Syrran på andra sidan bordet

 
Den här vackra gästen hade jag äran att underhålla vid lunchtid förrigår. Min syster Veronika ringde från spårvagnen hem från Medicinareberget och frågade om hon fick bjuda in sig själv hem till mig för att äta lunch - ett erbjudande som jag absolut inte tackade nej till!
 
Det vanliga pratet och skrattet som alltid uppstår i ett rum där vi två vistas klingade i lägenheten... och kanske till och med ut i trappgången (vi är förvånansvärt högljudda, hihi). Hon är en så underbar, klok ung kvinna som gör att jag som storasyster är stolt som en tupp. Vi diskuterade hennes fysioterapistudier, tokiga pojkar, framtida planer, en gnutta skvaller och massor av känslor över en kopp te. I flera timmar som bara flög förbi. 

Comments

Emelie

Alltså ni är så så så fina! Och systerkärlek är faktiskt himla fint, det börjar jag upptäcka mer och mer..! :)

Svar: Naw, tack! Vad mysigt att du börjar upptäcka systerkärleken också. Det är speciellt att vara vän med familjemedlemmar på något sätt...
Viktoria

2016-09-24 @ 17:49:28
URL: http://sockerskrin.blogspot.se


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0