna 10-16 år såg jag en mycket blyg flicka i spegeln. Jag tyckte att livet var bra och så, men det var ju inte enormt superfantastiskt, som mina kompisars liv var, enligt min åsikt. Alla andra verkade vara modigare, rikare, mer talangfulla, snyggare, sportigare, bättre klädda och mer världsvana än mig. De hade helt enkelt haft mer tur än vad jag hade haft när det gällde livets lotto. Jag tyckte att jag var på en slags medelnivå, och tänkte att det var så det skulle vara resten av mitt liv. Jahopp. 
 
Min inställning var att om något skulle förändras, så skulle det vara att jag till slut drog en vinstlott, och då skulle allt förändras. I åldrarna jag beskrev nyss (10-16), då jag var så inne i det här tänkandet, så skrev jag många, många historier om tjejer som var i samma situation som mig själv, men plötsligt så drog de den där vinstlotten som jag själv sökte, som gjorde att de blev modigare eller snyggare eller mer talangfulla (eller flera av dem). Jag trodde att jag också skulle få tur till slut, men medan åren gick så förändrades inte mycket inom det området. 
 
Här skulle jag vilja tala till alla unga tjejer som känner igen sig i min situation (och även till den lilla fjortonåringen inuti mig): Livet blir bara bättre - om du vill det. 
 
Även om min vinstlott inte förändrades, så gjorde många andra saker det. Jag växte upp långsamt, och utvecklades från barn till ungdom till vuxen. Hela tiden lärde jag mig mer om livet och mig själv. Jag började hitta mina passioner inom fotografi och språk, och ockuperade mig med det. Jag hittade styrkor som jag inte visste att jag hade när det gällde positivitet och motivation till studier och träning, och dessa styrkor följde jag. Efter att ha mött många individer fann jag slutligen liktänkande människor som jag trivdes med och som utvecklade mig. 
 
Framför allt så märkte jag att om jag ville någonting, och kämpade för det, så kunde jag uppnå det. Och det gjorde mig lycklig. Som 18-, 19- och numera 20-åring har jag sett mig själv som en person med mycket tur, eftersom att jag helt enkelt har känt mig lycklig. Om lycka inte är tur så vet jag inte vad som är. Mitt liv så här långt har alltså lärt mig att nyckeln till lycka är helt enkelt att skapa lyckan själv! Hitta sina passioner, drömmar och mål, följa dem, kämpa för dem och någonstans på vägen letar vinstlotten sig ner i fickan. Man skapar sin egen tur och lycka! 
 
Men det var faktiskt inte förrän alldeles nyss som jag insåg detta. Insikten kom till mig just när jag läste den här artikeln som jag fann inspirerande. Jag kände igen mig själv i vissa saker som jag hade gjort, helt utan att vara medveten om vad jag gjorde. 
 
Jag är knappast någon expert på att vara lycklig eller perfekt. Jag fortfarande blyg ibland, har inte alltid lätt att prata med människor jag inte känner och är varken vackrast, modigast, rikast eller mest världsvan. Men jag försöker ta alla chanser som jag ser i mitt eget liv, för att kunna bli den bästa Viktoria (mig själv) som jag kan bli. Jag försöker alltid vara snäll mot dem jag möter, se det vackra omkring mig och bortse från allt det negativa som lurar vid mina fötter och försöker få mig att snubbla. Det är otroligt vad många chanser som skapas åt dig, helt enkelt genom försöka följa dessa tre riktlinjer. Jag har intrycket att många dörrar har öppnats för mig, endast genom att jag har varit vänlig och positiv - och jag är bara 20 år gammal. Tänk vilka portar som kommer öppnas om ännu fler år? Jag har ingen aning. Jag tänker bara möta livet med ett leende och göra mitt bästa för att hitta alla möjligheter jag kan för att skapa min egen lycka (och tur, hihi).  
 
The grass is only greener where you water it! 

Semestertider i Ardèche!

 
Hejhej! Här kommer ett litet meddelande från den försvunna au pairen! Jag befinner mig mer söder ut i Frankrike för tillfället och hälsar på min fina fransyska Laurine! Vi har spenderat några underbara dagar i den vackra regionen Ardèche, på semester med hennes familj. Det har verkligen varit så kul att bo i en annan fransk familj ett par dagar och se en annan sida av det franska vardagslivet. Livet som inte involverar barnmat på golvet och tupplur efter maten (fast tuppluren är inte alltid fel ska säga dig, haha!). Här hängde jag med ungdomar (Laurine och hennes kusiner!) och fick se in i den sortens liv. Så intressant och framför allt roligt, eftersom de välkomnade mig med öppna armar!  
 
Jag ska berätta om allt vi har gjort när jag kommit hem - och visa bilder så klart!! Upplevelserna är många och färgstarka! Imorgon måndag ska jag följa med Laurine till skolan och sedan tar jag tåget hem till Paris sent på kvällen. Nu jag ska sluta fibbla med Laurines dator (det är knäppt att behöva leta på tangentbordet och klistra in bokstaven å hela tiden!) och istället ska vi äta middag. Ha det bra så länge! BISOUS! 

Jardin des Plantes & jag reser iväg!

 
Hej mina fina! Jag kan berätta att jag är ute och reser just nu, och befinner mig inte alls i Paris för stunden! Det är så att igår kväll satte jag mig på ett tåg söderut (mot Lyon) för att åka och hälsa på min franska kompis Laurine och hennes familj! Vi träffades genom ett skolutbyte för tre år sedan, och spenderade två roliga veckor tillsammans - en i Sverige och en i Frankrike. Nu så är jag ledig i några dagar, så jag passar på att åka och hälsa på henne! Därför kanske det blir lite tomt stundtals i bloggen, men don't worry - be happy! I'll be back before you know it! ♥ 
 
Här kommer lite bilder från i helgen då jag och min vän Nathalie tog en tur till den underbart vackra parken Jardin des Plantes som jag velat besöka länge!  
 
En mycket typisk bild från den här fina parken. Jag älskade alla blommor, det fina slottet och solen som var så vänlig och sken på oss i söndags!
 
Vi hade en mycket trevlig eftermiddag, jag och Nathalie, då vi vandrade omkring i parken, tog kort, köpte varsin crêpe och satte oss och solade på en gräsfläck där det var tillåtet att slå sig ner. Överallt annars så fanns det vakter som visslade med visselpipa på en om man råkade sätta minsta tå på gräset! 
 
 
Jardin des Plantes måste jag faktiskt utnämna till en av mina absoluta favoritparker i hela Paris - om det faktiskt inte rent utsagt är den bästa! Även ett stort tack till fina Nathalie, som jag hade så trevligt ihop med!!  

Äntligen kom läkardrömmen!

Voilà, je m'appelle docteur Viktoria! 
 
Jag vet precis vad du tänker. Du tänker "???!". Har jag i hemlighet gått och utbildat mig till läkare i Frankrike? Har jag varit på maskerad? Nej och nej. Jag ska berätta! Som en del vet så vill jag utbilda mig till läkare i höst när jag kommer hem till Sverige, och när jag skulle åka till Paris så hade jag turen att hamna i en familj där inte bara en, utan BÅDA värdföräldrarna råkade vara läkare! Bingo! De är hjärtspecialister, men gör helt olika saker. På våra middagar som vi har en gång i veckan pratar vi ofta om läkarutbildningar och hur det är att vara doktor, och varje gång blir jag helt fascinerad när de berättar historier. En gång föreslog de att jag skulle kunna få följa med till deras jobb och kolla någon gång. Min reaktion: JA! 

Igår fick jag följa med min värdpappa Arnaud till jobbet! Han jobbar på ett privatsjukhus lite utanför Paris, där de jobbar till 90 % med kardiologi (hjärtat). När jag kom dit fick jag först av allt ta på mig en riktig sjukhuspyjamas (så coolt!) eftersom vi skulle till ”bloc opératoire” (operationsavdelningen), där det är obligatoriskt. Dessutom fick jag ta på munskydd och skoskydd, och sätta upp håret med ett hårnät. Voilà! Sedan blev jag presenterad för hans sekreterare och kollegor, och slutligen fick jag se på när Arnaud gjorde en hjärtoperation (!!!). Jag fick inte följa med in i operationssalen, utan stannande bakom en glasruta tillsammans med en sköterska som ”övervakade” operationen och kom med information om läkarna behövde det, t.ex. olika siffror m.m. Hon förklarade även lite (på franska) vad som hände. Eftersom hon inte kände mig så visste hon ju inte exakt hur bra franska jag pratade, så hon använde lite för svåra franska termer och ord för att jag alltid skulle förstå allt. Men principerna fick jag ut! Däremot när min värdpappa förklarade vad han skulle göra, och visade på ett pedagogiskt plasthjärta, så förklarade han så att jag förstod precis. Han har koll på hur mycket franska jag kan! 

Det var mycket förberedning i salen och sedan när operationen väl startade så fick jag inte se något blod eller så, utan kollade på en skärm som visade artären i svartvitt och hur de arbetade med en liten tråd eller vad man ska säga, hela vägen upp till hjärtat. Det allra bästa var det kritiska ögonblicket då läkarna skulle blåsa upp en slags artificiell ballong i en artär, som var poängen med hela operationen. Jag höll nästan andan och kollade på skärmen som om det var en spännande film! De lyckades och allt gick bra med patienten. Puh! Vilken grej att få se! En hjärtoperation!
 
 
Helt galet. Vad verkligt allt blev plötsligt. Jag insåg precis att man faktiskt KAN jobba i verkligheten som läkare, och att det inte bara är sådant som man ser på TV eller föreställer sig. Det finns folk som jobbar som läkare varje dag. Och mina värdföräldrar råkar vara två av dem. Det var som en blixt från klara himlen när jag slutligen förstod att de verkligen är läkare. För mig har de alltid bara varit Valentins och Adriens föräldrar. Jag har liksom sett dem i badkläder när vi var på semester – och läkare har ju inte badkläder på sig! Men idag begrep jag att läkare är först och främst människor, med egna och självständiga liv, och sedan läkare. De är inte några gudar, som jag nästan tänkt innan. Det var den där verklighetsklicken som fick mig att äntligen bli helt säker på att det är läkare jag vill bli. Jag har tvekat så länge och tänkte att det "skulle kunna vara bra", men nu ... Nu är jag 100 % säker på vad jag vill! 

Innan vi skulle gå så tog Arnaud ett foto på mig, och jag fick till och med låna hans läkarrock och stetoskop! Han känner mig så väl att han visste att jag skulle vilja ha ett imponerande kort, haha. Jag är så tacksam och glad över att ha fått följa med! För första gången så kan jag säga att en läkardröm har uppfunnits inom mig, och den har blåsts upp snabbt – som en ballong i en artär!

Frågor om au pair-ekonomin, reseguide & språket

 
Fråga från Daniella Caspian: 
Klarar du dig på lönen du får från dem en hel månad? Eller hade du med en massa sparpengar?
 
Svar:
Hejsan! Gällande ekonomin gjorde jag på följande vis. Det som kostar mest pengar här är skolan, som jag betalar själv, den kostar ungefär 10 000 kr för ett år. Jag bestämde mig för att betala denna summa hemma i Sverige innan jag kom hit, så att jag hade det överstökat. På det sättet har jag lätt kunnat leva på au pair-lönen. Men jag försöker att inte spendera allt varje månad, utan sparar lite då och då så att jag kanske ska kunna få ha ihop runt 10 000 kr när jag åker hem till Sverige. Det hade inte varit fel att ha gått utan varken vinst eller förlust under året. Det är något jag siktar mot och jag är ganska nära nu - men om jag klarar det eller inte beror helt på hur mycket jag bestämmer mig för att lyxa till de sista två månaderna här! 
 
♥ ♥ ♥
 
Fråga från Linnea:
Hej! Kom in på din blogg av en slump då jag bara sökte på olika sevärdheter i Paris. Mycket fina bilder du tagit under din tid i Frankrike!! Tänkte fråga dig om du skulle vilja skriva några rekommendationer som man måste besöka eller hinna besöka under en weekend. Planerar in en resa dit till hösten med min pojkvän. Hoppas du har tid och vill rekommendera lite sevärdheter, fik, restauranger osv :) 
 
Svar:
Hejsan Linnea! Jag håller faktiskt på att jobba på en liten Pariguide, som är mycket efterfrågad. Jag sa att jag skulle försöka publicera den för några veckor sedan, men livet har kommit emellan, innehållande resor, besök m.m. Därför så vill jag säga att den är på gång, men att alla Parissugna goingar där ute får vänta lite till! 
 
 
 
Fråga från Mia Elise: 
Hvordan er det med fransken din nå? og trives du med å leve i et studio? :D er dette noe du vil anbefale?
 
Svar: 
Hej Mia Elise! Det går fint med franskan! Jag känner mig bekväm att prata franska med alla numera, även främmande människor. I början när jag kom hit så gick det bra att prata med min värdfamilj eftersom jag var van vid att prata med dem och kände till "deras" språk. Det var svårt med människor jag mötte på gatan som pratade fortare och otydligare. Nu har jag helt enkelt vant mig vid språket och att det går fort, och jag både förstår mer och kan uttrycka mig lättare. Jag tycker inte längre att fransoser pratar så överdrivet fort, vilket gör mig så nöjd och glad för det är verkligen ett tecken på hur mycket jag har lärt mig! 
 
Jag trivs mycket bra i min studio. Det är skönt att ha ett litet ställe för mig själv att dra mig tillbaka i när jag vill ta det lugnt och vara för mig själv. Om jag vill rekommendera att vara au pair? Mycket, om man är intresserad av språk, barn, att upptäcka en ny kultur och spendera ett år som är halvt jobb, halvt semester! 
 
 

Min allra första prinsesstårta!

 
Badarampambaaaam! Tro det eller ej, men jag har skapat min första prinsesstårta! Det har varit mitt bakprojekt den här helgen, och idag på eftermiddagen avslutade jag med att lägga på grädden och marsipanen. Jag var så nervös för att misslyckas stort, men jag är glad att kunna säga att jag är nöjd! Den blev en go'bit som hette duga! 
 
Jag gjorde tårtan eftersom det är min värdmammas födelsedag imorgon, men serverade den idag till efterrätt eftersom att vi hade en liten middag idag med den kommande au pairen, som ska ta över efter mig i sommar. Hon heter Emelie, är jättetrevlig och är här på en liten semester. Perfekt att hälsa på sin kommande värdfamilj! 
 
Det var roligt att tillverka rosen i marsipan. Jag fick göra några försök innan jag fick till några snygga!  
 
Här har vi slutresultatet! Den är inte perfekt, men jag tyckte allt att den blev riktigt fin och bra gjord för att ha varit första gången. 
 
Tu veux goûter mon gâteau de princesse suédois? Vill du smaka på min svenska prinsesstårta? 
 
 
På kvällen fick självklart min värdmamma skära första biten, och även äta upp rosen, precis som det ska vara. Tårtan uppskattades av båda mina värdföräldrar! Jag var glad för den var riktigt mumsig, även enligt mig. Det är så roligt att baka ... och sedan äta upp resultatet!! Tårtbakning är så kul! Jag skulle vilja tacka min mamma som coachade mig via skype och dessutom till Diana, som hjälpte mig med att vispa grädde och ringla marsipan! 

Ladurée. Champs-Élysées. Paris.

 
Sista-tiden-i-Frankrike-lyx #2: Fika på Ladurée! Jag har velat besöka deras salon de thé (tesalong = café) hur länge som helst nu, och unna mig något riktigt gott. Ladurée är verkligen en av Paris stoltheter, enligt min åsikt. För dig som inte vet så är det ett lyxkonditori som säljer mycket goda macaroner och andra franska patisserier. Det är en butik, men på dyrgatan Champs-Élysées finns den även som café/restaurang. Dit gick jag och Nathalie idag under tidig eftermiddag, för vi måste ju ha ätit på Ladurée åtminstone en gång under vårt au pair-år! 
 
Här är fina Nathalie som gjorde mig sällskap!
 
Tarte fraise des bois rhubarbe beställde Nathalie in - vilket var en smultron- och rabarberpaj - tillsammans med en kopp varm choklad. 
 
Jag köpte en urgod tarte chocolat orange. Den var verkligen megagod, jag älskar smakblandningen av choklad och apelsin. Gaffeln gled långsamt genom chokladen när jag skulle ta en bit, den var så där lagom krämig. Botten var aningen knasprigare och ett perfekt kompliment. Och sedan smaken! Chokladen var gudomlig, inte för söt och inte för mörk. Jag blir alldeles drömmig bara jag tänker på godbiten...! 
 
Till bakelsen drack jag en kopp te som hette Thé Chéri, vilket är så gulligt för det betyder "Te Älskling". En urgod blandning av kakao, caramel och vanilj! Jag betalade dyrt för fikat, men det var också så otroligt gott att det var det värt, för en gångs skull! 
 
TIPS: om du väl beger dig till ett lyxigt cafée eller en restaurang, så se till att gå på toaletten innan du går! På så vis får du se mer av stället, kanske till och med en annan våning. Vi fick gå upp för en klassiskt rödbeklädd trappa med spegelväggar och passera genom restaurangen för att nå de fina toaletterna, och såg fina guldkreationer av macaroner på vägen! 
 
Merci Ladurée! Jag älskar detta underbara ställe. Det är ren, fransk lyx och förverkligar alla mina romantiska drömmar om Paris. Jag så glad över att jag inte missade det innan min hemfärd! 
 

Halv åtta hos au pairen

 
Denna fina lördag har jag spenderat i köket! Jag har bakat och lagat mat hela eftermiddagen, eftersom jag inte kunde låta den stackars lägenheten stå tom när värdfamiljen är bortrest! Sedan på kvällen bjöd jag in min goda vän Diana på middag för att avnjuta mina verk! Jag gav henne ett val: äta inomhus eller på den soliga terrassen och möjligtvis bli lite kall. Hon nästan hoppade upp och ner av glädje när hon sa "Terrassen! Terrassen!". Yes, bra val! Vad gör det att behöva ta på sig en lätt jacka när du har den fina omgivningen att betrakta? Jag älskar att äta middag där, det är så härligt i solen, med allt det gröna och utsikten över Paris! (Eller tja, mest utsikt över träd nu för tiden dock!) 
 
Jag serverade en kycklingpaj med paprika, purjolök och ost inuti, och till detta blev det en tomatsallad. Eftersom vi befinner oss i Frankrike blev det även efterrätt: en pluttig, en! Jag hade lite hallonmousse kvar efter bakningen som fick servera som dessert! 
 
Diana verkade i alla fall vara nöjd och glad efter måltiden, trots att solen gått i moln och vi varit tvungna att ta på oss våra jackor! 
 
Jag njöt stort av att inviga terrassen med årets första utemiddag! 
 
På tal om ingenting så älskar jag mitt och Dianas sätt att prata. Vi pratar alltid på franska, tills det kommer ett ord vi inte kan - då säger vi det på svenska. Det blir så lustigt! Till exempel sa jag idag: "Ma grand-mère aime bien ramasser des 'svampar'." (Min mormor tycker om att plocka svampar). Eller ibland när man helt enkelt måste berätta en historia på svenska för att verkligen kunna leva sig in i den - då kan den andra personen svara på franska. Häromdagen upptäckte jag att vi höll en konversation som verkligen var hälften på svenska, hälften på franska. Vad underligt det måste låta för en utomstående, haha! Jag älskar språk, och att mixa dem! 
 
Nu sitter jag ensam kvar i lägenheten efter att Diana gått hem. Jag myser i soffan under några lata timmar vid datorn. För en stund sedan såg himlen ut på detta sätt, en underskön solnedgång som avslutade en fin dag! 

Regnet, det bara öser ner ...

 
Så här färgglad var jag i all min vårstämning idag, men stämningen måste endast ha funnits i mitt huvud, för i verkligheten har det varit molnigt och regnigt här i Paris. Jag jobbade så lite som bara någon timme på eftermiddagen när jag hämtade lilla Adrien, men annars har jag haft hela dagen ledig. Den spenderade jag till att åka runt i Paris på olika ärenden med Diana i jakt på bakutrustning (i helgen ska det bakas nämligen!). Det är ganska svårt att hitta bakutrustning och "ovanliga" ingredienser här, eftersom de allra flesta fransoser köper sina efterrätter på boulangerier och patisserier (bagerier och konditorier). Självklart händer det att fransoserna bakar också, men då brukar de mest göra enkla saker som choklad- och sockerkakor, eller liknande. 
 
Det är så härligt med helg och att ha tid att göra allt det där man inte hinner med på veckodagarna! Den här långhelgen på fyra dagar som jag har nu (bortsett från en timmes jobb idag) så har jag redan hunnit med att städa och rensa i studion (jag har en enveten vana att bara lägga allt framme och inte på deras rätta platser), sätta in foton i mitt fotoalbum och handla bakgrejer. Resten av att-göra-listan ska bockas av i helgen. Dessutom ska jag försöka få in lite Sista-tiden-i-Frankrie-lyx också! Möjligtvis en fika på ett fint café ...? On verra! Vi får se! 
 
I första arrondissementet hittade jag denna gata. Rue Française, översätts enkelt till "Fransk gata". Jag håller helt med dig, gatan - varför komplicera saker och ting? 

Älskvärda plats

 
Här kommer resten av mina rivierabilder! Jag älskar dessa fina platser som nu är fulla med minnen för mig! Ovanför hittar vi en bild på den ståtliga byggnaden Palais de l'Europe (Europapalatset) med häftiga berg i bakgrunden (södra alperna) som syntes från nästan överallt i staden Menton. Jag älskaden är man kunde se både havet, staden och bergen! 
 
Det fanns många fina arkitekturella kreationer, bland annat en snövit byggnad vid namn Winter Palace.  
 

Staden med apelsiner, clementiner och citroner! Jag tyckte det var så häftigt att se sådana fruktträd i verkligheten. Som jag nämnt förut är citronen Mentons specialitet, och fanns på nästan alla vykort och souvenirer, men även som dekoration. Härlig symbol! Allt gult piggade verkligen upp, speciellt när det stundtals var dåligt väder. 


Några få av alla mina "citronfoton", haha! 

Vi tog en del fina promenader, familjen och jag, både vid vattnet och i staden, och det är klart att man måste stanna för en glass ibland!  
 
En typisk gata, med affärer på bottenplanet och bostäder på våningar över.  
 
På en av mina egna vandringar promenerade jag till kyrkan St Michel, och träffade på många trevliga smågator bland orange-gul-rosa hus. 
 
Jag älskar denna bild. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Om det är blandningen av ljus, de avslappnade ungdomarna, den lilla gatan eller kyrkan ... Eller kombinationen. 
 
På det lilla torget framför kyrkan St Michel var marken häftigt mönstrad med stenar i olika färger och former. På rivieran finns det något se åt alla håll! 
 
På denna plats fanns även en fantastisk utsikt över en strand (som faktiskt såg ut att ha sand och inte sten!), den gamla hamnen och italienska rivieran! 
 
Slutligen en kväll på stranden. Tillsammans med de härliga barnen doppade vi fötterna i vattnet och lekte i det stenblandade gruset. Så underbar stund. 
 
Moi på franska rivieran!!  
 
Jag avslutar min strålande vecka med en bild på stranden i solnedgången. Vågorna och stranden fick liksom en guldig färg som jag försökte föreviga på foto, men det var finare i verkligheten. Rivieran är alltså något som måste upplevas på riktigt och ses med egna ögon för att förstå hur förträfflig den är! 

RSS 2.0