Träningens tre faser

 
För att hålla kroppen och sinnet på alerten tog jag idag en härlig joggingtur som ett trevligt avbrott i pluggandet. Ända sedan vår lektion i arbetsfysiologi (hur kroppen fungerar under träning/i arbete) har jag analyserat min egen träning noggrant och anpassat den efter mina nyvunna kunskaper.
 
Målet med min träning är, förutom att må bra, att bygga upp min uthållighetsförmåga inför när jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år (!). Därför har jag bestämt att den bästa träningen för mig just nu är att ta lugna joggingturer i varierande distanser. Mitt senaste upplägg har varit att jag springer tre gånger i veckan (distanserna 7 km, 5 km, 8-10 km), vilket har känts superbra. 
 
 
Med en harkling tar jag på läkarstudentsrösten, och berättar att vi har lärt oss att det finns tre faser:
  1. Belastningsfasen (träningen)
  2. Återhämtningsfasen (vilan)
  3. Superkompensationsfasen 
Om man tränar excentriskt (mot en högre belastning än vad musklerna är vana vid) så skapas små mikroblödningar i musklerna och man "bryter ner sig själv" lite grann. Det är då viktigt att återhämtningsfasen är tillräckligt lång för att hinna reparera blödningarna - annars, om tränar innan dess, kommer fler blödningar skapas och man "tränar ner sig". Det kan vem som helst göra, inte bara elitidrottare.
 
Om man väntar tillräckligt länge, tills man har återhämtat sig helt, så har man kommit upp i superkompensationsfasen. Då har musklerna byggt på sig från förra träningen och man kan prestera lite, lite bättre. Så fortsätter det, i en förhoppningsvis uppåtgående, långsam trappa då man "tränar upp sig" istället för att "träna ner sig". 
 
 
 
Det svåra tycker jag är att veta hur lång återhämtningsfasen bör vara. Det är något varje person får känna efter helt själv, och beror på vem man är och hur hårt man belastar kroppen. Efter ett superhårt träningspass sa föreläsaren att återhämtningen kunde bli upp till 3-5 dagar! Bland annat därför är det bra att börja träna lugnt och inte gå ut för hårt om man ska komma igång med sin träning.
 
Jag tror dock jag har hittat en bra balans, för mig, med tre joggingturer i veckan - då tar jag en dags vila efter de två kortare joggingturerna och två dagars vila efter den lite längre joggingturen som jag gör på helgen. På min joggingtur idag, efter två dagars vila från helgens mil, gick det exceptionellt bra! Jag kände jag mig fantastiskt grym och lade märke till hur ovanligt lätt och snabbt det gick. Exalterat tänkte jag att "Jag måste vara mitt uppe i superkompensationsfasen nu!!" och peppades ännu mer av det! 
 
 
P.S. Räknas det här som plugg eller prokrastinering? Hahahahaha! 

Comments

Mika

Intressant text! Jag tror i så fall att det räknas som den allra bästa form av prokastinering som man kan tänka sig!

2015-09-24 @ 05:24:48


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0