Omtentor är mänskliga

 En dag kommer jag stå där som färdig läkare (inte bara nalledoktor). Bildkälla
 
Läkarprogrammet är tungt, men samtidigt är det så galet intressant, utmanande och roligt! Innan jag började här hade jag verkligen inte den blekaste aning om hur tufft och hur mycket det skulle vara; jag hade ju alltid klarat mig rätt bra genom grundskola och gymnasium så länge jag ansträngde mig, så varför borde detta vara svårare? Som tur var så slängde de inte in oss i elden direkt, utan byggde upp svårighetsgraden successivt, och gör det fortfarande.
 
Just nu är vi inne på slutet av fysiologikursen (hur kroppens processer fungerar), och precis som alla äldrekursare har sagt är fysiologi riktigt fascinerande, vilket gör det kul att plugga - det är bara mängden som gör det så enormt utmanande. Vi ska översiktligt kunna redovisa för hela kroppens processer (Hur fungerar levern? Njuren? Hjärtat? Nervsignalering? Balans?) och bara kvantiteten är tillräcklig för att få vem som helst att vilja lägga benen på ryggen eller stoppa ner huvudet i en höstack.
 
Jag har diskuterat med flera personer i klassen som har haft svårt att hela tiden orka prestera och kontinuerligt motivera sig till att plugga, och därför förväntar sig omtenta på än det ena, än det andra (inklusive jag själv kommer få göra omtenta på både deltenta II och III i år). En viktig fördom som jag tycker är viktig att spräcka här är att man inte gör omtentor för att man är dålig. För att klara i princip alla slags universitetstentor måste man fokusera hårt under en lång tid, och speciellt lägga ner galet mycket krut under de sista dagarna innan tentan för att verkligen få all information att fästa sig. Om det ibland kommer saker ivägen (förkylning, orkeslöshet, depp-period, personliga orsaker etc) så betyder det absolut inte att man är dålig - det är bara otur. Vissa klarar sig, vissa klarar sig inte. 
 
Omtentor är mänskliga. Vi är en tredjedel av en klass på totalt kanske 120 personer som ska göra omtenta på lördag - och det skulle vara ganska svårt att motivera att så många personer har misslyckats på förra tentan "för att de är dåliga". Majoriteten (om inte alla) som kommer in på läkarprogrammet är hårt arbetande människor, som satsat på betyg eller högskoleprov. Faktumet är bara att läkarprogrammet piskar på oss för allt de är värda - och trots att man kämpar och är stark och klarar massor av saker, så faller man ibland på mållinjen. 
 
Jag bryr mig inte om att jag tjatigt säger det här 314 gånger om året: det kan kännas fruktansvärt hemskt att misslyckas, men det viktigaste är inte att man faller - det är huruvida man reser sig upp igen eller inte. Jag tänker inte ge upp min läkardröm, oavsett hur jobbigt det är, för att hjälpa människor är något som jag vill med hela min själ, och jag känner ut i fingertopparna att jag har potential till att göra massor av goda saker i framtiden. Jag har två omtentor kvar det här året, en på lördag och en i december, och jag kanske inte klarar båda - men jag tänker åtminstone göra mitt allra bästa för att försöka!!! 

Comments

Emelie

Jag får då säga det igen - hur motiverande, inspirerande och klok du är! Finns det något tvivel om att du kommer lyckas om hur har den där vinnar-attityden? Du är så kompetens, så omtänksam, så klyftig, och du kommer bli en fantastisk läkare, precis som du säger. En omtenta får dig bara att kunna materialet bättre, och ju svårare vägen är att bli läkare - desto mer förtjänar du den!

Svar: Jättefina Emelie - stort tack till dig för dina underbara ord som lyser upp min mörka kväll! Jag ska försöka hålla perspektiv på det hela och dina kloka ord i sinnet!
Viktoria - Hallon

2015-11-17 @ 14:51:29
URL: http://sockerskrin.blogspot.se

christian andersson

Hej !, Jag är övertygad om att du kommer klara detta, jag tror på dig!! :),
Mvh Christian, Trogen läsare av din blogg som håller sig motiverad av din målmedvetenhet.

Svar: Hej Christian! Åh, vad roligt att höra, vad glad jag blir! Stort tack, du gav mig precis en stor motivationspush tillbaka!!
Viktoria - Hallon

2015-11-17 @ 16:03:14

mormor

Tänk att du som är så ung kan vara så klok.
Jag hejar på dej och håller tummarna att det går
bra på lördag.

Svar: Kära mormor! Tack så jättemycket, du är underbar!
Viktoria - Hallon

2015-11-17 @ 16:41:44

teruko

Säkerligen kommer du klara dina mål! "Rom byggdes inte på en dag" liksom. Ibland tar det tid, men huvudsaken är ju att det blir ett bestående resultat.
Dina ambitioner och din positiva vilja pekar på att det fixar sig, så: Lycka till !

Svar: Det har du sannerligen rätt i, kära teruko! Stort tack för motivationen och åsikten!!
Viktoria - Hallon

2015-11-17 @ 23:31:25

Anonym

Tack för att du är så ärlig i med- och motgång! Du spräcker bubblan om att allt och alla är underbarn på läkarlinjen, vilket är ytterst uppfriskande! Jag hoppas att du lyckas på dina omtentor, och tänk vad fantastiskt det kommer vara när du blir godkänd. Motgångar får en att njuta så mycket mer när man väl lyckas! Kramar

Svar: Stort tack för kommentaren! Jag tycker också det är viktigt att förstå att vi alla är människor här, och att det inte spelar någon roll vilka som lär sig snabbt/långsamt, lyckas direkt/lyckas lite senare. Du har helt rätt att motgångar gör att man njuter av resultatet maximalt - det är det jag siktar på och en av de saker som håller mig motiverad! Kram på dig!
Viktoria - Hallon

2015-11-18 @ 14:25:27

Nathalie Larsson

Du är fantastisk och du kommer bli en grym läkare. Sökte själv läkarprogrammet i höstas men slutade på 35e reserv. Har sökt nu igen och du är en av de som har motiverat mig att inte ge upp. Kanske blir vi en dag kollegor! Keep on.

Svar: Tack så jättemycket, Nathalie! Vad glad jag blir att du fortsätter att kämpa, jag håller alla tummar jag har för dig!!
Viktoria - Hallon

2015-11-25 @ 23:19:36


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0