Läkarprogrammet är svårt

 
Hej mig själv. 
 
Det är söndag kväll och jag pluggar till omdeltenta II i fysiologi. Jag känner mig oerhört stressad, med en tyngd över bröstet och vad som känns som ett oroligt skakande på insidan av kroppen. Jag är rädd för att jag pluggar för långsamt och att jag inte kommer att hinna med att gå igenom allt till varken omtentan, eller deltenta III eller muntliga tentan, som också kommer. 
 
Låt mig då fråga, vad är det värsta som kan hända? Att jag blir underkänd på båda skriftliga tentorna och den muntliga. 
Vad skulle hända då? Jag skulle få göra om tentorna till våren eller möjligtvis till sommaren. 
 
Att få göra om alla de där sakerna vid ett senare tillfälle är ingenting att vara orolig för. Du har gjort det förut, eller hur? Förra hösten blev du underkänd på tentan i molekylär cellbiologi (du dog inte), du gjorde omtenta och misslyckades på den också (du dog inte) och hade sedan lång tid på dig att plugga tills du fick göra om den i april för tredje gången och då gick det jättebra. Det värsta som kan hända är alltså att du får längre tid på dig att plugga och att du får göra tentorna vid ett senare tillfälle. 
 
Det viktigaste för dig är att bara ta det lugnt, känna dig trygg och försöka att vara lycklig. Den enda som kan antingen hindra dig eller hjälpa dig med detta är du själv. Dina vänner och din familj kommer att stötta dig och finnas där och tycka om dig precis lika mycket oavsett hur du presterar i skolan. Gör så mycket du vill och orkar. Det ÄR en svår utbildning du har valt och det är okej att tycka att det är jobbigt. Du blir inte svagare eller mindre värd för det - tvärtom är det modigt att erkänna att du har problem, snarare än att försöka dölja det inom dig. 
 
Huvudsaken är att du tycker att utbildningen är rolig och att målet att bli läkare är värt uppoffringarna du gör nu. Jag tror på dig och jag vet att du kan om du vill. Det bästa är att det enda som står i din väg är du själv, och du har möjligheten att flytta på dig när du vill. 

Comments

teruko

Så rätt! Så, önskar dig verkligen lycka till med både tenta och att följa dina egna kloka råd.

Svar: Tack så mycket! Jag ska försöka!
Viktoria - Hallon

2015-10-25 @ 18:14:22

Karolina

Älskade Viktoria! Du pluggar inte för långsamt och du pluggar inte för lite! Acceptera den där klumpen i bröstet och oroskänslan i kroppen och låt det vara precis som det är. Knepet med det är att känslan plötsligt blir lite mindre när vi accepterar den och ger den plats och låter den vara precis som den är. Tyck varken att den är bra eller dålig utan se den bara som den är. Det är trots allt bara en känsla och det är bara dina tankar som har skapat den! Det känns kanske ganska motsägelsefullt, men så fungerar det med känslor. Ge dem plats och frihet så etsar de sig inte fast så lätt! Sedan blir jag ju varm ända in i hjärtat när jag läser hur klokt du resonerar! Det finns ingen tvekan om att du kommer att lyckas och att det här kommer gå hur bra som helst! Sätt dig och kolla på dina gamla tentor och se vad du hittar för mönster i frågeställningarna. Det gör det lättare att kunna välja lite vad du skall fokusera på och vilken studieteknik som funkar bäst för dig! "Gilla läget", fokusera på målbilden och delmålen och sluta aldrig tvivla på dig själv! Förr eller senare har du ett G på denna tentan också! Och på nästa och nästa och nästa :) Stor Bamsekram från moster

Svar: Äntligen har jag förstått vad det där med acceptansen betyder! Först var jag riktigt förvirrad över hur det skulle hjälpa mig att acceptera stressen och oroskänslorna, men med hjälpande ord från mamma och dig har jag på sistone börjat förstå vilken stor skillnad det gör! Plötsligt blir det som att jag sätter mig över de jobbiga känslorna och blir drottning över dem, och då har de inte lika stor makt över mig. Tack för peppen och inspirationen, kära moster! <3
Viktoria - Hallon

2015-10-25 @ 18:32:54

Amanda

Helt rätt! Är så impade av er som orkar läsa långa och framförallt svåra utbildningar. Heja er!

Svar: Tack så mycket! :D
Viktoria - Hallon

2015-10-25 @ 21:19:55
URL: http://momentswithme.blogg.se

Anonym

Du fixar det!

Svar: Tack! Jag kämpar!
Viktoria - Hallon

2015-10-26 @ 17:18:40

Lisa

Det går inte en endaste dag att motstå att kolla din blogg om du skrivit något nytt. Varje gång är en fröjd. Och denna gången tog du upp ett ämne som är svårt för oss alla pluggare. Jag kan bara säga att jag är mäkta imponerad över ditt arbete, din utstrålning och ditt arrangemang.
Jag sitter själv nu i ett tentaperiodträsk och vill inget annat än att sjunka ner tusen meter under jorden. Men att läsa ditt inlägg om just de här med omtenta och energin till att ge järnet även om det gick dåligt en gång, är en fantastisk pepp. Jag avgudar din prestation du gör. Det är så härligt att läsa om din "sorg" som blir glädje så himla lätt.
Fortsätt kämpa. För du verkar vara en riktig glädjespridare, och man behöver många såna ute på stan.
Kämpa på. Du är grym!
Kram!

Svar: Hej Lisa! Stort, stort tack för din fina kommentar!!! Vad glad jag blir att höra att du får något ut av att läsa mina ord, och du ger samma peppande energi tillbaka till mig. Precis som du säger behöver vi glädjespridare ute på stan - och du är en av dem! Tack, och lycka till på tentan imorgon!! Kram!
Viktoria - Hallon

2015-10-26 @ 21:33:40
URL: http://lilagardiner.bloggplatsen.se

Malin

Andas, ta ett steg i taget, se slutmålet och ta den tid det tar. Det får gå åt en massa försök om det så är! Även om det är en poäng över G, så är du nontheless igenom och godkänd - vilket jag vet att du kommer bli! Tänk kardiologi!! Tänk pediatrik!! Du har så rätt i det du skriver och framförallt - vi står bakom dig <3 i ur och skur! Kämpa på, vännen. Du klara det här!!

Svar: Stort tack kära vän!!! Jag försöker tänka positivt, och oftast går det bra, men ibland har jag mina dippar. Jag försöker acceptera dem istället för att knuffa bort dem - på så sätt har jag makten över stressen istället för att den har makten över mig! Tack för stödet!!! <3
Viktoria - Hallon

2015-10-26 @ 22:46:20


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0