Snöskoj

 
Jag känner att man måste ju leva medan man är ung. Eller gammal. Eller medel. Alltid helt enkelt! Fram tills igår då jag susade ner för backen tillsammans med två härliga barn och en fin syster hade jag glömt hur galet kul det är att åka pulka! Och leka i snön! Jag har varit superglad över att snön äntligen kommit till västkusten - första morgonen då jag vaknade till ett fint snötäcke över Göteborg var jag i extas! 
 
Tänk att det är nyårsafton imorgon! Jag önskar dig ett strålande bra 2016, kära du! 

Franskt middagsmys och busig målarfärg

 
Så här i mellandagarna tar jag det mest lugnt och försöker kombinera den lov-iga ledighetskänslan med någon slags nyttonivå. Gällande ledighet försöker jag att krama familjemedlemmar så mycket att de håller sig några veckor framöver, umgås med vänner som är hemma över jul och allmänt hitta på roliga saker - som till exempel var jag ute på ett underbart restaurangbesök i helgen på franska Ma Cuisine i Göteborg! Det var så kul att beställa på franska, äta en galet god och autentisk boeuf bourignon och till och med få lite komplimanger för min franska från servitören, hihi. Jag var så tacksam mot mitt sällskap över att ha blivit överraskad med denna perfekta middag! 
 
 
 
På nyttosidan har jag och min pappa målat om min etta i vitt (han på ett skickligt sätt och jag på ett... ehm... bra nybörjarsätt!). Samt har jag börjat plugga utvecklingsbiologi, vilken är en del av anatomin där vi lär oss hur ett befruktat ägg utvecklas till en anatomiskt färdig organism! Om liv någonsin blir färdigt, vill säga - det känns som att jag utvecklas hela tiden! (Dock som tur är så sprutar jag inte fler extremiteter kors och tvärs, utan jag håller utvecklingen främst mental, haha). 
 
Ha ett par strålande mellandagar, fina människa! 

Den juliga magin på Liseberg

 
Ibland finns det för mig ingen bättre person i världen än min syster Veronika! Den fjärde advent kom hon ner till Göteborg för att gå på det helt fantastiska Jul på Liseberg med mig, och vi hade det helt enormt mysigt och roligt! Med de glittrande träden i bakgrunden tog vi en massa underliga/underbara selfies, bland andra den här ovan! (Redo för julstämning, eller vad?!) 
 
Glitter och fejk-snö (eller var den riktig, Veronika?) och jag demonstrerar hur mycket jag älskar broar! 
 
 
Dessutom tittade vi på den fantastiska isshowen som Liseberg bjöd på - detta året var det en tolkning av Hans och Greta! Innan showen började stod vi och huttrade lite och funderade på att gå hem istället för att vänta 25 minuter ytterligare, men som tur var stannade vi för den var SÅ GRYM! Konståkningen var häpnadsväckande, och imponerade på oss stort, likaväl som de häftiga kostymerna, den härliga musiken och ljuseffekterna! Kunde vi ha fått en bättre avslutning på besöket än att svepas in i en saga full av magi för en stund? Knappast! 

Goood jul, alla glada!

 
Ha en strålande julafton! Här sitter jag under granen i väntan på att fara iväg till mormor för Kalle Anka och glögg, sedan middag (och disk) och slutligen tomtens ankomst och efterrätt! En julafton som alla andra, men ack så underbar ändå, fylld av traditioner och familjekärlek! GOD JUL! 

Idag såg jag ett bebishjärta slå

 
Det fascinerar mig hur jag alltid blir så otroligt motiverad av att bege mig ut på praktikdagar ute i den verkliga vården! Å andra sidan kanske det inte alls är så förvånande, i och med att jag varje gång på nytt inser att det är det här jag vill göra, och att det är det här som jag jobbar mot. Att vara läkare. 
 
Idag fick jag se ett litet, valnötsstort hjärta pumpa inuti en bebis. Det var helt... wow. Obeskrivligt. Världsbilds-upp-och-ned-vändande. Jag följde med en barnkardiolog runt idag på jour, och fick se både det ena och det andra: allt från rond till operation, till patientsamtal, till hjärtultraljud på neonatal- respektive barnkardiologiavdelningen. Under ett ultraljud fick jag hålla i en bebis för att han skulle ligga still - och han var så fin med sina små fingrar och tår, lena hud och stora, blanka ögon... Jag älskar barn. Det hade varit så häftigt att bli barnläkare - det känns verkligen som något som skulle passionera mig (om det inte redan gör det)

Gemytligt restaurangbesök & Göteborg äger

 
PLUGGLEDIGT!!! Tentan är avklarad och jag tänker inte plugga på en VECKA!! I och för sig blir det föreläsningar måndag och tisdag, men all tid som inte spenderas på universitetet den följande veckan tänker jag hålla helt fria från studerande. Imorgon blir det även en praktikdag på barnkardiologen - ska bli SÅ kul! 
 
Jag insåg att jag hade glömt posta inlägget från den oerhört mysiga födelsedagsmiddagen som jag var iväg på förra veckan, då jag slängde plugget på hyllan för kvällen, provade mitt nya, röda läppstift och begav mig ut på restaurangbesök tillsammans med ett härligt gäng för att fira fina Thereses födelsedag! 
 
 
Födelsedagsbarnet Therese, Anniina och Joel! Vi blev totalt ett gäng på 9 personer som skulle dinera, och vi hörde restaurangpersonalen kalla oss "det stora sällskapet", vilket fick oss att känna oss viktiga, hihi. 
 
Olivia et moi! 
 
Vin i alla färger: vitt, rött, rosé! 
 
Restaurangen vi åt på var Vino Pasta Due, och jag fullkomligen ÄLSKADE all mat och dryck som jag intog där! TIll huvudrätt valde jag en pastarätt med champinjoner, mozzarella och chorizo - där varenda en av dessa uppnämnda saker förvånade mig genom att vara extremt goda! 
 
Tartufi di cioccolata (chokladtryffel) valde jag till efterrätt: en liten tårtbit med ett lager vardera av mjölk-, vit och mörk choklad. Oh... My... Chocolaty... God... 
 
 
Mycket prat, skratt, matnjutning, fotoblixtar, födelsedagssång och presentöppningar gjorde kvällen supertrevlig! Vi läkarstudentskompisar gav Therese ett tvåvåningstårtfat fyllt med hemmabakta kakor och lika hemmagjort godis. Kvällen till och med avslutades på ett strålande sätt när jag för första gången i år såg vyn över det vackra, upplysta Lisebergstornet från Korsvägen! Jag älskar Göteborg!!! 

Jag behöver en lång springtur

 
Jag blir alldeles rastlös och lycklig i hela kroppen när jag tänker på att om lite över 12 timmar kommer min tenta vara över och jag vara FRI. Just nu när jag motvilligt har ögonen fastklistrade på mina anteckningar längtar jag bara efter en lååång springtur. En solig, uppiggande och härlig sådan, som den jag och fina Anniina var ute på i söndags!

IMORGON är sista tentan och sedan ska jag äntligen få lite tid att roa mig och göra vadhelst mitt hjärta får lust för! 

Känslokaos, men jag klarade muntan!!!

 
Jag och Joel klarade muntan idag!!! Muntaupplevelsen var helt okej och totalt fruktansvärd samtidigt. Jag fick tre frågor där jag kunde två bra (immunologiskt minne och ödem) och en hade jag totalt missat att plugga på (muskelfysiologi). Därför sågade examinatorerna mig ganska hårt efteråt, och kritiken var jättejobbig att höra. Jag säger inte att jag inte förtjänade den, för jag borde ju ha försäkrat mig om att jag hade gått genom alla fysiologiområden, men jag tog det hårt. De pratade länge om hur jag inte hade någon koll på muskelfysiologin, att jag inte verkade kunna resonera mig fram alls och att jag skulle få stora problem i framtiden på många kurser om jag inte lärde mig muskelfysiologin, och nämnde kort i slutet de saker som jag hade gjort bra. 
 
Det kändes som att jag hade "fuskat mig fram" till att bli godkänd, som att jag inte förtjänade det. Därför var jag riktigt ledsen när jag kom hem, och bara lät tårarna rinna. Det var nog mycket spänning och oro som jag byggt upp inombords den senaste tiden som också släppte. Jag är säker på att examinatorerna inte menade något illa, men jag har verkligen ägnat HELA den här hösten åt att plugga fysiologi, och har lagt ner så mycket energi på att hålla huvudet ovanför ytan vad med alla tentor och omtentor - och det kändes som att all min ansträngning inte var värd någonting. Som att jag var urkass och inte kunde något. 
 
När jag väl hade gråtit ur mig alla känslor bestämde jag mig för att försöka minnas tillbaka på de positiva sakerna som examinatorerna hade sagt, och att övertyga mig själv på allvar att de inte menade något illa, utan bara ville förvarna mig att det skulle vara bra att repetera upp muskelfysiologin inför framtida kurser. Jag orkade inte hålla några onda känslor mot dem - det är inte sådan jag är. Jag mår mycket bättre av att förlåta och tänka gott om människor. Så det gjorde jag, och sedan lyckades jag äntligen vara glad över att jag faktiskt hade lyckats på muntan. De skulle ju inte ha godkänt mig om jag inte hade gjort något rätt! Min ansträning under hösten var alltså någonting värd! 
 
JAG KLARADE MUNTAN. JAG ÄR FANTASTISK!!! 

Videoblogg: Kvällen-innan-fysiologi-munta-stress

 
WAAAH. Hinner inte skriva någon fyndig och charmig text här nu, för jag måste återgå till repeterandet, men här får ni en video som säger alla mina känslor just nu! 


Är det inte göte-vackert?

 
Dagar som denna, då jag har suttit instängd i min lägenhet hela dagen för att plugga, är det härligt att kunna tänka tillbaka på fina morgnar som ovanstående, när jag i helgen bytte spårvagn på Korsvägen, i soluppgången, under en fräsch, ljus decemberdag! Den dagen var jag på väg hem till Joel för att plugga, men idag var det han som kom hem till mig istället.
 
Anledningen till att vi två har pluggat massor tillsammans på sista tiden är för att vi båda har samma omtentor, varav en är en muntlig där vi behöver kunna hela kroppens processer översiktligt. Dels är det bra att öva på att diskutera (vilket inte alls är samma sak som att kunna skriva ner informationen!), och dels koncentrerar vi oss båda mycket bättre när vi pluggar tillsammans! Annars är det så lätt att fastna på facebook, mobilen, weheartit, vad-som-helst-som-inte-är-fysiologi... 
 
 
 
Kikar ut från mitt fönster och skymtar frihet om några få dagar! Hur det än går på min munta (torsdag) och omtenta (lördag) så kommer det vara LEDIGT om fyra dagar! Det förtjänar jag efter den upptagna höst som jag har haft, haha! Några få dagar tänker jag ha pluggledigt, men jag kommer att behöva sätta igång med plugget direkt efter jul - läkarprogrammet väntar inte på någon! 

Sagan om immunförsvaret

 
Mitt uppe i mitt julmyspluggfikande för en stund sedan insåg jag varför jag tycker bäst om att plugga om immunförsvaret av alla områden: det är som en saga! 
 
Det var en gång en vacker, frisk människa som blev attackerad av ett ondeskefullt patogen som spred celldöd omkring sig och gjorde allt för att den själv skulle överleva oavsett hur många andra som dog! Då ropade den skadade vävnaden på hjälp och alla försvarande lymfocyt-riddare rustade upp sig och specialiserade sig mot just den här elakingen. De förintade den tappert och gick segrande ur striden! De överlevande riddarna patrullerade sedan förevigt i kroppen med ögonen öppna efter detta onda patogen så att det inte angrep igen... Snipp snapp slut! 
 
(Det är den sortens sagor jag ska berätta för mina barn i alla fall, haha!)  

Det är dags att fira en liten hjälte

 
Idag är det lille Valentins sjätte födelsedag, mitt värdbarn från au pair-tiden i Paris, och jag hoppas att ett brev från mig ploppat ner i familjens brevinkast igår så han kan öppna det idag! Direkt efter min tenta för några veckor sedan roade jag mig med att pyssla ihop det här fantasifulla kortet från scratch och jag blev supernöjd! Småkillarna gillar (eller gillade förr åtminstone) superhjältar och klädde ofta ut sig, så när jag sökte efter födelsedagskortsinspiration på Pinterest fick jag syn på ett kort som liknade detta och bestämde mig för att ge det ett försök! 2-3 timmars klippande, klistrande och målandes efter youtubevideos et voilà! 
 
En stilig utsida hos Monsieur Valentin... 
 
 
... men på insidan döljer sig en hemlighet! På franska har jag skrivit: "Vi behöver en hjälte! Ring Valentin!" och en liten gratulerande text! Jag hoppas att han blir glad för kortet och mina små presenter på sin födelsedag! Åtminstone var det underhållande att tillverka kortet - kreativitet är underbart! 

Muntapluggande, fysiologin ska övervinnas!

 
Under två starka dagar har nu jag och min klasskompis Joel pluggat till fysiologimuntan som vi ska ha om en vecka, där vi översiktligt ska kunna ALLT från en 40,5 hp-lång kurs (läkarprogrammets längsta!). Tiden har faktiskt gått galet fort båda dagarna, trots att vi igår satt 6,5 timmar och idag hela 8 timmar på caféer! 
 
 
Jag och Joel var överens om att vi pluggade mycket effektivare tillsammans än om vi hade varit själva! Med bara en vecka kvar har vi inte råd att vara ineffektiva. Vi hade följande taktik:
  1. Vi valde ett område att repetera.
  2. Delade upp det i två.
  3. Tog 5-15 minuter på oss att skriva ner lite stödanteckningar och ta ut principerna.
  4. Presenterade våra delar muntligt för varandra samt diskuterade och repeterade tills vi båda förstod! Det var ett mycket produktivt sätt att plugga! 
 
Både fika och lunch intogs på caféet idag och igår, och idag var vi där från mörkret vid 8-tiden, under gråskalan vid lunchtid och till mörkret vid 16-tiden! Personalen kom och gick, men vi bestod, haha! 

Dream big, work hard, stay classy

 
Motivationen har fått en ny, DUBBEL uppsving idag! Efter en vecka med mycket trötthet och stress insåg jag att det är 1,5 vecka kvar till mina två tentor och jag satt där där vid bordet med plugget framför mig och hoppades på ett mirakel. Då slog det mig. Det är JAG som skapar alla eventuella mirakel. Om jag lägger ner mycket tid och engagemang och verkligen satsar hårt på att klara det här så ger jag mig själv min bästa chans till att lyckas! 
 
Efter att några inspirerande youtube-videos igår så bestämde jag mig idag för att ta ett av deras tips. En tjej hängde upp en snygg klänning som hon tränade för att komma i, som träningsmotivation. Jag som själv tränar regelbundet tyckte det här var en bra peppning och gjorde samma sak (klänningen var dock inte för liten, men jag kan ju motiveras till att träna för att bli ännu snyggare i den!)
 
Det kändes dock som att något saknades. Jag behövde motivation till något mer. Plugget. Vips, så blev stetoskopet en perfekt accesoar! 
 
 
Dessutom fick jag de goda nyheterna att jag blev godkänd på omtentan i fysiologi (deltenta 2) som jag gjorde för 2,5 vecka sedan!!! Hurra! Den sista tiden innan jag skrev den tentan pluggade jag stenhårt till den - speciellt den sista dagen, och där tror jag att jag vann flera poäng bara för att jag vägrade att ge upp utan hela dagen sa: "Jag ska bara gå igenom en sida till... En sida till... EN sida till..."
 
För att orka genomföra svåra saker är mitt tips: beröm dig själv när du klarat något svårt! Var glad, nöjd och stolt! Klappa dig på axeln, krama dig själv, belöna dig med positiva tankar och värme! Man ska inte bara tänka "Jaja, det var ju bra" och kasta det åt sidan för att man är så insnöad på att man måste klara nästa utmaning som väntar. Nej, idag ska jag riktigt NJUTA av den här framgången och berömma mig själv för allt det hårda arbete jag lagt ner! På så sätt kommer jag förhoppningsvis orka lägga ner lika mycket tid och kraft till nästa tenta! 

I dessa decemberdagar

Långa dagar med genetikföreläsningar muntras upp av härliga kompisar! 
 
Man skulle kunna tro att plugget håller på att lugna ner sig inför jul, men nix pix! Vi har lektioner fram till och med 22 december, tro det eller ej! Innan dess ska i alla fall jag hinna med att göra både en tenta och en munta (muntlig tenta) i fysiologi, vilket gör att jag har fullt upp. Därför har det varit lite tyst på bloggen de senaste dagarna, för när det allra viktigaste i mitt liv ska prioriteras så sjunker det ner till: plugg, familj, vänner och träning.
 
Men de roliga saker som jag faktiskt HAR hunnit med i dessa decemberdagar är följande! 
 
Både en och två dagar hann passera in i december innan det slutligen blev riktigt julmys i min lägenhet! Även hade jag gått och längtat efter lussebullar i flera veckor och slutligen bakade jag mig en halv sats! Enormt mumsiga! 
 
Det har funnits glada stunder, och... pluggiga stunder. 
 
Det blev härligt julmys tillsammans med Diana, Anniina, Therese och Olivia med lussebullar, skumtomtar, pepparkakor, kola, julmust, glögg... och julklappsutdelning! 
 
Plus julstämning med härlig musik från Anniina på fiol, Diana och Olivia på piano och skönsång från mig och Therese! (Fast jag får erkänna att jag mest fotade, haha!). 
 
Det är mycket som händer just nu i mitt liv (jul, plugg, privat) och jag har många stressmoment, så jag försöker verkligen att fokusera på två saker: att göra de saker jag måste göra och att göra de saker som får mig att må bra. Så om jag inte hörs av ibland så vet ni att jag försöker överleva på bästa möjliga sätt (gör man förresten inte alltid det?), men jag lovar att jag kommer kika in här på bloggen så ofta jag hinner! Ha det helt fantastiskt så länge, hördu! ♥

Pluggträff med varm choklad & varm vänskap

 
Denna mysiga torsdagskväll hade jag och fina Anniina bestämt pluggträff hemma hos mig efter en dag full av genetiklektioner. För att belöna oss själva lite i förväg för allt hårt arbete vi skulle lägga ner så gjorde vi varsin urgod varm choklad! Den värmde och sockrade upp oss rejält så att vi orkade gå genom hela området kvinnlig reproduktion inom fysiologi under två koncentrerade timmar.
 
Det var så oerhört snällt av Anniina att hjälpa mig att plugga till detta området som hon kan grymt bra - hon var en strålande, pedagogisk lärare och efteråt kunde jag faktiskt svara på tentafrågorna inom det området! Att sitta och diskutera ett ämne och förhöra varandra är ett grymt bra sätt att lära sig på! Jag hade aldrig klarat mig genom läkarprogrammet utan vänner som henne! Jag är evigt tacksam!!! ♥♥♥ 
 
 
Våra varma choklader gjorde vi på mjölk, kakao och socker (enligt det här receptet), och toppade med vispgrädde, mini-marschmallow och kanel! Mums! 

Stockholmsbestyr och julmarknadsmys

 
En av mina dagar som jag spenderade i Stockholm bjöd på julmys för fulla muggar. Inte bara hjälpte jag Emelie att julpynta hennes lägenhet, utan även traskade vi omkring på julmarknad i Gamla stan! Vi var där medan det fortfarande var ljust så det var inte mysigt upplyst, men stämningen var urhärlig i alla fall när vi gick runt mellan de små stånden som sålde allt från godis till doftande glögg till julpynt till lurviga mössor! 
 
Rain won't get us down! Emelie och jag traskade runt under paraply halva dagen, men när vi nådde julmarknaden var det skönt nog uppehåll. 
 
"Äkta kyssar fås endast under en äkta mistel"! Jag har insett att jag älskar ordet "mistel"! Kombinationen av att jag associerar det med jul, blomma/växt och kyss samtidigt gör att ordet känns så fint! 
 
Så därför var jag tvungen att ta kort på det här mysiga caféet också. 
 
Och det här caféet var bara häftigt med sin fina arkitektur på Gamla stans charmigt sneda gator. 
 
Tjusiga, trånga, färgglada stockholmsgator! Jag gjorde naturligtvis min traditionella foto-pose som jag gör på nästan alla nya ställen jag besöker. 
 
En liten sväng förbi Sergels torg där vi träffade på älgar. 
 
Stureplan passerade vi i all hast. 
 
Moi med stadshuset i bakgrunden! 
 
Och Emelie med annan pampig huvudstadsbakgrund! 
 
 
Efter några timmar ute på stan bar det hemåt för en julmysig, avslutande kväll innan jag tog tåget hem till Göteborg efter en superhärlig Stockholmshelg hos min förträffliga vännina! Det var så underbart med en liten get-away från det vardagliga livet då jag kunde släppa alla stressande/oroande tankar och bara njuta av livet! 

RSS 2.0