Franska, fina, fikande flickor

 
Nu har jag haft några dagars jullov och jag kan berätta vad det är jag har för mig: tittar på julkalendern, beundrar granen, umgås med familjen, pluggar samt hittar på kul grejer med mina kompisar. Tja, och väntar på julafton så klart! 
 
Igår till exempel mötte jag upp min goda vän Katarina på stan. Vi hade inte setts sedan i mars när hon hälsade på mig i Paris så det var superkul att träffa henne igen!! Våra samtal var enbart på franska (oh, j'adore...!) eftersom vi båda flyttade till Frankrike nästan samtidigt - och hon bor fortfarande kvar! Julsemester i Sverige är inte fel. 
 
Fikande, fina flickor - båda i klänning! 
Efter en promenad på förmiddagen satte vi oss på ett mysigt café och pratade i timtals. Det var enormt kul att prata franska igen, och så länge dessutom - även om jag märkte att hjärnan fick jobba hårdare mot slutet. Men inte på några villkor skulle jag ha gett upp och bytt till svenska! Jag tar alla chanser jag får till att prata franska. De fundersamma blickarna som människor runtomkring kastade på oss när de märkte att vi pratade franska var också roliga att få, hihi. Men mest av allt var det så kul att träffa Katarina igen, hon är en sådan härlig människa!! 

Paristips i decembertider

Avenue des Champs-Élysées - december 2013
 
Pari' - Paris - Päris. 
Du hörde inte det här men jag uttalade precis ordet Paris på franska, svenska och engelska. Det mest naturliga sättet för mig att säga det på är absolut franska. Det klingar helt perfekt och kopplar mina tankar till tusen minnen och känslor. Därefter har jag sagt Paris ytterst många gånger på svenska, så det låter också bra. Att uttala det på engelska låter dock underligt och felplacerat i munnen jämfört med de andra. Paris har ingenting med engelska att göra. Jag pratade mycket sällan engelska och hörde det inte alls ofta heller. Förutom när jag var på turistiga ställen, men där hörde man å andra sidan många andra språk också. Vanligtvis var allt bara français ... partout, partout. 
 
På senaste tiden har jag försökt komma i kontakt med franska språket så mycket som möjligt. Jag lyssnar på franska podcasts, läser en underhållande fransk bok (Demain j'arrête!) på kvällen och på spårvagnen, skriver små texter på franska och pratar så mycket franska med Diana som vi båda orkar med. Dessutom har jag inte kunnat låta bli att säga små, enkla ord som "Bonjour" och "Au revoir" till mina andra, icke-fransktalande kompisar också, haha. Jag hoppas att de inte stör sig på det. Det är så enkelt som att den franska delen av mig själv känns närmare när jag gör det. 
 
 
Le Procope - Café i 6:e arrondissementet - julpyntat, november 2013
 
Eftersom Paris dominerar mina tankar idag så visar jag här två bilder från när jag var där förra året, då Paris var min stad och den var julpyntad. Det var magiskt. Fina julbelysningar på de större avenyerna och i vissa småbutikers och restaurangers fönster ... Även avslutar jag med att tipsa om tre saker man borde göra i Paris om man åker dit i december (vilket är enormt mysigt att göra!). 
 
 
PARISTIPS I DECEMBERTIDER
  1. Gå på julmarknaden på Champs-Élysées. En av höjdpunkterna under mitt Parisår. Det luktade underbart från alla stånd med varma drycker och sötsaker, skridskobanan var toppenkul att glida runt på, julmusik lät överallt, parisehjulet på Concorde lyste och glittrade i mörkret ... (Dessutom har jag fått två presenter från kompisar därifrån, en ljushållare och ett ljus som jag älskar! ♥) 
  2. Varm choklad på ett mysigt, exklusivt café som Angelina eller Le Procope
  3. Kika in dekorationerna på Galeries Lafyette. En butik har varje år huvudansvaret för den stora julgranen i det högklassiga varuhuset samt skyltfönsterdekorationerna, brukar vara kreativt och festligt! Samt är det värt att ta en titt på Printemps (varuhuset bredvid) och deras dekorationer också, när man ändå är i området och är på beundranshumör. 
 

Titulerar mig nu som certifierad fransktalare!

 
Minns ni att något av det sista jag gjorde innan jag lämnade Paris var att genomföra ett stort prov i franska? Det heter DELF (Diplôme d'Études en Langue Française) och är ett statligt test för att få diplomet med samma namn. Testet kallade jag "svettigt" och det fick mina händer att skaka redan innan jag genomfört det. Gissa vad som kom på posten idag...? Mitt diplom! Jag klarade det!!! Hurra! Jag fick 67,5 av 100 poäng och man var tvungen att ha minst hälften för att bli godkänd, så score!  Bäst resultat fick jag inte helt oväntat på skrivdelen där man skulle formulera ett brev till borgmästaren. Jag måste ha charmat bort dem med mina fisförnäma avslutningsfraser för på den fick jag hela 22,5 av 25 möjliga! 
 
Yay, jag är glad!   
 
J'adore le français! 
 
Vad säger då denna bedrift? Jo, mitt DELF är ett bevis på att jag talar språknivå B2 i franska och det betyder att jag hanterar språket så pass bra att jag skulle kunna komma in och gå på ett franskt universitet! Det är inte helt fel att ha ett sådant diplom i bakfickan. Inte för att jag funderar på att söka in till en fransk utbildning (vi börjar med ett svenskt universitet, eller hur?) utan jag ville mest ha en bekräftelse på att det här året i Paris verkligen gav något värdefullt även på det intellektuella planet. Plus att jag gärna skulle vilja undervisa nybörjarfranska någon gång, antingen som vikarie eller som privatlärare - och det här diplomet kanske skulle kunna hjälpa mig på traven. Nåja, vem vet? Jag är nöjd över att ha fått det! 
 
 
 
Diplomet kom på posten tillsammans med den vackra fotografiboken Paris vu du ciel (Paris sett från himlen) som min värdfamilj gav mig vår sista kväll tillsammans. Den är otroligt intressant att bläddra genom, men tyvärr vägde den för mycket för att få plats i min fullastade resväska innan jag flög hem. Så nu skickade min värdmamma den lite i efterhand istället, vilket fungerar precis lika bra. Nu kan jag njuta av Paris vyer från en helt ny vinkel! 
 
 

Oh là là på jobbet

 
Den här kvällen pratade jag i telefon med "min nya au pair" som jag kallar henne när jag pratar med andra - men under sin rätta titel är hon den nya au pairen i min franska värdfamilj, Emelie! Vi skulle bara prata en liten stund sa vi, men sedan blev det nästan en timme i alla fall - trots invändningar från bådas sidor att vi egentligen behövde gå och lägga oss. Det var precis lika mycket bubbligt skratt, utbyten av historier om liknande situationer och helt enkelt trevlig konversation som det brukar vara när vi pratar. 
 
Jag var bara tvungen att kika in på hennes blogg innan jag skulle gå och lägga mig (vilket ska ske om 5 minuter!!), och såg det här inlägget om franska uttryck. Det fick mig att tänka på en händelse på jobbet igår, då ett av hennes nämnda uttryck råkade komma in i min svenska vardag! Låt mig berätta... 
 
Det var så här att det var ganska lite post igår, vilket jag var helt inställd på under tiden som jag körde runt. Som vanligt gick jag in till ett speciellt företag på min runda och hade med mig ett ynka brev. Jag hälsade på receptionisten och när han såg brevet så sa han "Nu ska du få lite mer att göra!" och tog fram breven som jag skulle ha med tillbaka till posten. Samma sekund som jag såg en ENORM hög med brev blev jag så chockad att jag tappade hakan och innan jag hann tänka en klar tanke så utbrast min mun: "Oh là là!!" (franskt uttal och allt). Genast blev jag lite generad och vi småskrattade lite innan jag gick. När jag satte mig i bilen småskrattade jag för mig själv en bra stund! 
 
Det är så franskan visar sig för mig nu för tiden. När det bara ska komma en reaktion utan att jag ska tänka, så kan det komma ut ett "Alors..." (Alltså), "Mince!" (Nedrans!) eller "D'accord" (Okej) ... eller "Oh là là", haha! Jag absolut älskar det. Det var därför jag småskrattade för mig själv i bilen efteråt - för jag var så lycklig!
Så ett litet meddelande till Emelie: de franska uttrycken kommer att komma så småningom - och när du väl har dem så blir du inte av med dem! 

Det svettiga DELF-provet i franska!

"Lycka, det är att fortsätta vilja ha det man äger." 

Hejsan alla glada! Igår var en galen dag för min del. Jag genomförde nämligen mitt stora franskaprov, det så kallade DELF-provet (Diplôme d'Études en Langue Française)! Tack och lov att det äntligen är över, säger jag bara! Det var ingen dans på rosor minsann. Prat- och skrivdelarna gick bra, men under läs- och hörförståelsen var jag nära på att få panik ibland när jag inte förstod vissa ord. Jag hatar att behöva tänka under press - jag föredrar att ta det lugnt, läsa om och ändra - inte bara skriva det första som poppar upp i huvudet.
 
Den bästa delen var skrivdelen, då jag skulle skriva ett formellt brev till stadens borgmästare och be honom att inte sätta en glasåtervinningsbehållare på min gata, eftersom jag var orolig att det skulle störa lugnet på gatan, haha. Rätt kul, för man skriver så pompöst på franska. Istället för den vanliga svenska avslutningsfrasen "Med vänliga hälsningar", så skrev jag: 
"En vous remerciant d'avance, je vous prie d'agréer, Monsieur le Maire, l'expression de mes salutations distinguées." 
Det betyder någonting i den här stilen: 
"Jag tackar er i förskott och ber er att vänligen acceptera, Herr Borgmästare, mina vänligaste hälsningar." 
 
 
Innan så var jag så grymt nervös och så spänd i hela kroppen att efteråt så var jag helt utmattad i både hjärna och kropp. Men än var det inte tid att slappna av! För sedan kom den nya au pairen i min värdfamilj, Emelie, och vi hade en trevlig middag tillsammans med "våra" värdföräldrar. Helt galet, idag om en vecka åker jag hem efter ett helt år här!! 

Så pratar du franska med KÄNSLA!

 Foto av Emelie Bjurström 
 
Goddagens! Idag tänkte jag vara lite fåordig i skrift och istället dubblera antalet ord i muntlig form istället! Jag gjorde nämligen en videoblogg igår som handlar om det franska språket. Där bland annat så pratar jag "vanlig" franska, "riktig" franska (hemligheten till hur franska låter franskt!) och dessutom så lär jag ut hur man uttrycker sig som en parisare! Enjoy! 
 

På äventyr bland franska berg och dalar

 
Jag spenderade ett par enormt fina dagar i slutet på förra veckan hos min goda vän Laurine i mellersta-södra Frankrike! Det var så kul att träffa henne igen 2,5 år efter det fransk-svenska utbytet i tvåan på gymnasiet. Hon hade inte förändrats alls, utan hade samma härliga personlighet! Det var dessutom så mysigt att träffa hennes familj som jag fick bra kontakt med, både då och nu. Laurines föräldrar är så snälla, för de lät mig följa med på deras släktsemester dessa dagar! Vi åkte till regionen Ardèche, som är fylld av berg och dalar, slingrandes runt floden som också heter Ardèche. Här kommer inlägg 1 av 2 om min resa! 
 
 På onsdag kväll förra veckan satte jag mig på snabbtåget TGV mellan Paris och Lyon i två timmar, och sedan tog ett annat tåg för att slutligen komma fram till staden Saint-Étienne strax efter midnatt. Där hämtade Laurine mig och det blev kramkalas på tågstationen! Vi åkte hem till henne, sov en natt där och tidigt nästa morgon bar det iväg på semester till Ardèche, tillsammans med hennes föräldrar, morföräldrar, moster och kusiner! 
 
Vi har åkt väldigt mycket bil, och sett otroligt fina landskap! Det var så härligt att vara på den franska landbygden och andas frisk luft! (När jag är i Paris så märker jag inga föroreningar eller oljud, men när jag kommer UT från Paris så märker jag hur ren luften är där jämfört med i staden och hur ljuvligt det är utan ljud från vägar överallt!). 
 
Här var vi på en utsiktsplats och kollade på Les Gorges de l'Ardèche (Ardèche-ravinerna). Vattnet har en gång varit så högt som ravinerna, men har sjunkit mycket. Så coolt! Många besöker den här regionen för att paddla kanot eller kajak längs floden Ardèche! 
 
Du känner väl mig, kameran i högsta hugg naturligtvis! 
 
 
Gällande språket så kunde jag och Laurine prata lika flytande denna gången som för 2,5 år sedan, utan kommunikationssvårigheter. Skillnaden var dock att förra gången pratade vi engelska och denna gången pratade vi franska!! Nu under de här dagarna, efter att ha haft franska runt omkring mig och pratat det exakt hela tiden så lade jag märke till hur lätt det går. Orden bara kommer. Jag förstår vad alla säger, även om de pratar fort (om inte det är väldigt krångliga ord eller slang förstås) och lyckas svara direkt utan att behöva rota runt i huvudet efter ett förståeligt svar. Laurine och hennes familj blev imponerade, eftersom de jämförde med den knappa franska jag pratade för 2,5 år sedan, och smickrade mig med massor av komplimanger! Både de och jag roade oss med att lära mig nya ord och uttryck - jag har faktiskt lärt mig massor! 
 
Jag är så stolt i alla fall över att slutligen kunna säga att jag kan prata franska! När jag var med Laurines familj och hörde franska dygnet runt så tänkte jag till och med på franska nästan hela tiden. Jag funderade inte på det medan jag var där eftersom det kom så naturligt, utan jag insåg när jag kom hem till studion att alla mina spontana reaktioner i huvudet var på franska. LOVE IT! 
 
En häftig grej som vi besökte var denna naturliga bro kallad Pont de l'Arc, ett av de största turistmålen. Här är synen i solnedgången, sedd från vägen en bit upp, men sedan gick vi ner till stranden på höger sida i bild ... 
 
... och härifrån såg bron ut på detta sätt! Jag älskar den, och får känslan av att det är någon slags trollbro full av magi. Om du kikar genom bron så kan du se en strand på andra sidan ... 
 
... dit åkte vi en annan dag för att bada! Floden var lite smått kall, men hallå, jag är ju svensk! Klart jag måste bada! Det var ungefär samma temperatur som i sjön därhemma i juni: kallt i början, okej efter en stund i vattnet men inte så behagligt att jag ville stanna i någon längre tid, haha! 
 
Jag tyckte att det var häftigt att vattnet var grönt! Det kändes lite tropiskt, med allt grönskande runt omkring, plus kanoterna och kajakerna överallt i vattnet. Vi hade verkligen tur med vädret under den här resan, för det var sol och 26°C nästan hela tiden! Utan vind! Gissa om jag har stekt i solen och blivit solbränd! 
 
Den andra delen av min resa kommer inom kort! 

Frågor om au pair-ekonomin, reseguide & språket

 
Fråga från Daniella Caspian: 
Klarar du dig på lönen du får från dem en hel månad? Eller hade du med en massa sparpengar?
 
Svar:
Hejsan! Gällande ekonomin gjorde jag på följande vis. Det som kostar mest pengar här är skolan, som jag betalar själv, den kostar ungefär 10 000 kr för ett år. Jag bestämde mig för att betala denna summa hemma i Sverige innan jag kom hit, så att jag hade det överstökat. På det sättet har jag lätt kunnat leva på au pair-lönen. Men jag försöker att inte spendera allt varje månad, utan sparar lite då och då så att jag kanske ska kunna få ha ihop runt 10 000 kr när jag åker hem till Sverige. Det hade inte varit fel att ha gått utan varken vinst eller förlust under året. Det är något jag siktar mot och jag är ganska nära nu - men om jag klarar det eller inte beror helt på hur mycket jag bestämmer mig för att lyxa till de sista två månaderna här! 
 
♥ ♥ ♥
 
Fråga från Linnea:
Hej! Kom in på din blogg av en slump då jag bara sökte på olika sevärdheter i Paris. Mycket fina bilder du tagit under din tid i Frankrike!! Tänkte fråga dig om du skulle vilja skriva några rekommendationer som man måste besöka eller hinna besöka under en weekend. Planerar in en resa dit till hösten med min pojkvän. Hoppas du har tid och vill rekommendera lite sevärdheter, fik, restauranger osv :) 
 
Svar:
Hejsan Linnea! Jag håller faktiskt på att jobba på en liten Pariguide, som är mycket efterfrågad. Jag sa att jag skulle försöka publicera den för några veckor sedan, men livet har kommit emellan, innehållande resor, besök m.m. Därför så vill jag säga att den är på gång, men att alla Parissugna goingar där ute får vänta lite till! 
 
 
 
Fråga från Mia Elise: 
Hvordan er det med fransken din nå? og trives du med å leve i et studio? :D er dette noe du vil anbefale?
 
Svar: 
Hej Mia Elise! Det går fint med franskan! Jag känner mig bekväm att prata franska med alla numera, även främmande människor. I början när jag kom hit så gick det bra att prata med min värdfamilj eftersom jag var van vid att prata med dem och kände till "deras" språk. Det var svårt med människor jag mötte på gatan som pratade fortare och otydligare. Nu har jag helt enkelt vant mig vid språket och att det går fort, och jag både förstår mer och kan uttrycka mig lättare. Jag tycker inte längre att fransoser pratar så överdrivet fort, vilket gör mig så nöjd och glad för det är verkligen ett tecken på hur mycket jag har lärt mig! 
 
Jag trivs mycket bra i min studio. Det är skönt att ha ett litet ställe för mig själv att dra mig tillbaka i när jag vill ta det lugnt och vara för mig själv. Om jag vill rekommendera att vara au pair? Mycket, om man är intresserad av språk, barn, att upptäcka en ny kultur och spendera ett år som är halvt jobb, halvt semester! 
 
 

Munter


 
Hej alla svenska hoppetosser! Här kommer ett muntert meddelande från en glad au pair. Jag var och hämtade min släkt på busshållsplatsen på förmiddagen, och det var härligt med lite svenskkänsla. De ska stanna här några dagar och jag ska umgås med dem så mycket jag kan, men jag har ju skola och jobb som måste genomföras också. Resten av den här dagen ska jag spendera med goingarna Valentin & Adrien.

(En liten notis: de flesta svenskar som jag träffat i verkligheten blir så förvånade över uttalen på barnens namn Valentin och Adrien. När de läser min blogg tänker de att namnen borde uttalas på det svenska sättet, men jag uttalar dem "Valånta" med betoning på sista a:et - som man gör på franska, även om jag pratar svenska - och "Adria", med likadan betoning och med franskt R så klart.) 
 
Det verkar som att en Parisguide är mycket efterfrågad bland några kärlekskranka Paris-drömmare som läser min blogg. Er önskan är min lag! Nej, jag skojar, men jag tycker att det är en jättebra idé! Det är roligt även för mig att kategorisera lite och minnas tillbaka till fina platser som jag besökt. Dessutom älskar jag ju att skriva listor. Så stay tuned, så kommer en guide till denna vackra stad att dyka upp! 

Fredagsfrid & tankar på franska

 
Låt mig berätta om den här morgonen, som slog mig med dunder och brak imorse. Fast på ett bra sätt. När jag närmade mig dörren ut ur mitt lägenhetshus såg jag hur solen kastade försiktiga morgonstrålar på gatan och jag kunde inte låta bli att le. När jag sedan kom ut och tog det första andetaget i den friska, småkyliga luften kände jag hur instängt det är att vistas inomhus en vacker dag jämfört med hur fantastiskt det är att vara utomhus. Trots att det var lite lätt kallt i luften så kände jag i luften att det skulle bli en fin dag. Det kändes precis som starten på en dag under senvåren eller tidiga sommaren. Jag fick lite spontant tankar på påsktider. Det kändes i alla fall underbart och jag strosade lyckligt till jobbet! 
 
Jag fick en kommentar från en flicka vid namn Elin som berättade att hon gillar när jag skriver om mitt vardagliga liv på bloggen, så det har jag fått för mig att göra idag! Efter den fina starten på morgonen så tog jag en promenad med barnvagnen och lämnade av Adrien hos hans dagmamma. Sedan var alla dörrar öppna för på fredagar är jag ledig! Jag genomförde dock inte några storslagna planer, utan begav mig ut på en joggingtur på 6,6 km i skogen Bois de Boulogne och efter en lunch i min studio promenerade jag runt i de närmaste kvarteren och gick lite i affärer. Det var då jag tog bilderna i detta inlägg! 
 
En vy över Eiffeltornet som hänförde mig under en av mina första dagar i Paris, som jag har visat både en och två gånger förut, men det är en vardagssyn som jag ser så ofta att det inte skadar att visa den igen! Dessutom ser man hur härligt solsken vi har! 
 
Dessutom fick jag en intressant fråga av Elin som undrade när jag tänkte på franska för första gången. Jag småler för mig själv när jag tänker på ATT jag kan tänka på franska (det trodde jag aldrig för ett år sedan, vilken dröm som gått i uppfyllelse!). Första gången måste ha varit ibörjan på vinterperioden någon gång. Runt november-december. Det var då jag verkligen tänkte riktiga meningar på franska, istället för kanske enstaka ord som inträffande under hösten. Nu tänker jag på franska då och då, men tankar är ju inte så mycket ord egentligen, utan mest känslor och bilder, enligt mig.  
 
Det som är roligt nu gällande språkfronten är när jag till exempel pratar svenska och franska samtidigt. Som förra veckan när jag var i parken med barnen och då Dianas svenska kompis med, och jag blandade att prata franska med barnen och svenska med tjejerna. Då blev det lite krångligt. Jag höll på att säga "Vänta!" istället för "Attends!" till en av småkillarna och till svenskarna sa jag "... och så hände det aussi. Eller jag menar: också!". Åh, vad jag älskar språk! 
 
Blommor och solsken ramar in min vardag just nu ganska bra! Trevlig helg, mina vänner! Jag ska inleda min helg med att gå på bio ikväll, längtar! 

Konstkritiker idag

 
De senaste dagarna har, för ovanlighetens skull, mina glasögon fått pryda mitt ansikte. Jag är inte speciellt förtjust i dem, men eftersom jag har haft en lätt ögoninfektion så har jag undvikt linser och smink. Idag när jag skulle till skolan så tänkte jag "Om jag inte kan ha varken linser eller smink så får jag i alla fall fixa håret och sätta på mig snygga kläder för att få någon slags självförtroendeboost". Det blev en svart kavaj som jag kände mig sofistikerad i.
 
När jag kom till skolan informerade en av mina klasskompisar mig att jag hade den perfekta utstyrseln, för vi skulle alla vara konstkritiker under lektionen! Jag såg ganska intellektuell ut faktiskt, lite ut som en muséevärd, haha. Det gör inget, det gillar vi! Tyvärr kritiserade jag inte Monets vackra bild lika bra som en konstvetare skulle ha gjort (till att börja med älskade jag bilden men hade i uppgift att tycka illa om den) men det var i alla fall kul att göra något annorlunda på fransklektionen. Jag tycker om att känna mig lite kulturell ibland - speciellt i en kulturstad som denna! 
 
Intellektuella konstfraser 
Cette oeuvre a été réalisée par ... Detta verk skapades av ... 
Ce tableau représente ... Denna tavla föreställer ... 
L'oeil est attiré par ... Ögat dras till ... 
En regardant de plus près, on voit ... Om man tittar närmare ser man ... 

Bara sånt som är vackert

 
Vill-hitta-på-något-humöret slog mig igår när jag såg att solen kom fram stundtals. Kameran fick följa med i väskan och så begav jag mig till nya områden av Paris för att se om det fanns något intressant där! Det blev en av mina terapipromenader som jag unnar mig stundtals, när jag bara går runt och tänker, fotograferar och beundrar.  
 
Jag startade min promenad med att gå av vid metrostationen Bourse, där det fanns många gamla byggnader som jag tyckte var hemskt fotogeniska, och dessutom hade många av gatorna riktigt fina namn. Jag är helt förälskad i gatuskyltarna här. 
 
Jag kikade in lite i dörröppningar och fick se både det ena och det andra. Om man inte är nyfiken upptäcker man inget! Som denna fina restaurangentré (tror jag att det är...?) 
 
Jag besökte den "kungliga platsen" Place des Victoires (Segrarnas plats). Den kallas en kunglig plats för att den tillägnades kungen och det finns en staty av honom där. Det finns även fyra andra i staden, som är Place de la Concorde, Place Vendôme, Place des Vosges och Place Dauphine. 
 
Jag älskar detta foto, med den gamla, slitna väggen till vänster. Det var när jag var här som jag återfick känslan som jag hade när jag var ny i Paris och gick runt och fotade allting och tyckte att allt jag såg var fantastiskt. Jag blev alldeles stum (i mitt huvud uppenbarligen, eftersom jag promenerade själv) av beundran och njöt av att återuppleva känslan av att jag bor i världens vackraste stad. 
 
De här statyerna var ganska magiska. Speciellt kvinnan med den långa sjalen. 
 
När jag gick över Seinen stannade jag och lutade mig mot kanten, lade hakan i händerna och bara stod och beundrade utsikten, full i tankar. 
 
Arkitekturen här är så vacker. Jag älskar färgerna, formerna, mönstren, dörrarna, fönstrena, väggarna ... Allt!
(Jag säger ju att jag återupplevde känslan av fantastiskhet!) 
 
Franska namn och ord var i början bara häftiga. Nu när jag förstår de flesta av dem är de ännu mer intressanta och vackra! Jag minns min allra första dag i Paris. Överallt där jag såg ord och meningar skrivna på flygplatsen, på gatorna osv så försökte jag läsa vad det stod, överdrivet fascinerad. Det är inte lika illa nu, men jämfört med en fransos så älskar jag nog deras språk mer än vad de själva gör ibland! 

Konsten att säga « Bonjour »

Parisiennes qui traversent la rue. Parisiennes som går över gatan. 
 
Låt mig förklara ett franskt mysterium som jag ännu inte kommit överfund med. Det handlar om att säga « Bonjour » (« kolla in mina franska citattecken »). Att hälsa låter inte så svårt, eller hur? I ett halvår här har jag trott att man kan säga « Bonjour » lite när man vill, som ett enkelt "hej" när man vaknar på morgonen, kommer hem från skolan/jobbet, träffar en kompis/släkting/kassörska på ICA osv. Nyligen har jag dock fått reda på att så är det inte alls. Efter att ha läst en text under mina franskalektioner där ämnet togs upp, så förstod jag det ändå inte riktigt utan frågade mina värdföräldrar om det, som försökte reda ut det för mig. Här kommer resultatet av mina nya kunskaper. 
 
Du kan använda ordet « Bonjour » en gång per dag och per person. När du träffar en familjemedlem, lärare, granne, kompis osv för första gången en dag, så har du tillåtelse att säga det (du "måste" till och med säga det, om du är det minsta trevlig), men om du sedan separeras från människan och träffar den senare samma dag - då går det inte för sig att säga « Bonjour » igen minsann. Om du gör det, så kommer den andra personen tänka "Men vi har ju redan hälsat på varandra idag, har du glömt bort mig?" och kan finna det ohövligt. Du kan inte ens komma undan genom att använda ett annat ord som « Bonsoir » (God kväll), eller « Salut » (Hejsan). (Fast ibland har jag faktiskt hört folk säga « Salut » även fast de redan hälsat « Bonjour » tidigare samma dag, men "officiellt" så ska man väl egentligen inte använda det).
 
Vad är det då förväntat att man ska säga när man kommer hem från jobbet och träffar sin familj? Jag sa till mina värdföräldrar att jag skulle tycka att det var oartigt om någon kom hem efter en arbetsdag och så träffas man och den andra personen hälsar de inte ens! Men i Frankrike är det tvärtom. Det som jag fick ut var att man skulle använda en vänlighetsfras istället som undrar om personen mår bra, exempelvis « Ça va? » (Hur är det?) eller « Tu vas bien? » (Mår du bra?), som oftast följs av « Tu as passé une bonne journée? » (Har du haft en bra dag?). 
 
Ända sedan jag hörde detta har jag försökt följa dessa nya regler, men det är svårt! När mina värdföräldrar kommer hem från jobbet så vill jag bara säga ett enkelt "Hej!" av ren vana och oftast kommer det då ut ett « Bonjour » eller  « Salut » och sekunden efter så kommer jag på mig själv med att just det, jag fick ju inte säga så längre. Med mina värdföräldrar är det ju ingen fara, för de vet ju att jag bara menar väl, men jag får akta mig för att hälsa för många gånger när jag träffar andra personer som till exempel de på min danslektion, mina grannar med flera. Jag vill ju inte förarga alltför många människor med att anklaga dem för att vara så tråkiga/oviktiga att jag inte ens minns att jag redan hälsat på dem! Det lär emellertid bli en utmaning, det säger jag er ... Ett glatt, litet "Hej!" sitter ju alltid på tungan! 
 
I det här inlägget har jag sagt « Bonjour » så många gånger att ni måste finna mig ytterst otrevlig vid detta laget så jag avslutar med ett enkelt « Bonne soirée! » (Ha en bra kväll!) 

Det är ett konstigt språk jag lever i

 
Franskan är ett vackert, roligt och konstigt språk, så mycket vet jag efter ett halvår i detta land. Jag blir bara mer och mer förälskad i det för varje ny sak jag lär mig. Det som är roligt med att lära sig franska från grunden är att man får se det med andra ögon än vad fransoserna själva kan. På så sätt kan man lägga märke till alla märkligheter, finna konsten hur man formar en mening och upptäcka ord som inte finns på franska. Som till exempel finns det inte något speciellt bra ord för ordet "hemma / home". Det är "chez moi" (hos mig) som används enligt vad jag har förstått, men det är inte samma sak. Borta bra, men hos mig bäst? Det klingar helt enkelt inte likadant. 
 
Konstiga uttryck finns det gott om. Till exempel om du vill säga att det är fint väder så säger du "Il fait beau", vilket ordagrannt översätts till "Det gör vackert". Alla förstår att det handlar om väder - ett faktum som jag hade väldigt svårt att begripa själv i början. Eller om du vill säga att det är mörkt ute så säger du "Il fait noir", direkt översatt till "Det gör svart". Verbet "faire" som betyder "att göra" är väldigt, väldigt använt i franska språket. 
 
När du lär dig ett språk är det ju omöjligt att undvika vissa pinsamheter/lustigheter, när du använder ett ord eller ett uttryck fel. Som till exempel så fick jag smaka på ett vin hos mina värdföräldrar en gång och jag tyckte att det var helt okej, så jag sa att det var "Pas terrible", som är den ordagranna översättningen av "Inte illa". Grejen är den att detta uttryck betyder "Ganska dåligt" på franska. Sådan snäll au pair är jag, som säger att deras vin inte smakar gott! Som tur var så förstod vi misstaget och de sa att istället borde jag säga "Pas mal" (en annan version av "Inte illa") eller "C'est correct! (Knäppt att använda ordet "korrekt", men det betyder typ "Det smakar gott"). 
 
Men man får bara göra det bästa man kan och försöka improvisera, säger jag! Ibland får man ta genvägar som att säga "en matta på bordet" istället för en duk och "grejen som man sätter på tandborsten" när man menar tandkräm. Du lär dig och utvecklas och innan du vet ordet av så kan du till och med skämta på ditt nya språk! 

Fille dans la pluie

La voilà, une fille suédoise, trempé mais souriante quand même, dans la pluie à Paris! Je ne sais pas pourquoi, mais j'ai l'impression que Paris et la pluie, ils vont ensemble ...  
 
Vart har Paris underbara sommardagar tagit vägen...? De var så fantastiska. Den senaste tiden här har varit regnig. En morgon när jag tog min dagliga 25-minuterspromenad med Adrien i barnvagnen tills hans dagmamma, så öste det verkligen ner. Jag var genomblöt när jag kom fram (man kan inte ha paraply när man kör en barnvagn) och sedan skyndade jag tillbaka hem på snabba 15 minuter för att kunna byta jacka och kläder innan jag skulle gå till skolan. Det var de dagarna i förra veckan som jag hade så fruktansvärt ont i halsen, och denna dagen hade jag till och med tappat rösten. När jag gick där i regnet, med endast en mössa som skydd, och inte kunde prata så tänkte jag:
 
"Normalement j'adore mon travail et ma vie ici, mais les jours comme celui-ci ... ça va."
(Normaltvis älskar jag mitt jobb och mitt liv här, men dagar som den här ... det är så där, alltså.)
That's right - jag tänker på franska ibland! 

Receptböcker och pyssellyssnande

 
Man kan inte vara ute och ränna hela tiden. Igår fredag kände jag att det var dags för en lugn kväll hemma för mig själv i min studio. Jag var på gott humör efter att ha stått och bakat i köket hos min värdfamilj hela dagen (jag gjorde det där "något sött" till mitt födelsedagsfika imorgon), skypat med min svenska familj, umgåtts med Diana och tagit hand om barnen på kvällen. Mitt humör var så bra att jag faktiskt ställde mig i mitt eget lilla kök och lagade en riktig maträtt! Oftare än jag vill erkänna blir det bara något lätt och snabbt. Det blev en himla god köttfärssås. 
 
Efteråt gick jag direkt på en kopp te och tog några små chokladbitar att doppa i. La vie française. Under tiden som jag drack min femtioelfte kopp te den här veckan bläddrade i min franska receptbok från Ladurée. Jag märkte ut recept som jag ville prova (för jag mindes att på min bucketlist står det att jag ska "baka/laga mat efter fransk recept") och kollade vilka som jag tyckte verkade möjliga för mig att genomföra utan att råka bränna upp något. Köket eller mitt hår till exempel. Längst bak i boken lade jag en liten lapp med en ordlista på bakuttryck och ingredienser översatta från franska till svenska, så att jag inte ska behöva slå upp samma ord varje gång jag kollar i boken. Åh, den där boken är så otroligt fin med sina magiska bilder! 
 
Jag har fått en förnyad kärlek för ett Kärlekste som jag fick av min vän Julia innan jag åkte till Frankrike! Jag dricker i snitt två koppar te varje dag och 92 % av gångerna är det det här teet! På två veckor har jag tagit slut på 1/3 av påsen! 

 
När det började bli sent ville jag inte gå och lägga mig, utan bestämde mig för att ge liv i en del av mig som i princip har sovit i ett halvår ... Pyssel-Viktoria! Jag tog fram foton, album, klistermärken, pennor, papper och sax och pysslade med mitt fotoalbum! Världens mysigaste grej. När jag väl kommer igång sitter jag och stirrar ner koncentrerat på bordet fyllt av pysselgrejer och lyfter inte blicken förrän minst två timmar senare. Love it!
 
Jag lyssnade på fransk radio också medan jag höll på. När det kom upp sportnyheter stängde jag av öronen, men när det var små mysiga intervjuer och intressanta inslag var det kul att lyssna. Hörförståelse är det jag har allra svårast för i allmänhet när det gäller franska, så därför tycker jag att det är bra att försöka lyssna på radio så ofta jag orkar. Jag brukar förstå vissa grejer, men inte allt, så det är ganska uttröttande. Igår kväll blev jag så himla glad när det kom ett inslag om "baby blues", vilket är att mammor ofta blir lite deprimerade några dagar efter att de har fött barn ... och jag förstod i princip allting!!! Inte exakt varenda litet ord, men vad hela konceptet gick ut på, hur länge det varade, de fysiska och psykologiska orsakerna osv. Åh, jag blev så glad! 
 
När radioprataren sa: "Il est minuit sur France Info" (Det är midnatt på radiokanalen France Info), kollade jag upp och insåg att jag hade suttit där ett himla bra tag, precis som förutspått. Och jag kunde inte slita mig förrän ytterligare en timme senare, haha! Slutsats: det är mycket vårdande att vara hemma och ta det lugnt en kväll! 

J'aime #1

När jag bläddrade bland alla tusentals bilder på min hårddisk hittade jag mina gamla "Jag gillar"-bilder, som jag gjorde för två år sedan. De gjorde mig så glad och påminde mig om den tiden när jag fotade VÄLDIGT mycket. Nu för tiden fotar jag fortfarande en del, men inte alls lika mycket som innan Frankrike. Nåja, här är några av dem jag hittade som charmade mig speciellt mycket. 

 

Dessutom blev jag så inspirerad att jag bestämde mig för att göra en ny, fransk version! Här är några av de sakerna som jag gillar just nu! 

J'aime des cafés - Jag gillar caféer 

J'aime des ballerinas - Jag gillar ballerina 

J'aime du romantisme - Jag gillar romantik 

J'aime de la spontanité - Jag gillar spontanitet 

J'aime le coucher de soleil - Jag gillar solnedgången 

Jag skriver så mycket på franska på bloggen nu för tiden så snart är ni alla fransktalande! Men jag är så galen i språket att jag inte kan lämna det ifred! 

Vacker på en torsdag

Nuförtiden syns jag oftast i en turkos jacka, med vita hörlurar i öronen och gärna ett par svarta stövlar med klackar när jag vandrar på Champs-Élysées och försöker vara åtminstone lite chic som en fransyska!
 
Under torsdagen igår så var jag tydligen väldigt vacker. "Tydligen?" tänker kanske du. Jo, två händelser gav mig detta intrycket, som jag ska berätta om. 
 
Först hade jag min atelier littérature jeunesse (en lektion i barn- och ungdomslektyr). Vi elever hade precis satt oss och läraren hade hälsat och bläddrade bland sina papper innan hon skulle starta upp lektionen. Plötsligt säger hon (på franska): 
"Viktoria?" 
Jag svarar: "Ja?" 
"Den vackraste flickan?" 
Jag kollar på henne lite fundersamt innan jag svarar: "Tack ...?" 
Hon börjar skratta och säger "Viktoria, den vackraste flickan i klassen! Nej, jag menar att ville du ha texten 'Den vackraste flickan' som du inte fick förra veckan?" 
 
Okej, så den delen var ett litet missförstånd. Ett underhållande sådant dock, haha! Senare samma dag skulle jag gå och hämta Adrien, 2 år, från hans dagmamma. Som vanligt ropade han glatt "Gedä!" när han såg mig och kastade sig i mina armar, den härliga killen. (Han pratar inte så bra än, utan kallar mig fortfarande "Gedä" - hur han fick fram Gedä från namnet Viktoria har jag ingen aning om).
När jag satte på honom hans mössa såg han så gullig ut så att jag sa: 
"Adrien, tu es beau!" (Adrien, du är fin!) 
Då så tittade han på mig och sa: "Tu es belle, Gedä." (Du är vacker, Gedä.) 
Det var så sött att mitt hjärta höll på att spricka! En liten tvååring som säger detta med sitt halvaktiga bebisspråk. Jag och dagmamman skrattade så åt detta! 
 
Så tja, tydligen så var jag rätt så vacker igår. Hur tillförlitliga källorna är, det låter jag er döma själva, haha! 

 
Dagens uttryck: Ah bon? 
Uttal: [Abå]
Översättning: Verkligen? 
I ett sammanhang: 
- Je vais casser toute la maison si je n'aurai pas un bonbon! 
- Ah bon? Tu va la casser? 
- Jag ska göra sönder hela huset om jag inte kommer få en godis!
- Verkligen? Ska du göra sönder det? 
 
Det här uttrycket kände jag igen redan innan innan min tid i Frankrike, men jag kunde inte säga det naturligt. Jag tänkte i våras "Åh, jag önskar att jag kommer kunna säga 'Ah bon?' automatiskt någon gång ..." Och numera så gör jag det, och älskar det! Superfranskt! 

Katten och solen


Eiffeltornet skiner ut mina solstrålar i natten ♥
 
Som jag har nämnt förut så tar jag ju franskalektioner här i Paris, på skolan France Langue. Där finns det två olika sorters lektioner: en mer traditionell där vi lär oss grammatik, vokabulär, muntligt, skriftligt m.m och en annan som kallas för en atelier där man lär sig om ett speciellt ämne för att förbättra sin franska. Min atelier är littérature jeunesse: barn- och ungdomslektyr. På den lektionen läser vi ofta utdrag ur franska böcker och diskuterar (fast mest är det läraren som pratar, även om hon gör ett gott försök att få oss att prata också, stackarn). I alla fall så har vi läst några dikter de senaste två gångerna och idag så läste vi en som var så gullig som jag bara måste berätta för er! Den är skriven av Maurice Carême och heter "Le chat et le soleil": Katten och solen.  
 
Le chat et le soleil
Le chat ouvrit les yeux,
Le soleil y entra.
Le chat ferma les yeux,
Le soleil y resta.

Voilà pourquoi, le soir
Quand le chat se réveille,
J'aperçois dans le noir
Deux morceaux de soleil.
 

Åh, den är så fin! Jag ska översätta den, även om det inte blir lika fint på svenska eftersom att den inte kommer rimma längre. Men den är fortfarande söt.
 
 
Katten och solen
Katten öppnade ögonen,
Solen sken in.
Katten stängde ögonen,
Solen stannade kvar.

Det är därför, på kvällen
När katten vaknar
Ser jag i mörkret
Två strålar från solen
 
 
◊◊◊
 
Dagens ord: apercevoir (verb)
Uttal: [apersevoar]
Översättning: att se, märka / förstå, inse
I en mening: J'aperçois des nouvelles choses tous les jours! - Jag märker nya saker varje dag! 

Det tog mig 4,5 månad att kunna läsa en tidning

 
Helt spontant bestämde jag mig igår för att köpa en tidning när jag befann mig bredvid ett vanligt tidningsstånd (som i Paris heter "Presse"). Jag och en kompis hade precis haft vår måndagslektion i franska tillsammans och medan hon var inne på boulangeriet för att köpa en smörgås, så stod jag vid tidningarna och mindes jag att jag dagen innan hade läst ut min bok som jag höll på med. Därför tänkte jag "Varför inte?" när jag betraktade de olika omslagen. De är ju så billiga: bara 2,20 euro! (Cirka 20 svenska kronor).

Tidigare under min vistelse här har jag köpt två franska tidningar, det var alldeles i början. Jag lusläste dem inte direkt, haha. Jag hade då ännu inte börjat mina franskalektioner och hade bara varit i Frankrike i en-två månader. När jag köpte min allra första tidning var jag så exalterad att börja läsa, men jag fann att jag inte förstod tillräckligt mycket för att kunna läsa texterna med flyt och förstå detaljer. Så varje gång läste jag i fem-tio minuter och sedan lade ifrån mig tidningen av ren utmattning.

Som du kanske förstår hade jag inte stora förhoppningar över min nyinköpta tidning från gårdagen, men tänkte att det kunde vara lite småtrevligt att köpa en ändå. På eftermiddagen efter lunch kurade jag upp mig i min soffa och tänkte ge den ett försök. De fem-tio minuterna gick förbi ... och sedan ytterligare fem-tio minuter ... och ytterligare igen ... Jag blev helt uppslukad av den! Jag läste texterna och förstod sammanhanget och orden så bra att jag kunde hoppa över de ord eller enstaka meningar som jag inte riktigt förstod. Jag var så nöjd! Alltså, det tog fyra och en halv månad i Frankrike för mig att kunna läsa tidningstexter utan ordbok. Det här framsteget beror väldigt mycket på allt jag har lärt mig i skolan här. Flera gånger när jag läste så kände jag igen grammatikdetaljer och glosor som vi har gått genom på lektionerna. Det är så härligt att känna att jag utvecklas och får använda allt jag lär mig!

 
Att lära sig ett nytt språk är så spännande! I början och stundtals av tiden känns det som att allt står stilla och att man absolut inte förstår eller lär sig någonting. Sedan, en månad senare, så upptäcker man en dag att man kan massa saker som man inte kunnat förut! Att lära sig ett nytt språk är inte en rutschkana som man klättrar uppför - det är en trappa. En dag märker man att man har tagit ett nytt steg upp utan att riktigt veta hur.

Några steg som jag har tagit inom inlärningen av franska:
  • Start: Jag anländer till Frankrike den 5 juli 2013 och förbluffas av att byta språk och är helt inkapabel till att prata franska och flyr istället till engelska. 
  • Steg 1: Efter en vecka är chocken över språkbytet borta och jag börjar kunna försöka prata stapplande franska själv. Fortfarande måste jag översätta saker i huvudet både när jag själv pratar och när andra pratar med mig. 
  • Steg 2: Efter ca en månad upptäcker jag att jag kan prata enkelt om väldigt familära saker, som jag pratat om varje dag, till exempel dagsrutinerna med mat, bad, sömn osv. Jag förstår mer och mer franskan som jag hör runtomkring, främst från mina värdföräldrar. 
  • Steg 3: Efter två månader kan jag ha lättare konversationer där jag inte behöver tänka så mycket på vad det är jag säger och jag behöver inte längre översätta allt i mitt huvud. 
  • Steg 4: Efter tre månader kan jag föra konversationer, ställa och svara på följdfrågor och ge mina åsikter på ämnen med någorlunda bra grammatik. Om det är något ord jag inte vet så kan jag normaltvis förklara mig fram till det. 
  • Steg 5: Efter fyra månader har jag lärt mig mycket viktig grammatik, som hur man böjer vissa svårare verb i dåtid, olika sorters ordföljder och börjar kunna använda verbformen subjonctif. Det är lättare att skriva korrekta texter än att prata dem, men fortfarande är talet mycket bättre än i början. Min vokabulär har utvecklats och jag inser att texterna jag skriver nu hade jag aldrig kunnat förstå för ett halvår sedan.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0