Have a lovely day, darling!

 
Vilken skön fredag! Här sitter jag hemma och har en lugn stund, dricker en kopp te och allmänt chillar innan pluggget fortsätter. Mitt rum är uppstädat och min resväska äntligen uppackad, vilket tillförde att mina snygga London-souvenirer nu har fått sina platser! Tre små, söta teburkar med English tea inuti kunde inte låta bli att smyga med hem till Sverige, samt en Big Ben i samma stil som mitt lilla Eiffeltorn jag redan har hemma. Dessutom kände jag mig ganska turistig och lite sneaky när jag tog en lyxig, handduksliknande servett från toaletten på Victoria's Secret, haha! 
 
 
Sippar délicieux polkagriste ur min alldeles egna Mon Amie-kopp,
en avgudad pryl som jag dricker ur nästan varje dag ♥
 
Have a lovely day! 
(P.S. I London hörde man "Have a lovely day!" hela tiden när man lämnade en restaurang eller butik; jag älskade det!!! Lite som franskans "Bonne journée!". Jag har börjat säga "Ha en bra dag!" när jag går ut ur små butiker här i Sverige för att jag tycker att det är en sådan trevlig fras!) 

En hiskelig histologi-historia

 
Det enda som var dåligt under förra veckans resa i europeiska huvudstäder var att jag oroade mig mycket över vad jag och Diana skulle behöva ta igen i skolan medan vi var borta. Vi missade första veckan av termin 2, och de första dagarna av kursen histologi. Vi valde medvetet detta datum eftersom en skidresa anordnades då, så redan skulle en del i klassen vara borta - och äldrekursare hade sagt att "histologin var lätt att ta igen". Ändå kunde inte oron låta bli att smyga sig på under kvällarna - när vi inte hade Eiffeltornet eller Big Ben som distraherade oss. 
 
För er som inte vet är histologi läran om vävnader. I förra kursen lärde vi oss allt om hur cellen fungerar och nu är nästa steg att se hur celler sitter ihop med varandra. Vi har föreläsningar på förmiddagen om en speciell vävnad och dess typiska celler - och på eftermiddagen har vi fri tid då det är meningen att vi ska mikroskopera. Vi måste nämligen lära oss att känna igen hur celler ser ut. Det ser allra oftast ut som i bilden uppe till vänster, som jag tog häromdagen. Men ibland kan man ha riktig tur och hitta en häftig form som t.ex. en drake eller en smiley! Det är faktiskt riktigt mysigt att sitta där och kika i mikroskopen - dessutom var det kul när vi på tisdagen uppfyllde den informella, traditionella beställa-pizza-till-skolan-och-mikroskopera-kvällen som finns här på GU! 
 
 
 
Förutom faktumet att alla celler såg precis likadana ut och var i en enda röra på måndagen när vi tog vår första kik ner i mikroskopens förunderliga värld, så var det värsta att vi kom tillbaka sent söndag kväll ... och på onsdagen skulle vi ha dugga! En dugga är ett slags förhör som man måste bli godkänd på, och som denna gången skulle handla om att leta upp olika strukturer och specifika celler från preparat. Jag och Diana kom till skolan måndag morgon, två dagar innan, och kunde INGENTING. Dessutom var vi helt utmattade och förkylda efter vår resa, så det här bådade inte gott. 
 
 
 
Tack och lov fanns fyra fantastiska histologi-hjältar till hands!! Jag kan inte uttrycka min tacksamhet tillräckligt mycket till Therese, Joel, Anniina och Olivia för all hjälp de har givit mig under dessa dagar. De har förklarat och visat massor, delat med sig av sina anteckningar och sin kunskap helhjärtat - och gjort detta i skolan med mig under bokstavligen talat 24 timmar på två dygn (11,5 timmar på måndagen och 12,5 timmar på tisdagen)! Trots enorm trötthet, stundtals stark frustration och bitande nervositet trögade jag konstant information i förberedelse till den här duggan OCH JAG KLARADE DEN! Fem av fem rätt samt godkänd muntlig presentation!!! Jisses, vad glad jag blev! Jag hade aldrig klarat det utan all hjälp från mina fina vänner, så enormt tack till dem!!! 
 
 
Dagens tips: Surround yourself with people that lift you up ♥

Paris is always a good idea

 
Den bästa delen under hela Paris-vistelsen som ägde rum förra veckan var att träffa min fina värdfamilj igen. I början av juli for jag hem till Sverige igen efter ett år i Paris, och det var en tårfylld dag kan jag lova. Nu, efter ett halvår skulle jag äntligen få träffa dem igen! Med snö i håret och leende på läpparna lämnade Diana och jag Sverige i tisdags. Under hela resan var vi taggade till tusen! En behaglig flygresa tog oss till Beauvais flygplats och en busstur senare anlände vi under sena eftermiddagen till Porte Maillot i västra Paris. Bara ett stenkast från våra gamla hem. 
 
 
Från Porte Maillot skymtade vi Triumfbågen och jag gladdes stort åt att återse det bekanta monumentet igen! Den korta promenaden därifrån till området där vi brukade bo var som att vakna upp efter att ha sovit. Allt såg helt oförändrat ut och jag och Diana kände oss helt som hemma. Min hjärna var så nöjd över att vara tillbaka i våra kvarter och informerade mig upprepat om att "Det där känner jag igen! Åh, inne på den gatan vet jag vad som finns! Allt är helt som det ska!".  
 
Slutligen kom vi fram till parken där vi brukade leka med barnen och spejade omkring efter våra saknade små. Vi såg dem inte, men parkerade resväskorna vid sidan av parken för att vänta. Plötsligt ser jag på långt avstånd en rödhårig, vitklädd au pair vid namn Emelie, med en liten Valentin i den ena handen och en ännu mindre Adrien i den andra handen, och jag utbrister lyckligt: "Där är dem!". Jag var glad att se att de fortfarande såg ut som de små pojkarna jag avgudade och stod och väntade på dem medan de korsade ena övergångsstället efter det andra på väg mot parken och mig. När de slutligen hade gått över det sista övergångsstället så släppte de taget om Emelies händer och började springa fram emot mig. Känslorna blev för mycket - jag var så lycklig - och tårarna började falla när de kramade om mig samtidigt! ♥
 
 
När vi släppte taget om kramen tittade jag på dem så fokuserat att inget annat i världen fanns i den stunden förutom dem. De båda såg förundrat på mig för att jag grät - det var ju en konstig sak för en vuxen att göra - och jag behöll en var av deras händer i mina egna för att fortfarande hålla kvar kontakten. Nästan som att jag var rädd för att de skulle försvinna igen i ett halvår om jag släppte. 
 
 
Fantastiska lilla Valentin (numera 5 år) tittade leende och igenkännande på mig, och berättade att han var riktigt glad över att se mig. Det var jag så otroligt tacksam över, och han visade hur mycket han tyckte om mig om och om igen under dagarna.
 
Underbara lilla Adrien (numera 3 år) verkade också glad, men nästan lite fundersam över vem jag var. Lite som att han kände igen mig från någonstans, men kunde inte riktigt placera mig, och visste att han gillade mig, men inte riktigt varför. Under dagarnas lopp vann jag tillbaka det mesta av hans förtroende och omtycke, även om det inte var exakt samma som innan jag åkte då vi var väldigt nära.
 
Det värmde så mycket att pojkarna fortfarande ville umgås och leka med mig, prata med mig och lyste upp när de kände igen speciella lekar och sånger som jag alltid gjorde förr med dem! 
 
Barnen fick varsitt paraply med Blixten McQueen på (fortfarande en uppskattad favorit)! 
 
 
Senare under kvällen kom båda värdföräldrarna tillbaka och det var jätteroligt att träffa dem igen också! Jag hade verkligen saknat hela familjen, och min vän Emelie, och njöt alla tre Parisdagar av att umgås med dem! På dagarna umgicks jag och Diana med vårt kära Paris, på eftermiddagarna lekte vi med barnen och på kvällen umgicks vi med mina värdföräldrar. Barnen var verkligen ompysslade om kvällarna med hela fem vuxna personer som ville leka och kramas med dem! 
 
 
Eftersom mitt svenska hjärta har ett litet franskt hörn så kunde jag inte låta bli att fylla upp denna yta med massor av bisous, som jag så saknar i Sverige! Men att göra bisous med Adrien är farligt. En bisous leder till en kram, som leder till kittlande, som leder till brottande, som leder till ... 
 
 
 
... diverse skador. Men det är det värt alla gånger! All tid med barnen var min absoluta höjdpunkt av Parisvistelsen så jag var tvungen att berätta om detta först. Nästa gång jag skriver om resan kommer jag att berätta om de andra fantastiska delarna. Soliga dagar, härlig shopping och magnifika Eiffeltornet är bara början av dagarna i Paris! Slutsats: Paris is always a good idea. 

Som i en storstadsdröm

 
Nu är jag tillbaka!!! Den fantastiska veckan utomlands tillsammans med Diana var som en dröm. Våra tre dagar i PARIS var magiska tack vare min underbara värdfamilj som vi bodde hos, tack vare alla fina minnen som vi fick minnas tillbaka till och tack vare den allmänna fantastiskheten som staden besitter. Sedan bar resan vidare till LONDON för tre dagar där, då vi hälsade på härliga Malin som var världens bästa guide åt två flickor som aldrig besökt den häftiga staden tidigare! ♥ 
 
Allt var så otroligt roligt och jag längtar efter att titta genom och redigera alla bilder, men just nu ligger jag ganska efter i skolan på grund av att jag missat fyra dagars lektioner, så jag får helt enkelt försöka hinna med att visa er bilderna när jag kan. Nu ska jag äntligen få sova, efter en vecka av äventyr och en lång dag av resande. Bisous på er så länge! 

10 saker om universitetslivet

 
Som ni vet, mina käraste vänner, så är jag numera en T2:a och inte längre en T1:a! För ett år sedan hade jag ingen aning om vad det betydde, vilket tyder på att jag har lärt mig ett och annat under min tid på universitetet. Med tanke på att en ny termin börjar nu och att det finns många nya, spända, vilsna ettor som vandrar omkring på skolan så tänkte jag ge lite tips och information för de som håller på att stadga sig in i universitets-/högskolelivet! Enjoy! 
(Psst! Om du inte förstår alla ord finns en ordlista längst ner!) 
 
 
10 SAKER SOM ÄR BRA ATT VETA OM UNIVERISTETSLIVET
Universitetet for dummies
  1. Man säger inte alltid "lektioner" längre, utan istället föreläsningar eftersom man är en sådan stor klass som alla sitter tillsammans i en enorm sal och lyssnar på en enda föreläsare. 
  2. Svara i terminer. Man går inte "år 3", utan "termin 5". Förkortat säger man T5. Som ny läkarstudent gick jag alltså i T1 och var en "T-etta". I slutet efter 5,5 år kommer jag gå i T11! 
  3. Det enda som spelar någon roll är hur du presterar på tentorna. Under föreläsningarna kan du sitta tyst och behöver inte visa för föreläsaren vad du kan ... 
  4. ... faktiskt så behöver du inte ens gå på de flesta föreläsningar, de är frivilliga! Endast några få är obligatoriska ...
  5. ... och på de obligatoriska momenten måste man se till att skriva under på närvarolistan om man inte vill få det krångligt. 
  6. Det är inte som alla tidigare skolår att man går och äter i matsalen, utan nu tar du med dig din egen matlåda som du har gjort själv och värmer i mikro eller äter kall. Luncherna börjar ofta med att man går ett varv runt bordet och kollar vad alla har för mat. "Du skall icke avundas din nästes matlåda" löd ett av våra låtsasbudord på nollningen, haha! 
  7. Caféerna är mycket välbesökta på universitetet. Många av mina kursare köper kaffe stup i kvarten, vilket jag inte förstår (kaffe är inte min grej). Men att köpa en chokladboll då och då - det förstår jag! 
  8. Halvdagar är en fin lyx som ofta inträffar. (Dock har jag nyligen insett att det är bäst att man går hem/stannar i biblioteket och renskriver sina anteckningar under andra halvan av dagen - annars får man det svårt på tentan!)  
  9. Vissa föreläsare använder sig enbart av powerpoints medan andra skriver och ritar på tavlan - och ofta finns det 3-8 whiteboardtavlor, så när en föreläsare fyllt en tavla är det bara att dra upp en ny. Det ser rätt coolt ut när alla är ifyllda...! 
  10. Hastigheten som föreläsarna pratar i skiftar stort. Ibland kan man anteckna i lugn och ro, medan ibland antecknar man så snabbt att man själv märker att man skriver "styre" istället för "syre" men har inte tid att sudda ut och ändra för man måste skynda sig att skriva ner allt som sägs! 
 
VIKTIGA UNIVERSITETSORD
Studentkåren = Organisation som fixar i ordning en massa skoj för oss elever som sittningar och föreningar men jobbar även för att förbättra studiesituation och liknande. 
Sittning = En trerättersmiddag som vanligen avslutas med dansgolv. Kan innehålla spännande teman, lite show och andra roligheter! 
Finsittning = Sittning med klädkod, ofta klänning/kavaj. 
Nollning = 2-3 veckor i början av termin 1 då det organiseras massor av aktiviteter (som är frivilliga). Förr var det mycket förnedrande och alkoholpress, men det är bättre nu för tiden på de flesta ställen enligt vad jag vet. Själv upplevde jag inget sådant - tyckte bara att det var roligt! 
Kursare = Kurskamrat, ungefär "klasskompis" 
Tenta = Tentamen/stort prov, ofta i slutet av en kurs eller mitt i om det är en deltenta. 
Munta = Muntlig tenta
Dugga = Enklare, korte prov som kan vara muntliga eller skriftliga och sker under kursens gång, ofta som en förberedelse för tentan. Inte alltid betygsgrundande. 
Prokrastinering = Att skjuta upp något man måste göra till ett senare tillfälle. Inte ett specifikt ord för just högskole-/universitetsliv, men bara allmänt bra ord att kunna eftersom det används i praktiken så himla ofta! 
 
 
Första dagen på nollningen tillsammans med min nollningsgrupp Underdogs! Good times!!! 
 
Lycka till åt alla nya T1:or och fortsatt pepp till alla andra som startar sin vårtermin nu! Jag är så galet glad över att ha blivit T2:a! Nu är det ju bevisat att tiden går framåt, och att sakta (väldigt sakta) närmar jag mig de högre terminerna på läkarprogrammet! 

Bonjour Paris & hello London!

 
Hello dearest you. Jag sitter här och nästan hoppar av glädje och skakar av spänning. För imorgon ska jag få återvända till mitt käraste Pari' och träffa min saknade, franska värdfamilj igen!!! Tänk att det var ett halvår sedan jag var där. En evighet sedan, med tanke på så mycket som har skett och är annorlunda sedan jag lämnade mitt franska hem, men ändå känns det som att jag kramade mina små Valentin och Adrien adjö alldeles nyligen.
 
Jag skypade med familjen igår och planerade lite; det kändes surrealistiskt att se dem igen. Jättebra samtidigt, så klart. Men en skärm kommer alltid bara vara en skärm. Tänk skillnaden mellan att se familjen leendes, vinkandes från datorn - och att stå framför dem och kunna krama om dem i verkligheten! Jag längtar! IMORGON kommer jag träffa dem! 
 
En lätt missnöjdhet spred sig över mig när franskan kändes lite lätt stapplig på skypeträffen. Det var så ovant att prata franska igen, men trots nervositet över detta kom orden jag ville säga ut och vi förstod varandra som vanligt. Jag tror det handlar om att ta sig över en tröskel. Efter några dagar tillsammans med dem kommer det nog att flyta på bra - det håller jag tummarna för i alla fall. 
 
 
Uppdatering sker så fort jag får tid, men åtminstone ett tidsinställt inlägg kommer att komma under veckan ... nämligen en guide till saker som är bra att kunna när man börjar universitetet/högskola! 
 
HEJ DÅ SVERIGE, BONJOUR PARIS & HELLO LONDON!!! 

Afternoon tea birthday party

 
På min födelsedag i onsdags åkte jag hem och umgicks med min familj ett par härliga dagar, och njöt av långhelg. Men innan helgen var slut var det dags att återvända till Göteborg för att spendera en kväll med några fina kompisar och fira ännu lite mera! 
 
Anniina, Olivia och Diana lyser upp rummet med sina leenden! 
 
Joel och Therese hjälpte till (i dubbel uppsättning, haha!). 
 
Du kanske har hört att det är tråkigt att vara på fest tillsammans med en massa läkarstudenter? Igår så förstod jag för första gången lite vart den här tanken grundades från, haha. Vad pratade vi om under kvällen...? Våra lektioner och saker vi hade lärt oss, knäppa föreläsare, spännande upptäckter inom medicin, att lämna blod och vara frivillig "låtsaspatient". Det kanske inte är så kul med våra internskämt om lamellipodier som larvar sig fram... 
 
Men för att försvara läkarstudentsfester så kan vi faktiskt prata om andra saker också, speciellt när andra personer är med. Kackerlackor och oljeschejkar är bara förnamnet! 
 
Jag invigde min nya, underbara Mon Amie-kopp som jag fick i födelsedagspresent! 
 
Jag serverade citroncupcakes, dumlesnittar (gästernas favorit!), chokladpraliner, fruktsallad och te. Ett stooort utbud av tesorter fanns att välja mellan eftersom jag är något av en te-galning. Eller fantast, som jag föredrar att säga. Detta kan vara anledningen till att majoriteten av mina födelsedagspresenter var te och koppar, haha. Något som jag var mycket nöjd med! 
 
Efter massor av prat och fika var det inte tillräckligt varmt inne i mitt minimala rum (ehm, nä just det) där 6 personer redan vistades och andades, så tyckte jag att det var på plats med lekar!! Lite olika klapplekar satte fart på oss och höjde nivån av busighet i rummet! 
 
De fina vännerna radade upp sig och sjöng för mig på en massa olika språk, så underbara!! Jag kände mig som en liten prinsessa! 
 
Jag fick så fina presenter av dem också! En supervacker Paris-låda och två muggar med urgulliga texter på som de hade skrivit själva!  
 
När glädjetanken har slut på bensin
Vad gör man för att få en gladare min? 
Ska man ta hjälp av ett motorprotein? 
Nej, för du VIKTORIA är vårt eget kinesin! 
 
Så gulligt!!! Kommer ni ihåg att jag för ett par dagar sedan skrev på bloggen att jag själv tyckte att jag var som kinesin? (Ett gulligt motorprotein som de målat av härovanför i svart och som lunkar fram på mikrotubuli.) De hade dragit samma slutsats, haha! På nästa mugg beskrev de olika egenskaper som jag och kinesin har gemensamt! 
 
* Försöker alltid gå mot + 
* Släpper inte i första taget 
* Viktig för omgivningens funktion
* Förmedlar signaler på olika språk (← min personliga favorit, haha!!) 
* Fruktansvärt söt
 
Seriöst vad jag skrattar varje gång jag läser detta! Kalla mig nörd, men jag ÄLSKAR natur- och medicinskämt! Som vanligt är internskämt är de bästa! Tack för en mysig kväll alla mina fina vänner!!! 

21 år gammal

 
 
Det är helt galet, men nu är jag hela 21 år fyllda. Tänk att jag "kunde bli så gammal"! Jag minns så väl när jag var i tioårsåldern och var rädd för/beundrade äldre ungdomar och unga vuxna som tog en fika på stan med vänner, gick ut och dansade, körde bil, flyttade hemifrån, gjorde resor... Skulle JAG kunna bli en sådan? En sådan där självständig, glad tjej som utmanar sig själv för att uppnå sina drömmar? Det är helt otroligt. Vilken stor tur jag har haft i att vara uppvuxen i ett så fantastiskt land som Sverige, där det är möjligt. Vilken tur jag har haft att ha en så fin familj, fantastiska vänner och människor i mitt liv som finns där och tycker om mig för den jag är. De gör mig till den person jag är idag! ♥ 
 
Det är kväll och jag är helt slut, efter att ha överlevt (och blivit godkänd på) min första muntliga universitetstenta (!!!). Stressen den senaste veckan har lämnat mig nöjd men utmattad. Jag skrev precis med min vän Emelie i Frankrike, och det summerar allt väldigt bra just nu: "Jag är glad. Över allt egentligen. Jag är glad. Och sömnig, så flummig. Men bara mest glad. Glad över ingeting. Och allting. Som vanligt." 
 
Grattis på födelsedagen, mig själv.

Kinesin, tentahumor och massor av längtan

 
Om jag hade varit ett motorprotein i cellen så hade jag varit kinesin - det strävar alltid för att gå mot den positiva änden av saker och tar gärna med sig andra på vägen! 
 
Det kändes bra på tentan idag och jag håller alla tummar jag har för att det kommer att gå vägen resultatmässigt! Jag var så nöjd med hur det gick på de flesta frågor att jag t.o.m. tillät mig själv att vara lite lustig på en av frågorna som jag inte kunde. Det var en nedrig fråga om mannos-6-fosfat-receptorn som jag inte alls kom ihåg vad den gjorde, så istället för att lämna sidan tom så skrev jag ett litet meddelande till den läraren och hoppas att han har humor: 
"Den här smileyn hoppas att du har en bra dag → :)"
 
Nu väntar bara en munta (=muntlig tenta) och sedan händer massor av bra saker!!! 
 
SAKER ATT LÄNGTA TILL, POST-TENTANUM (efter muntan): 
Imorgon, onsdag:
* Jag kommer vara klar med hela termin 1! 
* Det finns ingenting alls att plugga på så jag kommer vara helt ledig, *glädjesnyft* 
* Jag åker hem till mina föräldrar samma dag och tar långhelg fram tills måndag! 
* ... och firar min födelsedag med släkten för imorgon är det MIN 21-ÅRSDAG!!! 
 
Sedan:
* Lördag: Mini-födelsedagsfika med läkarstudentskompisarna! 
* Måndag: Termin 2 börjar och histologi-kursen, så skoj! 
* Tisdag: Planet lyfter i Göteborg och landar i PARIS!!! ♥
* Fredag: Tåget avgår från Paris och stannar i LONDON!!! ♥

#tentadag

Min inbyggda radar för kameror fungerar än ser jag! 

Nu är det tentadags igen!!! Det känns som att jag säger det lite för ofta nu för tiden, haha. Jag har pluggat som en GALNING till den här tentan i molekylär cellbiologi (del 2). Helt seriöst har jag de senaste dagarna varit totalt plugg-zombie-fierad och inte gjort något annat än att plugga, äta, sova.
 
Två pluggdagar av den lite trevligare sorten spenderades hemma hos Olivia i helgen tillsammans med fina gänget där vi pluggade enskilt men också diskuterade och kunde ställa varandra frågor vilket var superbra. Igår var sista dagen innan tentadag och då satt jag ensam på mitt rum hela dagen och rabblade för mig själv hela dagen och repeterade. Det känns riktigt skönt att all ansträngning verkar ge resultat, för jag känner mig ganska bra förberedd!
 
NU KÖR VI FÖRSTA DAGEN AV TVÅ TENTADAGAR I RAD!!! Woho, det här är #läkarprogrammet!!!! 

Stora snöflingor serverar simpel skönhet

 
Det är fredag morgon och jag är uppe med tuppen. Det blev plugg till sent igår igen med en motivation som höll länge, men som konsekvens fick jag imorse kämpa för att lämna min mjuka kudde då jag hade ett tidigt tandläkarbesök. Det positiva är att nu kan jag klämma in ett förmiddagspass i studerandet också! Jag satte mig och började läsa om meios strax efter kl. 09. När jag en stund senare lyfte huvudet från skrivbordet såg jag ett riktigt fint snöfall! Stora snöflingor singlade ner och det var oerhört stämningsfullt på vintermorgonen så här den 9 januari! Nu börjar det så smått lägga sig ner på marken ... 
 
Ha en fantastiskt fin dag och en trevlig helg! 

Pluggtips: Gör allt roligt, t.o.m. din checklista

 
Idag körde lektionerna igång igen efter jul och nu är det spurt innan slutproven! Med tanke på alla seriösa, koncentrerade klasskamrater som återfanns i biblioteket i eftermiddags så märks det att det är tentavecka! Om du tittar på min grymt kreativa checklista syns det också att områdena börjar kunna checkas av en efter en. Jag har sammanställt all information utom på tre (egentligen två) områden av sexton (det sjuttonde området blev inställt - YES!). Nu gäller det bara att lära sig allt också, he ... he ... he ... 
 
Jag håller hoppet uppe, MEN om det är så att jag inte skulle bli godkänd på den här tentan så kommer jag i alla fall ha sammanställt ALL information, till skillnad från förra gången. Det gör det mycket lättare att repetera allt på nytt ifall det skulle bli ännu en omtenta. (Jag har fortfarande inte fått tillbaka resultatet på förra omtentan - vill veta NU!).
 
Så här pluggiluggigt är mitt liv just nu och lär vara fram tills på tisdag nästa vecka. Så ifall du någon gång går in på min blogg och ser att jag inte lagt upp något nytt inlägg så kan du ju alltid föreställa dig att jag sitter vid mitt skrivbord, djupt koncentrerad och försöker lära mig femtioelva förkortningar för proteiner och sjuttiotretton olika saker ATP är bra för. 
 
But let's stay positive, friends! Toodeloo! 

Idag iår och idag förra året

 
Denna kväll ligger ett tjockt täcke över oss. Jag känner mig nöjd efter en dag med full fokus på plugg, och lugnas av faktumet att jag kan checka av ytterligare två områden idag. Men dagens bästa är inte hur jag övervann virusvärldens tråkigheter eller lyckades förstå mig på kärnporernas switch-mekanismer ... Det bästa var när jag och min syster tog en kort promenad på eftermiddagskvisten och beundrade utsikten över havet från familjens nya hem. 

 
Det är inte helt fel alltså. Tänk vad fint det kommer vara här i sommartider! Det är vackert nu också, tycker jag. Inte särskilt vintrigt dock. Ska vi jämföra med vad jag hade för vyer idag för ett år sedan? 
 
 
 
Utsikten över Mont Blanc från stugan, när jag var och åkte skidor i Alperna med min franska värdfamilj. Magnifique. Jag har mailat med min värdmamma idag och utbytt nyheter om jul- och nyårstider och börjat smått planera inför min kommande resa dit... Om bara två veckor! Längtar som en tok! 

Även när det är svårt

 
Idag är det kämpigt. Jag sitter med det 8:e området av 17 som vi ska kunna inför tentan, vilken äger rum om 9 dagar. Om vi hade kastat om de två sista siffrorna så att jag var på det 8:e området av 9 på en tenta som äger rum om 17 dagar så hade jag varit nöjdare. Men vad ska man göra mer än att fortsätta trots att det går segt just nu?
 
Jag läser på om cellskelettet för tillfället och det känns som att om jag hör ordet "aktin" en gång till så kommer något i min närhet snart att gå sönder!!! Okej, andas. Puh, det är bara att försöka ta det lugnt. Peppa sig själv. Kom igen, jag klarar detta. Lite perspektiv: jag har faktiskt tagit de största områdena först, vilket gör att de som är kvar kommer att gå snabbare. Men jag får lägga på ett kol. Nu åker hårdhandskarna fram. Inga mer tidiga kvällar, inga mer långa pauser (förutom de som jag verkligen behöver för att inte bli galen) och inga fler ursäkter. Let's do this.
 
Ingen sa att läkarprogrammet skulle bli lätt, men många sa att det skulle vara värt det. 
 
 
Bara för att jag är osocial med allt och alla som inte heter "aktin" för tillfället, så behöver det inte betyda att jag inte kan vara söt samtidigt, hihi. Tack till min fina syster Veronika som flätade mitt hår! ♥ 
 
Wish me luck! (I'm going to need it.) 

Jag hoppas att du får en fantastisk dag

 
 
Vet du vad nyckeln till att ha en bra dag är? 
Du säger till dig själv: "Det här kommer att bli en bra dag." 
Men om du har lite svårt för det, så kan jag hjälpa dig lite på traven. 
Jag hoppas att du får en fantastisk dag idag. 
Jag hoppas att du ser allt positivt runt omkring och struntar i det negativa. 
Jag hoppas att du omringar dig själv med människor som bryr sig om dig. 
Jag hoppas att du låter de allra minsta av leenden göra dig glad. 
Jag hoppas att du inser att du är en himlans underbar person precis som du är. 
 
 
 
Jag vet inte varför, men jag är verkligen superglad idag! Kanske för att jag valde att åka tillbaka hem till mina föräldrar innan skolan börjar om 4 dagar och de blev så glada att se mig igen efter några dagars uppehåll då jag firade nyår i Göteborg. Kanske är det för att jag har kjol på mig och älskar att göra piruetter så att kjolen snurrar. Kanske är det för att jag har en blomma i håret. Kanske är det för att jag sa åt mig själv på morgonen att det här skulle bli en bra dag. 

Det nya året började med ett PANG

 
PANG, BOM! Två minuter innan det nya året stod jag på en altan i Lerum, med vinterjackan över min klänning i den småkyliga vinterkvällen och taggade tillsammans med ett gäng andra glada själar. Vi var inte långt från vattnet, och på andra sidan av de svarta vågorna såg vi det upplysta Lerum där raketerna redan var igång. Klockan blev 00.00 och vi ropade "Gott nytt år!!!" och någon skjöt upp ett par superfina fyrverkerier som bredde sig ut över himlen ovanför oss. Jag var glad, kvällen var galen och slutet av 2014 var riktigt nice! 
 
 
Nyårsafton firades på en trevlig fest tillsammans med ma belle Diana och en massa nytt folk. Först var vi i Göteborg och kollade på GP:s fyrverkerier (riktigt häftiga!) och sedan åkte vi ut till festen där vi åt gott, pratade, dansade och hade kul till fram på småtimmarna! 
 
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLIHOPA! ♥ 
Må ert 2015 bli lika magiskt som ljuset från fyrverkerierna! 
 
 
 
 
(Update)
Psst! 
 
 
Söndrig sko = galet bra nyår? 

RSS 2.0