Regn = godkännande att höja mysfaktorn

 
Direkt när solen gick i moln och regnet började falla denna onsdagskväll så gned jag händerna mot varandra ondskefullt och log ett lurigt leende. Sedan svepte jag in mig i halsduk och filt, samt gjorde mig en kopp rykande hett te. När det regnar är det obligatoriskt att höja mysfaktorn extra, moahaha! Häromdagen gjorde jag detta också, men då försvann regnet snabbt och ersattes av sol. Jag får erkänna att jag faktiskt blev lite besviken över att mysigheten försvann så fort, men funderade på om det ens var okej att bli ledsen av sol...
 
Som tur var fick jag då det sagt till mig att jag är svensk, vilket gör att det är helt okej att klaga på vädret oavsett vilket väder det är, haha! I vilket fall är jag nu nöjd över att det småmörkt och luktar alldeles friskt och regnigt samtidigt som jag har det varmt och gosigt inne i mitt rum! 
 
På kvällens mysmaxade pluggagenda ligger repetition av dagens föreläsning om Parkinsons och Huntingtons sjukdomar, samt hur man behandlar huvudvärk! Ha en megamysig kväll! 

Vad är det att leva?

 
Att leva är att älska och sörja, skratta och gråta, inspireras och uttråkas. Vara frisk, vara sjuk, lyckas och misslyckas, göra sitt bästa. Se nya saker - tittandes och blundandes. Lära sig och glömma, ta chanser och backa undan. Bli besviken, bli imponerad, känna beröring, känna känslor. Göra fel, göra om, göra rätt, göra knasiga saker. Prova något nytt, göra samma sak som alltid, se möjligheter och bara vara sig själv. 
 
På läkarprogrammet lär vi oss om så många saker som kan gå fel i kroppens alla komplexa system, och hur minsta lilla ändring kan ge katastrofal utgång. Då inser jag hur ofantligt många fler saker som faktiskt hela tiden går rätt i oss! Natrium-kalium-pumpen håller våra jonkoncentrationer jämna i varenda cell, hjärnan processerar all information som konstant slängs på oss och håller koll på miljarder synapser, och det fantastiska hjärtat pumpar inuti oss hela våra (förhoppningsvis långa) liv... 
 
Om det inte är något att glädjas för en sådan här till synes vanlig tisdagseftermiddag så vet jag inte vad som är!
(Möjligen förutom faktumet att vi slutade 2 timmar tidigare idag...) 

Äntligen ligger jag inte efter i någonting!!!

 
Spänningen var stor igår när resultatet från min omtenta slutligen skulle komma ut, nästan en månad efter att jag hade skrivit den. JAG BLEV GODKÄND!!!! Jag fick en chockartad känsla när jag insåg att jag inte skulle behöva göra om cellbiologitentan någon mer gång. Istället för att jubla av glädje som jag normalt vis gör blev jag alldeles tyst. Men efter att ha smält nyheten en stund och fått ett par hårda kramar av mina kompisar så verkade jag slutligen förstå att det var över och att jag nu inte ligger efter i någonting - och en liten glädjetår smet då ut! På eftermiddagen åkte några av oss och köpte glass och "skålade" för att den där nedrans MCB-kursen äntligen är över!!! 
 
Denna lördag å andra sidan har varit väldigt lugn och tråkig, med en regnig promenad på morgonen och sedan bara plugg för mig själv. Fast jag gillar på ett sätt att ha tråkigt också. För under tråkighetstiden laddar jag upp mina förråd med positivitet och glädje och kommer att vara full av energi när min tråkighetsperiod är slut! Pluggdagar är perfekta dagar för att varva ner, gå på lågenergi och komma tillbaka stark efteråt. 
 
Hoppas du mår bra och njuter av helgen, på ett eller annat sätt! ♥ 

Wannabe 2014 blev läkarstudent 2015

 
För ett år sedan "klädde jag ut mig" till läkare när jag besökte mina franska värdföräldrars kliniker och imponerades av allt, allt, allt. Idag pratade jag själv med patienter på Sahlgrenska och lyssnade på hjärta och lungor med mitt eget stetoskop. Jag älskar mitt liv!!! 

Diagnos: vårkänslor

 
På sistone har jag upplevt en mängd symptom. För det första känner jag ett behov av att vistas utomhus i största möjliga mån, och får en så lätt, välmående känsla i bröstet varje gång jag följer impulsen. Nästan automatiskt börjar då mitt ansikte att vända mot solen och jag har en stark lust att ha på mig solglasögon mer eller mindre hela tiden. Dessutom anar jag eventuella konstigheter med musklerna för jag är så pigg hela tiden och vill ut och springa och röra på mig konstant. Jag upplever en del fenomen med synen också: all natur runtomkring mig känns så enormt färgglad och ovanligt vacker. Det underligaste av allt är att det ständigt rycker i mungiporna varpå de drar sig uppåt och sedan stannar där! Nästan ända upp till öronen, jag lovar! 
 
Hihi, och jag vill inte alls ha något botemedel för en diagnos kallad VÅRKÄNSLOR lever jag gärna med! 

Överpeppad nalledoktor!

 
Är jag inte tjusig i pimpad nalledoktorrock? När 150 förskolebarn igår invaderade universitetet under vårens Stornallesjukhus var jag frivillig att hjälpa ömmande gossedjur för att bota deras brutna öron, halsfluss och ont i svansen med bandage, spruta, medicin, plåster och en massa bus och glädje! 
 
 
 
Det var enormt kul! Jag tog hand om två respektive tre barn på de två passen och de var intresserade och lekglada precis som jag! Förmodligen syntes det att jag var ganska överpeppad inför första passet, för ett av mina barn sa en så rolig grej precis i början när en av nalledoktorerna presenterade. Jag satt i publiken med "mina barn" och lyssnade, och när nalledoktorn sa att hon hade "en vän som var väldigt sprallig, glad och gillade att dansa" (hon menade den enorma nallen som opereras i bilden här ovan, som strax skulle komma inhoppandes på scenen) så började ett av mina barn peka på mig ivrigt och viskade upphetsat: "Det är du! Det är du, eller hur!!", varpå jag började gapskratta! 
 
 
Jag och Olivia visar upp våra skills med stetoskopen! Vilken toppendag - jag älskar barn och precis som jag skrev på instagram så imponerades jag otaligt många gånger av deras kreativitet och intellekt! ♥

Allt jag inte har

 
Medan jag sitter här och ritar upp cerebellum (lillhjärnan) och dess olika delar skiner solen in och andra tankar än neurofysiologiska smyger in. För några dagar sedan funderade jag väldigt mycket på alla saker jag inte har i mitt liv och störde mig på dessa. Jag tänkte att "Jag är ju en trevlig, skötsam, härlig människa - varför får jag inte de saker jag vill ha/förtjänar?". Inte helt olikt en envis femåring. Det gnagde en del på humöret och orken och plugget blev jobbigt att hantera. 
 
Sedan hände två saker: 1) jag hade igår en underbar förmiddag under körsbärsträden tillsammans med två fantastiska vänner, och 2) idag kände jag direkt när jag gick upp på morgonen att jag ville ut och springa, och tog därför en morgontur genom ett nästan folktomt Göteborg till Trädgårdsföreningen och tillbaka. Dessa två händelser gjorde mig så enormt glad och jag insåg att mitt liv är toppenbra om jag kollar på alla saker som jag faktiskt har! Vänner, positivitet, styrka, vårkänslor, familj och motivation är bara förnamnet. Alla dessa saker - de räcker. Jag behöver inte en guldkrona på huvudet och ett slott att bo i för att vara lycklig. Det spelar ingen roll om jag inte har exakt allt - för det som jag faktiskt har gör att mitt liv är megabra! 
 
Med den här inställningen har mycket förenklats, inte minst mitt tålamod att sitta och plugga! Dessutom min glädje och attityd. Därför tänker jag nu lugnt återgå till att rita mer cerebellum, och vara nöjd med ... tja, allt! 
 
Ha en toppendag, kära du!
(P.S. Toppen är mitt nya favoritord - efter "härligt" så klart!) 

Äkta leenden och rosa körsbärsträd

 
Det är inte bara körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm som lyser upp vår vackra värld alldeles rosa - jag har funnit mitt eget lilla smultronställe i Göteborg där de blommar så fint också! Dit tog jag med mina underbara vänner Anniina och Olivia idag och fotograferade efter att vi avnjutit årets första glass ute. Solen sken strålande och värmde upp oss så att vi en efter en fick ta av oss våra halsdukar och bara stornjuta av vårkänslorna! 
 
 
 
Ett lustigt sammanträffande var att vi nu i veckan hade en superintressant lektion om emotioner, främst strukturen amygdala i hjärnan som är ett slags "känslocentrum". Där fick vi reda på att amygdala direkt styr ansiktsmuskler, och det är därför som bilder där man är genuint glad blir bättre än när man inte är det! Man kan ju forma ansiktet till ett leende viljemässigt (med hjälp av motorikcortex), men om man är glad på riktigt hjälper amygdala till med leendet så att det blir naturligt vackert! 
 
Så gissa om vi retades, skojade, hoppade omkring och skämtade idag för att göra varandra glada! (Inte för att det var speciellt ansträngande i så härligt sällskap, haha!) 
 


Hur vackra får man bli?! 
 
Olivia tog ett kort också som visar hur engagerad jag blir när jag väl kommer igång med fotograferandet, haha! 
 

Sist men inte minst, mina två favoritbilder från dagen! Den på mig som representerar så många saker jag gillar: blommor, klänningar, grönska, Göteborg (spårvagnen) och livet! Sedan är Anniina och Olivia så ypperligt fina på den andra bilden som representerar en annan sak jag älskar: vänskap! ♥ 

Neurofysiologi för båda systrarna V

Ett lustigt faktum är att jag går andra terminen på läkarprogrammet, och min lillasyster Veronika går första terminen på fysioterapiprogrammet - och vi båda läser just nu neurofysiologi! Eller "Aktionspotentialer och sånt...(suck)" som vi båda uttrycker det, haha! Det är så häftigt att vi kan lära varandra saker eftersom vi för tillfället läser samma ämne! Igår hade jag nöjet att ha denna vackra flicka som övernattningsgäst hos mig i Göteborg och imorse åkte vi tillsammans till skolan för att börja kl 08.00 på ett soligt Medicinareberget! ♥ 

Universitetslivet & dess icke-existerande lektioner

Vänta lite, något stämmer inte riktigt här ... 
 
Aha, inte så smart att mixa upp kopparna i mitt rum. Jag tar hellre bruna sippar ur mitt te än vita sippor ur min vas, hihi! 
 
Tänk för ett år sedan, när jag ännu inte hade börjat på universitetet. Jag var ypperligt nyfiken på hur allt gick till och bombade min psykologstuderande kompis Emelie med frågor. Hon berättade om föreläsningssalar, matlådor och halvdagar, och slog mig med häpnad. Kan man verkligen ha färre än 25 timmar lektioner per vecka?! Jodå, det kan man, det har jag förstått nu. För tillfället är vårt schema så luckert att man får använda förstoringsglas för att hitta lektionerna, haha. En lektion förra veckan, ingen veckan dessförinnan och denna veckan en lektion här och en där... 
 
Det är en lyx, trots att jag måste spendera nästan all min lediga tid med att plugga. Jag har loggat in många timmar vid mitt skrivbord därhemma och fler kommer det bli. Det är bättre än alternativet, vilket skulle vara att ha massor av föreläsningar och behöva lära oss ännu fler nya grejer och därmed lägga ner ännu mer pluggtid! Det är så jag har hört att läkarprogrammets termin 3 kommer bli! Termin 2 gillar jag - den är känd för att vara frikostig med tiden: först chillad histologikurs (som blev stressad för mig eftersom jag var borta en vecka i Paris) och sedan nu inte alltför tung neurofysiologi!
 
Dags att återgå till motoriken, där jag ska läsa om hur centrala nervsystemet agerar för att vi ska kunna röra oss. (Seminarium imorgon!) God kväll, fina människor! 

Gissa hur många koppar te jag dricker i veckan

 
Denna gråmulna söndagskväll är jag sådär mysigt småtrött. Jag tittar ut genom fönstret där regnet faller diagonalt ner från en molnig himmel och kramar om min tekopp (persika-mango-smak) lite extra. När jag lunchade med min syster och vår kusin i fredags utmanade jag dem att gissa hur många koppar te jag dricker per vecka. Hihi, vad tror du? 
 
Efter noggrann bedömning snittade jag på tjugo stycken. Nästan varje dag brukar jag dricka ca tre koppar under kvällen när jag pluggar/chillar. Ibland tar jag ett "eftermiddagspass" på två-tre koppar dessutom, fast vissa dagar dricker jag inget. Jag skulle utan tvekan beskriva mig som en "teoman". Och dessutom är jag mycket förtjust i det en väns pojkvän sa: "Men Viktoria, du är en väl en sån där liten tedam?" 

I am at crossroads

 

Jag är vid vägskäl.
Det är det där vägskälet som jag alltid verkar befinna mig i. Jag står i en dimmig korsning där jag ska välja mellan de två vägarna framför mig.
 
Den ena vägen är ganska entonig, gråaktig men ljus. Och så långt jag kan se finns det på varje sida av vägen översvämmande mängder av böcker, böcker och fler böcker. Läroböcker, kompendier, anteckningar... Det finns alltid en ny text jag inte har läst, en ny slags information som jag behöver lära mig. Stundtals är den här vägen intressant och inspirerande, men innan jag har vandrat så länge på vägen att jag uppskattar dessa positiva sidor så är den väldigt trist att promenera på. 
 
Den andra vägen däremot, den sprudlar av färg och lättsamhet! Där väntar alltid en nytt skratt till en tv-serie, vänner finns konstant där för att umgås eller skriva med. Hela stället svärmar av romaner, bloggar, telefoner, TV-apparater, spel, filmer, kameror och alla möjliga i-stunden-tillfredställelser som jag kan tänka mig! 
 
När jag sitter här i mitt rum och komiskt vänder mitt huvud åt ena hållet (längtandes efter snabb underhållning i form av knasiga snapchats med mina kompisar) och sedan vänder huvudet åt andra hållet (småtrumpen tittandes mot alla konstiga bilder på vestibularisapparaten som jag ännu inte förstått mig på), och sedan fortsätter så konstant fram och tillbaka, så ser jag nog ganska dum ut. Det är bara så svårt att välja! Jag vet att när jag väl kommer igång med pluggandet så kan jag sitta länge och tycker inte att det är obehagligt alls, utan kul att lära mig nya saker - men steget fram tills dess är så svårt att ta. Jämför att jag kan börja skratta och vara glad på endast en halv minut om jag börjar se ett nytt avsnitt av The Big Bang Theory (♥), med att jag istället skulle sätta mig och plugga och två dagar senare vara nöjd över att jag har lärt mig något nytt. Hur lätt är det inte då att välja den lätta vägen?! 
 
Ibland känner jag mig mogen och vuxen. Häromdagen kände jag mig till och med gammal! Hela 21 år liksom! Vem blir ens 21? Jag var ju 15 år typ igår! När jag måste välja i sådana här stunder, och då väljer underhållningsvägen, känner jag mig som den 15-åriga, prokrastinerande, lata Viktoria som fortfarande bor inuti mig. Men mer och mer börjar den ansvariga, hurtiga 21-åringen i mig ta över - för hon kan skymta de positiva konsekvenserna låååångt in på den där gråaktiga pluggvägen. Men ibland brottas de där två i min hjärna så att mitt huvud slängs åt ena hållet, andra hållet, ena hållet, andra hållet ... Typ nu. (Kom igen, 21-åringen, vinn!!!) 

Framtida läkare, men vi övar på gossedjur först

 
Eftersom vi T2:or fortfarande har mycket ledigt nu efter dessa påsktider så har vi tid för andra aktiviteter än just skolarbete... Till exempel att vara nalledoktorer! Igår åkte jag och några kompisar till lekterapin på Östra Sjukhuset för att ta hand om barnens gossedjur och visa genom lek och skoj att sjukvården inte är något att vara rädd för! 
 
 
 
Anniina, Therese, Joel (och jag) var så snygga i våra färggranna nalledoktor-rockar, och hade fickorna fullproppade i plåster, bandage, stetoskop, "sprutor", nallejournaler och annat spännande som kan lindra alla dockors och gossedjurs huvudvärk, brutna näbbar, öronproblem och så vidare!
 
Vi hade vår bas i ett rum på lekterapin dit barn kunde komma, men några av oss gick även runt lite på avdelningarna och presenterade oss som "framtida läkare, men vi börjar med att öva på gossedjur först".  
 
 
 
Förutom att barnen har roligt och lär sig saker så får även vi nalledoktorer en chans att få lite erfarenhet med barn (plus att vi också tycker det är kul att leka med låtsassprutor och gamla röntgenplåtar!). I slutet av dagen fick vi en rundtur på lekterapin och fick höra om verksamheten, vilket var mycket intressant och inspirerande. 
 
Det bästa jag tar med mig från eftermiddagen är minnet av alla leenden som jag satte på barnens läppar idag! ♥

Rehabiliteringsdagar vid havet



Under den här härliga ledigheten har jag fått lite rehabilitering från allt vad stadsliv och plugg kan tänkas heta. Nära båda havet och skogen, hos mina föräldrar. Ett plus (eller rejält minus) är att min dator inte har fungerande internet där, så därför har jag spenderat minimumtid vid sociala medier och hela det livet också. Istället har jag löst korsord, promenerat, slappat, njutit av havet, joggat, ätit chokladägg, träffat släkt, tittat på film, umgåtts med familj och allmänt vilat upp mig. Det har varit toppen! 
 
 
Mysig promenad i skogen/vid havet med mormor, moster och syster! ♥ 
 
Promenader och joggingturer med salta havsvindar blandat med solsken i ansiktet är inte fel! 

Påskhälsningar

 
En strålande glad påsk på dig! I påskaftons anda har jag idag ätit ägg, målat påskteckningar och varit på mysig släktmiddag med massor av god mat och trevligt sällskap! Bland annat åt vi den här smarriga kladdkakan som så finurligt hade prytts av ett "fågelbo" av en kreativ familjemedlem! 
 
Bisous på dig, och hoppas att du njuter för fullt av denna färgglada högtid! 

Välförtjänt påskledighet

 
Vilken nervkittlande härlig dag jag hade igår! Jag började med att på morgonen vara överdrivet pepp på tenta (se bildbevis ovan), eftersom jag var så otroligt glad att mitt MCB-pluggande äntligen skulle vara över och att jag (förhoppningsvis) inte skulle ligga efter i något skolarbete längre! Allt kändes bra på provet och jag gick därifrån med världens leende vid tanken på att jag nu hade fått välförtjänt påskledighet! 
 
 
 
Eftermiddagen som följde fortsatte i samma härliga anda. Jag mötte upp min underbara kompis Malin som är i Sverige och hälsar på från sitt au pair-år i London (!!) och vi vandrade runt i ett soligt Göteborg, lunchade under statyn på Gustav Adolfs torg, fotade och tog en fika i Haga tillsammans med Diana och min syster Veronika. Supermysig start på påsken!  

RSS 2.0