Min inre drama queen av förundran

 
Jag skulle vilja påstå att jag inte är en drama queen. Oftast är det sant, men jag måste erkänna att ibland finns det anledning att säga emot. Jag tänker främst på när jag är på riktigt gott humör. Och då menar jag inte bara vanligt glad, utan när jag besitter ett superpeppat, ultrataggat jag-älskar-ALLT-humör. Då är ingenting bara småfint, någorlunda trevligt eller bra - utan det är enormt vackert, fantastiskt härligt eller megaunderbart! De som känner mig vet precis hur obotligt positiv jag kan bli ibland när min personliga inre drama queen tar över. 

Det var precis denna entusiastiska attityd som slukade mig hel under gårdagskvällen då jag var ute på promenad i den ljuvliga sommarkvällen. Med en tunn jacka om mig och klassisk musik i öronen stornjöt jag av den magiskt fagra omgivningen, som bara blev mer och mer storslagen ju mer solen närmade sig havet. Stundtals blev jag alldeles stum av förundran över hur allt kunde vara så överväldigande vackert...
(Du förstår vad jag menar med inre drama queen?) 
 
Jag började först upptäcka hur mysig sommarkvällen var när jag såg några solstrålar strila genom trädgrenarna och föll över kyrkogården. 
 

Nyfiken på ljuset tog jag mig fram till havets gräns. 

Nästan hypnotiskt fångade solen min uppmärksamhet, och det blev en nödvändighet att fotografera den ur så många vinklar som möjligt för att åtminstone försöka föreviga dess skönhet. 
 
Det var helt enkelt en förtrollande kväll. 
 
 
Vindarna var lugna, men friska och inte alls nedkylande starka. Vågorna vaggade i takt med de fina klassiska tonerna i hörlurarna (allt från min nyupptäckta favorit, tonsättaren Robert Schumann, till gamla ögonstenar som The Nutcracker av Tchaikovsky), och allt gav mig sådan tillfredsställelse och ett enormt lugn.
 
Jag slog mig ner en stund på en trappa vid stranden och insöp den vackra synen och reflekterade över alla färgtoner som mina ögon beskådade, men som tyvärr inte fångades lika bra på bild. Det gula, men rödkantade ljuset från solen, som över gick i en rosa himmel, vilken långsamt övergick till det klassiska blåa... Sedan havet! Åh! Det förut klarblåa havet färgades nu en vacker nyans av LILA med hjälp av solens röda ljus. Jag smällde nästan av när jag såg det. Det var helt overkligt - och så fantastiskt underbart.
 
En mening upprepades i mina tankar gång på gång: "Jag älskar att leva!!!" 

Comments

Louise

Den femte bilden är helt underbar, snyggt fångat :)

2015-07-26 @ 12:17:04
URL: http://vitmossa.blogg.se

Sanna Eriksson

Härliga bilder! :D

2015-07-26 @ 13:31:48
URL: http://dreamspo.blogg.se/

Cornelia

Vacker solnedgång!

2015-07-26 @ 17:21:35
URL: http://corneliae.blogg.se/


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0