"Vad vill du bli för läkare då?"

 
Den här måndagen bjöd mig på en komplicerad föreläsning om manlig reproduktion, sedan lugnt och fokuserat plugg med min vän Joel och efteråt ett borrigt (och bedövningsfritt) besök hos tandläkaren! Jag njuter alltid av tillfällen att besöka vårdinstitutioner, och kan inte låta bli att ställa frågor som får vårdpersonalen att lyfta lite på ena ögonbrynet och fråga om jag är vårdstuderande. Min tandläkare var inte annorlunda, och han (precis som de flesta jag mött i vården när jag själv varit patient) blev glad åt frågorna och intresserad av min utbildning. 
 
 
Den allra vanligaste frågan jag får när människor hör att jag är läkarstudent är:
"Vad vill du bli för läkare då?" 
 
Jag vet att jag borde ha ett öppet sinne och säga:
"Det är så långt kvar, jag vet inte riktigt, jag försöker hålla alla dörrar öppna..."
 
Men jag kan aldrig hålla mig från att glatt utbrista:
"Jag ska bli pediatriker! Eller kardiolog!"
 
Ungefär som ett litet barn som övertygat säger att den ska bli astronaut, hihi, fastän jag inte alls vet om jag skulle passa som något av det. (Jag fick dock idag reda på att jag har fått praktikplats på barnkardiologen en dag i december (!!!), så då kanske jag får reda på mer!) 
 
När jag har yttrat min framtidsönskan utan större eftertanke brukar jag försöka ta ner mig själv på jorden och tilllägga:
"Eller tja, så tänker jag nu i alla fall, det är ju ett tag kvar..."   

Comments

Sara

Igenkänningsfaktorn är hög! Detta skrivet av en framtida akutläkare/pediatriker/ortoped som spottat och svurit på att aldrig bli psykiater... men som ändå kopplar av med psykologikursböcker under kvällarna. ;) Man vet aldrig vad man fastnar för; jag tycker det beror oerhört mycket på föreläsarna, än så länge. Är du likadan?
Grattis till praktikplatsen! Ser fram emot blogginläggen innan och efter!

Svar: Tänk så det kan bli! :D Jag har hört massor av liknande historier, så vi får se om jag också hamnar på något oväntat ställe... Det känns på något underligt sätt som att jag eventuellt skulle hamna som diabetesläkare, men varför har jag ingen aning om, haha! Sant, det beror mycket på föreläsarna och även på handledare man haft på kliniken samt personliga erfarenheter (jag känner ett par kardiologer och har självt haft en fantastisk pediatriker när jag var liten!). Jag skulle gärna höra vad som är lockelsen med psykiatri...!
Viktoria - Hallon

2015-10-27 @ 17:27:43


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0