Finns det något bättre än Liseberg?

 
Det finns inga ord som gör den här platsen rättvisa egentligen, men jag ska försöka. Igår spenderade jag en superrolig, vild, härlig, fantastisk sommardag på LISEBERG tillsammans med Olivia, Anniina och Therese!!! 
 

Vi praktiskt taget kastade oss upp i Helix, som bara Therese hade åkt tidigare. Vi andra var supertaggade och smått nervösa...  

... Helix är nämligen en berg- och dalbana som befinner sig i den här positionen ganska många gånger - och det var den första attraktionen vi åkte! Gissa om vi var alerta och uppspelta efter det!!! 
 

Vi jobbade oss långsamt ner läskighetsnivån genom att fortsätta med Kanonen ("Luta huvudet mot nackstödet - Put your head against the headrest. Dunk-dunk... Dunk-dunk... Dunk-dunk... AAAAAAAAGH!") och sedan härliga Balder! 


Anniina får visa allas nöjdhet efter denna galna start på vår söndag! 

Vi lugnade ner oss från "AAAAGH" till "Wiiii...!" i Slänggungorna. Det var härligt att bara glida fram, känna solen och den lätta vinden i ansiktet och njuta av utsikten. Jag satte ut armarna i luften och låtsades att jag flög. Vi är alla barn på insidan. 
 

Mitt underbara sällskap: Therese, Olivia och Anniina ♥ 

 
Ibland gick vi bara runt och njöt. Överallt hörde man en blandning av lekfulla skratt och skräckslagna skrik. Det var inte för mycket folk som tur var; så mycket att det blev stämningsfullt utan att köerna blev för långa. Allas huvuden snurrade rätt så mycket efter halva dagen, varpå vi tog en välförtjänst lunch- och pratpaus innan vi körde igång igen! 
 
Det är alltid roligt att spela lite, hihi, och JAG VANN PÅ MITT TURNUMMER! Den minsta vinsten, vilket var perfekt: då fick jag njuta av att vinna, men efteråt har jag inte något överdrivet tungt att bära på! (Plus att jag inte har choklad i ett år framåt... Då hade jag ju tröttnat!) 
 
Helix, Lisebergsbanan, Flume Ride! 
 
På tal om Flume Ride var vi tre stycken som vågade oss i den - som allra sista attraktion innan vi skulle gå hem. 
 
Jag satt längst fram och när vi åkte i sista backen kände jag hur hela jag blev fullkomligt nedsprejad och kom ut helt DYBLÖT. Jag säger inte att jag såg ut som en blöt hund men... vissa likheter fanns. 
 
 
Det var en toppendag, verkligen. Vänner, sol, Liseberg, glass, loopar, sommar, skratt... Jag var så LYCKLIG hela dagen!!! ♥ Vilken perfekt avslutning av sommaren! Nu är jag redo för härliga hösttider! 

Fräsch, eldfärgad start på helgen

 
När solen driftar in och ut ur synhåll mellan molnen kan man försöka locka fram den med en liten regnbåge i gulskala till frukost. Det gör jag! På helgen älskar jag att fixa till en lite extra stilig frukost och sedan ha en avslappnad, utdragen morgon där jag njuter av att äta långsamt medan jag läser en bok, tidning eller på Internet. Dagens eldfärgade frukost består av ett halvt äpple, en apelsin, en banan, en näve cashew- och valnötter, ett ägg, ett glas apelsinjuice och en kopp te. En fräsch, stärkande start på helgen!
 
När jag slagit igen datorn om någon minut ska jag ta ett kapitel i Harry Potter (bok 3) medan jag väntar på att min tvätt ska bli klar (åh, detta glammiga vardagsliv!). Efteråt har jag blivit bjuden på en joggingtur i Slottsskogen av Anniina, vilket kommer bli härligt! 
 
Ha en strålande dag, mina vänner! 

Kan inte låta bli att stila lite

 
SÅ HÄR GLAD är jag efter att ha klarat första veckan i T3 på läkarprogrammet!!! Den har gått strålande, jag är så nöjd! Jag har prioriterat bra och verkligen suttit och gått genom det vi gjort varje dag tills jag förstått. I gengäld kändes det hur grymt som helst på respirationsseminariet idag! Jag hängde med i nästan alla resonemang och gick därifrån rikare på information - istället för rikare på frågetecken som jag (hrm, hrm) inte allt för sällan gjorde under vårterminen... 
 
Första veckan är över. Jag skickar signaler till inandningsmuskulaturen som expanderar bröstkorgen och därmed ökar det intrapleurala undertrycket, vilket ökar det transpulmonella trycket, så att alveolerna expanderar och får ett så stort undertryck att luft sugs in (till kanske 50 % av den maximala inspiratoriska reservvolymen i just detta fall) och sedan släpper jag långsamt på ansträngningen av muskulaturen medan det alveolära övertrycket pressar ut luften gradvis... 
 
Eller: jag tar ett djupt andetag. Så kan man också säga. Men det vill man inte göra när man precis har lärt sig komplicerade fysiologigrejer som man vill stila lite med. Sicken busig läkarstudent jag är, hihi! Ha en härlig helg alla goingar! ♥

25 saker jag gör för att pigga upp mig själv

 
 
Som många av er vet är jag en relativt positiv person till vardags (men inte så glättig som vissa tror). Jag finner att livet är otroligt mycket mer njutbart när man ser saker från den ljusa sidan - och att jag själv mår bättre när jag badar i detta ljus. När jag väl är nedstämd så kan jag vara på två sätt: antingen vill jag fortsätta vara ledsen en stund för att få det ur mig, eller så vill jag bli uppmuntrad. I det senare fallet så har jag en del knep som jag tänkte dela med mig av! 
 
När jag skrev den här listan försökte jag gå mig själv på djupet och tänka: Vad gör just mig glad? Vilka är mina passioner? När mår jag som bäst? Det var både underhållande och lärorikt att skriva den! Självkännedom är något som jag verkligen uppskattar att jag utvecklat mer och mer nu i 20-årsåldern. Voilà ma liste, kanske finner du något vi delar som glädjeämne i livet! 
 
 
 
  
25 SAKER JAG GÖR FÖR ATT PIGGA UPP MIG SJÄLV NÄR JAG ÄR NERE 
 
  1. Äter god mat! Jag provar ett nytt recept eller väljer en personlig favorit, och lagar en dundergod middag till mig själv för att jag är grym! 

  2. Dricker te. Med lite honung i... och en chokladbit bredvid. 

  3. Tar ett hett bad för att slappna av. 

  4. Läser en bra bok - Harry Potter, Twilight och Jane Austen kommer alltid ligga nära om hjärtat. 

  5. Gör ett härligt yogapass eller bara stretchar - oavsett hur kort det blir är det skönt att bara andas en stund. 

  6. Tittar på en av mina favoritfilmer som jag alltid blir så glad över. 

  7. Tar en stärkande joggingtur – utan tid- eller distansmätare för att bara kunna njuta. 

  8. Bläddrar avslappnat i en inredningstidning.  

  9. Målar nagellack, tvättar håret och fixar mig riktigt snygg till mig själv.

  10. Köper en vacker blomma. En vacker ros kommer att lysa upp mitt hem i några dagar och göra mig glad! 

  11. Skriver! Novell, dagbok, brev, blogginlägg… 

  12. Fotograferar något från femtiotre olika vinklar. 

  13. Redigerar bilder in i minsta detalj till perfektion, på det där sättet som jag älskar. 

  14. Ber en vän om hjälp - detta tycker jag är ett tecken på styrka, absolut inte svaghet! Vännen kan pigga upp mig och få mig på andra tankar! (Dessutom kramas vänner väldigt bra).  

  15. Planerar en resa! Vart vill jag åka? Vad ska jag göra där? 

  16. Går ut och fikar/äter middag SJÄLV. Vardagslyxar till det ordentligt och slänger in lite personlig utveckling i det hela genom att göra det solo. 

  17. Går på en promenad med härlig musik i öronen. 

  18. Drar på shoppingtur! Det finns tillräckligt med plats i mitt hjärta för lite materiell kärlek också. 

  19. Utnyttjar min stora passion: le français! Jag skriver, läser, ser på film, lyssnar på podcast och njuter av språket! 

  20. Bjuder mig själv på myskväll med en skål glass. 

  21. Gör en lista. 100 saker som är bra med mig själv. Att göra-lista. Bucket-list. Alla karaktärer jag kan komma på i Harry Potter-serien (för några år sedan tror jag att jag fick ihop ett hundratal!)

  22. Hälsar på någon! En släkting eller en vän som jag inte träffat på länge - eller kanske någon jag träffade igår, men som helt enkelt gör mig glad. 

  23. Slår på min favoritmusik på högsta volym och dansar loss. 

  24. Söker på weheartit och njuter av alla inspirerande bilder. 

  25. Bara ser mig omkring och uppskattar vad jag har. Allt har skönhet i sig och det är underbart att känna tacksamhet! 

Mer eller mindre extraordinärt

 
Den här dagen har inte bjudit på något mer extraordinärt än att jag gjort en spirometrilaboration (dvs. blåst som en tok i en maskin som mäter bl.a. vital lungkapacitet) och sedan pluggat på en hel del mer om andningen, som fortfarande intresserar mig stort. Men istället för en tråkig pluggbild bjuder jag här på en desto gladare bild från förra veckan då jag såg några söta barn bada i en fontän under en vacker regnbåge! Vem hittar skatten först...? 

Caféplugg är en underbar vardagslyx

 
Att vända en dag till det positiva är något av det bästa jag vet. Den här morgonen visste precis vad den skulle göra för att gå på mina nerver; den retades med halsont, osäkerhet och - till råga på allt - regn (världens avtändare för varje svensk, ni vet). Med alla dessa negativa tankar i huvudet lämnade jag huset för att dra mig mot andra dagen i plugget. 
 
Som tur var insåg jag vad jag höll på med och hade styrka nog att rycka upp mig. Varför låta negativiteten dra ner på mitt humör när jag mår så ofantligt mycket bättre genom att låta positiviteten styra? Att vara sur på regn och halsont är ingen poäng - de försvinner inte snabbare för det. Morgonens osäkerheter var mänskliga och jag bestämde mig för att acceptera att jag hade upplevt dem, men att nu fokusera på allt positivt istället! Ännu en dag med mina fina vänner väntade, på en häftig utbildning, i en härlig stad! 
 
 
 
På två timmar var dagens föreläsningar över (älska universitetet!), men efteråt jag hade nöjet att dela en urmysig pluggstund på ett café tillsammans med fyra av mina bästa läkarstudentsvänner! Efter ett år tillsammans har vi fått in en riktigt bra rutin där vi ömsom diskterar och frågar varandra, ömsom bara sitter tysta och fokuserar på vårt eget.
 
Det är toppen att kunna få något svårt förklarat för sig (som man ensam hade kunnat stirra sig blind på) och att få testa sina egna vingar genom att försöka förklara något för de andra. Då och då tar vi också pratpauser för att ge våra hjärnor lite andrum samt njuta av varandras sällskap. Att dessutom sippa på en kopp värmande te i en trevlig cafémiljö gör hela upplevelsen ännu bättre! 
 
Anniinas och Olivias diskussioner både lät och såg imponerande komplicerade ut! 

När jag kom hem var jag glad och nöjd över den mysiga vardagslyxen vi hade fixat till! Det är sådana stunder som förgyller den här utbildningen! 

Woops, där var chillandet slut!

 
Första dagen tillbaka i plugget kändes surrealistisk! "Är det verkligen det här jag ska göra?" tänkte jag. "Är det inte meningen att jag ska gå runt och chilla hela tiden alltså?" Haha! Föreläsaren körde igång direkt kl. 10 utan ett enda av de klassiska "Välkommen tillbaka efter sommaren"-fraserna, utan slängde sig direkt in i respirationsfysiologi - lungmekanik! Det var bara att ta på sig den osynliga läkarstudentshatten igen och försöka hänga med i knappandet på datorn för att föreviga hans lärdommar. (Som förresten var superintressanta - jag tycker andningen verkar vara ett kul område!) 
 
Det bästa var ändå att få träffa alla härliga människor igen efter en sommar isär! Fast jag och några till av mina härliga läkarstudentskompisar hade ju redan tjuvstartat igår med en fika tillsammans! 
 
 
Vi hade en riktigt trevlig eftermiddag på caféet Le Petit och bjöd även med två av gruppens mammor att medverka som en rolig twist! Hela tre timmar satt vi alla där och pratade om sommaren, livet, intressen och värderingar - allt medan vi åt godsaker som caféet hade att erbjuda! Så mysigt! 
 
Nu har jag bestämt mig för att ta plugget seriöst - för sjuttioelfte gången - och har suttit stora delar av kvällen med att riktigt grotta ner mig i dagens lektion och i försöka att förstå allt som sades. Den här terminen ska gå minst lika bra som den förra! Tagga, tagga - det ska bli härligt med höst och den nystart som kommer med!
 
Ha det underbart så länge och njut av de sista sommardagarna! 

52 minuter kvar

 
Nedräkningen till höstterminen 2015 är nere på mindre än en timme! Min syster har sovit över hos mig och vi har börjat dagen med en lugn frukost... Sedan fortsatte vi med partymusik för att vakna till medan vi gjorde oss i ordning, haha! Snart ska vi dra oss iväg till universitetet och påbörja ännu en termin! NU KÖR VI!!! 

Hög på livet efter Midnattsloppet

 
Efter att ha varit lite smånervös under hela dagen igår kom slutligen kvällen.... Det var dags för mig att springa Midnattsloppet! Väl på plats i startområdets blåa hav av tröjor gick jag över från att ha varit spänd-orolig till spänd-peppad. Ljuseffekter, musik och människor som värme upp ökade gradvis stämningen när det närmade sig start. Det blev riktigt mörkt strax innan jag gick in i min startgrupp och det kändes verkligen inte som att jag snart skulle ut på lång springtur - snarare ut och dansa. Men slutligen räknades det ner, och med hejarrop från mina föräldrar, samt Diana och hennes pojkvän, begav jag mig iväg! 
 
 
 
 
Loppet är 1 mil långt och det var kring 10 000 anmälda. Jag hade kollat in banprofilen innan och såg att det fanns två backar som jag behövde spara krafter till: en mellan kilometer 4 och 5 samt en mellan 6 och 7. Därför valde jag att ta det riktigt lugnt de första kilometrarna och fokuserade istället på att njuta av allt omkring: musiken, lamporna som lyste färgglatt längs vägen och alla människors hejarrop. Att jag blev omsprungen en del försökte jag tona bort - jag körde mitt eget race - och det gick lättare och lättare för varje kilometer jag lade bakom mig. 
 
Den första backen gick lätt; den var bara svagt lutande uppåt. Det var den andra backen som skulle bli utmaningen, men jag var i nuet och höll mitt lugna tempo. Jag bestämde mig att ha som mål att inte gå en enda gång (om allt kändes bra i kroppen). På vägen tyckte jag det var kul med alla barn som höll ut sina händer för att få high-fives - de fick alla en klapp från mig!
 
 
 
 
När vi väl kom till den fasade backen upp till Masthuggskyrkan stod där massor av människor med uppmuntrande ord och mitt i banan i princip hela vägen upp stod unga tjejer med pompoms - de räddade min sprint uppför backen! De flesta var superglada och peppade av sina hjärtans lust, vilket jag inte kunde låta bli att le åt. Endorfinerna tog över och när vi slutligen var högst uppe på toppen möttes jag av den enormt vackra utsikten över ett nattupplyst Göteborg i kombination med en härlig kör. Allt i kombination gjorde att backen var det bästa av allt! (Speciellt att springa nedför den, haha!) 
 
De sista två kilometrarna ökade jag takten för att avsluta starkt - jag hade ju sparat energi hela loppet! Nu var det jag som började springa om andra och det var en kick! Det jag minns från sista kilometern är mycket människor (blåaklädda och supporters), ansträngda andetag, smala fållor och trottoarer så man fick hålla koll vart man satte fötterna och tanken: "Snart framme! Det här går ju GRYMT!". När jag såg målet spurtade jag och avslutade loppet alldeles överlycklig, hög på livet och full av självförtroende! Jag klarade det!! Utan att gå en enda gång dessutom! Det här var megakul - jag måste göra om det!!! 

Une table pour deux - fransk middag

 
Den franska sinnesstämningen har inte velat lämna mig efter min Parisresa, trots att jag nu befinner mig långt därifrån. Franska ord och uttryck har poppat upp automatiskt i hjärnan hela veckan, min mage har fortfarande varit inställd på de franska mattiderna och så vidare... Därför bestämde jag mig för att bjuda in min goda vän Malin på fransk middag i onsdags kväll!
 
 
Med en sådan exemplarisk gäst fick jag så klart anstränga mig lite extra som värdinna och ha levande ljus och en ros vid bordet, hihi. Malin är ex-au pair i London och fick därför en liten mini Big Ben-bordsdekoration som hon nöjt håller upp. Jag själv som ex-au pair i Paris hade Eiffeltornet, bien sûr
 
 
Jag serverade en fransk trerätters, som inte ser riktigt likadan ut som en svensk sådan. 
 
Huvudrätt: Quiche Lorraine samt en fräsch sallad
Ost: Brie med baguette
Dessert: Mousse au chocolat 
 
Sedan hade jag ju kunnat lägga till en apéritif först också, men jag höll det enkelt. Quichen blev väldigt god trots att den var lite rinnig och inte alls speciellt estetiskt vacker (googla för att få upp en bra bild på en quiche!), men för att ha varit ett första försök på den franska ost- och skinkpajen var jag nöjd. Jag och Malin åt med nöje under kvällen. Mellan måltiderna pratade vi om våra framtida karriärer som kollegor, skrattade åt gamla minnen och diskuterade våra hjärtans idéer, planer och tankar! (Samt våra hjärtans anatomi och fysiologi, haha!).  
 
 
 
Nästa soliga morgon begav vi oss till Medicinareberget tillsammans med min lillasyster Veronika för att visa Malin runt på hennes framtida skola, där hon börjar om någon vecka. Jag är enormt glad över vi snart ska bo i samma stad igen - speciellt med tanke på att vi inte ens har bott i samma land på två år! Ändå har vår vänskap inte vinglat en millimeter från det raka spår som den har varit på i sju år nu. Jag älskar när kemin mellan två personer helt enkelt är rätt! ♥ 

Att kämpa med hjärnspöken inför pluggstarten

 
För en stund sedan bläddrade jag fram och tillbaka i min kalender. Jag var taggad på att förbereda mig inför termin 3 på läkarprogrammet. Alla datum var bara siffror för mig först, men fick långsamt en mening när jag skrev ner allt som händer i höst. Mest plugg naturligtvis; jag noterade lektionstider, seminarium, grupparbeten, labbar, tentor... Men för varje kalenderblad jag vände såg jag en ny vecka full av svårigheter. Långsamt övergick entusiasmen i en stigande nivå av nervositet som slutligen blev ångest.
 
Oj. Jisses. Herregud. Det är en himla massa komplicerade saker som det är meningen att jag ska klara av i höst. Lektioner med titlar som Antiarytmika, Betaoxidation och Pentosfosfatvägen fick mig att ängsligt trumma fingrarna i bordet. Jag mindes hur tufft läkarprogrammets första år hade varit och tankarna smög upp i hjärnan: "Hur sjutton ska jag kunna fixa allt det här?!"
 
 
 
Jag färgkodade min kalender för att jag älskar ordning och reda. Det blev mer överskådligt och med så mycket färger var det inte riktigt lika läskigt, men jag mådde ändå dåligt när jag tittade på det. Jag blundade och tog ett djupt andetag.
 
 
Försök tänka tillbaka till förra året, sade jag till mig själv. Det var tufft, ja, men det var också enormt kul, utmanande och lärorikt. Tänk på hur du kämpade med cellbiologin och hur fantastiskt det var när du äntligen klarade den. Och att du faktiskt klarade neurofysiologitentan på första försöket
 
Tänk på hur roligt du har haft med dina vänner när ni har pluggat och umgåtts. Ni stöttade varandra i allt och när det kändes jobbigt fick du fick alltid hjälp från dem om du bad om det. Ni fixade det tillsammans! 
 
Kolla bara på alla roliga delar i schemat! Låter det inte spännande med "respirationsfysiologi", "kvinnlig/manlig reproduktion" och "graviditet och förlossning"? Föreställ dig bara hur mycket du kommer veta när du sitter här om ett år - precis som att du just nu vet galet massa intressanta saker som du inte kunde för ett år sedan! 
 
 
 
Hm, jag har faktiskt rätt i allt det, inser jag. Motvilligt måste jag erkänna att del av charmen med att kunna komplicerade och intressanta grejer är att det är lite klurigt att ta sig dit. Ibland är det skitjobbigt, kämpigt och jag känner att jag bara vill ge upp och det är okej. Det bästa jag kan göra i den situationen är att försöka vända på mina tankar. Jag måste försöka minnas att ibland är det faktiskt roligt och intressant att plugga - och att när jag har klarat något svårt så känns det så fantastiskt härligt! 
 
"Your mind is everything. What you think, you become." - Buddha
 
Oftast är det inte ens så hjälplöst och hemskt som jag tänker mig - det mesta tror jag sitter i huvudet. Som att jag nu till exempel satt full av ångest över att börja plugga i en hel timme. Sedan när jag väl öppnade dokumentet och satte mig för att läsa så var det inte världens ände, som mina hjärnspöken sagt åt mig innan. I höst ska jag fokusera på det positiva och tänka att jag kommer fixa det här! Då är chansen så mycket större att jag faktiskt gör det! 
 
Termin 3 och mitt andra år på läkarprogrammet - här kommer jag! 
 
 

Snapshots från Paris broar

 
Det är något speciellt med broarna i Paris. De spindlar sig över Seinen som ett nät, och har ofta den där klassiska arkitekturen som är så vacker. Inte allt för sällan finns gatukonstnärer eller musikanter som förgyller stämningen, och dessutom är utsikterna från broarna ofta ljuvliga. Mina fotosugna fingrar fiskade upp kameran ur väskan då och då när jag passerade broarna, för att föreviga stunderna - och här kommer resultatet!  
 
 
Kan en byggnad bli mer parisisk än denna...? 


Utsikten över "Paris Plages" - de tillfälliga stränderna som ställs upp intill Seinen! 


Trafik och liv över Pont Neuf. 


En och annan romantisk stund på Paris broar har jag minsann fått syn på...! 

Magnifique, eller hur? 
 

Inget skriker "ledighet" mer än en god brunch

 
Jag fullkomligen strålar av lycka idag! Inte bara fick jag ordning på wifi i min nya lägenhet igår kväll (till min enormt stora förtjusning), utan även för att jag efteråt sov riktigt bra, för första gången på länge. Inget vaknande tidigt på morgonen av att jag är orolig över att vara försenad till något, inte av att jag är för varm eller kall - utan bara riktigt härlig 10-timmarsskönhetssömn. Jag vaknade förvånad, men utvilad och oerhört nöjd. Tänk vilka mirakel bra wifi kan åstadkomma, hihi. 
 
"Home. Definition: Where wifi connects automatically." 
 
 
 
 
En underbart god brunch fick därför starta min dag! Än har min pluggvardag inte börjat, så det gäller att njuta medan jag kan! Voilà brunch à la Viktoria: scones (med solrosfrön/pumpakärnor/utan topping), antingen med smör, ost, gurka och tomat - eller björnbär-/jordgubbssylt. Samt en kopp av mitt favoritte "Malmöblandning" och ett glas apelsinjuice. 
 
Efter att ha stylat mitt bord lite snyggt med den goda brunchen, och fotograferat naturligtvis, smakade jag på sconesen. Jag pausade med brödet i munnen medan min hjärna blev plötsligt tyst innan den utbrast: "Mmm! Himmelskt!". De blev lyckade! Jag hade kikat på lite olika recept innan och slutligen höftade jag ihop ett par stycken med min fantasi. De innehåller vetemjöl, salt, bakpulver, kvarg och smör. Facile, mais délicieux! (Enkelt, men delikat!) 
 
 
 
Alldeles mätt och nöjd chillar jag nu i soffan och lyssnar på min (för tillfället) favoritartist - en fransk sångare kallad Vianney. Hans album Idées Blanches är så grymt bra - speciellt låtarna Pas là, Veronica och Les gens sont méchants ♥
 
Ha en alldeles fantastisk dag, mina vänner! 
 
 
 

Kommer jag någonsin sluta imponeras?

 
En fantastisk vecka i Paris - Del 1 
 
 
Min tid i La France är slut för den här gången, men ack så magisk den var! Dessutom resterar faktiskt ett nöje… att få berätta om resan i bild och text! Det ska bli riktigt mysigt att gosa in mig i alla minnen, känslor och tankar från veckan! Låt oss starta på 10 000 meters höjd, lördag morgon för en vecka sedan.
 
 
 
I en fin jämvikt balanserade min semesteruppspelthet med min sömnighet (eftersom jag gått upp kl. 02.57, efter fyra timmars sömn). När jag var pigg passade jag på att utnyttja detta till att plugga lite - repetera hjärtats fysiologi inför skolstarten. Att läsa i ljuset av morgonsolen ovan molnen gjorde att upplevelsen blev mycket coolare! 
 
 
Ungefär så här glad och peppad var jag inför min Paris-resa. 
 
 
Sömnigheten fick dock övertaget efter någon timme. Just som jag höll på att somna hör jag en flygvärdinnas fläckfria franska fråga le monsieur framför mig vad han ville ha att dricka, och kvickt försökte jag vakna till. En flygvärd hann först till mig och frågade vänligt vad jag ville ha för boisson (dryck). Det kittlade till i magen när jag äntligen fick använda min franska igen!
 
Glädjen måste ha lyst igenom i min röst när jag sa att ”un chocolat chaud serait trop bien!” (en varm choklad skulle vara toppen!). Dessutom bjöds jag till min förvåning på en pain au chocolat och tackade hjärtligt och storleende. De två i personalen smålog åt min entusiasm och efter att ha viskat lite sinsimellan sig frågade de om jag ville ha en till. Hihi. Merci beaucoup! 
 
 
 
Fartränderna var nästan synliga bakom mig när jag satte av i en himla fart på Charles de Gaulle flygplats - här fanns ingen tid att förlora! Jag letade mig fram till RER B utan problem och hoppade på ett direkttåg till min favoritstad. Underbara Emelie mötte mig vid stationen Luxembourg och jag var eld och lågor när vi gick på Paris smala gator hem till henne.
 
Det kändes nästan inte som att vara utomlands - eftersom jag kände igen mig så väl - men samtidigt var det galet varmt trots den vitmolniga himmeln och atmosfären kändes exotisk. 
 
 
 
Med den vackra utsikten över Place Saint-Sulpice från Emelies studio nära till hands satt vi och pratade i ett par timmar, tills hennes jobbpass på boulangeriet började. I min ensamhet stirrade jag ut på utsikten en stund och försökte förstå vart jag befann mig. Det gick lättare efter ett par selfies (bildbevis är ju alltid bra!). 
 
 
Den där utsikten…!!!
 
 
Efter att ha sovit en timmehoppade jag i lite svalare kläder och begav mig ut i staden för att beundra, fota, lyssna på musik och bara njuta. 
 
Place Saint-Sulpice på närrmare håll.
 
J’adore les roses…
 
 
Jag minns att jag betedde mig precis likadant som jag gjorde under den första dagen på mitt au pair år - det vill säga att mina ögon hungrigt läste alla skyltar och texter de fick syn på. Skillnaden mellan då och nu var att då, för två år sedan, förstod jag i princip ingenting jag läste medan jag nu kände igen de flesta ord och uttryck. Den ivriga nyfikenheten på det jag inte kunde var dock likadan båda gånger.
 
Kommer jag någonsin sluta imponeras av det magiska språket? 
 
 
 
Fullt, fullt, fullt i turister överallt. Här kikar jag in i Jardin des Tuileries, där man längst bort skymtar Concorde och Triumfbågen.
 
 
 
För det mesta hittade jag runt efter minne, men vid finlirandet på smågator där jag inte hade varit tidigare fick jag ta hjälp av min trogna kartbok som jag använde flitigt min första sommar i Paris! Det var innan jag insåg att Google Maps är så mycket smidigare… och mindre turistigt. Denna gången brydde jag mig dock inte, för även om alla andra kanske trodde att jag var en vanlig turist så visste jag själv att jag var en högst ovanlig turist.
 
 
Jag har alltid gillat den här byggnaden - det liknar verkligen ett slott - men jag har fortfarande inte den blekaste vad det är för något…
 
 
Solnedgång, Seinen, Eiffeltornet…Det gick ingen nöd på mig den här dagen; jag hade allt jag behövde och mer än jag kunde önska mig. 
 
Den effekten har Paris på mig.

Den som väntar på något gott...



Vårt avlånga land har åter igen fått vårdnaden om mig, efter en fantastisk Parisvistelse. Igår kväll kom jag hem trött och seg efter flygförseningar (men efter ett trevligt samtal med en söt fransos på planet, som komplimenterade mig för min franska, hihi!) och stupade snabbt. 

Jag känner mig så enormt tacksam över resan, och samtidigt som det var trist att åka kände jag att det var dags. Dags att sova i min egen säng i min nya lägenhet! Så fort jag får wifi hit ska jag blogga som bara den - mina Parisbilder bubblar efter att få hit the world wide web!  Tills dess delar jag med mig av ännu en mobilbild från ett av mina favoritställen i Paris, men du vet att den som väntar på något gott... 

Bisous mes amis

Lever lantlivet i Frankrike

 
Bonjour de la campagne française! Jag spenderar några underbara dagar tillsammans med min (f.d.) franska värdfamilj ute på landet, och stornjuter! Småkillarna Valentin och Adrien som jag tog hand om i ett år är sig lika, och ger mig så mycket kärlek att mitt hjärta pyser över! Vi lever sommarliv i ett varmt Frankrike, med studsmattehoppning, poolbadande, picknickande, fotbollsspelande, kurragömmalekande i trädgården och mycket mer. 
 
Jag är så glad och tacksam över att vara här, och nöjd med att leva lite franskt liv en vecka - vilket betyder baguetter, pains au chocolat, ost, vin... och det vackra språket le français! Vilket härligt avslut på sommaren innan plugget börjar igen!

Mon amie Emelie

 
Jag har en sådan enorm tur som har flyttat in hos en vendeuse en boulangerie - min vän Emelie, som säljer bröd på ett franskt bageri! Inte bara har hon varit supersnäll som har låtit mig bo här, utan igår fixade hon även vår middag som vi avnjöt under en härlig tjejkväll hemma i studion i centrala Paris. 
 
Detta var dock inte vilken middag som helst. När Emelie kom hem med maten 21.40 hade jag inte ätit sedan lunch vid 12-tiden eftersom jag sparade mig inför vad som väntade... 
 
 
... nämligen delikatesser från boulangeriet! När Emelie arbetar stängning och det blir mat över så får personalen ta med sig vad de vill hem, eftersom det ändå ska bakas och lagas nytt den kommande dagen! Mums! Det började med varsin baguette fylld med skinka och ost, som vi själva fyllde på med sallad och tomat, innan vi gick på efterrätterna. Okej, vi åt inte upp allt, men vi åt tills vi båda var nöjda och jag kände mig så lyckligt lottad att ha en vän med sådana smarriga förmåner! 
 
Emelie är stolt över sin fångst, som hon borde vara, hihi.  
 
Beignets au sucre. Munkar med socker. Små och goda att äta till en kopp te exempelvis. 
 
Éclair chantilly à la fraise. Éclair med grädde och jordgubbar. Eftersom jordgubbar inte är någon favorit hos Emelie fick jag avnjuta den här godingen helt själv. Åh, det vattnar i munnen bara jag tänker på den! 
 
Flan normand (tror jag...!). En form av äpplepaj i alla fall. Inte riktigt min favorit, men helt okej. 
 
Macaron framboise. Macaron med vaniljsås och hallon. Oh. My. Lord. Så fantastiskt delikat den var!!! Macaronen var min favorit under hela måltiden! 
 
 
En miljon tack till Emelie för att hon har låtit mig bo här! Jag har haft det megatrevligt och känt mig så ompysslad med att hon har tagit hand om mig och fått mig att känna mig helt hemma hos henne. Dessutom har det varit enormt lyxigt att få låna hennes studio och kunna ta det lugnt där när hon har jobbat och jag behövt vila mellan promenaderna. Hon är guld värd! Merci beaucoup mon amie, et à bientôt, j'espère profondément! ♥

Vykort från en vindsvåning i Paris

 
 
Vilken känsla det var när jag gick uppför trapporna från metrons underjord och satte fötterna på parisisk mark igen. Det fullkomligen bubblade inom mig och jag kastade vilt både leenden och blickar omkring mig på de solbadande, franska gatorna och skrattade hysteriskt tillsammans med min underbara värdinna Emelie, som välkomnade mig! Vi pratade non-stop hela förmiddagen och tog igen allt vi missat om varandra, på ett språk som växlade så mycket mellan franska och svenska att vem som helst utom oss borde ha blivit förvirrad. 
 
Just nu befinner jag mig i hennes sommarstudio (une chambre de bonne) som har en förtrollande utsikt över kyrkan Saint Sulpice och torget framför, och ligger helt utslagen i sängen efter att ha spenderat dagen omkringstrosandes i varma Paris medan Emelie jobbade (just nu väntar jag på att hon ska komma hem!). Jag har inte känt mig ensam en enda sekund idag - med Emelie respektive Paris som sällskap har jag njutit som en tok och haft känslan av att återse inte bara en, utan två, gamla vänner ♥ 
 
Imorgon får jag även återse andra saknade ansikten - som min värdfamilj och då mina fina värdbarn Valentin och Adrien!!! ♥ 

02.57 - Nu är det dags för äventyr



Jag vaknar med ett ryck. Hjärtat pumpar. Mardrömmen som skakat upp mig hänger kvar i rummet, men jag har redan glömt vad den handlar om. Jag huttrar och märker missnöjt att jag slängt av mig täcket i sömnen, och förstår att det måste ha varit kylan som väckt mig (och gjort mardrömmen så obehaglig). 

Vad är klockan? Tänker jag sömndrucket. 02.57. Inte allt för sällan besitter jag en underlig förmåga att vakna några minuter innan min väckarklocka ska ringa - även om låten "Happy" med Pharrell Williams är inställd på att väcka mig kl. 03.00. Plötsligt bleknar både drömmen och kylan bort, och ersätts av en förväntansfullhet som sprider sig från magen och upp i bröstet. Fysiskt är jag på tok för trött för att le, men hela min insida lyser upp som en morgons första solstråle. 

Nu är det dags för äventyr. 




Första helgen i min lägenhet

 
Premiärhelgen i min nya lägenhet var verkligen toppen, och helt utmattande samtidigt. Efter en natt i ett fort av flyttlådor startade jag min lördagsmorgon vid åttatiden (alldeles för ivrig att börja göra i ordning för att sova längre), och åt första frukosten ute på balkongen. Det var helt underbart! Solen kikade fram genom trädkronorna, förmiddagsvärmen kramade mig mjukt och en enkel måltid i form av skinksmörgåsar och te gjorde mig på glatt humör, alldeles redo att inreda mitt egna ställe! 
 
 
 
Jag besparar er bilder på kaoset som var lådor, påsar, köksredskap, sladdar, böcker, kläder, möbeldelar och diverse i ett enda Huller Om Buller. Min pappa och syster var där och hjälpte till, tack och lov, och under denna dag blev alla möbler ihopskruvade, de flesta objekt hamnade på rätt plats och kartongerna blev färre och färre. Min första selfie i lägenheten togs och jag höll på till sent på kvällen - hela tiden fanns det bara en grej tillI att göra innan jag gick och lade mig. 
 
Under söndagen utnyttjade jag mina små ögonstenar som är min Mon Amie-servis (det är en begynnande samling på dessa fem delar, haha!) under min sena frukost vid 12-tiden innan jag satte igång med det avslutande inredandet och städandet. 
 
Jag är enormt nöjd med resultatet! Fler bilder kommer att dyka upp, men här får ni en tjuvkik på hur det såg ut när jag lämnade det efter helgens ansträngningar! Idag har min snälla pappa varit där och målat om de röda/gula tapeterna så att alla väggar går i vitt. Själv har jag inte sett det (får se på fredag, längtar!) - jag tror att det blir supergrymt! 
 
En hörnsoffa i skinn som inringar ett litet "vardagsrum". Därbakom en separerare i ek som ger en sängen ("sovrummet") en gnutta avskildhet från resten av rummet. Den röda tapeten är alltså nu borta så att hela rummet i min lilla etta ska gå i svart, vitt och turkost! 
 
 
Dörren ut till balkongen och min matsalshörna, med ett ommålat bord och två stolar fyndade på loppis (där jag och mamma har klätt om dynorna). I princip alla mina möbler har jag min vänliga moster att tacka för - de flesta lånar jag av henne, eller har framskaffats av henne på olika loppisar! Jag är skyldig henne ett enormt tack eftersom hon har hjälpt mig att komma undan den här flytten billigt (och ändå fått det riktigt snyggt, enligt min mening!). 
 
Vad tycks? Än är det ju inte helt klart, men att ha gjort allt det här på en helg är jag riktigt nöjd med! Eftersom jag har lagt ner så mycket kärlek och engagemang i lägenheten känns den redan som hemma! ♥

Flyttglädje/flyttkaos!



Hela helgen har varit upptagen med en underbar syssla - du vet de där storslagna planerna jag nämnde för några veckor sedan... FLYTT!!! Jag har nämligen äntligen fått en studentlägenhet! Adieu gamla rum med delat kök/badrum, bonjour min första egna lägenhet! Åh, det har varit superkul att hitta platser åt alla mina grejer, rensa, inreda och långsamt göra lägenheten beboelig. Jag var som ett entusiastiskt barn i en lekstuga, lekandes utan att märka hur trött jag blev, och slutligen stupade jag på lördag kväll och sov 12 timmar, haha. På bilden ser ni min första bedrift, det viktigaste för en lägenhet: sängen! 

Fler bilder kommer inom sinom tid! Längtar efter att få visa, för resultatet blev enormt lyckat! 

RSS 2.0