Milstolpar jag fruktar/längtar till i sommar

 
 
Hej alla fina! Det här är årets sista vårdag! Den spenderar jag just nu med att sitta och le i min nya, vita skjorta och vara lite smånöjd över att jag börjar få sommarfärg i ansiktet, trots att juni inte börjar förrän imorn! Nu när jag nyligen har passerat en milstolpe i min närliggande framtidsplan (att göra fysiologiomtentan) spånar jag inför mina nästkommande mål, och tänkte dela med mig lite av mina planer inför sommaren! 
 
 
 
  1. Genetikomtentan, om nästan två veckor. Jag har varit lat i två dagar efter tentan i lördags, men nu ska jag verkligen försöka ladda upp på nytt för att göra genetiken. Det är ju ändå bara en liten 2-veckorskurs och inte en 6-veckorskurs som den jag nyss pluggat till, så detta ska allt gå att genomföra. 

  2. Sommarlov. Direkt efter genetiktentan tänker jag vara ledig ett tag och inte plugga. Jag ska göra roliga saker som att ligga i solen och läsa böcker, träffa vänner, cykla, pyssla, åka hem till mina föräldrar, fira midsommar, heja på Fredrik under Vätternrundan och se på tv-serier. Ren sommarlycka helt enkelt! 

  3. Sommaromtenta i anatomi. Eftersom jag i år inte har något sommarjobb så ska mitt sommarjobb bli mina studier. I juli ska jag försöka studera som en tok till anatomitentan som jag aldrig gjorde nu i vår på grund av mina ångestproblem, och den 1 augusti ska jag göra sommaromtenta! Bring out the flashcards! 

  4. Paris omgång #1. En glad nyhet är att jag under de två första veckorna av augusti ska åka till min gamla värdfamilj i Paris och vara tillfällig au pair åt dem!!! De frågade mig nyligen om jag ville komma och självklart svarade jag ja! Det är ju en underbar chans att få återse och umgås med mina älskade värdbarn Valentin (6 år) och Adrien (4 år), plus att jag kan ge min franska lite välbehövligt underhåll. 

    Under min skype med värdfamiljen förra veckan: 
    Jag:  "Du Valentin, jag tänkte bara kolla med dig om det är okej att jag kommer och hälsar på i sommar?"
    Valentin stannar upp, spekulerandes.  "När?" 
    Jag:  "Efter din semesterresa på Korsika." 
    Valentin:  "Oui. C'est TRÈS okey." (Ja. Det är JÄTTE-okej.) Haha!

  5. Paris omgång #2. Jag hade ju inte förutspått att min värdfamilj skulle bjuda dit mig, så jag och Fredrik hade ju redan bokat en resa till Paris under den sista veckan i augusti. Vilket betyder att efter två veckors au pair-jobb sätter jag mig på ett plan tillbaka till Sverige och är där i 9 dagar innan jag och Fredrik åker tillbaka till Paris för en romantisk resa tillsammans! 
 
 
Voilà! Det är mina kommande milstolpar att frukta/längta till, och självklart ser jag mest fram emot de sista två punkterna!!! Hoppas att ni kommer ha en strålande sommar - den börjar imorgon! 

Tentatokigheter och morsdagsmys

 
Under fredagskvällen kladdade, klottrade och mumlade jag information i en hastighet där det knappt blev förståeligt, och kl 22.09 gav jag upp och lämnade tappert min tenta i ödets händer. På lördagsmorgonen vaknade jag taggad och bestämde mig för att den fina morgonen var värdig en cykeltur till tentasalen på Viktoriagatan 30. (Fint namn på en gata, eller hur?) 
 
Försvunnen i tentans hypnotiserande värld tyckte jag att de två första timmarna flög förbi när jag automatiskt och snabbt svarade på alla frågor som jag kunde väl, och sedan spenderade jag ytterligare en timme och tjugo minuter på att klura på de som jag hade mindre koll på. Överlag kändes rätt så bra, som om att det kanske kan ha gått vägen den här gången - håller tummarna. 
 
 
 
Sedan var det en sådan lyx med en helg ledig! Jag och Fredrik åkte hem till min familj och hälsade på mellan lördag och söndag, vilket var himla mysigt. På söndagen var det dags för det sedvanliga Mors Dag-firandet hemma hos mormor, där stora delar av släkten var med! 
 
 
 
Mamma hade bakat en supersnygg, god tårta som vi firade fyra mammor med: mormor, mamma och mina två mostrar! Tårtkalaset på mormors inglasade altan var härligt - jag fick nästan sommarlovskänslor! Sedan var det dags att säga på återseende till kära mamma när jag, Fredrik och Veronika skulle bege oss tillbaka till Göteborg. Jag är så tacksam för allt min mamma gör för mig, och jag älskar henne tokigt mycket! ♥ 

Busigt immunologiplugg

 
Idag är det bara två dagar kvar till min omtenta i fysiologi! Wah! De senaste dagarna har det dock varit rätt så kul att plugga, eftersom jag har repeterat mitt favoritområde: immunologi! Där är det extra lätt att gestalta kunskapen med bilder, eftersom det finns så mycket olika celler med olika "karaktärsdrag" som man måste kunna - så det är bara att hitta på lite roliga figurer i olika färger (man behöver inte vara någon mästare på att teckna) och sedan kommer man ihåg det så mycket lättare! 
 
 
 
När jag ska lära mig en process är en grej som jag tycker om att göra att rita stegvis bilder, med stegvis förklaringar - lite som en bilderbok för barn! Sedan kommer jag ihåg bilderna i efterhand, och då följer ofta texten med minnet av bilden. 
 
 
 
Don't worry! B (-cell) happy! Visst mår man bra av att se hur mysiga och glada mina rosa B-celler är? 
 
 
 
Plugget förgyller jag med mysiga testunder, blandat med mysiga pojkvänsstunder. 
 
 
 
Nu blir det hardcore tentaplugg fram till min tenta på lördag!!! Ha det toppen, fina du! 

Min Göteborgsvarvet-saga

 
Jag kan knappt tro att det är sant, men jag klarade Göteborgsvarvet!!! Tillsammans med mina underbara vänner Anniina och Olivia tog jag mig över startlinjen, kämpades tillsammans med dem och lyckades slutligen ta mig i mål! Jag måste erkänna att jag verkligen inte visste vad jag gav mig in på - jag hade svårt att föreställa mig när folk sa att Göteborgsvarvet var något av det jobbigaste de har gjort i hela sitt liv, men nu vet jag att de hade helt rätt. Här kommer min Göteborgsvarvet-saga! 
Bild: Malin B
 
 
 
Det hela började med att tre tjejer var lite tokiga och bestämde sig för att anmäla sig till GöteborgsVarvet 2016. Det var hösten 2015, och jag, Olivia och Anniina hade varit ute och sprungit tillsammans ett par gånger förut och bestämde oss för att vi ville ha ett mål att träna mot. Så helt oanandes om vad som väntade oss skickade vi in våra anmälningar och kände oss grymma! 
 
Uppladdningen för mig har varit att försöka springa regelbundet, ungefär 3 gånger i veckan där två distanser är lite kortare (4-8 km) och en är lite längre (8-14 km). Detta har fungerat bra, förutom att jag hade problem med benhinnorna under två månader i vintras och inte kunde springa då, men före och efter har det gått fint!
 
Något som jag verkligen har uppskattat under våren är att ha sprungit mina längre springturer tillsammans med andra personer som också har tränat till Göteborgsvarvet: Anniina, Olivia och min pojkvän Fredrik. Att få tiden att gå medan man springer långt är mycket lättare om man springer tillsammans med någon annan. Då är det superbra att springa i en lugn takt, så snabbt att det är lite ansträngande att prata, men att det går. Sedan när jag har sprungit själv och lyssnat på musik har jag ökat tempot lite mer. 
 
 
 
Så plötsligt kom den 21 maj. Jag och Anniina gjorde oss i ordning hemma hos mig och vi skrattade åt att det vi var mest oroade för var att nummerlappen skulle sitta snett (det var overkligt kruxigt att få den rak och centrerad). Vi mötte upp Olivia och insåg att vi tre var rena rama regnbågen tillsammans, fulla av pepp och våriga färger! 
 
Runt Slottsskogsvallen var det fullt av folk och liv och köer till toaletter. Vi vandrade runt tills vi hade koll på området och jag var fascinerad av allt omkring mig, eftersom jag aldrig hade sett Göteborgsvarvet förut! En stund stod vi och kollade på upploppet där trötta löpare joggade i mål och jag funderade på hur det skulle vara att själv springa där. Tänk att över 60 000 löpare tog sig i mål där! 
 
 
Bild: Malin B 
Slutligen blev det dags för start och några härliga nära och kära var där och hejade och fotade: mina föräldrar, min syster och min vän Malin! Solen sken och vi var lätt nervösa, men mest taggade, över vad som skulle hända! 
 
 
Jag vinkade adjöss till mina föräldrar för att ge mig av på min 21 km långa löptur! 
 
 
Bara några minuter efter att jag och mina vänner hade gett oss iväg så sprang Fredrik in i Göteborgsvarvets mål för tredje året i rad! Vi hade hoppats att vi skulle ses, men vi missade varandra precis. Han var sjukt duktig!!! 
 
 
 
Och så till själva loppet. Det. Var. Jobbigt. Vissa dagar när man springer känner man sig full av ork och energi, men denna gången var inte en av dem för mig. Jag fick håll efter 5 km, trots att jag åt mat över fyra timmar innan jag började loppet. Men till en början var det i alla fall lätt, och jag, Olivia och Anniina joggade i en lugn takt, småpratade lite emellanåt. 
 
Det kändes skönt att ha sprungit över båda loppets broar innan, för att veta ungefär hur det var, så jag visste att det inte var mardrömsbrant. Älvsborgsbron gick fint, men på Lindholmen efter 7 km (en tredjedel av loppet) började jag bli trött och deltog inte längre i pratet med Olivia och Anniina, utan kämpade lite med mitt håll. Jag kunde ändå uppskatta människorna som stod omkring och livebanden som stod utplacerade lite överallt och spelade musik. Varje gång det kom ett bra beat blev jag mer peppad, och varje gång jag hade chansen så high-five:ade jag barnen vid vägkanten! 
 
På Göta Älvsbron kände jag att mitt håll hade släppt och att det äntligen började komma mot slutet av loppet. Men det var långt ifrån färdigt så jag sa till Anniina och Olivia att jag ville ta det lite lugnare än dem och vi separerades långsamt. Mitt mål var att springa utan att gå (förutom vid vattenstationerna) ända in i mål, och det betydde att jag behövde ta det lite lugnare för att orka med. Vid Brunnsparken stod Veronika och Malin och hejade på mig, vilket peppade mig och gav massor av energi! Efter det gick det lättare än jag hade trott att ta mig uppför Avenyn.  
 
 
 
Den sista biten vet jag knappt hur jag orkade att sätta en fot framför den andra, men på något sätt lyckades jag hålla ungefär samma takt hela loppet - lite långsammare mot slutet. Det värkte i axlar, nacke, ländryggen, framsida lår, knän och fötter. Jag hörde en liten tjej heja: "Fortsätt springa, börja inte gå!" och det var så jag motiverade mig själv att orka springa de sista kilometerna. Jag uppmanade mig själv hennes ord i takt med mina fotsteg, och jag minns knappt vad jag såg omkring mig i slutet, förutom att jag tydligt minns de gula skyltarna där det stod: 18 km (bara 3 km kvar), 19 km (bara 2 km kvar) och 20 km (EN ENDA KILOMETER KVAR)
 
I en 20 meter lång uppförsbacke precis i slutet bestämde jag mig för att där var det okej att gå (annars hade jag nog svimmat). Direkt när jag kom upp för backen började jag springa och det kändes som att fötterna skulle domna bort under några steg, sedan var det okej igen. När jag kom in i Slottsskogen var jag lättad över att plågan snart, snart skulle vara över. 
 
När jag kom in på upploppet höll jag utkik efter folk jag kände och när jag såg Fredrik hänga över staketet, storleendes, blev jag så otroligt lycklig att jag sprang fram till honom, pussade honom rätt på munnen och skyndade sedan iväg för att avsluta vad jag hade börjat. Jag kom in på stadion och hörde Veronika och Malin ropa, heja och skrika samtidigt som jag såg målet och adrenalinen kickade in totalt - jag kände ingen smärta - och efter att ha vinkat till mina vänner gjorde jag det omöjliga och spurtade in i mål (som syns i bilden ovan). Jag som var SÅ TRÖTT. 
 
 
 
Dock fick jag betala för min spurttur, för när jag hade kommit förbi mål och tagit mig en bit fram fick jag mitt första astmaanfall någonsin (efter att ha haft astma i över 12 år). Jag fattade knappt vad som hände, men jag kände att jag hade svårt att få ut luften ur lungorna och min andning lät pipig, vilket gjorde att jag fick lite panik. Jag letade efter en sjukvårdare, men även om det fanns någon i närheten så såg jag dem inte, men jag hade svårt att koncentrera mig på någonting.
 
Jag bestämde mig för att fokusera på att fortsätta gå, eftersom jag visste att annars kan muskelpumpen ge upp och ge svimningsrisk. Under tiden höll jag armen framför munnen för att andas mot ett motstånd och blåsa ut luften långsamt så att lungorna tömdes (tack läkarprogrammet för att du lärt mig detta!!!). Attacken gick tack och lov över ganska fort, och sedan kunde jag lämna in mitt chip och ta emot medalj, banan, kexchoklad och vatten. 
 
Fredrik var den första som hittade mig, och han kramade om mig hårt och gav mig en ros. Det kändes som att jag äntligen var trygg, men ändå var jag gråtfärdig av utmattning och upplevde lite efterskalv av rädslan från astmaattacken. 
 
 
 
Vi hittade Anniina och Olivia, mina föräldrar, Veronika och Malin som alla var glada och grattade. Vi pratade och fotade, och jag tror att jag lyckades vara glad även om min insida fortfarande var ett känslokaos. Det var folk, ljud och rörelse överallt och jag längtade efter en säng, men var glad att jag hade klarat det! 
 
 
 
På kvällen masserade Veronika mig (tack och lov att hon har gått en massageutbildning!!) och när jag hade fått gråta en skvätt, ta det lugnt, äta och duscha kunde jag äntligen titta tillbaka på loppet och se det som något positivt. Det var roligt att höra folk heja, att ha varit en av de 60 000 löpare som hade sprungit och att inse att min hjärna lyckades få mina protesterande muskler att springa hela 21 km. För att inte tala om hur härligt upploppet var - det var det bästa av allt!!! Det är dessa saker jag mest kommer minnas. 
 
Göteborgsvarvet var megaotroligtsuperjobbigt - något av det tuffaste jag har gjort i hela mitt liv - men jag ångrar mig inte alls. Det är häftigt att ha genomfört det! Nu är jag en riktig göteborgare! (Blink, blink). Jag och Fredrik gick runt dagen efter som två stela pinnar och jag förmådde mig inte ens sätta foten utanför dörren, utan stannade inne för att plugga och chilla. Mina muskler värkte (och gör fortfarande idag två dagar efter loppet, fast det börjar kännas bättre nu) och jag hittade en blodblåsa och lite små skavsår, men jag överlevde!!! 

5 pluggfallgropar och hur du bekämpar dem

 
När jag tittade ner på mina anteckningar insåg jag plötsligt att de var randiga på grund av att solen hade tittat fram mellan persiennerna. Jag skrattade till (i huvudet, eftersom jag befann mig i tysta läsrummet) när jag insåg att det såg ut som att jag pluggade inuti ett fängelse. Det är komiskt, eftersom för några månader sedan så kändes verkligen mina studier som ett fängelse som aldrig skulle ta slut. 
 
Det är glädje att tänka att det nu faktiskt mestadels är roligt att plugga. Jag känner att jag verkligen har kommit tillbaka efter sjukskrivningen. Min studiemotivation har fått ett uppsving och jag inser mer och mer hur jag ska göra för att klara plugget: plugga smart (det vill säga involvera gamla tentafrågor) plus lägga ner mycket tid utan att stressa. Att stressa tar dig ingenvart, utan det gör dig bara mindre effektiv. När jag pluggar försöker jag se det som att överleva en lång löprunda - om jag ställer in mig på att det aldrig kommer ta slut och bara försöker njuta av turen och nuet så går det lättare! Innan jag vet ordet av har en hel timme flugit förbi! 
 
Ibland känns det som att det går för långsamt när jag pluggar, som att jag inte är effektiv och inte kommer att hinna med allt - men då försöker jag tänka att om jag inte satt och försökte förstå det här just nu, skulle jag ändå behöva göra det senare, för detta är faktiskt något som jag måste lära mig. Det är lika bra att försöka få det gjort med en gång. Och när jag prokrastinerar tänker jag: "Nu gör jag ingenting. Det är väl bättre att snigla sig framåt och då komma någonstans än att bara stå stilla. Jag vill ju faktiskt klara den här tentan." 
 
 
 
 
5 PLUGGFALLGROPAR OCH HUR DU BEKÄMPAR DEM: 
  • Om du tycker att du pluggar oeffektivt: Ha koll på vad du MÅSTE kunna till provet/tentan. Kolla målbeskrivning eller gamla tentafrågor och bekräfta, för om det bara är kuriosa - spara det till när du kan allt superviktigt (vilket händer typ aldrig)
  • Om du oroar dig för att du borde plugga på massa annat också: Plugga i nuet. Glöm att du har massvis kvar och fokusera på det du gör just nu.
  • Om du har något du inte kan sluta tänka på: Sätt ut en tid som du ska ägna åt dessa tankar, t.ex. "Nu ska jag plugga fram till klockan 18 och då får jag tänka på mina semesterplaner / mitt orosmoment / vad jag ska köpa till någon i födelsedagspresent." 
  • Om du tycker det går långsamt: Tänk på att du gör mer än ingenting. Det går framåt - långsamt, men framåt. Rom byggdes inte på en dag. 
  • Om du prokrastinerar: Tänk på att ALLT arbete räknas. Om du så bara läser genom en text utan att förstå ett dugg så har du i alla fall hört talas om några begrepp som du kanske känner igen till nästa gång och kanske kan förstå mer då. 

Praktik på förlossningen!

 
Igår såg jag nytt liv födas. Det. Var. Häftigt. Jag fick den här terminen en extra praktikdag och det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att se om jag kunde få vara på förlossningen. Det var en spännande upplevelse! Under dagen bevittnade jag två kejsarsnitt och en hel del inskrivningar för kejsarsnitt som inkluderade ultraljud och samtal med blivande föräldrar. 
 
Blandningningen av lycka och förväntansfullhet hängde i luften under föräldrasamtalen, något som verkade härstamma från den enorma utbuktningen från kvinnornas magar. Med bara en eller två dagar kvar på deras graviditeter verkade alla redo att bli föräldrar - de flesta ville få ut bebisen så fort som möjligt, och det förstår jag, för det såg inte lätt ut att vara ovanligt framtung! En kvinna lämnade undersökningsrummet med orden de smånervösa, men glada orden: "Jaha, då förändras våra liv för evigt imorgon då!", vilket slog mig att det verkligen var sant. Skaffa barn ÄR stort. 
 
Kejsarsnitten var häftiga att se, även om jag blev lite svimfärdig första gången och fick gå ut. Men inte innan jag såg bebisen ploppa ut kvickt ur magen och fångades upp, torkades och visades för de nyblivna föräldrarna. Det lilla gråtande knytet var skrynkligt och blodigt - men så himla sött! Just när jag stod där insåg jag exakt vad jag såg - ett nytt liv födas - och blev nästan tårögd. Under andra kejsarsnittet var jag mer inställd på exakt vad som skulle hända (ni vet, blod och skalpeller och sådant) och behövde inte gå ut, utan kunde stå och titta på medan läkaren sydde ihop magen utan problem. Fast jag kunde inte låta bli att vända blicken mot den nyfödda bebisen väldigt ofta! 

Om en vecka: Göteborgsvarvet!

 
Göteborgsvarvet närmar sig slutligen - tänk att jag har väntat i 8 månader på detta! För några dagar sedan tog jag, Anniina och Olivia en lång springtur i den brännande solen och övade på att springa över de två broarna som vi kommer korsa under varvet! Vi började på Järntorget, sprang över Göta Älvsbron, längs vattnet på Lindholmen (så himla vackert) och slutligen över Älvsborgsbron (till vänster i bild).
 
Vi korsade mellan irriterade cyklister och glada solnjutande göteborgare, medan vi höll uppe konstanta diskussioner och njöt av att upptäcka nya omgivningar. Springturen gick grymt bra, även om vi blev uttorkade och möra, och vi alla tre är taggade på att springa om en vecka!!! Någon annan härlig motionär som ska springa? 

Balkongstudier

 
Det börjar brinna i pluggknutarna nu när vi är inne i mitten av maj och det är lite drygt två veckor kvar till min tenta! Ännu känner jag mig inte stressad, men jag inser att det är dags att få upp takten lite. Igår kväll satt jag länge och pluggade på metabolismens förunderliga värld av lipoproteiner, kolesterol och 3-hydroxy-3-metylgluaryl-coenzym-A-reduktas (som jag svettades att försöka uttala tills jag insåg att det förkortades HMG-CoA-reduktas, hehe)
 
När jag tröttnade på att sitta inomhus konstruerade jag mig en liten tron ute på balkongen: dynan på utebordet och stolen som fotstöd. Från min magfika tron intill blomlådan full av penséer kunde jag se ut över den fina sommarkvällen samtidigt som jag försökte plugga in den långa reaktionen kallad betaoxidationen. När Fredrik anlände hemma hos mig skrattade han medan jag visade upp tronen som en stolt femåring och sa: "Kolla Fredrik, jag har byggt en stol !!!"
 
 
Senaste nytt på snapchatfronten är att jag pratar väldigt mycket om att plugga, medan jag mest verkar tar bilder ;) 

Dagar i blommiga klänningar

 
God morgon kära du! Så här somrig vågade jag bege mig ut idag, eftersom solen sken och det spåddes bli lika varmt som gårdagen! Just nu sitter jag på den där stolen bakom mig på bilden, i en tyst läsesal på Medicinareberget, och ska strax börja plugga metabolism. Jag vågade vara så radikal och ta en bild enbart eftersom salen är helt övergiven - vilken den ofta är, eller bara har några få studenter, och det gör den till en guldgruva! 
 
Men roligare saker än mig som smygfotar i läsrummet har inte hänt idag, så därför tänkte jag berätta om min gårdag istället! 
 
 
 
Även fast solen inte var framme hela tiden denna måndagsmorgon var det jättevarmt i alla fall, och under min cykeltur till skolan fick jag stanna vid kanten av cykelvägen för att ta av mig min jacka! Även då hade jag en blommig klänning på mig, och njöt av att känna kjolen virvla kring mina ben i vinden från när jag trampade mig fram. 
 
 
 
Jag var glad när jag kom fram till universitetet, och begav mig som vanligt till min tysta läsesal för att studera. Det är skönt att gå dit nu när jag pluggar till omtenta och är bra med en rutin som får mig ut ur lägenheten. Det känns lite som att gå till skolan för att ha lektion - bara att i klassrummet är det tyst, lätt ödsligt och lektionen pågår inuti mitt huvud istället för utanför. 
 
Den här gången pluggade jag graviditet och fosterutveckling, vilket är riktigt intressant! Ni som har följt mig ett tag vet att jag är näst intill beroende av te när jag pluggar, så denna gång bestämde jag mig för att ha med lite te att sippa på medan jag gjorde gamla tentafrågor. Jag var glad över att ha nytta av min termos, men saknade mina vackra tekoppar. 
 
 
 
Ett par timmar senare var det lunchtid och jag begav mig ner till Sahlgrenska för att äta tillsammans med mina läkarstudentskompisar som pluggar patologi medan jag pluggar omtenta. Klantigt nog glömde jag min matlåda uppe i skolan, så istället knaprade jag på nötter som jag hade tänkt ha till mellanmål i eftermiddag. Jag och gänget solbadade och babblade på om de senaste intrigerna i våra liv. 
 
 
 
Solen gassade på och massor av folk njöt av värmen vid fontänen på Sahlgrenskas innergård. Magnolia blommade vackert både i träd kring fontänen och även i buske uppe på Medicinareberget, och gjorde mig alldeles full av vårkänslor. Allt börjar bli grönt och blommigt utomhus - jag älskar det! 
 
 
 
Under eftermiddagen var jag hemma och mådde lite halvkasst med magont, och försökte småplugga blandat med chill och tv-serietittande. Sedan började det kännas bättre och när min pojkvän anlände på kvällen drog jag med honom ut på en lång promenad i solnedgången - trots att han hade sprungit 1,5 mil innan han kom hem till mig, hehe. Vi tog en vilopaus i gräset och satt där och ömsom tittade på den sjunkande solen, ömsom in i varandras ögon och var riktigt puttenuttegulliga tillsammans! 

I detta vackra sommarväder

 
Tänk vad mycket mer man njuter när världen beärar oss med fantastiskt väder! Två dagar har jag och Fredrik njutit av frukost på balkongen - en dag på hans trevliga, rymliga balkong och en gång på min charmigt trånga, vi-sitter-nästan-på-varandra-balkong. I bilden ovan lyxade vi till det med fattiga riddare, yoghurt och müsli, ägg, grönsaker, juice och te medan vi njöt av Kristi Himmelsfärds långledighet. 
 
 
 
Dessutom kan man hitta på roliga saker som att spela kort på en filt och vara ute och träna (inför Göteborgsvarvet!)
 
 
 
Eller så kan man ha en urrolig dubbeldejt! Jag och Fredrik åkte hem till Diana och Viktor i fredags, där vi avnjöt en redig, otroligt god grillad middag och satt uppe och pratade ända till midnatt. 
 
 
 
Eller ett sista alternativ på härliga grejer man kan göra i fint väder - ha photoshoot! Min syster Veronika var så snäll och fotade mig och Fredrik under ett blommande körsbärsträd! 
 
 
 
Njut av det vackra vädret medan det varar, mina vänner! 

Romantisk, rofylld spakväll ♥

 
I förrgår spenderade jag och Fredrik ett par helt fantastiska timmar tillsammans på ett spa, där vi unnade våra kroppar och sinnen en stund att slappna av och återhämta oss från vardagens stress... Åh, vad underbart det var! Vi var där på kvällskvisten, just när solen var på väg ner och kastade sina härligt värmande, rödgula strålar. 
 
 
Entrén var pampig och vacker. Det kändes lite som att vi var på en härlig "get-away" där vi flydde storstadens buller och folkmassor för att få njuta av att bara vara oss själva för en stund. 
 
Vi var så här glada och spända! 
 
Vi välkomnades av fina arrangemang av blommor och växter i lobbyn, som även fanns överallt på hela spaet, och gav en härlig, lugn naturkänsla. 
 
 
För att inge en avslappnande stämning var det mobilförbud där inne, och det respekterade jag! Vi njöt av att vara bortkopplade från den alltid-tillgängliga världen. Men... När det bara var 10 minuter kvar till stängningstid var spaet nästan övergivet, så jag smög in i omklädningsrummet för att hämta mobilen i alla fall och ta några snabba bilder på den fina miljön - jag ville ju inte glömma den! 
 
 
 
Spaet hade massor att erbjuda, och det var tur att vi hade 4 timmar på oss där inne för att hinna prova allt i lugn och ro! Det fanns bastuar (kanelbastu, stenbastu, citronbastu, isbastu), varma pooler, kalla pooler, en bubbelpool, varma och kalla duschar, fotbad, sköna sängar och sittplatser, hängmattor utomhus (där jag låg en lååång stund och fångade de sista solstrålarna), ett mörkerrum med vattensängar, ett ljusrum för att bli pigg... Massor!
 
Både jag och Fredrik gillade de varma poolerna bäst (en inomhus och en utomhus). De var nästan lite för varma när man gick i dem, men man vande sig snabbt och kände hur musklerna långsamt slappnade av där. Vi blev helt slut av att ligga i dem, och var tvungna att dricka mycket och vila efter dem. 
 
 
Fredrik njöt av en kopp varm choklad vid brasan. 
 
 
Man kunde gå omkring i ett grönskande uteområde också, förutom att bada i varma pooler och sådant. En lång stund satt jag och Fredrik utomhus i solstolar och lät solen värma oss medan vi lyssnade på naturens ljud och den diskreta lugna musiken i bakgrunden. Vi småpratade lite ibland när ingen var i närheten. Höll varandras händer. En liten puss då och då. Det var så romantiskt...! Hela kvällen var underbar och oj, vad vi mådde bra efteråt! Jag älskar spa! 

Tea and some knowledge, please

 
Poff så var 6 veckors sjukskrivning slut och det är dags att återgå till fulltidsplugg! Just nu är jag ovan vid att studera (lite som när man kommer tillbaka till skolan efter sommarlov), men det sköna är att det ändå känns bra. Det känns rätt. Ibland blir jag till och med sugen på att plugga - något som hade varit omöjligt för en månad sedan! Framför allt är det så underbart att rädslokänslorna för pluggrelaterat nästan är helt borta - en viss nivå av prokrastinering kvarstår, men i och för sig kanske den alltid har funnits.
 
Även är min konstanta kompanjon tekoppen tillbaka, redo att vara till min tjänst, intill skrivmaterial och dator! ♥ 
 
 
 
Det är faktiskt kul att lära sig saker, har jag på nytt insett! Eller ja, det är kul att kunna saker även om det är lite tradigt att sitta många timmar och försöka begripa underliga processer, haha. Just nu pluggar jag hormoner (fysiologikursen) och det är roligt när man börjar förstå hur saker hänger ihop! Hormoner är lite som små brev på posten som skickas runt till olika mottagare (organ) via blodet. Om organet har en brevlåda som passar just det brevet (hormonet) - då kan organet reagera genom att kanske skriva ett eget brev eller ändra sin aktivitet eller göra någon helt annan grej! Haha okej, flummig förklaring men jag gillar liknelser. 
 
 
Jag och mina bilder, ni vet, hehe. Önska mig lycka till med återkomsten till plugg på 100 %! (För studenter finns ju inte många fler alternativ...). 

Valborg bjöd på konfirmation och cortège

 
Valborgshelgen flög iväg med massor av festligheter och resande hit och dit. Det har varit konfirmation, bio, familjehäng, Chalmers cortège och valborgsbrasa. Ibland är det härligt när man inte märker att tiden passerar! 
 
 
 
Min kusin Joakim hade en trevlig konfirmation där de demonstrerade några roliga sketcher med dueller mellan Jesus och populära kändisar som bl.a. Björn Ranelid, Zlatan och min personliga favorit Ernst Kirchsteiger! Efteråt var det dessutom kalas med en stor, mumsig buffé... Hehe. 
 
 
 
Familjehäng mår man bra av. Jag var på bio med pappa (Captain America: Civil War!), tittade på Let's Dance med mamma och spelade alfapet med syrran! 
 
 
 
Väl tillbaka i Göteborg var det dags att kolla på Chalmerscortègen, precis som vi gjorde förra året också (fast det var lite blötare den här gången, haha). Joel, jag, Olivia, Christoffer, Anniina, Veronika och Therese (som tar bilden) kurade ihop oss tillsammans på en mur på Viktor Rydbergsgatan och kollade på cortègen! 
 
 
Molnen hade stängt in oss i ett mulet fängelse med ett stundvis regnigt tak, men det gjorde inget för då hittade jag, Joel och Therese en ny passion medan vi väntade på att cortègen skulle börja: leta efter roliga paraplyn!
 
Chalmerscortègen är ett tåg av lastbilar med flak som chalmerister har byggt och själva uppträder på, som skämtar med det senaste årets händelser i Sverige och världen. Mina favoriter var att de skämtade med kungafamiljens stora reproduktion på sistone och ... 
 
 
 
... en annan favorit var att de skojade med reportern som sa att han inte hade sett en enda spårvagn idag - medan det går en spårvagn precis bakom honom, haha! 
 
 
 
Vi värmde upp oss på ett café efter cortègen (där jag och Joel knasade oss så mycket att jag skrattade så jag nästan fick ont i magen) och drog oss sedan bort till Slottsskogen för att kolla in Valborgsbrasan. Elden var mysig och det var till och med en DJ där, men regnet öste på och vi blev så blöta och kalla att vi efter det begav oss hemåt - och för min del tog jag ett varmt bubbelbad när jag kom hem! 

RSS 2.0