Kvällen innan tentan

 
Det här är mer eller mindre allt jag har gjort i fyra dagar i sträck. Suttit vid mitt skrivbord och pluggat, och inte interagerat med en annan människa mer än i telefon. Eftermiddagen var hemsk med den klassiska på-gränsen-till-ett-hysteriskt-utbrott-dagen-innan-tenta-känslan. Nu har jag lugnat ner mig och ser fram emot morgondagen då jag får skriva omtentan (och förhoppningsvis ha cellbiologin överstökad sedan!) och vara LEDIG!
 
Åh, vad jag ska unna mig att göra onödiga, meningslösa saker resten av påskveckan! Och träffa roliga människor och göra kul saker! Det kommer bli awesome!!! 

Besök av påskkaninen!

 
Nämen titta vem som har varit här! Är det inte påskharens busiga lilla medhjälpare påskkaninen? Han har varit här med påskäggen lite i förväg. Jag tackar och bockar! 
 
 
Nej, jag skojade bara, ni känner väl igen min sambo Doudou? Nu när jag har hängt upp min fina Paris-tavla känner han sig nästan som hemma. Jag köpte honom nämligen i Paris - han är identisk med mitt franska värdbarn Adriens gossedjur! Även den kaninen hette Doudou - vilket betyder gossedjur på franska! (Jag vet, vi är båda så enormt kreativa!) 
 
Snart dags för påsk och ledighet, bara en dag och en tenta kvar! LÄNGTAR! 

Jag är inte rädd för att jinxa något

 
Under hela hösten/vintern var jag helt svartklädd på mina joggingturer, så jag tror att mitt undermedvetna försöker gottgöra det genom att jag nu för tiden automatiskt klär mig i så starka färger som möjligt när jag ska ut och motionera! Häromdagen var det tre lager rosa och idag neongul tröja! Jag får ganska mycket blickar på mig när jag har den sistnämnda - folk tror att det är en mänsklig reflex som springer förbi dem. Det är helt okej, den bjuder jag på! Tröjan är så varm och härlig att jag oftast inte kan låta bli att välja den! 
 
Idag har jag spenderat största delen av dagen till att studera-studera-studera till molekylär cellbiologi-tentan, plus att jag på eftermiddagen tog en välbehövlig, avstressande joggingtur. Det var skönt att tänka på annat en stund, fastän titt som tätt ploppade det upp random meningar i huvudet, till exempel "Vad var polycistroniskt mRNA nu igen?", som jag försökte skjuta åt sidan så fort som möjligt. Nu är det endast två dagar kvar innan jag gör cellbiologi-tentan för tredje gången gillt! 
 
Jag är inte rädd för att jinxa något, (plus att jag är så busig att jag bryter mot jantelagen ibland) så jag kan ärligt talat säga att det faktiskt känns bra inför tentan. Jag har ju pluggat till det här provet två gånger förut och därför känner jag nästan hela tiden igen det jag läser och förstår principerna. Sist gång snubblade jag på mållinjen, så nu efter att ha pluggat cellbiologi regelbundet under den senaste månaden så känns det som att det här kommer att vara min gång! På onsdag gäller det! 
 
Och om jag svarar fel på några frågor så kan jag ju alltid skylla på att det var 1 april så att jag bara skojade!
Universitetsprofessorer och föreläsare har väl humor ... eller?

Middag på Avenyn

 
Nu kan jag kryssa av ännu en sak från min Göteborgsbucketlist: äta middag på Avenyn! Igår kväll tog jag en paus i plugget för att gå på restaurang då Dianas pojkvän Viktor fyllde år! Jag och Diana representerande den kvinnliga andelen vid bordet, i övrigt var ett gäng av Viktors kompisar där också, och vi njöt av att äta riktigt god mat inne på restaurangen medan regnet öste ner utanför. Det var en häftig upplevelse att gå på en sådan fin restaurang eftersom jag inte har så mycket sådana erfarenheter. De flesta av mina få restaurangbesök jag gjort var i Paris. Jag gillade verkligen stämningen (och maten var ju urgod!). 
 
 
Lustigt nog blev min första middag på Avenyn på restaurang Ett, hihi. 

Smärtlaboration - don't try this at home!

 
 
Idag har vi varit busiga små läkarstudenter! Den här fredagseftermiddagen bjöd på vår hittills roligaste laboration kallad smärtlabben! Den gick ut på att vi skulle inducera smärtupplevelser på oss själva på olika sätt (och diskutera mekanismer bakom), vilket var jättekul - but don't try this at home! Jag har väldigt låg smärtgräns och ojar mig för minsta lilla, så jag var riktigt nervös över hur detta skulle gå... Men allt var frivilligt som tur var, och man kunde hålla det på en så låg nivå som man ville. Julia var så gullig och sa till mig: "Viktoria, varje gång jag ser dig så ser du så oroad ut!", haha! 
 
Jag var ganska tuff ändå, hehe, och det visade sig att man blev modigare och modigare allt eftersom man märkte att det inte var så farligt med lite pirrande upplevelser här och där. Jag och Therese skickade ström i armarna så att det ryckte i fingrarna och gav armarna blodbrist så att fingrarna blev vita (det finns en gullig video på Therese på min instagram när hon har ont och skrattar samtidigt!). Det coolaste av allt var när jag satte foten i 60°C varmt vatten! Det gjorde SÅ ONT, men varade bara i någon millisekund. Det var också spännande att jag kände TVÅ smärtupplevelser: 
  • En stark smärta när signalerna gick fram första gången endast till ryggmärgen, som sa åt mig att snabbt dra ur foten så fort det bara gick (som när man bränner sig på en platta). 
  • En andra, mer långvarig, smärta skedde nästan samtidigt som den första, men inte riktigt, när jag precis hade dragit ut foten. Där gick signalerna hela vägen upp till hjärnan och gav mig mer av en "emotionell smärta" vilken är till för att lära mig att inte stoppa ner foten i 60°C varmt vatten igen. Signalerna lyckades rätt så bra med det! 
Det är så mycket roligare att experimentera med kroppen än att t.ex. odla bakterier som vi gjorde förra terminen! Nu har jag lärt mig att det inte är så farligt med lite smärta. 
 
 
 
Dessutom använde vi en TENS-stimulator som i princip gör muskelarbete åt en. Det var häftigt när jag fick en ofrivillig tumrörelse (bilden ovan)! När jag tittade på tummen med ögat så trodde hjärnan att den skickade signaler till tummen att lyfta på sig, så då "stängde jag av" denna rörelse genom att slappna av i tummen - men ändå fortsatte tummen att hoppa! Då blev min hjärna superförvirrad och försökte fortsätta att stänga av rörelsen igen, som den inte förstod att den skickade signaler om. Vilket den inte heller gjorde. Jag vet, det är förvirrande, men hjärnan är väldigt förvirrande i allmänhet. Fast så cool egentligen!  
 
Det var dagens lektion i sensorik/motorik, haha! Ha en härlig helg! 

Våfflor och doftexperiment

 
Det visar sig att man kan äta våfflor dagen EFTER våffeldagen också! Denna härliga matdag kommer bara en gång per år så jag och mina kompisar ville inte missa den, men som tur var gick det att skjuta på den en dag utan att något större hände. Det doftade underbart gott i hela huset när vi var ett helt gäng som satte igång med våffelbak. Passande nog hade vi läkarstudenter varit på föreläsning om lukt och smak under dagen, så därför kunde vi inte låta bli att komma med kommentarer och skämt relaterade till vad vi upplevde vid denna goda odör.
 
Själv gjorde jag ett experiment på hur länge jag kunde dofta på min ångande kopp te innan den slutade lukta. Sedan luktade jag på kaffe (bittraste, hemskaste doften som finns enligt mig - vilket världen inte råkar håller med om) och slutligen luktade jag på teet igen för att se om smaken hade kommit tillbaka. Det är nämligen så att vi kan vänja oss vid lukter både snabbt på några sekunder (perifer adaptation, som nyss sagda exempel) och långvarigt under timmar/dagar (central adaptation, som att vänja sig vid "hemma-doften").
 
Tedoften försvann ganska mycket, men inte helt, under de 30 sekunder jag hade tålamod att luktade på den. Mitt ovetenskapliga experiment var alltså halvlyckat, men det var i alla fall underhållande att observera min kroppsliga reaktion när jag sedan doftade på kaffet och var tvungen att rycka bort och hosta för att jag tyckte kaffedoften var så obehaglig. Jag kommer aldrig bli tillräckligt "vuxen" för att tycka kaffe är gott och det trivs jag bra med!

Paniken när tentaresultatet kommer

 
 
Det blir alltid en sorts explosiv, panikartad situation när man till exempel helt lugnt sitter och pratar med sin klasskompis över lunchbordet och hör mobilen vibrera till, kikar lite tankspritt över den medan man upprätthåller konversationen och sedan läser de där små orden ... All tanke på tidigare diskussion eller stämning försvinner då plötsligt ut i rymden och man utropar: "TENTARESULTATET HAR KOMMIT!!!".
 
Händer flyger på mobiler, hjärtan börjar klappa, fingrar börjar skaka. Man blir stressad och nästan lite rädd för att se sin dom. I vilket fall var det så för mig i förrgår när tentaresultatet för histologi kom ut. Det hade inte känts speciellt bra när jag gått ut från tentan, eftersom jag hade ramlat ner i precis den fallgrop som jag hade blivit varnad för på den här kursen: att man tittade för mycket på preparaten och glömde att lägga ner tid på att plugga teori. (Så onödigt nog gör jag också ett försök till att uppmana andra att INTE glömma teorin!) 
 
Därför var jag extra nervös eftersom jag anade att jag skulle ligga precis på gränsen. Som tur är var det på rätt sida av gränsen!!! Åh, en sådan lättnad och lycka! Mitt sympatiska nervsystem gick på högvarv när jag skrollade ner i resultatlistan, hittade mitt kom-ihåg-nummer och drog hårt efter andan samtidigt som jag lade handen för munnen när jag såg att det stod ett "G" på min rad och utbrast: "JAG BLEV GODKÄND!"

Mysplugg

 
Spenderar en liten chillad stund på ett av universitetets caféer med några kompisar. Vi har det mysigt och pluggar på ett väldigt ostressat, skönt sätt. Vi sitter koncentrerade en stund, sedan pratar lite, skämtar lite, och återgår igen till fokuset. Sådan skön skillnad från stressigt tentaplugg!
 
 
Pluggmys med Olivia och Therese (samt Anniina och Joel)! 

Bli smart av att vara glad

 
Att le är så underbart. Både att se andra le och att le själv. När vi skrattar får vi mer serotonin i hjärnan som deltar i processer och gör att "det går lite snabbare till". I ett superintressant videoklipp berättar Henrik Fexeus (expert i mänskligt beteende) om att om vi har ett positivt mentalt tillstånd så lär vi oss snabbare, blir mer kreativa och bättre på problemlösning, och att vi rent mängdmässigt tänker fler tankar. 
 
Krasst kan man säga att vi blir smartare av att vara glada. Så häftigt! Man letar ju alltid efter sätt att bli smartare, så jag gjorde ett litet experiment för att se om tipset i videoklippet fungerade på just mig - och det har det faktiskt gjort flera gånger! Nu, om jag har lite svårt att koncentrera mig, så brukar jag använda mig av tipset: att kolla på ett youtubeklipp med skrattande bebisar för att öka serotoninnivåerna i hjärnan, haha!
 
Så le och var glad och ha en ljuvlig dag! 

Kommentarer som fick tårarna att rinna

 
 
Jag tänker vara jättemänsklig nu och berätta om när jag grät igår. Vad är det som händer där inne i kroppen som gör att tårarna lockas fram? Jag skulle så gärna vilja veta vad en stark känsla egentligen är, rent fysiologiskt. Jag googlade nyss, men fick bara väldigt abstrakta svar. En känsla i sig måste vara väldigt abstrakt - det är inget man kan se eller ta på, inget man kan definiera precist. Däremot är det något som utan tvekan finns, och ofta när det finns, så finns det SÅ HÄR MYCKET!!!!!!! 
 
Det var ett sådant där rödflammigt, huvudvärksframkallande gråt. Bakgrunden är att jag på kvällskanten tittade på de två senaste avsnitten av Grey's Anatomy, och som vanligt i baktankarna beundrade jag alla läkare som kunde en massa krånglig information, drog slutsatser och gjorde allmänt häftiga saker. Det är fortfarande lite coolt när jag känner igen småord som "cerebrospinalvätska", som jag inte kunde för ett år sedan, men det var inget jag funderade vidare över just igår. 
 
Nöjd, glad och lite emotionellt rörd efter sista avsnittet bytte jag internetflik och gick in på min blogg. Där såg jag två nya kommentarer som var alldeles stormfina och jag log stort när jag läste dem. På nytt läste jag dem igen och vissa fraser stannade kvar lite extra, värmde till: "Vilken underbar människa du verkar vara!", "Det finns så mycket glädje i det här inlägget", "Du kommer gå långt i livet, inte bara karriärsmässigt, utan överlag"... De gjorde mig så enormt glad och fick mig att gå tillbaka i kommentarsarkivet där ännu fler ord gnistrade: "Du sprider solsken med din blogg!", "Empatisk, positiv och rakt av godhjärtad du är", "Jag tror du kommer bli en underbar läkare"... Det blev nog en bekräftelsechock för mig. Här sitter jag vid mitt skrivbord i mitt vardagliga liv och ofta skriver på bloggen om saker jag tänker på och upplever och försöker ge tips om allt möjligt, bara försöker vara mig själv helt enkelt - och så får jag den här responsen. Alla dessa enormt fantastiska kommentarer som fina människor där ute har valt att lägga tid till att skriva till mig, för att göra mig glad. Jag blev så överväldigad av tacksamhet och tyckte att det var svårt att inse hur jag kan förtjäna allt detta. 
 
För att inte tala om hur det känns när jag får höra att människor tror att jag kommer bli en bra läkare. Jag betraktar fantastiska läkare, både de påhittade i Grey's Anatomy men speciellt de som jag träffar i verkligheten på praktik, och blir så galet imponerad av dem. Det är mitt livs mål att bli som dem. Sedan säger någon att de tror att JAG kommer bli en bra läkare. Någon säger att jag kommer att lyckas med ett av mina största mål i livet, och det känns förbluffande. Skulle jag kunna göra det? Skulle jag kunna bli som mina förebilder? Förhoppningarna kom smygandes och jag insåg att: "Ja, en dag kanske jag är som dem." När jag förstod att en av mina drömmar kanske är på väg att bli sann (en slitsam tenta i taget), då blev jag så enormt lycklig att jag svämmade över i tårar. För mig ligger lycka alltid närmare tårar än vad sorg gör. (Så om du någonsin ser mig gråta, anta inte det värsta - jag kan vara mitt uppe i ett lyckorus, haha. Känslor är som sagt svåra att definiera.)  
 
Självklart vill jag jättegärna utskicka ett enormt TACK SÅ MYCKET till alla er oerhört vänliga människor som hejar på mig i min nystartade resa mot att bli läkare. Tack för att ni peppar och inspirerar mig, så som jag hoppas att jag (i alla fall ibland) lyckas peppa och inspirera er till att följa era drömmar också! Vi alla är bäst, glöm inte det! ♥ 
 
 
 
 
Psst, dagens tips! För ett tag sedan googlade jag "gråta" för att se varför man får huvudvärk när man gråter, och jag vet inte hur väl detta stämmer, men en sida hade i alla fall skrivit att när man gråter blir kroppen av med vätska och att uttorkning ger huvudvärk. Så jag funderade på om jag kunde bli av med huvudvärken genom att helt enkelt att dricka vatten för att fylla på lagret igen. Det har fungerat två gånger för mig, så värt att prova om du har samma problem! 

Vem säger nej till pyjamasparty & frukostbuffé?

 
"Vem är taggad på Göteborg?!" frågar jag mina tre härliga kompisar från gymnasiet när jag tar den här bilden på en busshållsplats idag. Marianne (vänster) skulle jag säga är mest all in (i alla lägen), men hon bor ju här också, så hon vet hur grymt Göteborg är. De andra två goingarna Mirjam och Emelie var här på besök, men man ser man ju att de också har kul här! Vi fyra tjejer återförenades igår kväll för riktig girl-time med matlagning, skratt, snack, spel och pyjamasparty! 
 
 
Fredagskvällen spenderades hemma hos Marianne och vi startade med matlagning och bak. 
 
Jämfört med de andra är jag inte speciellt skicklig på varken matlagning eller bakning, så när jag hade hackat klart chokladen gjorde jag det enda vettiga jag kunde komma på - att kleta ner de andra med mina chokladiga fingrar!
(Plus lite mjöl också, man får inte vara snål)
 
Huvudrätten blev en delikat broccolipaj tillsammans med en fräsch grönsallad. MUMS! Det gjorde vi (minus jag) bra!
 
♥ Viktoria ♥ Emelie ♥ Marianne ♥ Mirjam ♥ 
 
Massor av fnissande, galenskaper, spel, hemlighetsberättande och efterrätt (chokladfondant, glass & hallonsås) gjorde detta till ett fenomenalt pyjamasparty! Än är vi absolut inte för gamla för sådant skoj, som höll ut till sent på natten, så klart, hihi. 
 
Väl uppvaknade idag morse begav vi oss ut i de klassiska göteborgska vindarna och började dagen med frukostbuffé! Yoghurt, müsli, ägg, grönsaker, skinka, ost, brieost, nybakt bröd och nybakade kanelbullar i mängder... Supersvensk och supersmarrig frukost! 
 
Mirjam et moi är taggade på att börja äta! 
 
C'était délicieux...!!! Vi alla åt så mycket av allt gott och alla fyra tog ännu en omgång och sedan var vi så mätta att vi insåg att vi förmodligen inte skulle behöva äta något mer idag. (Kanske bara imorgon till lunch eller så). 
 
Efteråt var det shopping som gällde! Först gick vi in i Leilas bakbutik (som var ypperligt gullig och som jag inte hade någon aning om existerade här förrän igår) och sedan var vi alla flitiga klädprovare när vi gick runt i olika butiker! Det var en superlyckad återförening som vi alla uppskattade mycket! Tack fina tjejer!!! ♥ 

Så håller jag uppe glöden att fortsätta plugga

 
God morgon du fina människa! Här sitter jag i morgonmyset och dricker en kopp rykande te. För någon timme sedan när jag låg i sängen och blundade, märkte jag genom ögonlocken att solen kikade in genom persiennerna - så idag vaknade jag bokstavligen med ett leende på läpparna. Något bättre tecken på en stundande bra dag är svårt att hitta! 
 
Dagens verklighet är att jag har självstudiedag idag och kommer att spendera i princip 90 % av dagen vid skrivbordet med att studera neurofysiologi (hur hjärnan fungerar på cellnivå) samt molekylär cellbiologi (2 veckor kvar till den omtentan!). Tur att positiviteten och kämparglöden inte har övergivit mig! 
 
 
 
Så hur håller jag uppe viljan och glöden att fortsätta? Efter två underkända tentor och massor av konstant pluggande skulle det inte vara underligt om jag hade lust att ge upp. Men om jag tänker tillbaka så har jag faktiskt blivit godkänd på två tentor också. Om man jämför tiden innan dessa fyra tentor så ser jag tydliga skillnader: 
 
  • Innan tentorna där jag blev UNDERKÄND pluggade jag inte mycket och hade ångest för det. Jag gjorde mer saker jag kände för i stunden och var nöjd just då, men det gick inte så bra i det långa loppet. 
  • Innan tentorna där jag blev GODKÄND pluggade jag så mycket jag orkade och kände mig stolt över det. Jag gjorde inte alls lika mycket saker som jag kände för i stunden, men det märkte jag inte så mycket efter ett tag när jag fått in vanan att inte kolla på fyra tv-serieavsnitt i rad (varje dag) utan kanske bara ett. På dessa tentor gick det slutligen bra. 
 
Egentligen är det alltså inte så svårt att välja om jag ska sätta mig och renskriva dagens anteckningar eller att surfa planlöst på nätet. Från min egen erfarenhet har jag märkt att jag över huvudtaget mår bättre psykiskt och får bättre resultat på tentorna om jag lägger ner tid och engagemang i plugget istället för att slappa och försöka ta igen det på slutet. 
 
Jag vill inte skrämma bort någon från tanken på att börja på läkarprogrammet med att det är ofantligt mycket plugg och att man måste sitta hela dagarna och plugga. Allting är relativt och hur mycket tid man måste lägga ner är väldigt individuellt. Det finns massor i klassen som inte lägger ner hälften så mycket tid som jag gör på plugg och ändå får dubbelt så bra resultat på tentorna. Vissa personer har gått genom mer på gymnasiet, har lättare att förstå grundprinciperna eller helt enkelt lär sig snabbare, medan andra måste lägga ner mer tid för att lära sig samma information. Det kommer inte göra någon skillnad i slutändan - man blir inte en sämre läkare för att det tar längre tid att lära sig. Båda har sina fördelar. När man måste lägga ner mycket tid på något visar ju det tecken på engagemang, man får en vana att lägga ner omsorg i sitt arbete och när man har lärt sig något kan man det bra. Om man lär sig snabbt kan man ju ta in mycket information på kort tid, vilket också är mycket fördelaktigt.  
 
Min poäng är att det inte är någon idé att jämföra sig med andra, vilket är något som lätt kan minska viljan att fortsätta och göra en omotiverad om det skulle gå sämre på någon tenta. Det bästa är att jämföra med sig själv och att hela tiden försöka förbättras. Om jag skulle jämföra min studieteknik och motivation nu jämfört med i höstas när jag pluggade till de där cellbiologitentorna där jag blev underkänd, så har jag kommit en jättelång väg! Jag gör det mycket lättare för mig själv genom att plugga regelbundet och peppa mig själv med att det faktiskt har gått bra på sista tiden. Resultat ger motivation, precis som i fysisk träning. När man väl har kommit över tröskeln så går det bara bättre och bättre sedan! 
 
 
 
Puh, vad det blev djupt. Jag som bara hade tänkt visa bild på min grötfrukost och mina gula tulpaner, haha. Ha en fantastisk dag! ♥ 

Läkarstudent som patient

 
 
Förra veckan var det dags för mig att byta roll när jag gick till vårdcentralen och skulle vara patient istället för läkarstudent. Jag var riktigt spänd på hur det skulle kännas eftersom det var första gången jag besökte läkare sedan jag hade börjat på läkarprogrammet. Skulle jag tänka annorlunda? Skulle konversationen vara annorlunda? 
 
När jag hade kallats in ställde läkaren de sedvanliga frågorna. När han frågade vad jag pluggade log jag lite pillemariskt och sa: "Jag pluggar till läkare". Han skrattade till och frågade lite om vilken termin jag gick och vad vi höll på med nu. Sedan var det riktigt kul när han berättade vilket läkemedel han tyckte att jag skulle använda.
Han frågade: "Har du hört talas om ***?" 
Jag blev helt ställd. "Sa du ***?" 
 
Av alla läkemedel som finns i hela världen så skulle jag ha ett medel som var ett av de få som jag hade pluggat på under hela förra veckan till ett seminarium i torsdags! Vi har haft pyttelite farmakologi och jag kan nästan ingenting om läkemedel - utom just dessa ca 5 stycken som vi skulle diskutera på seminariet. Därför kände jag mig jättecool när jag kunde berätta vad det var till för och förstod precis när han förklarade verkningsmekanismen. Vi kunde diskutera fördelar och nackdelar med läkemedel, och när valet stod mellan två läkemedel sa han: "Men du har ju förstått principen bakom båda läkemedlen, så du kan faktiskt få välja själv vilket du vill ha." Den där biokemin som vi har läst hittills är inte så dum i alla fall! 
 
Det var riktigt spännande att sitta på "andra sidan" av konversationen, fastän det fortfarande lite kändes som att vi var på "samma sida" ändå, eftersom vi pratade samma språk. Det var en häftig upplevelse. Hela mötet fick mig att fundera på hur det är för legitimerade läkare när de blir sjuka. Är det bara att fråga en kollega: "Du förresten, kan du ta en kik på det här?" eller liknande? Kommer man att övertolka minsta lilla symptom och tänka att det är värre än det egentligen är? Kommer man att undertolka och tänka att det nog inte är så farligt eftersom man har sett mycket värre? 
 
Jag har inte den blekaste aning, men jag hoppas att jag kommer få reda på det!!  

Snurrande klänningar och flygande klackar

 
Finns det inte i oss allihop i alla fall en liten disneyprins eller disneyprinsessa som gömmer sig någonstans? En sådan som drömmer om fantastiska äventyr, magisk kärlek och vackra ting. Personligen tar min inre prinsessa stor plats i min själ, och hon blev alldeles lyrisk igår när jag var på danstävling där min vän Diana deltog! Vackra, färgglada kjolar snurrade i rasande takt, klackar gled över golvet och leende avfyrades åt alla håll och kanter. Det var tävling i 10-dans - ni vet, sådan där pardans som de håller på med i Let's Dance! På tal om Let's Dance ... 
 
 

Ingen mindre än självaste Dermot Clemenger, jurymedlem i Let's Dance, var där och dömde! 
 
Diana var vackrare än den fina vårdagen vi hade utomhus, och dansade med sin partner Mattias! 
 
Först ut var standarddanserna: vals, tango, wienervals, slow fox och quickstep! Min absoluta favorit är quickstep! Den har sådan härlig 20-talsmusik och dansarna praktiskt taget flyger över dansgolvet! 
 
I standardtävlingen blev det till och med pallplats för Diana och Mattias!!! Så himla roligt att se! Stort grattis! ♥
 

 Det var inte nådigt hur många vackra flickor i vackra klänningar som fick dansa med stiliga pojkar i lika stiliga kläder - alla med fantastiskt raka ryggar och ståtliga hållningar. Vilken dröm! Dessutom är det helt otroligt hur hårt de jobbar fysiskt, men ändå får det att se så lätt ut! 
 
Slutligen var det dags för latindanserna: samba, cha cha, rumba, paso doble och jive. Bland dessa är jive den mest underhållande att både dansa och titta på, enligt mig. Den är lekfylld, har fart och fläng och härliga kickar! 
 
 
Det var en häftig föreställning, med dansare från alla olika åldersgrupper. Så häftigt att se att alla kan gå ut på golvet och ge en riktig show! Min inre prinsessa var efteråt helt studsig och väldigt sugen på att skaka loss själv - och det fick hon utlopp för redan samma kväll, då vi var ett helt gäng tjejer som firade Dianas kommande födelsedag med att gå ut och dansa! Dock inte vacker pardans, utan lite mer galen partydans, men det är inte heller helt fel! 
 
Superkul utekväll med dessa tjejer! Anniina, jag, Diana, Malin, Anna-Maria och Stina! 

Rosa träningspeppen är äntligen tillbaka!

 
Denna soliga dag beslöt jag mig för att ta årets första rosa springtur, alltså iklädd min snygga workouttröja och INGEN jacka ovanpå! Rosa är min absoluta favoritträningsfärg (om jag får lov att hitta på ett sådant ord) som jag blir supertaggad av att bära! I dagens härliga solsken lyste både min tröja och mitt ansikte i denna fina skära färg. Jag njöt av att utmana kroppen med konditionsträning - det är inte bara hjärnan som konstant ska utmanas med allt plugg! 
 
(Förresten, har du hört om olyckan i Göteborg idag? Jag bestämde mig idag för att ta en tur till Gamlestan och jogga runt lite där eftersom jag aldrig hade sprungit i de trakterna förut. Just idag var det väldigt livat utanför SKF eftersom en stor krock mellan en buss och en spårvagn hade ägt rum där! Det var fullt i utryckningsfordon och människor, men jag tror att jag anlände ganska sent till platsen eftersom det inte fanns några ambulanser närvarande, utan alla skadade hade redan förts till sjukhus. Baksidan av bussen var helt intryckt - usch, så hemskt.) 
 
 
 
Den senaste soliga veckan har jag varit ute på flera härliga springturer, både på berg och mark! (Haha, de sista orden är ett litet internskämt - för varje gång jag ska säga de anatomiska termerna märg och bark, som till exempel finns i hjärnan, så råkar jag alltid säga fel och orden berg och mark kommer ut istället!) 
 
Och berg finns ju minsann i Göteborg - det är mycket backigt! Detta såg jag först som en nackdel, men numera uppskattar jag det för att ...
1) När man springer i uppförsbackar är det superbra träning!
2) När man väl har kommit upp för ett berg får man ju en fantastisk utsikt därifrån! (Skymtar du den lilla stickan mitt i bilden ovan? Det är Lisebergstornet, mitt favoritlandmärke i Göteborg!) 
 
 
 
Precis som naturen kan ha sin berg och mark - eller toppar och dalar snarare - kan även motivationen ha det. Igår till exempel var jag otaggad under träningspasset, så det gick ganska dåligt (trots att jag var iförd söta flätor och min nästbästa träningsfärg turkost!). Idag däremot gav de söta flätorna mig kraft och den rosa tröjan gav mig pepp! Det är klart att man har sina dåliga dagar ibland, men det viktigaste är att inte bli nedslagen av det, utan att hoppa på hästen igen! Då får man fina belöningar till slut, som den förträffliga tur jag upplevde idag, där jag kände mig som en riktig vinnare när jag kom i mål! 

Fråga läkarstudenten! #2

 
 
Hur är läkarprogrammet uppbyggt i Göteborg?  
Hej! Jag är själv intresserad av att läsa till läkare, läser just nu ett naturvetenskapligt basår och pluggar till högskoleprovet för att kunna komma in :) Men funderar lite hur programmet är uppbyggt i Göteborg? Vet att man använder sig av PBL på många andra ställen men vad jag läst är Göteborg lite mer traditionellt och har mer föreläsningar. Har ni tentor en gång i terminen eller flera per termin? Läser ni en kurs i taget eller flera stycken? Hur många veckor kan en kurs vara? Skulle vara tacksam för svar, jag funderar nämligen på att läsa i Göteborg, Linköping eller Stockholm och vill gärna väga för- och nackdelar :) /Linn 
 
Svar: Hejsan Linn! PBL är ett intressant ämne! Här i Göteborg läser vi inte PBL (problembaserat lärande), men precis som du skriver är vi en av de få som inte gör det. Personligen är jag supernöjd med det traditionella sättet där vi får informationen som vi ska lära oss från föreläsningar och från den officiella kurslitteratur som universitetet har rekommenderat att man ska köpa.
 
Jag har ingen erfarenhet av PBL, men det jag har hört från en tjej som har bytt hit till Göteborg från ett annat universitet är att det nästan var dubbelt upp i arbete att först behöva söka reda på informationen själv och sedan lära sig den. Å andra sidan, eftersom så många universitet har bytt till detta system så borde det vara bra. Jag tror att de flesta elever trivs med det som just de själva har, och jag trivs med det som vi har här! 
 
Antalet tentor är varierande beroende på kursen. Under höstterminen hade vår klass tre tentor och under vårterminen kommer vi att ha två. Vi läser en kurs i taget, vilket är jätteskönt eftersom man då kan fokusera på en enda grej. (Såvida man inte behöver göra omtenta, för då blir det dubbelt upp i plugg, men man överlever det också!). En kurs kan vara allt från 2 veckor (som vår mini-kurs Biomedicinsk fördjupning 1 på 3.0 högskolepoäng) till hela 26 veckor (som läkarprogrammets längsta kurs Fysiologi, farmakologi och biokemi på 40,5 högskolepoäng)
 
 
Hur är Göteborg som studentstad? 
Hur är det att gå läkarlinjen i Göteborg? Hur är Göteborg som studentstad? Är det svårt att få bostad? /Linda
 
Svar: Goddagens Linda! Personligen trivs jag super som läkarstudent på Göteborgs Universitet! Staden är bra som studentstad. Det finns mycket att göra i staden och studentkåren anordnar mycket aktiviteter (i alla fall hos oss på Sahlgrenska akademin). Det där med bostad är en svår fråga, allt beror på. Är man beredd att betala så finns det alltid. Det är väl så att i början hyr de flesta ett rum i andra hand, sedan jobbar man sig uppåt och kanske får en studentlägenhet (krävs ganska många ködagar) eller hittar något på sidan av och köper/hyr detta. 
 
 
Hur många hoppar av? 
Jag undrar om du vet hur stor procent som hoppar av läkarprogrammet. Jag undrar även om någon i din klass/någon som du känner har hoppat av i och med att du skriver att det är så tufft. /Ellen 
 
Svar: Hejhej Ellen! Ja, det är ganska tufft men väldigt få hoppar av. Om man väl har kommit in har de allra flesta motivationen till att stanna. I min klass på ca 140 personer så känner jag till två stycken som har hoppat av, men det kan finnas fler som jag inte känner till. Jag tror att vi är runt 5-10 personer färre nu än när vi började förra terminen. 
 


Hur hinner man allt på 24 timmar? Kombinera förhållande + läkarstudent? 
Hej Viktoria! Här kommer en fråga som jag gärna vill höra din synpunkt på; är du i något förhållande och isåfall, hur tycker du att det går att kombinera "flickvän + läkarstudent", känns som att det krockar lite (MYCKET!) då dygnet bara har 24 timmar och läkarstudier isig tar såå sjuuukt mycket i anspråk! Jag själv tycker som sagt att det är svårt att kombinera men jag lyssnar gärna på dina sköna strategier som du alltid har. Kram på dej, favvo-bloggaren! /Hanna 
 
Svar: Hej på dig, Hanna! Åh, vad härligt du är, tack så mycket för komplimangerna, hihi! Jag själv är inte i något förhållande, men flera av mina vänner är det samt många i klassen så jag har en liten insyn i situationen. Min slutsats är att eftersom alla de verkar klara det så tror jag absolut att det går bra! Man har ju ett visst antal timmar fritid och det gäller att prioritera dessa och då tror jag att pojk-/flickvänner kommer väldigt högt! När jag har pluggat klart kanske jag lägger min tid på träning/ bloggande/ fotande/ vila/ tv-serier/ vänner och så vidare, medan de i ett förhållande istället umgås med sina partners. 
 
En del tror att bara för att man börjar läkarprogrammet så slutar man leva. Detta är inte sant! Visst tar det upp mycket tid, men det gjorde plugget på gymnasiet också och ett jobb tar också upp mycket tid. Man hinner allt med att ha ett liv vid sidan av också, oroa dig inte! På ett sätt eller annat så går det ihop (men jag håller fortfarande på att försöka lista ut hur). Ha det fantastiskt bra! 
 
 
 
Jag meddelar också att alla åsikter, texter och information på den här bloggen är personliga och behöver inte stämma överens med Göteborgs Universitets åsikter. 

Min citronsyracykel har nog fått punktering

 
Just nu känns det lite som att
Den som väntar på att förstå citronsyracykeln,
Väntar alltid för länge. 
För det går nog inte. 
Hihi ;)
 
 

Positivitet och vårkänslor

 
Antingen har solljuset förhäxat mig, eller så har alla mina blommor gjort det, för jag är så ypperligt positiv och studsig idag att jag nästan spricker! Tänk vilken härlig måndag det är! Inte bara för att mina föreläsningar inte börjar förrän kl.12, utan för att det är en ny vecka, en ny dag, och det finns ny chans att vara en ännu mer fantastisk sig själv än vad man var igår! 
 
Tio vackra tulpaner pryder numera mitt fönster, som min underbara mamma har gett till mig! 
 
Faktiskt så översvämmar det av blommor i min närhet idag! Jag blir så fylld av vårkänslor att jag kanske kommer vara lite extra tokig idag och ta vårskor till skolan! 
 
 
 
Ha en toppendag, det är du värd! 

Time out

 
Söndagskväll. Jag sitter i mitt rum och bara myser. Äter lite melon, vindruvor och choklad, i lugnet. Jag småler bara jag tänker på hur härligt jag har det. Sådana här småstunder i livet är guld värda. Under helgen har jag haft det supertrevligt hemma hos mina föräldrar och på släktkalas, men hur mycket jag än tycker om dem allihop så värderar jag min egentid högt också. En tid då jag får reflektera över det som är aktuellt i mitt liv, ta beslut och göra sådant som jag inte hunnit med under veckan. 
 
Just nu surrar en massa tankar i mitt huvud, om hur mitt liv är. För ett halvår sedan såg de inte likadana ut och om ett halvår kommer de inte heller att se likadana ut. Det fina med att utvecklas och förändras. Eftersom jag till stor del skriver den här bloggen för att spara delar av mitt liv, så tänkte jag nu göra en liten time out, ta ett steg tillbaka och fundera på vad som fyller mina tankar nu för tiden. Det är så roligt att gå tillbaka i mitt arkiv och se vad som ockuperade mina tankar vid olika tillfällen! Här kommer nutidens tankar!  
 
 
Sådant som snurrar i mitt huvud en kväll i början på mars 2015
  • Tänk hur mycket jag pluggar, det är helt galet, men jag har liksom kommit till ro med det nu. Så fort jag har gjort de viktiga sakerna som att äta och städa så sätter jag mig vid mitt skrivbord, oftast med en kopp te nära till hands och studerar. Jag har upptagit attityden: "Det är bara att inse att plugget aldrig kommer ta slut, så jag får helt enkelt fortsätta." Trots att det kanske låter deprimerande så är det raka motsatsen: jätteskönt! Trots att plugget bara blir successivt mer så blir det roligare samtidigt också! 
  • Känner mig väldigt frisk just nu! Ofta tänker man bara på sitt fysiska tillstånd när man är sjuk och beklagar sig över det, men man njuter sällan av att man är helt och fullständigt pigg och kry i hela kroppen. Åh, vad skönt det är! 
  • Grubblar över att jag inte har hunnit med att repetera allt som jag hade tänkt i cellbiologi den här helgen, inför omtentan (men än är det flera veckor kvar). 
  • ... Däremot är det väldigt skönt att jag har renskrivit anteckningarna från fysiologin och är jätteglad över att jag förstod glykolysen i citronsyracykeln så bra i fredags! 
  • Ett huvudbry är att jag fortfarande har problem med min nacke efter histologikursen när vi mikroskoperade så mycket, men nu är det i alla fall på bättringsvägen. 
  • Mina kursböcker på sådär 800-1000 sidor blir bara fler och fler i hyllan. Tänk, för något år sedan trodde jag inte på allvar att någon faktiskt använde så tjocka och många böcker! Jag trodde mest att det var för att bokhyllan skulle se snygg och sofistikerad ut. 
  • Jag är jättenöjd efter att ha städat badrum och kök grundligt så att det doftar såpa i hela våningen. 
  • Tänker tillbaka på i torsdags när jag och min vän Marianne var ute och sprang i eftermiddagssolskenet, hur härligt det var och hur sugen jag är på att göra det igen! Våren är på väg! 

Fråga läkarstudenten! #1

Foto: Diana 
 
Hur är upplägget på läkarprogrammet? 
Jag är lite nyfiken på upplägget när man går på läkarlinjen, vilka tider är man i skolan, är många föreläsningar obligatoriska, behöver man gå på alla för att ta sig igenom. Är väldigt sugen på att gå själv efter gymnasiet men är lite orolig att jag inte kan ha hund :) /Agnes 
 
Svar: Hejsan Agnes! Våra scheman på läkarprogrammet här är väldigt varierande från kurs till kurs. Under första terminen hade vi en del dagar då vi var i skolan 5-6 timmar per dag, där en timme var lunchpaus och resten föreläsningar. Generellt har vi varje timme 45 min föreläsning och 15 min paus.
 
De flesta föreläsningar är inte obligatoriska, men däremot är alla laborationer och seminarier det. Trots att föreläsningarna om specifika ämnen sällan är obligatoriska så ska det ta mycket till för att jag ska vilja hoppa över dem ändå. Föreläsarna berättar ju vad vi ska kunna och hur vi ska avgränsa oss inom ett område, vilket kan vara en djungel om man ska försöka ta reda på det själv! Jag vet att en del äldre läkarstudenter i klassen som har barn och kanske jobb klarar sig med att gå på färre föreläsningar, så jag förstår att det går, men personligen så tycker jag att man underlättar mycket för sig själv genom att gå på föreläsningarna. 
 
 
Vågar jag satsa på naturvetenskapligt basår? 
Står inför valet och kvalet att välja utbildning. Är sugen på läkarprogrammet men: 1. läste Sam på gymnasiet 2. Finner biologi superintressant och är bra på att jobba med människor men är desto sämre på matte. Vågar jag satsa i alla fall? (Läsa basår osv.) Tack för kul och peppande blogg!:) /Emma

Svar: Hejhej Emma! Om du har motivationen klarar du allt! Det finns många i min klass som har läst naturvetenskapligt basår, men jag har inte hört så mycket om vad de tyckte om det. Ingen har sagt att det var hemskt i alla fall! Jag har haft mycket nytta av biologin och kemin, men inte så mycket nytta av matten och fysiken (än i alla fall, men jag tror att mer matte kommer sedan när man ska börja räkna på läkemedel och sådant och fysik möjligtivis när man läser om sinnena). Jag har attityden att "vi kommer att plugga så himla länge att ett extra basår inte kommer att göra någon större skillnad"! Dock handlar allt om hur motiverad du är och hur mycket du vill satsa på det, känn efter själv och gör det som ditt hjärta (din hjärna) tycker låter bäst! 
 
 
Hur mycket praktik?
Vill börja med att skriva att du har en väldigt trevlig blogg! Jag tänkte fråga hur mycket praktik har ni på läkarprogrammet under första året? /Rasmus
 
Svar: Hejsan Rasmus! Tack, vad snäll du är! Under terminen fick vi tre praktikdagar på vårdcentral, en dag i månaden. Under denna andra terminen har vi tre praktikdagar på sjukhus och en praktikdag "fritt val" då vi själva får ta kontakt med en läkare/avdelning och fråga om vi får spendera en dag hos dem! 
 
 
Klarar man läkarprogrammet trots blodfobi? 
Hej! Först vill jag säga att du har en inspirerande och intressant blogg. Sen har jag en fråga som jag skulle bli glad över att få ett svar på :). Det är så att jag funderar på att försöka bli läkare. Grejjen är den att jag har blodfobi att se mitt eget blod, men jag klarar av att göra det på andra. Att klara av olika prover och behandlingar är ju en stor del av jobbet i att vara läkare, och jag undrar om det är mycket blodprov och sånt från början eller om det kommer successivt, och om du har några egna råd om man är känslig för blod men ändå drömmer om att bli läkare, är det omöjligt då? /C
 
Svar: Hallå C! Tack så jättemycket för din fina komplimang!! Blodfobi kan ju komplicera saker och ting, men jag tror absolut inte att det är omöjligt att överkomma! De flesta av oss var lite rangliga första gången vi såg blod, även jag. Efter första praktikdagen fick man höra massor av historier om folk som hade svimmat eller blivit lite kallsvettiga efter att ha sett blod, och min handledare där berättade att även han som legitimerad läkare i vissa situationer hade svårt för det. 
 
Under första terminen (för oss i alla fall) fick vi ta kapillär- och venprov, det vill säga stick i fingret och i armen. Alla skulle öva på atrapper, men man var inte tvungen att sticka på någon - det var helt frivilligt. Det är inte obligatoriskt att göra det under hela första året så vitt jag vet, och kanske ännu längre. Om du vet att du är känslig för blod, så på praktikdagarna kan du ta lite avstånd och inte gå för nära i början, gärna sätta dig på en stol, utifall att du skulle bli dålig. I början är det alltid okej att lämna rummet om en patient som blöder skulle komma in. Jag tror inte att blodfobi är något hinder från att börja på läkarprogrammet - jag har aldrig hört talas om någon som har velat sluta på grund av den anledningen - snarare att de är glada för att de har kommit över fobin! 
 
 
 
Jag meddelar också att alla åsikter, texter och information på den här bloggen är personliga och behöver inte stämma överens med Göteborgs Universitets åsikter. 

7,8 kg böcker rikare

 
Hejsan fina du! De senaste dagarna har för min del varit fyllda av tre saker: fint väder, fysiologilektioner och tunga böcker! Solen har varit underbart härlig. Under rasterna mellan föreläsningar har vi trotsat vinden och gått ut för att njuta av ljuset - men sedan har vi gått tillbaka in och suttit i de halvmörka föreläsningssalarna där vi måste ha fördragna fönster, för annars syns inte powerpointen längre (suck!). I vilket fall känns fysiologi hittills helt okej - det är nästan bara repetition från molekylär cellbiologi-kursen, så nu förstår jag mer och mer varför den kursen finns! Imorgon kl 08.00 är det dock dags för citronsyracykeln, vilket jag fruktar kommer bli svårt! 
 
Två böcker rikare blev jag igår; från skolan fick vi Svenska läkemedelsboken och FASS. Vi är den sista årskullen som får ut dem i bokform, eftersom det sedan blir helt digitaliserat. Yes! Jag gillar böcker. Idag fick jag dock höra av äldrekursare att man i princip aldrig kommer att använda dem, att alla bara söker på nätet ändå ... Nåja, de kommer att se imponerande ut i bokhyllan i alla fall. Jag blev helt chockad när vi fick de två enorma uppslagsverken som tillsammans vägde 7,8 kg! Vi läkarstudenter som förstår vikten av bra kurslitteratur ... Blink, blink! 
 
Tagga helg!!! Ha en strålande vacker fredag! 

 
(P.S. I helgen tänkte jag försöka hinna med att svara på era frågor om allt från rädsla för blod till hur många som hoppar av läkarprogrammet. Det finns många nyfikna, potentiellt aspirerande läkarstudenter märker jag - ni ställer grymma frågor!) 

Superlyckad mini-gasque!

 
Årets första vårdag, den 1 mars, hade jag och kompisgänget i klassen bestämt sedan länge att vi skulle ha vår egen lilla mini-gasque! Gasque är ett annat ord för "sittning" eller "fin fest", och används ofta i studentsammanhang. Eftersom vår histologitenta äntligen var lämnad bakom oss tyckte vi att det var värt att göra iordning oss lite extra för att ordna en riktigt härlig kväll tillsammans! 
 
Hemma hos Diana dukade vi upp bordet fint (något som jag självklart gärna tog ansvar för, hihi). Jag och Anniina experimenterade med servettvikning medan de andra stod i köket och lagade mat. 
 

Jag hade till och med haft roligt åt att skriva små bordsplaceringar och dyligt tidigare under dagen. 

Som sig bör på en finsittning var det naturligtvis klädkod klänning/kavaj och alla var så snygga! Vänster till höger: jag, Olivia, Diana! 
 
Kvällens elegans gällde även Therese, Joel och Anniina! 
 

Therese hade skrivit ut fina menyer med kvällens tre rätter. Två och två tog vi ansvar för varsin rätt! 


Till förrätt blev det riktigt goda rödbetsmedaljonger under fetaostbädd. 


Till huvudrätt blev det svamprisotto med fänkål och en frisk sallad, mums!
 
Som en rolig grej hade vi alla planerat in varsin liten onemanshow/aktivitet som verkligen förgyllde kvällen! Jag som toastmaster hade fått en liten ledtråd om allas aktiviteter och hade planerat in dem in emellan måltiderna under kvällen. Bland annat bjöd till exempel Joel på en superbra låt om histologi, Therese hade hemligt-uppdrag-under-middagen-leken som fick oss alla att bete oss underbart knäppt och Diana hade sin egen lilla urroliga sketch! 


Olivia höll ett härligt tal om vår höst tillsammans på rim, Anniina ordnade en lek där vi skulle gissa hur olika galna lagar i världen går till och slutligen läste jag upp en dikt som jag hade skrivit som drev om alla olika personer i gruppen! Det är så roligt att alla hade så skilda men samtidigt så fyndiga, festliga och döroliga! 


Den underbara efterrätten blev krämig chokladfondue med delikata frukter! Vi lyckades äta upp alltihop! Naturligtvis körde vi regeln att om man tappade i någonting i fonduen så var man tvungen att få ett straff: allt från att prata norska och bebisspråk till att göra ritualer innan man åt något! 

 
Kvällen blev verkligen superlyckad och jag hade en fantastisk kväll med många skratt, god mat och nya minnen! Tack mina fina vänner!!! ♥

Välkomnade våren i klackar

 
Den här helgen har bjudit på mycket chillande men också härliga aktiviteter man kan unna sig när man är ledig. Tentan i fredags kändes sådär, men direkt efter så skyndade jag mig att hoppa på tåget och åka hem till föräldrarna över helgen. Det var mysigt att umgås med familjen och göra "gamla goa saker" som att kolla på Let's Dance och Melodifestivalen, som vi alltid gjorde förr och som jag mår riktigt bra av. Sedan idag under söndagen återvände jag till Göteborg och hade en störtskön kväll med några vänner då vi hade vår egen lilla finsittning. Denna härliga start på mars månad ska berätta snart, och även svara på alla intressanta frågor ni har ställt under frågestunden! 
 
Tagga en ny vecka imorgon och dessutom har en ny månad börjat! En nystart är aldrig fel. Finns det något som ni känner att ni kan göra bättre denna vecka/månad, eller fortsätta göra lika bra? Vara modigare / ordentligare / spontanare? Vad det än är, så kör hårt! Denna månad ska jag fortsätta sköta plugg och träning bra (eftersom jag mår så galet mycket bättre då) som jag kan klappa mig på axeln för efter februaris ansträngningar, samt försöka utvecklas på det sociala planet: våga mer och även bli öppnare.
 
Om du vill förändra så kan du göra det. Ha en bra vecka! 

RSS 2.0