När kvällsplugg blir midnattsplugg

 
När man är motiverad och riktigt igång med plugget på kvällen tänker man "Jag orkar med lite till!" och då tickar tiden förbi. Till slut sitter man där efter att ha avslutat ett långt stycke och försöker klicka ctrl + save med vänsterhanden på pappret, för att vara säker på att det sparas liksom. Och mitt på sidan bland alla gener och utvecklande kotor hittar man en smiley, som tydligen vill att jag ska vara GLAD, och undrar hur den kom dit. 
 
Jag tror nog att jag ska gå och lägga mig nu, haha! 

Lycklig morgon

 
God morgon du vackra människa! Är det inte en härlig dag? Tänk att vi har lyckan att vakna upp till en så fantastisk värld, fylld av godhet, glädje och skönhet! Det är inte alla gånger jag tänker på det, men idag är en sådan dag då jag verkligen uppskattar att vara levande. Att jag fick se en praktfull, färggrann soluppgång imorse och byta en kram med min härliga lillasyster som sovit över, är små, enkla stunder som göder min personliga lycka och får mig att må underbart! 
 
 
 
Denna näst sista vinterlovsdag får jag göra exakt vad jag vill. Förvisso "måste" jag plugga - men egentligen så måste jag inte alls det. Att plugga idag är ett aktivt val som jag gör för att jag vill klara studierna som jag själv har valt. Ingen tvingar mig; jag pluggar för att jag vill lyckas! Självklart klagar jag (ibland väldigt mycket), men det betyder inte att jag inte är överlycklig att gå denna utbildning. Det betyder bara att jag för tillfället har lite svårt att se målet i slutändan. Men jag oroar mig inte, för jag hittar alltid tillbaka till målet förr eller senare igen. 
 
För att förgylla pluggandet kombinerar jag det med andra saker som just jag mår bra av: ha tända ljus, sitta invirad i en gosig halsduk, ta korta pauser för att göra yoga och mental träning, värma händerna och själen med en kopp te, tjuvkika på instagram/weheartit, lyssna på den sköna tystnaden eller ha en stillsam spellista på i bakgrunden... En av de bästa sakerna med att bo själv är att kunna organisera min omgivning helt som jag vill, utan att ta hänsyn till någon annan, så det tänker jag njuta av för fulla muggar! 
 
Ha en förträfflig tisdag! Let it be a good one! 

Den juliga magin på Liseberg

 
Ibland finns det för mig ingen bättre person i världen än min syster Veronika! Den fjärde advent kom hon ner till Göteborg för att gå på det helt fantastiska Jul på Liseberg med mig, och vi hade det helt enormt mysigt och roligt! Med de glittrande träden i bakgrunden tog vi en massa underliga/underbara selfies, bland andra den här ovan! (Redo för julstämning, eller vad?!) 
 
Glitter och fejk-snö (eller var den riktig, Veronika?) och jag demonstrerar hur mycket jag älskar broar! 
 
 
Dessutom tittade vi på den fantastiska isshowen som Liseberg bjöd på - detta året var det en tolkning av Hans och Greta! Innan showen började stod vi och huttrade lite och funderade på att gå hem istället för att vänta 25 minuter ytterligare, men som tur var stannade vi för den var SÅ GRYM! Konståkningen var häpnadsväckande, och imponerade på oss stort, likaväl som de häftiga kostymerna, den härliga musiken och ljuseffekterna! Kunde vi ha fått en bättre avslutning på besöket än att svepas in i en saga full av magi för en stund? Knappast! 

Vänlighet, kärlek och kunskap är svaret

 
Det bästa sättet att bekämpa eld tycker jag är genom att visa vänlighet, kärlek, kunskap och förståelse. Det är så vi ska motarbeta ondskan i världen, det är så jag alltid tänker sträva efter att vara som medmänniska och läkare. 

Today is a beautiful day to save lives!

 
Åh, jag är alldeles hög på livsglädje just nu efter att för första gången ha gett blod!!! Jag var lite nervös innan, vilket visades när de tog mitt blodtryck, men mest taggad. Jag försökte verkligen hålla tillbaka mina nyfikna frågor om allt som har med vård att göra och vara cool, men med tanke på att jag var lite smånervös (och därmed pratglad) och dessutom fick en supertrevlig sjuksköterska - då kunde jag inte låta bli! 
 
Han verkade dock tycka det var kul med mina undringar om blodgrupper, järntabletter, hemoglobinnivåer, hur donerat blod hanteras, hur det är att vara sjuksköterska på blodgivningscentral, när det är vanligast att ge blod, om det är viktigt att ge blod trots att man har en ovanlig blodgrupp... och så vidare, hehe. Du kan ju föreställa dig en studsig liten läkarstudent som blev alldeles till sig över att få vara med och rädda liv en vanlig onsdagseftermiddag! 
 
 
 
När du ger blod går det till så att först bokar du en tid för att bli blodgivare, och får då fylla i en blankett, prata med en sjuksköterska, ta blodtryck och ett litet blodprov. Blodprovet skickas iväg på analys och du får komma tillbaka 5 veckor senare. Då ska du ge blod för första gången, som jag gjorde idag! Ungefär samma process sker, förutom att du denna gången får ge 4,5 dl blod (mindre än en tiondel av den totala blodvolymen).
 
Sköterskan stack in en nål i armen och tejpade sedan fast den lätt. Sticket kändes, tja, som ett stick brukar göra. Som att någon nyper dig i armen. Sedan när nålen väl satt inne och blodet började rinna så kunde jag känna nålens närvaro, och att det hände något i armen, men det gjorde inte ont.
 
Sedan låg jag där i kanske 6-8 minuter medan blodet fyllde påsen, pratade och skrattade med sjuksköterskan, och slutligen drog han ut nålen. Efteråt fick jag ligga kvar 10 minuter till för att undvika blodtrycksfall, och då frågade jag sjuksköterskan om han hade lust att ta kort på mig och min blodpåse (eftersom jag fick så bra kontakt med honom så vågade jag fråga, haha!). Jag fick lite fika och slutligen hämtade jag ut min gåva; jag valde en mörkblå liten skål från Rörstrands serie Swedish Grace! 
 
 
 
På vägen hem märkte jag att jag fick kortvarig hjärtklappning i uppförsbackar, ungefär som om jag bar på tunga matkassar i en backe, men annars har jag inte känt någonting. Men åh, vad jag är nöjd och glad nu!!! Jag älskar känslan av att veta att jag hjälper andra människor - vilken makt det är att kunna påverka någon annans liv på det sättet. Kanske till och med rädda någon annans liv. Det är så himlans fantastiskt! I'm high on saving lives!!! 

En självmordsbenägen chokladbit

 
Under kvällens pluggsession beslutade jag mig för att knipa den sista biten fransk choklad som jag köpte med mig från Paris i augusti. Alla andra bitar måste jag ha slukat med stor entusiasm för jag hade aldrig före nu sett att det stod text på chokladen. "Choklad ger lycka!" tyckte jag var en oerhörd sanning och bestämde mig för att fota.
 
Antingen var den här chokladbiten fotoskygg, lite frusen eller helt enkelt självmordsbenägen, för en sekund efter ovanstående foto togs gjorde chokladbiten en djupdykning ner i den ångande tekoppen. Förvånat utbrast jag "Åh nej!" upprepade gånger (som ett litet barn som blivit av med sin stora skatt), men kunde samtidigt inte hålla mig för skratt. Jag rusade ut i köket för att hämta en sked och fiskade upp min lilla bit brun lycka. Jag fnissade obotligt när jag tittade på den halvsmälta massan på skeden, kalkylerandes, och tog den därefter i ett svep. Turligt nog hade chokladen ändå samma lyckoingivande effekt, och jag insåg att saker inte behöver vara perfekta för att göra mig lycklig. 
 
 
 
P.S. Bamsetort tack för all pepp och motivation inför mina omtentastudier!!! ♥ Under min lilla deppningsperiod tänkte jag att du som läsare skulle förlora dina tankar om mig och tycka att jag var dålig/svag som inte klarade tentan (eftersom det var lite åt det hållet jag tänkte om mig själv), men jag skulle haft högre tankar om både mig själv och om er, för ni är ju fantastiska som stöttar mig så när jag försöker resa mig ur askan! Megatack!!! 

Ibland behöver man lite extra kärlek

 
Jag kände att jag behövde något slags stöd under den här kvällens plugg, så jag sitter just nu bokstavligen med min franska kanin Doudou framför mig på bordet. Han håller sig nära mitt hjärta och utgör en barriär mellan mig och den potentiella pluggstressen som min dator kan skrämmas med. Ibland behöver man lite extra kärlek för att orka med ♥ 

10 saker som hösttröstar

 
 
Var inte ledsen över att hösten är på väg - njut istället av allt fantastiskt den har att tillföra i ditt liv! Här kommer hösttrösten: 
 
 
1. Kyla. Nu räcker det med sommarhetta - ge mig kyliga vindar så att jag kan ta på mig snygga stickade tröjor, färggranna halsdukar och mysiga tjockstrumpor! 
 
2. Mys. Hösten är en perfekt ursäkt att smyga sig närmare sina nära och kära för att värma sig i deras kramar. Dessutom känns det ju så härligt att ligga kvar i sängen, omsvept i täcket, lite extra länge en regnig helgmorgon - eller att gosa ner sig i en värmande filt en stormig kväll. 
 
3. Te, te och ännu mer te. Jag dricker te året om, men det är tusen gånger mysigare under hösten - speciellt om en nedrig förkylning råkat sätta klorna i en. Tips på ett riktigt god, höstig smak på te är en blandning av kanel och blåbär! 
 
 
 
 
4. Rutiner. Nåväl att sommarens frihet är fantastisk, men jag uppskattar nystarten som hösten ger och upptagandet av gamla (eller nya) rutiner! Som planeringsgalen så älskar jag att ha ordning på mitt schema, mina aktiviteter och mitt vardagliga liv - och rutiner förenklar detta så mycket. 
 
5. Läsning. Jag älskar att engagera mig i denna lugna, kreativa och sinnesöppnande aktivitet på hösten. 
 
6. Halloween. Om man vill kan det bli ett festligt inslag med en mysig Halloweenmiddag eller -party, eller bara se det som ett utomordentligt tillfälle att krulla ihop sig i soffan med lite popcorn eller godis och titta på en film! 
 
7. Tända ljus. När solen drar sig undan mer och mer under höstens gång är det dags att skapa sina egna ljus- och värmekällor på närmare håll. Förutom att höja mysighetsfaktorn extremt när ljuset är tänt, luktar det även så gott och "vinterhalvår-igt" när ljuset har blåts ut. 
 
 
 
 
8. Grytor. Somriga sallader kommer inte hålla dig lika varm inombords under en blåsig höstdag som en doftande, näringsrik gryta gör! Dags att plocka fram receptboken, googla eller be en släkting som är skicklig i köket om tips på goda, höstiga grytor! 
 
9. Höstmode. Det är roligt att styla till sig med snygga höstkläder efter att ha gått omkring i minsta möjliga beklädnad under sommarens varma dagar. Tänk dig klänningar med strumpbyxor, tajta jeans och en tjock halsduk, skjortor och framför allt - de snygga höstbootsen! 
 
10. Färger! Jag älskar att kika ut genom fönstret en fin oktoberdag och se att löven bytt färg från gröna till varma toner av gult, orange och rött. Jag tänker åldras lika vackert och naturligt som ett löv på hösten! 
 
 
 
 
 
 
ÄLSKA HÖSTEN! ♥ 
Höstmysiga bisous och te-varma kramar från mig! 

Du är underbar

 
 
 
Du är underbar. Jag är helt övertygad om att du är underbar. Ibland kommer människor dock försöka intala dig att du inte är underbar. Människor kommer racka ner på dig, kritisera dig och döma dig. Då har du två val. Antingen kan du hänga med huvudet och låta dem övertala dig att de har rätt, eller så kan du tycka att du är underbar.
 
Säg att du under varje dag i ett år skulle stå framför spegeln och säga orden "Du är underbar" till dig själv. Säg också att du skulle bli nedrackad på en gång i månaden. Då skulle du ha hört det negativa 12 gånger och "Du är underbar" 365 gånger. Gissa vem du skulle tro på? 
 
 
 
 
Idag vill jag skicka ut ett megastort tack till dig - min fina, UNDERBARA läsare. Jag har fått så otroligt mycket uppskattning för bloggen den här terminen att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Du kan inte ana hur många gånger mitt ansikte har lysts upp i ett leende och hur rörd jag har blivit av era vackra kommentarer! Tack så hjärtligt mycket!!! ♥ 
 
 
"Gillar verkligen din blogg! Du sprider positivitet!!" - Fardus 
 
"Jag blir så glad av dina inlägg, Viktoria!" - Emelie 
 
"Har aldrig tvekat på att du kommer att stå där som färdig läkare. Vi i The Hallon Fan Club fortsätter
att hålla tummarna!" -
Carro 
 
"Du verkar som en så stark och intelligent person. Om jag hade 1 procent av din styrka skulle jag vara
så glad, haha. Hela tiden så positiv och optimistisk. Önskar dig all lycka!"
- Anonym

"Härligt inlägg, du verkar så klok! Jag blir inspirerad av dej." - Mimmi

"Du är så himla mysig, det är helt otroligt." - Anonym 

"Jag ville bara tacka för att du håller på med din fantastiska blogg. Jag vill bli läkare efter att jag tagit studenten i år och jag älskar verkligen den inblick som du ger i läkarlivet samt i det vanliga livet, både det härliga och det tråkiga som livet innebär. Du verkar vara en sån positiv och härlig person som tar vara på varje dag, du är som en förebild för mig!
Tack för att du finns och motiverar mig till att plugga och leva fullt ut! Lycka till med plugget, du kommer bli en toppenläkare."
- Amanda 

Tack. Verkligen. ♥♥♥ 

Prima fynd av kurslitteratur!

 
Idag har jag svävat uppe bland molnen. Hela dagen har jag känt mig intoxikerad av blandningen av små stunder av vardagslycka: en tidig frukost med min härliga lillasyster, synen av det strålande soliga vädret som hållt i sig hela veckan, busigt skämtande och skrattande med mina vänner mellan föreläsningar och dessutom gratis och förvånansvärt god fika på universitetsbibliotekets välkomstdag för de nya eleverna! 
 
Jag måste berätta om mitt förstaklassiga kurslitteraturfyndande som jag gjorde på bibliotekets utförsäljning: TRE tjocka böcker för TJUGO kronor styck!! Biblioteket rensade ut gamla böcker som var slitna eller som de hade skaffat en nyare upplaga av. Jag var mer än nöjd över att köpa en bok med småsöndrig pärm för tjugo rikstaler, eftersom de vanligtvis kostar 200-400 kr som begagnade eller 500-600 kr som nya! Jag gav ett nytt hem åt en fysiologibok till nuvarande kurs, en embryologibok till anatomikursen och en bok till infektionskursen. Ka-ching! 
 
Psst! Ser du att jag fortfarande har mina vita och rosa ballonger upphängda sedan inflyttningsfesten? Jag har inte haft mage att ta ner dem - de är så uppiggande och söta! 

Mina trettiotvå kvadratmeter ♥

 
Välkommen hem till mig! Det är den första september och höst, och jag har bestämt att jag officiellt är färdig med min lägenhet! Det finns så klart alltid småsaker som man kan ändra i inredningen, men nu har jag insett att jag är nöjd med det mesta. Ta en kik på mina trettiotvå kvadrat! 
 
 
 
Jag hyr en studentlägenhet och därför är inget direkt nyrenoverat, men med hjälp från min familj och släkt har vi lyckats få det riktigt trivsamt ändå. Här har vi min charmiga, lilla turkosa myshörna! Tack vare den välkomnande mängden av kuddar älskar jag att slänga mig i sängen! Väggarna omkring är nu målade vita, vilket är mycket bättre jämfört med väggen före ommålningen
 
 
 
En separerare avskiljer soffan från sängen och jag tycker om att det ger intrycket av att det är två rum. I det lilla "vardagsrummet" har jag valt färgerna svart och vitt för att hålla det enkelt och stilrent. 
 
 
 
Utsikten från soffan är över denna vägg, där min härliga Paristavla och mina favoritböcker finns. Min syster Veronika beskrev så bra vad många tänker (och ibland kommenterar) när de kommer hit: "Man förväntar sig en TV men får en tavla istället." 
 
 


Jag har en liten balkong
som jag uppskattar djupt. Det är så skönt att öppna dörren och andas lite frisk luft som första upplevelse på morgonen. Dessutom har jag en liten matsalshörna, med ett (utdragsbart) köksbord som jag har valt att ha istället för ett skrivbord. Jag använder nästan bara datorn ändå när jag pluggar, och kan plocka fram penna och papper om jag skulle behöva. På det här sättet känns lägenheten renare och fräschare. 

 
 
En liten köksvrå där jag satsat mer på praktiskt än tjusigt, men har ändå försökt göra det lite färgglatt och hemtrevligt med kokböcker, några av mina favoritdelar ur mitt porslin och så klart min samling magneter från städer jag har besökt! 

 
 
Bakom dörren i köket har jag slagit till med en limegrön hylla (jag är förvånad själv att jag någonsin skulle köpa det, men den livar upp köket ordentligt!) med några av mina godaste teer i fina burkar m.m.!  
 
 
 
Jag har ett gäng mindre grytor som jag använder jättemycket! Den röda här ovan är lite större, men jag har ett par mindre också, som är perfekt när jag vill servera mat, sås eller grönsaker i snyggare behållare. Annars om det blir enbart lite mat över så lägger jag den i en minigryta och sparar i kylskåpet! Praktiskt och tjusigt!
 
 
Badrummet är inte speciellt magiskt, men jag har valt att inreda det med gröna detaljer. Jag har också ett badkar...! 
 
Jag vet att jag är ganska "ren" i min smak av inredning, men ibland måste man busa till det lite med något lustigt också: "Laundry today or naked tomorrow", haha! 
 
 
 
Jag är verkligen supernöjd med resultatet! Jag älskar de ljusa väggarna, alla möbler som jag fått i bra ordning och alla inredningsdetaljer som jag noggrant valt ut helt själv. De flesta av mina ägodelar har flyttats runt ett par (dussin) gånger, tills jag känt mig tillfreds. Eftersom jag lagt ner så mycket hjärta och tanke bakom allt har det gjort att lägenheten verkligen känns som mitt hem! ♥ 

25 saker jag gör för att pigga upp mig själv

 
 
Som många av er vet är jag en relativt positiv person till vardags (men inte så glättig som vissa tror). Jag finner att livet är otroligt mycket mer njutbart när man ser saker från den ljusa sidan - och att jag själv mår bättre när jag badar i detta ljus. När jag väl är nedstämd så kan jag vara på två sätt: antingen vill jag fortsätta vara ledsen en stund för att få det ur mig, eller så vill jag bli uppmuntrad. I det senare fallet så har jag en del knep som jag tänkte dela med mig av! 
 
När jag skrev den här listan försökte jag gå mig själv på djupet och tänka: Vad gör just mig glad? Vilka är mina passioner? När mår jag som bäst? Det var både underhållande och lärorikt att skriva den! Självkännedom är något som jag verkligen uppskattar att jag utvecklat mer och mer nu i 20-årsåldern. Voilà ma liste, kanske finner du något vi delar som glädjeämne i livet! 
 
 
 
  
25 SAKER JAG GÖR FÖR ATT PIGGA UPP MIG SJÄLV NÄR JAG ÄR NERE 
 
  1. Äter god mat! Jag provar ett nytt recept eller väljer en personlig favorit, och lagar en dundergod middag till mig själv för att jag är grym! 

  2. Dricker te. Med lite honung i... och en chokladbit bredvid. 

  3. Tar ett hett bad för att slappna av. 

  4. Läser en bra bok - Harry Potter, Twilight och Jane Austen kommer alltid ligga nära om hjärtat. 

  5. Gör ett härligt yogapass eller bara stretchar - oavsett hur kort det blir är det skönt att bara andas en stund. 

  6. Tittar på en av mina favoritfilmer som jag alltid blir så glad över. 

  7. Tar en stärkande joggingtur – utan tid- eller distansmätare för att bara kunna njuta. 

  8. Bläddrar avslappnat i en inredningstidning.  

  9. Målar nagellack, tvättar håret och fixar mig riktigt snygg till mig själv.

  10. Köper en vacker blomma. En vacker ros kommer att lysa upp mitt hem i några dagar och göra mig glad! 

  11. Skriver! Novell, dagbok, brev, blogginlägg… 

  12. Fotograferar något från femtiotre olika vinklar. 

  13. Redigerar bilder in i minsta detalj till perfektion, på det där sättet som jag älskar. 

  14. Ber en vän om hjälp - detta tycker jag är ett tecken på styrka, absolut inte svaghet! Vännen kan pigga upp mig och få mig på andra tankar! (Dessutom kramas vänner väldigt bra).  

  15. Planerar en resa! Vart vill jag åka? Vad ska jag göra där? 

  16. Går ut och fikar/äter middag SJÄLV. Vardagslyxar till det ordentligt och slänger in lite personlig utveckling i det hela genom att göra det solo. 

  17. Går på en promenad med härlig musik i öronen. 

  18. Drar på shoppingtur! Det finns tillräckligt med plats i mitt hjärta för lite materiell kärlek också. 

  19. Utnyttjar min stora passion: le français! Jag skriver, läser, ser på film, lyssnar på podcast och njuter av språket! 

  20. Bjuder mig själv på myskväll med en skål glass. 

  21. Gör en lista. 100 saker som är bra med mig själv. Att göra-lista. Bucket-list. Alla karaktärer jag kan komma på i Harry Potter-serien (för några år sedan tror jag att jag fick ihop ett hundratal!)

  22. Hälsar på någon! En släkting eller en vän som jag inte träffat på länge - eller kanske någon jag träffade igår, men som helt enkelt gör mig glad. 

  23. Slår på min favoritmusik på högsta volym och dansar loss. 

  24. Söker på weheartit och njuter av alla inspirerande bilder. 

  25. Bara ser mig omkring och uppskattar vad jag har. Allt har skönhet i sig och det är underbart att känna tacksamhet! 

Hög på livet efter Midnattsloppet

 
Efter att ha varit lite smånervös under hela dagen igår kom slutligen kvällen.... Det var dags för mig att springa Midnattsloppet! Väl på plats i startområdets blåa hav av tröjor gick jag över från att ha varit spänd-orolig till spänd-peppad. Ljuseffekter, musik och människor som värme upp ökade gradvis stämningen när det närmade sig start. Det blev riktigt mörkt strax innan jag gick in i min startgrupp och det kändes verkligen inte som att jag snart skulle ut på lång springtur - snarare ut och dansa. Men slutligen räknades det ner, och med hejarrop från mina föräldrar, samt Diana och hennes pojkvän, begav jag mig iväg! 
 
 
 
 
Loppet är 1 mil långt och det var kring 10 000 anmälda. Jag hade kollat in banprofilen innan och såg att det fanns två backar som jag behövde spara krafter till: en mellan kilometer 4 och 5 samt en mellan 6 och 7. Därför valde jag att ta det riktigt lugnt de första kilometrarna och fokuserade istället på att njuta av allt omkring: musiken, lamporna som lyste färgglatt längs vägen och alla människors hejarrop. Att jag blev omsprungen en del försökte jag tona bort - jag körde mitt eget race - och det gick lättare och lättare för varje kilometer jag lade bakom mig. 
 
Den första backen gick lätt; den var bara svagt lutande uppåt. Det var den andra backen som skulle bli utmaningen, men jag var i nuet och höll mitt lugna tempo. Jag bestämde mig att ha som mål att inte gå en enda gång (om allt kändes bra i kroppen). På vägen tyckte jag det var kul med alla barn som höll ut sina händer för att få high-fives - de fick alla en klapp från mig!
 
 
 
 
När vi väl kom till den fasade backen upp till Masthuggskyrkan stod där massor av människor med uppmuntrande ord och mitt i banan i princip hela vägen upp stod unga tjejer med pompoms - de räddade min sprint uppför backen! De flesta var superglada och peppade av sina hjärtans lust, vilket jag inte kunde låta bli att le åt. Endorfinerna tog över och när vi slutligen var högst uppe på toppen möttes jag av den enormt vackra utsikten över ett nattupplyst Göteborg i kombination med en härlig kör. Allt i kombination gjorde att backen var det bästa av allt! (Speciellt att springa nedför den, haha!) 
 
De sista två kilometrarna ökade jag takten för att avsluta starkt - jag hade ju sparat energi hela loppet! Nu var det jag som började springa om andra och det var en kick! Det jag minns från sista kilometern är mycket människor (blåaklädda och supporters), ansträngda andetag, smala fållor och trottoarer så man fick hålla koll vart man satte fötterna och tanken: "Snart framme! Det här går ju GRYMT!". När jag såg målet spurtade jag och avslutade loppet alldeles överlycklig, hög på livet och full av självförtroende! Jag klarade det!! Utan att gå en enda gång dessutom! Det här var megakul - jag måste göra om det!!! 

Inget skriker "ledighet" mer än en god brunch

 
Jag fullkomligen strålar av lycka idag! Inte bara fick jag ordning på wifi i min nya lägenhet igår kväll (till min enormt stora förtjusning), utan även för att jag efteråt sov riktigt bra, för första gången på länge. Inget vaknande tidigt på morgonen av att jag är orolig över att vara försenad till något, inte av att jag är för varm eller kall - utan bara riktigt härlig 10-timmarsskönhetssömn. Jag vaknade förvånad, men utvilad och oerhört nöjd. Tänk vilka mirakel bra wifi kan åstadkomma, hihi. 
 
"Home. Definition: Where wifi connects automatically." 
 
 
 
 
En underbart god brunch fick därför starta min dag! Än har min pluggvardag inte börjat, så det gäller att njuta medan jag kan! Voilà brunch à la Viktoria: scones (med solrosfrön/pumpakärnor/utan topping), antingen med smör, ost, gurka och tomat - eller björnbär-/jordgubbssylt. Samt en kopp av mitt favoritte "Malmöblandning" och ett glas apelsinjuice. 
 
Efter att ha stylat mitt bord lite snyggt med den goda brunchen, och fotograferat naturligtvis, smakade jag på sconesen. Jag pausade med brödet i munnen medan min hjärna blev plötsligt tyst innan den utbrast: "Mmm! Himmelskt!". De blev lyckade! Jag hade kikat på lite olika recept innan och slutligen höftade jag ihop ett par stycken med min fantasi. De innehåller vetemjöl, salt, bakpulver, kvarg och smör. Facile, mais délicieux! (Enkelt, men delikat!) 
 
 
 
Alldeles mätt och nöjd chillar jag nu i soffan och lyssnar på min (för tillfället) favoritartist - en fransk sångare kallad Vianney. Hans album Idées Blanches är så grymt bra - speciellt låtarna Pas là, Veronica och Les gens sont méchants ♥
 
Ha en alldeles fantastisk dag, mina vänner! 
 
 
 

Kommer jag någonsin sluta imponeras?

 
En fantastisk vecka i Paris - Del 1 
 
 
Min tid i La France är slut för den här gången, men ack så magisk den var! Dessutom resterar faktiskt ett nöje… att få berätta om resan i bild och text! Det ska bli riktigt mysigt att gosa in mig i alla minnen, känslor och tankar från veckan! Låt oss starta på 10 000 meters höjd, lördag morgon för en vecka sedan.
 
 
 
I en fin jämvikt balanserade min semesteruppspelthet med min sömnighet (eftersom jag gått upp kl. 02.57, efter fyra timmars sömn). När jag var pigg passade jag på att utnyttja detta till att plugga lite - repetera hjärtats fysiologi inför skolstarten. Att läsa i ljuset av morgonsolen ovan molnen gjorde att upplevelsen blev mycket coolare! 
 
 
Ungefär så här glad och peppad var jag inför min Paris-resa. 
 
 
Sömnigheten fick dock övertaget efter någon timme. Just som jag höll på att somna hör jag en flygvärdinnas fläckfria franska fråga le monsieur framför mig vad han ville ha att dricka, och kvickt försökte jag vakna till. En flygvärd hann först till mig och frågade vänligt vad jag ville ha för boisson (dryck). Det kittlade till i magen när jag äntligen fick använda min franska igen!
 
Glädjen måste ha lyst igenom i min röst när jag sa att ”un chocolat chaud serait trop bien!” (en varm choklad skulle vara toppen!). Dessutom bjöds jag till min förvåning på en pain au chocolat och tackade hjärtligt och storleende. De två i personalen smålog åt min entusiasm och efter att ha viskat lite sinsimellan sig frågade de om jag ville ha en till. Hihi. Merci beaucoup! 
 
 
 
Fartränderna var nästan synliga bakom mig när jag satte av i en himla fart på Charles de Gaulle flygplats - här fanns ingen tid att förlora! Jag letade mig fram till RER B utan problem och hoppade på ett direkttåg till min favoritstad. Underbara Emelie mötte mig vid stationen Luxembourg och jag var eld och lågor när vi gick på Paris smala gator hem till henne.
 
Det kändes nästan inte som att vara utomlands - eftersom jag kände igen mig så väl - men samtidigt var det galet varmt trots den vitmolniga himmeln och atmosfären kändes exotisk. 
 
 
 
Med den vackra utsikten över Place Saint-Sulpice från Emelies studio nära till hands satt vi och pratade i ett par timmar, tills hennes jobbpass på boulangeriet började. I min ensamhet stirrade jag ut på utsikten en stund och försökte förstå vart jag befann mig. Det gick lättare efter ett par selfies (bildbevis är ju alltid bra!). 
 
 
Den där utsikten…!!!
 
 
Efter att ha sovit en timmehoppade jag i lite svalare kläder och begav mig ut i staden för att beundra, fota, lyssna på musik och bara njuta. 
 
Place Saint-Sulpice på närrmare håll.
 
J’adore les roses…
 
 
Jag minns att jag betedde mig precis likadant som jag gjorde under den första dagen på mitt au pair år - det vill säga att mina ögon hungrigt läste alla skyltar och texter de fick syn på. Skillnaden mellan då och nu var att då, för två år sedan, förstod jag i princip ingenting jag läste medan jag nu kände igen de flesta ord och uttryck. Den ivriga nyfikenheten på det jag inte kunde var dock likadan båda gånger.
 
Kommer jag någonsin sluta imponeras av det magiska språket? 
 
 
 
Fullt, fullt, fullt i turister överallt. Här kikar jag in i Jardin des Tuileries, där man längst bort skymtar Concorde och Triumfbågen.
 
 
 
För det mesta hittade jag runt efter minne, men vid finlirandet på smågator där jag inte hade varit tidigare fick jag ta hjälp av min trogna kartbok som jag använde flitigt min första sommar i Paris! Det var innan jag insåg att Google Maps är så mycket smidigare… och mindre turistigt. Denna gången brydde jag mig dock inte, för även om alla andra kanske trodde att jag var en vanlig turist så visste jag själv att jag var en högst ovanlig turist.
 
 
Jag har alltid gillat den här byggnaden - det liknar verkligen ett slott - men jag har fortfarande inte den blekaste vad det är för något…
 
 
Solnedgång, Seinen, Eiffeltornet…Det gick ingen nöd på mig den här dagen; jag hade allt jag behövde och mer än jag kunde önska mig. 
 
Den effekten har Paris på mig.

Min inre drama queen av förundran

 
Jag skulle vilja påstå att jag inte är en drama queen. Oftast är det sant, men jag måste erkänna att ibland finns det anledning att säga emot. Jag tänker främst på när jag är på riktigt gott humör. Och då menar jag inte bara vanligt glad, utan när jag besitter ett superpeppat, ultrataggat jag-älskar-ALLT-humör. Då är ingenting bara småfint, någorlunda trevligt eller bra - utan det är enormt vackert, fantastiskt härligt eller megaunderbart! De som känner mig vet precis hur obotligt positiv jag kan bli ibland när min personliga inre drama queen tar över. 

Det var precis denna entusiastiska attityd som slukade mig hel under gårdagskvällen då jag var ute på promenad i den ljuvliga sommarkvällen. Med en tunn jacka om mig och klassisk musik i öronen stornjöt jag av den magiskt fagra omgivningen, som bara blev mer och mer storslagen ju mer solen närmade sig havet. Stundtals blev jag alldeles stum av förundran över hur allt kunde vara så överväldigande vackert...
(Du förstår vad jag menar med inre drama queen?) 
 
Jag började först upptäcka hur mysig sommarkvällen var när jag såg några solstrålar strila genom trädgrenarna och föll över kyrkogården. 
 

Nyfiken på ljuset tog jag mig fram till havets gräns. 

Nästan hypnotiskt fångade solen min uppmärksamhet, och det blev en nödvändighet att fotografera den ur så många vinklar som möjligt för att åtminstone försöka föreviga dess skönhet. 
 
Det var helt enkelt en förtrollande kväll. 
 
 
Vindarna var lugna, men friska och inte alls nedkylande starka. Vågorna vaggade i takt med de fina klassiska tonerna i hörlurarna (allt från min nyupptäckta favorit, tonsättaren Robert Schumann, till gamla ögonstenar som The Nutcracker av Tchaikovsky), och allt gav mig sådan tillfredsställelse och ett enormt lugn.
 
Jag slog mig ner en stund på en trappa vid stranden och insöp den vackra synen och reflekterade över alla färgtoner som mina ögon beskådade, men som tyvärr inte fångades lika bra på bild. Det gula, men rödkantade ljuset från solen, som över gick i en rosa himmel, vilken långsamt övergick till det klassiska blåa... Sedan havet! Åh! Det förut klarblåa havet färgades nu en vacker nyans av LILA med hjälp av solens röda ljus. Jag smällde nästan av när jag såg det. Det var helt overkligt - och så fantastiskt underbart.
 
En mening upprepades i mina tankar gång på gång: "Jag älskar att leva!!!" 

Skratt med en främling

 
Idag upplevde jag något underbart. Det var vardagsmagi - en silverkant på den vanligtvis ganska oöverraskande vardagen. Jag var i full färd med att briljera med mina postutdelarkunskaper i ett bostadsområde, när en man iförd turkos jacka kom joggandes förbi. De flesta dagar är jag på ganska gott humör och brukar då höja handen till en liten hälsning till alla som har mig som postis, ackompanjerat med ett artigt leende (stängd mun). Det gjorde jag även denna dag, och mannen hejade hövligt tillbaka och fortsatte förbi. 
 
Jag körde på som vanligt, och passerade honom, för att lite längre fram stanna vid ytterligare ett lådställ. Han joggade förbi mig medan jag gjorde mig av med mer post, och jag körde förbi honom igen. Jag svängde in på en grusväg, körde ut igen, passerade honom på nytt - och så fortsatte det. Det var lätt att känna igen honom i hans turkosa färg och jag var inte direkt diskret i min klargula postbil...
 
 
Det började bli en underhållande lek att hålla utkik efter honom på den stora vägen varje gång jag kom ut från en liten grusvägsavstickare, för att se om han var kvar på min rutt. Utan tvekan måste han också ha observerat hur jag nästan stalker-aktigt förföljde honom. När jag passerade honom för femte eller sjätte gången skulle jag precis svänga in framför honom, men stannade och släppte fram honom först. Jag hade rutan nedvevad och vi var bara en kort bit från varandra. När vi fick ögonkontakt hände det något... Vi började gapskratta.
 
Vi sa inget till varandra, vi bara skrattade båda två. Jag kände hur hela kroppen bubblade - det kändes som att någon hade doppat hela mitt bröst i en glittrande trolldryck kallad "lycka". Här var vi, två främlingar, som befann oss i en lustig, ovanlig situation och bara delade en enkel stund av otvungen, spontan vardagsglädje. Jag önskar att jag kunde spara känslan på burk och använda på riktigt dåliga dagar, för den var helt fantastisk. Lite som när man viker sig dubbel av skratt, helt okontrollerbart, med en nära vän. Det var den bästa stunden på hela dagen. 
 
(Sedan körde jag förbi honom ytterligare tre gånger, varav en gång sträckte jag ut handen genom rutan och gjorde tummen upp, och fick en lika glad tumme tillbaka.) 
 
Så håll utkik på vägarna! Om du blir förföljd av en gul postbil är det möjligt att det är jag som sitter bakom ratten, hihi! 

Aldrig dyster i närvaro av syster ♥

 
Denna dag väckte vi min kära syster Veronika med frukost på sängen, för så gör vi i vår familj när det är någon som har namnsdag! Plus att vi är lite extra snälla mot namnsdagsbarnet, och till exempel köper tacosås med mild smak istället för med mediumsmak (som man egentligen vill ha). Dessutom kramar man namnsdagbarnet mycket. Fast vi brukar kramas mycket i alla fall, hihi. Det är mysigt att vara hemma och hälsa på (överraskade föräldrarna igår)! 
 
Min syster och jag är en oövervinnerlig duo, som genom åren har fått många namn: 
  • Vid födsel: Viktoria & Veronika
  • Våra namn på varandra när vi inte kunde uttala dem rätt: Toja & Jonija 
  • Av klasskompisar: Vickan & Verra 
  • Av andra kompisar: Hallon & Love 
  • Av arbetskollegor: Vivvan & Lill-vivvan 
  • Av varandra nu: sœur & sœur 

Vem mer än jag gillar korsord?

 
Jag är bra på många saker, men korsord är inte en av dem. Fast jag gillar att försöka mig på dem i alla fall! Min kompis Emelie har kallat det "hög tantfaktor" i sin blogg och det är väl den generella åsikten - men det måste väl finnas fler än vi två som gillar det i alla fall? Igår kväll när det började skymma satt jag i min soffa, alldeles ingosad bland filtar och kuddar, med en kopp te och försökte klura ut vilka ord som gömde sig bland rutorna. Hög mysfaktor kan jag lova!
 
Dessutom känns det som en bra tecken på ledighet! Man slappnar av, anstränger sig endast måttligt och har inte bråttom någonstans. Jag löste även lite korsord förra helgen när jag var hemma hos mina föräldrar - det positiva där är att då löser jag ut halva korsordet och sedan kan jag be min korsordsexpert till mamma om hjälp! När jag gör det här hemma hos mig i Göteborg så gör jag så långt jag kan, och sedan börjar jag flumma ut och skriva saker som i bilden ovan till höger, hihi... 

Ibland behöver man tagga ner lite grann

 
Jag har hittat min absoluta favoritplats i området där jag bor. Det är på toppen av ett berg där allt är strålande grönt så här på våren, och det finns en underbar utsikt över Göteborg. Lite avskärmat från gatorna och vägarna, men ändå tar det inte för lång tid att ta sig dit. Plus att man kan titta på solnedgången! 
 
När jag absolut inte ORKADE plugga mer igår kväll, efter att ha suttit mer eller mindre konstant under 2,5 dagar, så begav jag mig ut på en promenad i den stämningsfulla, lugna söndagskvällen. Jag bestämde mig för att gå upp på samma berg som jag klättrat upp för i fredags och när jag väl var där uppe försökte jag lugna ner mig. Med solen i ansiktet och vinden i håret var det friskt, men inte kyligt. Jag satte mig i skräddare på bergskanten, blundade, hade klassisk pianomusik i öronen (Tchaikovsky, min favorit) och bara ANDADES. 
 
Vilket perspektiv jag fick på mitt liv! Under tiden som jag långsamt stressade ner, och bara mådde bra, insåg jag hur oviktig den här tentan är egentligen. Jag kan inte ändra hur mycket jag har pluggat tidigare, och under de återstående pluggdagarna innan onsdag kan jag bara göra mitt bästa. Antingen så går det eller så går det inte, men då får jag en ny chans i juni. Jag insåg att allt det där jag betraktat som världsproblem egentligen inte spelade någon roll jämfört med hur lycklig jag var när jag satt där - i en stad jag gillar, med hälsan i behåll, njutandes av livet. Ibland behöver man tagga ner lite grann, se sig omkring och njuta av allt underbart som världen har att erbjuda. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0