Fransk glädje på internationell matmarknad

 
Underbart goda, aptitretande dofter smög sig upp i min och mitt sällskaps näsor den här eftermiddagen, när vi anlände vid the International Street Market, en omkringresande matmarknad som besöker vår stad just nu! Jag och min syster var där förra året för första gången, och jag blev stormförälskad - mest för att det fanns så mycket franska stånd! Crêperie, boulangerie/pâtisserie (bageri/konditori), bistro, fromagerie (ostaffär) etc... 
 
 
 
Trots att det bara är en vecka kvar till min stundande Paris-resa kunde jag inte låta bli att handla en del franska godheter! Att värma upp smaklökarna är inte fel, hihi. En smarrig klassiker i form av en nutella crêpe smakade ljuvligt - precis som de jag mindes från Paris! När jag stod och väntade på att den skulle bli klar var jag riktigt sugen på att testa på mina franskakunskaper för att se om de fortfarande var dugliga. Ett citat ekade i öronen: 
 
"Du ångrar bara sakerna du inte gjorde." 
 
Så jag tog mod till mig och frågade försäljaren på franska om han var fransos. Han höjde ena ögonbrynet åt mig och sa att han inte pratade franska (på engelska), som om det var en självklarhet. I det ögonblicket hade jag kunnat känna mig lite dum med tanke på hans stöddiga reaktion, men istället valde jag att inte göra det. Jag provade något, och det gick inte helt som jag ville - oh well, det var väl inte så farligt? (Jag har lyssnat på Mia Törnbloms (ljud-)bok Självkänsla på sistone, och inspirerats stort! Detta var ett bra steg i min ständiga påbyggning av min självkänsla - bästa självförsvaret i vardagen!) 
 
Istället provade jag på min lycka i nästa stånd (ostståndet, efter att ha hört några franska toner där) och möttes av en trevlig kille som rekommenderade den bästa brieosten till mig på klingande, ståtlig franska! Jag var alldeles knäsvag när jag gick därifrån - eftersom jag var så lycklig över att ha pratat franska igen! 
 
 
 
Det blev bara ännu trevligare när jag hälsades av ovanstående charmiga boulanger (bagare), med ett "Bonjour mademoiselle". Han såg lite lätt förvånad ut - men desto mer förtjust - när jag svarade på franska tillbaka. Jag beställde min tarte aux pommes och frågade skämtsamt om han tyckte om det svenska sommarvädret (regn och 15 grader) och utbytte en kort men trevlig konversation innan jag gick därifrån. 
 
En stund senare var jag dock tillbaka när en vän skulle handla av honom, och då tog jag upp mobilen och började fota de delikata pâtisserierna. Han varnade mig (på franska) att foton kostade 30 kr styck, vilket fick mig att skratta. Då frågade jag om jag fick ta en bild på honom, vilket han godkände och smilade upp sig snyggt på bilden ovan! Ett sådant härligt möte! (Et j'adore vraiment parler français, je n'exagère pas!) 
 
 
Voilà, en glad Viktoria efter att ha handlat en crêpe, en brieost och en tarte aux pommes! (Förresten, måste bara ta en liten anti-jante-stund och glädja mig över hur enormt snyggt mitt hår har varit idag, helt naturligt! Nytvättat och fräscht, långt och vågigt...!) 
 
 
Väl hemma avnjöt jag min tarte aux pommes tillsammans med en kopp te, och njöt av varenda liten tugga! Längtar som in i bänken till lördag om en vecka då jag ska åka tillbaka till Paris en vecka och hälsa på min värdfamilj! ♥ 

Rain, you are not the boss of me

 
Dagens motivation, som höll mig längtandes under alla 7,5 jobbtimmar, var att på eftermiddagen när jag kom hem skulle jag ÄNTLIGEN få bege mig ut på en frisk joggingtur. Jag var peppad till max, speciellt varje gång jag hörde en hurtig låt med bra beat på radion. Förra veckans lyckade turer kom mig till minnes, och jag återupplevde dynamitkänslan i kroppen. Jag bubblade nästan över av förväntan. 
 
Men gissa tre gånger vad som händer? R-E-G-N. Himlen öppnade sig precis när jag kom hem. Buttert satte jag istället igång att laga himlans goda matlådor till resten av jobbveckan (ugnsbakad lax, ugnsbakade rotfrukter och grönsaker, rostade frön och vit laxsås) medan jag väntade på att skyfallet skulle upphöra.
 
Över en timme senare spejade jag ut genom fönstret och beslutade mig för att nu hade jag fått nog! Vädret bestämmer minsann inte över mig! Om jag vill springa, då ska jag springa! Varmt klädd och med en keps för att skydda ansiktet mot irriterande droppar gick det faktiskt strålande! Tillfredsställelsen över att slutligen göra det som jag längtat efter hela dagen var stor. Jag kände mig fruktansvärt duktig och mäktig, och extremt fri - som ett barn som inte känner regnets kyla, utan bara njuter av att hoppa i vattenpölar. 
 
(Fast som någorlunda konsekvenstänkande vuxen så njöt jag av att hoppa över vattenpölarna istället, hihi).  

Min inre drama queen av förundran

 
Jag skulle vilja påstå att jag inte är en drama queen. Oftast är det sant, men jag måste erkänna att ibland finns det anledning att säga emot. Jag tänker främst på när jag är på riktigt gott humör. Och då menar jag inte bara vanligt glad, utan när jag besitter ett superpeppat, ultrataggat jag-älskar-ALLT-humör. Då är ingenting bara småfint, någorlunda trevligt eller bra - utan det är enormt vackert, fantastiskt härligt eller megaunderbart! De som känner mig vet precis hur obotligt positiv jag kan bli ibland när min personliga inre drama queen tar över. 

Det var precis denna entusiastiska attityd som slukade mig hel under gårdagskvällen då jag var ute på promenad i den ljuvliga sommarkvällen. Med en tunn jacka om mig och klassisk musik i öronen stornjöt jag av den magiskt fagra omgivningen, som bara blev mer och mer storslagen ju mer solen närmade sig havet. Stundtals blev jag alldeles stum av förundran över hur allt kunde vara så överväldigande vackert...
(Du förstår vad jag menar med inre drama queen?) 
 
Jag började först upptäcka hur mysig sommarkvällen var när jag såg några solstrålar strila genom trädgrenarna och föll över kyrkogården. 
 

Nyfiken på ljuset tog jag mig fram till havets gräns. 

Nästan hypnotiskt fångade solen min uppmärksamhet, och det blev en nödvändighet att fotografera den ur så många vinklar som möjligt för att åtminstone försöka föreviga dess skönhet. 
 
Det var helt enkelt en förtrollande kväll. 
 
 
Vindarna var lugna, men friska och inte alls nedkylande starka. Vågorna vaggade i takt med de fina klassiska tonerna i hörlurarna (allt från min nyupptäckta favorit, tonsättaren Robert Schumann, till gamla ögonstenar som The Nutcracker av Tchaikovsky), och allt gav mig sådan tillfredsställelse och ett enormt lugn.
 
Jag slog mig ner en stund på en trappa vid stranden och insöp den vackra synen och reflekterade över alla färgtoner som mina ögon beskådade, men som tyvärr inte fångades lika bra på bild. Det gula, men rödkantade ljuset från solen, som över gick i en rosa himmel, vilken långsamt övergick till det klassiska blåa... Sedan havet! Åh! Det förut klarblåa havet färgades nu en vacker nyans av LILA med hjälp av solens röda ljus. Jag smällde nästan av när jag såg det. Det var helt overkligt - och så fantastiskt underbart.
 
En mening upprepades i mina tankar gång på gång: "Jag älskar att leva!!!" 

Skratt med en främling

 
Idag upplevde jag något underbart. Det var vardagsmagi - en silverkant på den vanligtvis ganska oöverraskande vardagen. Jag var i full färd med att briljera med mina postutdelarkunskaper i ett bostadsområde, när en man iförd turkos jacka kom joggandes förbi. De flesta dagar är jag på ganska gott humör och brukar då höja handen till en liten hälsning till alla som har mig som postis, ackompanjerat med ett artigt leende (stängd mun). Det gjorde jag även denna dag, och mannen hejade hövligt tillbaka och fortsatte förbi. 
 
Jag körde på som vanligt, och passerade honom, för att lite längre fram stanna vid ytterligare ett lådställ. Han joggade förbi mig medan jag gjorde mig av med mer post, och jag körde förbi honom igen. Jag svängde in på en grusväg, körde ut igen, passerade honom på nytt - och så fortsatte det. Det var lätt att känna igen honom i hans turkosa färg och jag var inte direkt diskret i min klargula postbil...
 
 
Det började bli en underhållande lek att hålla utkik efter honom på den stora vägen varje gång jag kom ut från en liten grusvägsavstickare, för att se om han var kvar på min rutt. Utan tvekan måste han också ha observerat hur jag nästan stalker-aktigt förföljde honom. När jag passerade honom för femte eller sjätte gången skulle jag precis svänga in framför honom, men stannade och släppte fram honom först. Jag hade rutan nedvevad och vi var bara en kort bit från varandra. När vi fick ögonkontakt hände det något... Vi började gapskratta.
 
Vi sa inget till varandra, vi bara skrattade båda två. Jag kände hur hela kroppen bubblade - det kändes som att någon hade doppat hela mitt bröst i en glittrande trolldryck kallad "lycka". Här var vi, två främlingar, som befann oss i en lustig, ovanlig situation och bara delade en enkel stund av otvungen, spontan vardagsglädje. Jag önskar att jag kunde spara känslan på burk och använda på riktigt dåliga dagar, för den var helt fantastisk. Lite som när man viker sig dubbel av skratt, helt okontrollerbart, med en nära vän. Det var den bästa stunden på hela dagen. 
 
(Sedan körde jag förbi honom ytterligare tre gånger, varav en gång sträckte jag ut handen genom rutan och gjorde tummen upp, och fick en lika glad tumme tillbaka.) 
 
Så håll utkik på vägarna! Om du blir förföljd av en gul postbil är det möjligt att det är jag som sitter bakom ratten, hihi! 

Somrig jordgubbsgröt och inspirationskällor

Mmm... Sommardagar. Det är underbart att jag känner att jag kan slappna av på helgen trots jobb under vardagarna. Jag lever verkligen sommarliv nu, med framför allt mycket läsning - jag grottar ner mig i allt från romaner till inredningstidningar. Lite smånöjen måste man ju också ägna sig åt, som bio med lillasyster (Magic Mike XXL), släktkalas och shoppingdagar. Idag lyxade jag till det med en tjusig grötfrukost också! Den bestod av en jordgubbsbädd i botten, sedan havregrynsgröt toppat med en klick vaniljkräm och pumpakärnor samt fler jordgubbar! Mums! 
 
 
 
En stor inspirationskälla har jag och min syster funnit i vår moster Karolina! Hon älskar inredning, te och kreativ matlagning precis lika mycket som vi gör, vilket vi diskuterar mycket och engagerat! Vi har också ofta turen att få njuta av frukten av hennes många loppisfynd - allt från speglar och stolar till grytor och köksredskap.
 
Nu har jag lånat en underbar bok från henne som min andra, för mig nyupptäckta, inspiratör har skrivit: nämligen Ernst Kirchsteiger! Jag vet, jag är ungefär fem år efter alla andra, men jag älskar hans positivitet, kreativitet och drömmande sinne! Nu njuter jag av hans bok med fina citat som det jag tagit kort på här ovan. Ännu ett mysigt sommarnöje. 
 
Hoppas du har en avslappnande, underhållande och alldeles underbar sommar! 

Det har varit en intressant dag i min hjärna idag

 
 
Visst är abstrakthet spännande? På tal om ingenting. Jag tycker att det är så fascinerande att både veta och inte veta något samtidigt. Som en tavla jag såg häromdagen. Den gick i flera ihopsmältande färger, men med tydliga streck här och var. På rak arm kunde jag inte säga vad den föreställde, men när jag hade tittat på den lite såg jag en solnedgång... eller något annat. Samtidigt skulle andra betraktande ögon möjligtvis ha sett något helt annat. Abstrakthet. Inte något solklart. Det är ett riktigt intressant fenomen. Precis på samma sätt är det med tankar. Vad är en tanke? Jag vet att jag tänker en tanke (om jag tänker på den), men jag skulle aldrig kunna beskriva vad det fysiskt är för något. 
 
Precis sådär har mitt huvud låtit idag. Alldeles nyfiket, fundersamt, reflekterande... Jag spenderade en stor del av mina fyra komma fem timmar i postbilen med att bara låta mina tankar göra precis vad de ville - och det var så befriande. Under två timmar lyssnade jag till klassisk musik på radion, som underhöll mig i bakgrunden, medan mina händer automatiskt lade rätt post i rätt brevlåda (jag kan adresserna så bra utantill att det inte längre kräver majoriteten av min uppmärksamhet) och lät mitt huvud hitta på vadhelst det ville informera mig om. 
 
 
Jag tänkte på hur mitt liv ser ut just nu. Sådant som jag gillar för tillfället, sådant jag saknar, sådant jag vill förändra, sådant som gör mig lycklig.
 
  • Jag tänkte på hur mycket jag uppskattar mitt fina sommarjobb som för det mesta är roligt - mest tack vare att jag får jobba sida vid sida med min underbara syster, som skänker mig så mycket glädje och kärlek i vardagen.
  • Jag tänkte på att jag saknar mitt rum i Göteborg; ett alldeles eget ställe dit jag kan dra mig tillbaka och njuta av komplett tystnad.
  • Jag tänkte på att jag har enormt svårt att lägga mig i tid på vardagarna, trots att jag börjar jobbet tidigt på morgonen, och insåg att det förmodligen beror på att när alla andra har gått och lagt sig så får jag äntligen njuta av den där tystnaden och ensamheten som jag är van vid under min vardag i Göteborg.
  • Jag tänkte på hur jag är annorlunda från förr, och vilka delar av mig själv som jag skulle vilja få tillbaka respektive lämna bakom mig. Under trean i gymnasiet jobbade jag hårt på min självkänsla genom mental träning som stresshantering och att stå framför spegeln varje kväll och säga positiva saker om mig själv. Jag blomstrade verkligen. Så idag funderade jag på om det var möjligt för mig att försöka återfinna denna sida av mig själv, och hur jag i så fall skulle göra detta och vad jag skulle behöva uppoffra för att klara det (min lathet)
  • Jag tänkte på storslagna saker jag vill göra i livet, som jag ikväll lägger till på min bucketlist. (Gå på balett, se 14 juli-fyrverkerierna vid Eiffeltornet). 
  • Jag tänkte på hur underbart det är att ha tid på sommaren att göra saker som jag gillar. Gräva ner mig i en bra bok (eller tolv stycken), sitta på balkongen med en kopp te och blicka ut över havet, strosa omkring i affärer bara för att det är trevligt (inte bara direkt gå till en klädaffär för att köpa strumpbyxor och sedan åka hem för att plugga), ligga och sola i timmar... 
 
Idag stannade jag vid vägkanten, plockade en prästkrage och satte bakom örat - för att det gjorde mig lycklig.
 
 
På kvällen när jag tog ett avslappnande bad lyssnade jag på ett avsnitt av La Tête Au Carré, en fransk vetenskapspodcast, där de berättade att det verkar som att hjärnan arbetar MER på semestern när vi slappnar av under ledigheten, i jämförelse med när vi jobbar/pluggar intensivt. I vanliga fall skulle jag ha protesterat (i plugget gör jag ju inget annat än att tänka, tänka, tänka!) - men med tanke på hur många idéer, funderingar, planer, reflektioner och minnen som har hållit mina nervceller hårt arbetande idag trots att jag till synes var avslappnad - så förstår jag kanske vad de menar. Det har varit en mycket intressant dag i min hjärna idag.

Postis 2.0

 
Du ser alldeles rätt - det är Viktoria Postis som är tillbaka! För andra året i rad sommarjobbar jag som brevbärare och har nu gjort årets första vecka av totalt fem stycken. Jag grämde mig lite för att börja förra helgen - mest för att jag vant mig vid oerhörd lathet - men under de senaste dagarna har jag insett på nytt att det ändå är trevligt att vara brevis! Jag älskar ju att få och skriva brev, och jag älskar ordning - så att sortera post är inte alls en pjåkig sysselsättning. Dessutom är det alltid välkommet med lite extra småslantar i fickan, som sommarjobb innebär!
 
 
Efter tre timmars sortering på morgonen beger jag mig iväg för fem timmars omkringglidande i min postbil, självklart iförd ett par snygga brillor...
 
... som alla mina ko-mpisar får se! Haha, utkörningen av post är inte en så sällskaplig del av dagen, men som tur är gillar jag att dra mig tillbaka och vara ensam ibland. Radion håller mig sällskap, och är som tio olika vänner jag kan byta hejvilt mellan: allt från en intressant stund konversation med Sommar i P1, till att bara umgås utan att prata med Klassisk förmiddag i P2, till party och liv med dunka-dunka på alla musikkanaler!
 
 
Men nu har helgen äntligen kommit och denna lördag spenderade jag tillsammans med min läkarstudentskompis Joel som svängde förbi mig på vägen hem till sina föräldrar från Göteborg! Vi hade en urmysig dag med matlagning, sol och bad vid stranden (han bokstavligen drog mig i vattnet, hrmhrm badkruka, hosthost) och sedan vandrade vi runt lite i min hemstad!
 
Vi besökte ett drömskt café i en underbar trädgård...
 
Där avnjöt vi en fikastund innan vi vandrade lite mer och slutligen sa tack och hej, leverpastej, vi ses om en månad när verkligheten börjar igen! Det var en himlans härlig dag, med mycket prat och skratt och vänskap!

Hög mysfaktor på Malmö

 
Mysiga Malmö bjöd mig och Malin på en strålande fin dag under min minisemester förrförra veckan! Jag log åt de mest triviala saker - som att lyssna till ljudet av skånska när nästa hållplats utropades på bussen, att lägga märke till att bussarna var gröna och gula istället för de vanliga blåa här på Västkusten, och helt enkelt att titta på omgivningen omkring mig - en av mina absoluta favoritsysslor. Kolla in vad Malmö hade att bjuda på! 
 
 
Min skåning Malin var en förträfflig guide som visade mig alla Malmös sevärdheter, vilka tillfredställde den hungrande turisten inom mig. Vi började med ett besök i Västra Hamnen där vi å ena sidan hade Turning Torso på avstånd... 
 
... och åt andra hållet fanns det vackra, vilda havet fullt av vågor och vind. 
 
Jag körde lite Titanic ute på en udde, hihi. 
 
Vi vandrade längs med vattnet och såg långt, både bort till Köpenhamn på stort avstånd, och Öresundsbron lite närmare. Är det inte en häftig syn?
 
 
(Förresten, den här bilden ovan genomgick en magsk transformering i Photoshop. I verkligheten var omgivningen enormt fin, men på bilden i kameran blev havet och himlen mest grådaskiga. Slutligen i Photoshop fixade och trixade jag med ljus och färg till detta slutresultat som jag tyckte blev riktigt bra och speglade verkligheten tusen gånger bättre!) 
 
Mitt enda önskemål var att se Turning Torso - allt annat storslaget jag såg var bara bonus! (Och med tanke på hur många bonusar jag fick kändes det som att jag hade dragit en riktig vinstlott). 
 
Exempelvis blev jag förtjust i alla snirkliga byggnader och mysiga torg. 
 
På Stortorget stod "Tjocke-Karl" - statyn av den svenske kungen som sattes dit för att markera att Skåne var svenskt (vilket avskyddes av skåningarna). Malin berättade massor av sådana här historier och intressanta fakta under min visit, vilket förgyllde upplevelsen - det blev lite som att själv få kliva in i berättelserna om staden! 
 

Nu har jag verkligen förstått vilka otroliga cykelstäder både Malmö och Lund är! Det var cyklar överallt och Malin lärde mig att se upp på gångvägar där cyklister korsade i världens hast. Om jag hade bott i Malmö skulle jag ha kunnat njuta av att susa fram med vinden i håret! (Vilket är lite svårt att göra i Göteborg där svetten klibbar i alla ändlösa upp- och nedförsbackar). 

 
Voilà, Malin och jag, precis innan vi gick in på teaffären som syns till höger i bild, där jag inte kunde låta bli att köpa en Malmöblandning som luktade himmelskt (dagen efter jag hade köpt Lundablandningen, hihi - jag älskar te). 
 
Vi avnjöt varsin falafelrulle (typisk för Malmö - UPDATE: jag skrev kebab först, men det stämmer ju inte alls!) på några trappor bredvid vattnet. Mina vita byxor blev fläckiga, men falafelrullen var så god att jag förlät den. 
 
 
Kort och gott var det en härlig dag i Sveriges tredje största stad - och som lätt hamnar på min topp-5-lista över svenska städer med tanke på att stadens höga mysfaktor. Trevliga kullerstensgator överallt, ymnigt med cyklister som gav intrycket av en hälsosam och liten, lättåtkomlig stad, inbjudande caféer och butiker, ny arkitektur blandad med gammal... Malmö är en stad som jag gärna besöker igen! 

Fullkomligen överförtjust i Lund

 
Lyckan var gjord när jag idag äntligen fick se mina bilder från resan till Skåne och Blekinge! En lokal fotobutik lyckades rädda fotona från allt "Card Error"-krånglande med mitt minneskort, tack och lov (!!!). Det var en fröjd att gå genom alla minnen och välja ut mina favoritbilder för att redigera dem och kunna visa här, för dig. Vi börjar med den härliga dagen som jag och min vän Malin spenderade i Lund! 
 
 
Jag är mycket svag för pittoreska smågator, vilket gjorde att jag verkligen trivdes bra i Lund! 
 
 
Vi började dagen med att strosa genom staden, där Malin visade mig små guldklimpar som bara en äkta invånare har koll på. Exempelvis en mysig, bohemisk inredningsaffär där vi fastnade för gulliga småskålar (som är så små att man aldrig vet vad de ska användas till, men ändå verkligen vill ha), den lockande saluhallen där vi letade upp våra favoriter bland franska ostar, och en underbar teaffär där jag köpte den lokala "Lundablandningen" (supergod!). 
 
 
 
Vi stötte på en trevlig marknad på torget, och påmindes om den senaste gången vi var på marknad tillsammans: när vi en vårdag förra året köpte baguetter, ost och frukt till en au pair-picknick i Jardin du Luxembourg i Paris! Precis som då pratade vi även nu franska, under den större delen av våra två dagar tillsammans! 
 
 
 
Vi var inne i den häftiga domkyrkan. Där berättade Malin historian om hur kyrkan hade byggts av en jätte som sedan ville riva den - men blev stoppad och förstenad... och fortfarande fanns att se på undervåningen! Där står han och försöker riva ner en pelare. Jätten var tyvärr nästan lika lång som mig och därmed nästan motsatsen till en jätte, men det var en häftig historia som inte kändes helt omöjlig när vi gick omkring i den fuktiga, kalla, fängelseliknande undervåningen! 
 
 
Det häftigaste var nog alla enormt vackra, gamla byggnader som tillhörde Lunds universitet. Titta bara på det här Hogwartsliknande tornet! 
 
Den stoltaste, finaste delen av universitetet var nog den här vita skönheten. Om jag hade vetat hur häftigt Lunds universitet var innan jag sökte in till läkarprogrammet hade det nog hamnat mycket högre upp på listan - blink, blink! 
 

Vi tog faktiskt en sväng om BMC, den medicinska fakulteten, för att se vad jag missade, haha.  


Det bästa, enligt mig, på hela universitetsområdet var absolut det enorma, häftiga biblioteket. Wow. Nästan varning för Disneyslott...! Tänk att sitta här utanför och luncha en solig dag! 

Det bästa på hela universitetsområdet enligt Malin var däremot ett café där de sålde kaffe för 5 kr! 
 
 
Även tog vi en sväng om den botaniska trädgården innan vi drog oss tillbaka hem för en härlig kväll med god middag och mysigt filmtittande. Sedan sov vi länge. Jag var helt slut eftersom jag bara hade fått 4 timmars sömn föregående natt (efter One Direction-konserten), och vi samlade krafter för att ta oss an Malmö kommande dag! Det blir nästa inlägg! 
 
Vad sägs? Är inte Lund en underbar stad?! Jag blev upp över öronen förtjust! 

13 saker jag saknar med Paris

 
Snart kan jag inte längre tala om "förra året när jag bodde i Paris". För imorgon har ett år passerat sedan jag lämnade staden och det livet, men alla mina minnen och erfarenheter lever kvar hos mig. Den första tiden gjorde det ont att tänka på dessa, och på vad jag inte längre hade, men med tiden har jag byggt upp ett nytt liv som jag nu älskar lika mycket som det jag hade i Paris, vilket gör att jag kan tänka tillbaka på mitt fantastiska au pair-år i min favoritstad med glädje.
 
Luta dig tillbaka så ska jag ta dig med på en liten promenad längs Paris-memory lane, och visa några av mina favoritfotografier från året, samt benämna 13 saker som jag saknar med staden. Profitez-en bien, mes amis! (Enjoy!)

 
1. Att varje gata fick mig att fundera på vad just den har platsen hade för historia. 
 
 
2. Kvarteren, som jag kunde innan och utantill, där jag bodde och jobbade, och kände att jag hade en plats i. 


3. Att ha Eiffeltornet bara 20 minuters promenad bort. 


4. Att uppleva storstadens tjusningar - som att beundra dyra, lyxiga affärer (utifrån). 
 
 
5. Att prata, tänka, läsa, höra och leva det franska språket.
 
 
6. Den fantastiska arkitekturen, som till och med på min 365:e dag i landet kunde få mig att tappa andan.
 
 
7. De varma, vackra sommardagarna då allt var ljust och grönskande - och när Paris var lite mer folktomt än vanligt.
 
 
8. Känslan av att befinna mig i en gammal stad där enormt mycket har hänt. Så mycket att det kändes som att ingenting var omöjligt. 
 
 

9. Den speciella stämningen som fanns på restauranger och pirret i magen varje gång jag skulle beställa något på franska.
 
 
10. Att gå någonstans och plötsligt upptäcka det där magiska tornet på avstånd, eller något annat vackert. 
 
 
11. När jag började se skillnad på turister och lokalinvånare (och räkna mig själv som det sistnämnda). 
 
 
12. Att gå över Seinens alla broar... 
 
 
13. ...speciellt den här. (Som nu endast är så här vacker i mitt minne och på mina bilder). Pont des Arts ♥ 
 
Bisous på er, mes amis! 
 

RSS 2.0