Vad är det att leva?

 
Att leva är att älska och sörja, skratta och gråta, inspireras och uttråkas. Vara frisk, vara sjuk, lyckas och misslyckas, göra sitt bästa. Se nya saker - tittandes och blundandes. Lära sig och glömma, ta chanser och backa undan. Bli besviken, bli imponerad, känna beröring, känna känslor. Göra fel, göra om, göra rätt, göra knasiga saker. Prova något nytt, göra samma sak som alltid, se möjligheter och bara vara sig själv. 
 
På läkarprogrammet lär vi oss om så många saker som kan gå fel i kroppens alla komplexa system, och hur minsta lilla ändring kan ge katastrofal utgång. Då inser jag hur ofantligt många fler saker som faktiskt hela tiden går rätt i oss! Natrium-kalium-pumpen håller våra jonkoncentrationer jämna i varenda cell, hjärnan processerar all information som konstant slängs på oss och håller koll på miljarder synapser, och det fantastiska hjärtat pumpar inuti oss hela våra (förhoppningsvis långa) liv... 
 
Om det inte är något att glädjas för en sådan här till synes vanlig tisdagseftermiddag så vet jag inte vad som är!
(Möjligen förutom faktumet att vi slutade 2 timmar tidigare idag...) 

Comments

Agnes Åberg

Man blir alltid lika glad av att läsa din blogg :)

Svar: Du är supersnäll verkligen, tack! :D Vad roligt att höra!
Viktoria - Hallon

2015-04-28 @ 22:09:35
URL: http://agnessan.blogg.se

Alice Kuhlman

Vad vacker du är! Riktigt naturlig skönhet :)

Svar: Åh nämen tack kära du! Vad glad jag blir!!
Viktoria - Hallon

2015-04-29 @ 10:39:39

Anonym

Hej! Bra skrivet måste jag säga och fin bild! Du bodde ju som ensam tjej i Paris. Kände du dig någonsin osäker? Funderar på att plugga där men hört massa om att det inte är en stad för en ung ensam tjej.. Att det är mycket trakasserier osv. Några tips eller så? :/ Blir lite orolig efter allt jag läst.

Svar: Hejsan! Tack så mycket! Jag förstår hur du tänker. Själv upplevde jag inga större problem, men jag har hört om en tjej från min au pair-tid som varit med om ett rån. Jag var inte ute så hemskt mycket på nätterna, men de gånger jag var det försökte jag alltid hålla mig på så befolkade gator som möjligt och gärna tillsammans med kompisar. Jag kände mig inte direkt säker, jag var på alerten, men jag var inte rädd för att gå ut och dansa på kvällen och komma hem på natten heller. Jag bodde i västra Paris, där det vanligtvis är ganska lugnt och tryggt. Det jag märkte av var att man fick en del ropat efter sig från fyllos och en gång blev jag flashad lite diskret på metron. Det är bara att ignorera - de har aldrig gjort någonting mot mig!
Jag skrev ett inlägg förra året om den "skitiga sidan" av Paris som kanske intresserar dig. Den går att finna här: http://hallonsplace.blogg.se/2014/february/10-sanningar-om-den-skitiga-sidan-av-paris.html
Viktoria - Hallon

2015-04-29 @ 14:14:42

Anonym

Tack för svaret! Snällt av dig att du alltid bryr dig om läsare och ger svar :)

2015-05-01 @ 21:56:36


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0