Natur och fysisk träning är viktigt för mig

 
Nu i höst när jag har rehabiliterat mig från stress och ångest bestämde jag mig för att fundera riktigt noggrant på hur jag ska tänka och leva för att må som bäst. Därför skrev jag en lista med några slags livsmotton som jag ofta upprepar för mig själv (jag kan dela med mig av listan någon gång). Något av det viktigaste är följande: 
 
"Natur och fysisk träning är viktigt för mig." 
 
På stresskursen som jag gått de senaste månaderna rekommenderades det att promenera varje dag, gärna ute i naturen. Min sjukgymnast övertalade mig att försöka röra på mig varje dag eftersom det ger värdefulla positiva effekter i kroppen som stannar kvar i flera timmar efter man har avslutat aktiviteten (typiskt mig att bli övertalad av vetenskapliga argument och bevis, haha). Dessutom visste jag att stillasittande är det nya rökning.
 
Så jag provade att promenera oftare. Till en början tyckte jag att det var tråkigt att bara gå, eftersom jag alltid förr joggade eller sprang när jag var ute, men ju mer jag gick desto mer upptäckte jag hur fantastiskt konceptet är. 
 
 
 
Att bara gå, utan att pressa mig själv att springa snabbare eller längre.
Att bara gå, helt kravlöst. Hur kort eller långt jag vill. 
Att stanna och kolla på de vackra löven. 
Att lyssna på de lugna skogsljuden. 
Att lyssna inom mig själv på vilka tankar och känslor som snurrar runt och acceptera att de finns. 
Att känna på naturen genom att stryka handen längs grenar som sticker ut mot stigen. 
Att känna hjärtat pumpa och humöret höjas av alla härliga hormoner som frisätts i kroppen. 
Att le och tänka att det här är tid jag avsätter för mig själv, för att jag ska må bra. 
 
Det är ju den allra enklaste formen av terapi
 
 
 
Så nu när plugget har börjat igen försöker jag ge mig ut ofta för att njuta av den enastående naturen som finns omkring. Jag har som regel att när jag är ute och går eller joggar får jag inte oroa mig för mina studier och aldrig känna skuldkänslor för att jag motionerar istället för att plugga. För det är mycket viktigare att jag mår bra fysiskt och psykiskt än att jag misslyckas på en tenta. 
 
 
Jag har turen att bo rätt så nära skog och naturstigar, vilket jag är enormt tacksam över. Det finns massor av vackert att njuta av om man tittar noga.  
 
På mina turer tar jag med sällskap ibland - jag och Fredrik beger oss ut tillsammans åtminstone en gång i veckan och tar då ofta en tur i Änggårdsbergen (där de fina naturbilderna i det här inlägget är tagna!). 
 
 
Nu när vi går mot kyliga och regniga tider är det en utmaning att motivera sig att bege sig ut i rusket - men då gäller det bara att klä på sig väl! Antingen tar jag min rosa favoritjacka, eller som ikväll när jag svängde förbi hos min syster: regnställ och reflexväst. Alltid försöker jag kombinera min klädsel med ett leende och känna tacksamhet mot mig själv för att jag är så vänlig mot min kropp och mitt sinne som beger mig iväg! 

Pickin' apples in late September

 
Väldiga höstkänslor svepte rakt in i min själ i helgen. Min hud blev prickig av gåshud samtidigt som min mage fylldes av pirrig, bubblande glädje när jag strosade omkring under äppelträden i trädgården vid pojkvän Fredriks sommarstuga. Att se de mogna äpplena och de fallande höstlöven, känna den svaga solen och att vara klädd i min härliga, stickade tjocktröja fyllde mig av inspiration och höstglädje. Det fick mig att plötsligt lägga mig ner på marken för att känna in känslan och försöka avbilda den i fotografier. 
 
 
Att plocka äpplen är en fenomenalt mysig höstsyssla.  
 
 
När Fredrik märkte hur studsigt glad jag var undrade han varför, varpå jag förklarade att höstkänslorna flyttat in hos mig. Medan jag funderade över hans nästa fråga ("Vad är det du gillar med hösten så mycket?") insåg jag att starten av hösten faktiskt är min favoritårstid.
 
Jag ska inte upprepa alla anledningar jag nämnde i min höstlista häromdagen, men jag måste yppa min nya insikt om att den tidiga hösten är en vacker blandning av två världar: sommaren och vintern. 
  • Dels har vi den underbara, frodiga naturen som en relik från sommaren och som under hösten får nya, rika färger... Tills färgerna ramlar av och blir brun gegga på gatan vill säga. Men när träden är kala kan man längta till magiska juletider istället!
  • Även finns det lite sommarvärme kvar, men mysiga, kyliga höstvindar får en att vilja klä på sig ett extra lager - i charmiga, murriga färger som till exempel mörkgrönt, brunt och plommonlila.
  • Dessutom börjar det stämningsfulla mörkret smyga sig på om kvällarna - som är perfekt för filmkvällar, romantiska dejtkvällar och allmänt mys med tända lampor och ljus - men ändå får man tillräckligt med ljus om dagarna för att hålla humöret uppe. 
 
Jag älskar hösten, kort sagt.
 
 
 
Sist men inte minst måste jag nämna att började jag småsjunga på "The Bird And The Worm", en av mina favoritlåtar av Owl City, och insåg att sångens andra vers var riktigt gullig och passade rätt så bra in på situationen: 
 
If I'm your boy, 
Let's take a short cut we remember,
And we'll enjoy,
Pickin' apples in late September
Like we've done for years,
Then we'll take a long walk through the corn field,
And I'll kiss you,
Between the ears. 
 
 
 
Känn in hösten och NJUT, alla godingar där ute! ♥

Trädgårdsriket Gunillaberg

 
I helgen sökte jag lugn och ro för att vila upp mig efter den intensiva tid av tentor och resor som slitit på mig. Jag och Fredrik for till Jönköping och han berättade på lördagsmorgonen att han skulle ta med mig till ett ställe... Men han berättade inte vart! Nyfiken i en strut försökte jag pressa ut informationen ur honom hela morgonen, men han bara log och sa: "Jag vet att du kommer gilla det".  
 
 
 
Till slut nådde vi fram till den ack så hemliga destinationen som var en enorm trädgård kallad Gunillaberg! Där fanns massor av konstnärliga och vackra växter och utställningar som gjorde att jag praktiskt taget hoppade av glädje! Jag älskar att beskåda vackra saker - speciellt när de har med blommor och blader att göra. Jag kramade Fredrik av lycka över att han visste precis vad som var den perfekta, underbara aktiviteten för mig en sådan här dag! 
 
 
Vi strosade omkring bland ovanliga blommor i rika färger, allt fint planterat och ordnat. 
 
Fredrik blev tokig i alla djur och försökte mata getter, kor och får med gräs. 
 
Själv bad jag geten att titta in i kameran och säga "Omelett!" 
 
Inne i ett växthus låg en katt med slutna ögon, mycket rofylld. 
 
En glad Viktoria! 
 
Det vackraste var en äng med planterade, vackra, himmelskt doftande liljor! 
 
 
Vi avslutade besöket med att ta en fika och sitta och bara känna in stämningen! Det var en superhärlig utflykt där man kunde ta allt i sin egen takt, och beskåda alla sköna ting som naturen (och en duktig trädgårdsmästare) kan erbjuda! 

Romantiska Rosenlunds Rosarium

 
I helgen besökte jag ett av de vackraste ställena jag någonsin har varit på. Det hette Rosenlunds Rosarium och var en öppen park i Jönköping - helt full av mängder av rosor, pioner och andra vackra blommor som fick mig att känna mig som att jag gick in i en av mina mest romantiska sagodrömmar! 
 
 
 
Jag och Fredrik strosade hand i hand på små grusgångar, förbi parkbänkar, valv och ändlöst med grönska. Fast ofta släppte jag hans hand för att ta foton - jag var helt i extas kan jag lova! Tänk om jag ändå hade haft med systemkameran där inne... men då hade det nog inte varit möjligt att ta mig därifrån! De ljuvliga rosorna i olika färger och former fångade en efter en min blick och jag ville betrakta varenda blomma och sucka drömmande åt deras skönhet! 
 
 
 
Fredrik hittade en mysig hörna inklädd i växtväggar och jag utnämnde den till den ideala platsen för en romantisk middag med levande ljus och en violinist som spelar. Eller den perfekta platsen för ett tea party eller en solig lunch eller en pluggträff eller vad som helst.... (Om du undrar vart jag tog vägen så är jag uppe i skyarna och drömmer). 
 
 
ROSOR ♥ 
 
Med Vättern inom synhåll. 
 
Åh, suck... 
 
 
Jag ville inte gå därifrån, men den dagen var det inte enbart en rosenträdgård som fick mig att förundras över Moder Jords magi. Fredrik och jag vandrade på piren i Jönköping och klättrade ut på några stenar för att njuta av det fina vädret och av Vätterns skönhet! 
 
 
 
Solen värmde samtidigt som den svaga sommarbrisen svalkade, och in i våra öron gick enbart ljuden av kluckande vågor och vinande vind. Ett stort lugn drev in över oss och länge satt vi där och njöt, med stundvis konversation, stundvis tystnad. 
 
 
Till slut kunde vi inte låta bli att klättra fram och känna på vattnet! 
 
 
Kyligt värre var det, men å andra sidan värmde det upp min själ att göra något så somrigt som att doppa fötterna i vattnet! 

Jag och min finfina finländare på miniresa ♥

 
Mitt sommarlov har officiellt börjat!!! Jag startade den med ett pang och har hållt uppe takten sedan dess! Först i helgen var det överraskningsfest för Fredrik och sedan storstädning och megarensning i hans lägenhet som tog musten ur oss båda. 
 
Med fjärilar i magen gick jag i måndags på jobbintervju för att bli lärarvikarie i höst (under mitt studieuppehåll tills november) och lämnade stället som nyanställd, woho! Jag älskar att undervisa - det ska bli superkul! Strax därpå mötte jag upp Anniina som kånkade på våra resväskor och som vi rullade med oss hela vägen till Centralstationen och upp på ett tåg som tog oss till en mini-semester hos mina föräldrar! 
 
 
Söt som en somrig jordgubbsglass, min fina Anniina! 
 
 
Vi spenderade tre härliga dagar hemma hos mina föräldrar och umgicks massor med min mamma och lillasyster, spelade spel, såg på film, satt uppe och viskade till sent på kvällen och tog promenad och joggingtur i den fina naturen omkring. Jag tröttnar aldrig på den vackra utsikten från mina föräldrars bakgård! 
 
 
 
Solnedgång på baksidan. Suck, så fagert...! Och tänk bara känslan av den lätta brisen som lyfter lite på hårtopparna, den salta doften av hav, synen av vatten i alla riktningar och värmen från kvällssolen! 
 
 
 
En morgon när vi vandrade ner till vattnet utbrast Anniina: "Men det är ju som ett litet mini-Grekland här! Förutom träden i bakgrunden, men jag har aldrig sett så klart vatten i Sverige!" 
 
 
Strandpromenaden och utsikt över den ståtliga kyrkan. 
 
Jag älskar när viken är pyntad av små segelbåtar!
 
 
Efter min störtsköna lilla "week-end" med min finska låtsas-syster (jag skämtar alltid att det är "våra finska gener" när vi har något gemensamt) återvände jag igår hem och den här dagen väntar bara chillande och jag riktigt längtar efter att vara så utvilad att jag blir uttråkad! NJUT AV SOMMAREN, VÄNNER! JAG ÄR SÅ LYCKLIG ÖVER ATT VARA LEDIG! 

Våren gör sitt bästa

 
Det känns som att våren får slita mer än vanligt i år för att vara sitt vanliga sköna jag. Alla klagar på att saker inte sker tillräckligt snabbt; värmen, blommorna, bladen och ljuset - allt borde ju ha anlänt för länge sedan, varför ligger våren på latsidan? 
 
Vad vet vi egentligen om hur våren kämpar? Det kanske är jobbigare än vanligt att få alla eleganta små krokus, vitsippor och tussilago att växa fram i slopande backar. Våren kanske gör sitt allra bästa för att mota bort molnen och locka fram solskenet.
 
Mitt bland allt längtande eftersom det som komma skall, och det som vi tror är tusen gånger bättre, glömmer vi bort att uppskatta det fina som redan finns omkring oss. 
 
 
 
Just nu försöker jag att uppskatta livet som det är just nu och göra mitt allra bästa för att sluta oroa mig för jobbiga småsaker och istället vara glad för positiva småsaker. Beundra när solljuset reflekteras vackert i havet kring mina föräldrars hus, skratta alldeles för länge åt tokigheter tillsammans med min syster, känna tryggheten som mina föräldrar inger, njuta av att läsa mina gamla favoritböcker och vara nostalgisk när jag ser på filmer jag älskade när jag var liten. Vara nöjd med allt som livet ger. Sträva för att hålla huvudet över vattnet och att alltid se det positiva, även när det verkar som att de inte finns. 
 
 
 

Be-händiga ritningar & vinterlandet Götet

 
Samtidigt som anatomin är så galet intressant och spännande är det en ofantlig MÄNGD med namn och lokalisationer på olika strukturer som vi måste lära oss, som gör det hela väldigt utmanande och ibland superjobbigt. En bra grej är att man alltid har kroppen med sig och kan visualisera sig vad som finns på insidan - och ibland lära sig genom att klottra lite på utsidan. (Ovanstående tips om att lära sig handens leder kommer från min härliga vän Olivia!). 
 
 
 
När det otroligt vackra vinterlandet slog sig ner i Göteborg igår kliade det i fotofingrarna (observera att fotofingrar inte är någon verklig anatomisk struktur utan enbart en metafor som jag använde för att göra språket mer levande), men jag lade band på mig själv och tänkte att ibland måste faktiskt plugget gå före nöjen. Eftersom jag var så duktig igår så bestämde jag mig för att idag när det fantastiska solljuset förgyllde snötillvaron ännu mer än gårdagens gråa moln fick jag faktiskt lov att ta en kort förmiddagspromenad.
 
Oj, vad jag njöt! Det var så vackert!!! 
 
 
 
Jag älskar hur den vita snön gör att man kan leka med färgerna i Photoshop så att bilderna naturligt får olika toner trots att det var samma miljö jag fotade. Den första snöbilden har en lite mer blå-lila-aktig ton, den andra är lite mer ljusblå och den sista bilden har en gulaktig ton, när jag står och värmer ansiktet i solen. 
 
Jag älskar snö. Punkt. Även om den är lite busig ibland (host, kollektivtrafikskaos, host). 

Min inre drama queen av förundran

 
Jag skulle vilja påstå att jag inte är en drama queen. Oftast är det sant, men jag måste erkänna att ibland finns det anledning att säga emot. Jag tänker främst på när jag är på riktigt gott humör. Och då menar jag inte bara vanligt glad, utan när jag besitter ett superpeppat, ultrataggat jag-älskar-ALLT-humör. Då är ingenting bara småfint, någorlunda trevligt eller bra - utan det är enormt vackert, fantastiskt härligt eller megaunderbart! De som känner mig vet precis hur obotligt positiv jag kan bli ibland när min personliga inre drama queen tar över. 

Det var precis denna entusiastiska attityd som slukade mig hel under gårdagskvällen då jag var ute på promenad i den ljuvliga sommarkvällen. Med en tunn jacka om mig och klassisk musik i öronen stornjöt jag av den magiskt fagra omgivningen, som bara blev mer och mer storslagen ju mer solen närmade sig havet. Stundtals blev jag alldeles stum av förundran över hur allt kunde vara så överväldigande vackert...
(Du förstår vad jag menar med inre drama queen?) 
 
Jag började först upptäcka hur mysig sommarkvällen var när jag såg några solstrålar strila genom trädgrenarna och föll över kyrkogården. 
 

Nyfiken på ljuset tog jag mig fram till havets gräns. 

Nästan hypnotiskt fångade solen min uppmärksamhet, och det blev en nödvändighet att fotografera den ur så många vinklar som möjligt för att åtminstone försöka föreviga dess skönhet. 
 
Det var helt enkelt en förtrollande kväll. 
 
 
Vindarna var lugna, men friska och inte alls nedkylande starka. Vågorna vaggade i takt med de fina klassiska tonerna i hörlurarna (allt från min nyupptäckta favorit, tonsättaren Robert Schumann, till gamla ögonstenar som The Nutcracker av Tchaikovsky), och allt gav mig sådan tillfredsställelse och ett enormt lugn.
 
Jag slog mig ner en stund på en trappa vid stranden och insöp den vackra synen och reflekterade över alla färgtoner som mina ögon beskådade, men som tyvärr inte fångades lika bra på bild. Det gula, men rödkantade ljuset från solen, som över gick i en rosa himmel, vilken långsamt övergick till det klassiska blåa... Sedan havet! Åh! Det förut klarblåa havet färgades nu en vacker nyans av LILA med hjälp av solens röda ljus. Jag smällde nästan av när jag såg det. Det var helt overkligt - och så fantastiskt underbart.
 
En mening upprepades i mina tankar gång på gång: "Jag älskar att leva!!!" 

Ett västkustparadis

 
Den härliga sommarledigheten är här... och jag är redan uttråkad, haha! Jag har idag funderat på vad jag kan hitta på där mina förslag har varit att läsa, skriva, promenera, spela kort, lösa korsord... och fotografera! Så fort den sista idén slog mig i eftermiddags begav jag mig ut med kameran i högsta hugg! 

 
En sak jag förstått idag är hur otroligt fint det är här omkring det nya stället dit mina föräldrar har flyttat! På sommaren är det ett riktigt svenskt västkustparadis! Vi bor uppe på en kulle där bl.a. ovanstående utsikter kan beundras. 
 
 En idyllisk, krokig grusväg leder ner till vattnet, omringad av en mängd blommor på var sida - likaväl planterade som vilda sådana.
 

Man kan även skymta havet lite här och var! 

Efter bara 5 minuters vandring längs en brant nedförsbacke får man den här synen. Vattnet är bara ett stenkast bort! 
 
 
Vid den lilla badplatsen är vattnet inte ännu tillräckligt varmt för att fresta mig med ett dopp, men det är dock enormt rofyllt att sitta och lyssna på vågorna slå mot berget! Jag håller tummarna för att det kommer bli massor av soliga, varma dagar i sommar så att jag kan spendera mycket tid utomhus! 
 
Jag tar gärna emot tips på roliga sommaraktiviteter om du har någon bra idé - uttråkningen måste botas! 
 

Botaniska trädgården

 
Don't worry about me! Jag njuter till fulla muggar av min frihet! Igår var jag exempelvis i Botaniska trädgården här i Göteborg och beundrade alla växter, blommor, vattenfall (och en och annan nyckelpiga) i det fina vårvädret! En liten besvikenhet uppstod dock över att en del av blommorna hade blommat över... Men alla tusentals gröna, frodande blad på buskar och träd vägde upp för detta, och jag njöt av att spendera en stund i naturens harmoni!
 
 

Famille et l'automne

 
Kvällen före tentan satt jag och stirrade blint på mina anteckningar och mitt medvetande tillät sig att flyta iväg från ämnet en stund och i den stunden började jag sakna min familj jättemycket. Att ha någon att krama i all stress hade varit trevligt i den stunden. ♥
 
Så vad gjorde jag direkt efter tentan, när jag ringde hem till familjen för att berätta hur det hade gått? Jo, jag bjöd hit dem till Göteborg! Därför spenderades några timmar idag tillsammans med min syster och mina föräldrar då vi åkte runt i staden, shoppade och gjorde lite sightseeing från bilen. Vi spenderade en mysig höstdag tillsammans!
 
Vid ett vackert träd bestämde jag att det var dags för foton! 
 
Min vackra, fina syster Veronika ♥ 

 
Direkt när vi åkte iväg från min lägenhet började jag och Veronika prata i baksätet, vilket ledde till högljutt skratt - åh, det var så länge sedan! Pappa tittade leende på mamma och sa: "Nu börjas det igen!" ♥ 

Så här kändes världen

 
 
Så här vacker och färgglad kändes världen när jag kom ut från tentan (förra helgens vackra höstväder), trots att det idag var regnigt och ruskigt. När jag i förmiddags anlände till Viktoriagatan 30 där vi skulle skriva vårt prov (nice namn, eller hur?) var jag så enormt uppjagad att jag nästan skakade, och känslorna intensifierades av att många andra var likadana. "Det har varit trevligt att lära känna er!" beklagade sig min klasskompis Felicia - bästa kommentaren, haha! 
 
Tentan skrevs i en enorm sal där hundratals personer fick plats: var och en med en stor bänk och långt mellanrum mellan raderna. Man var tvungen att ha sitt leg liggandes på bordet eftersom de som höll i provet gick runt och prickade av oss. När jag väl fick mitt prov var jag tvungen att lugna ner mig och fokusera. Som tur var kändes det här som en "snäll" tenta jämfört med alla andra gamla tentor som jag har övat på! Sakta men säkert medan jag svarade på frågorna insåg jag att det här kanske skulle gå hela vägen i alla fall. Jag satt bara halva tiden och när jag kom ut var jag så nöjd och glad för det hade verkligen gått över förväntan!!  
 
Vad ska jag göra med all min nyfunna fritid?! Jo, den här helgen ska jag göra massor av saker som jag inte haft tid att göra innan! Jag ska slösa bort timmar framför datorn genom att titta på serier och weheartit, jag ska pyssla och lösa korsord, shoppa med kompisar och träna. Åh, vad härligt att inte ha några måsten!! 

Bryggsegling

 
Min sista kväll innan den riktigt ordentliga flytten till Göteborg spenderades på en båt. Ja, tro det eller ej! Min goda vän Mirjams tjugonde födelsedag ville jag absolut fira innan jag försvann mer söder ut i landet och när hon föreslog ”bryggsegling” så var jag med på noterna, för jag älskar hur vackert det är i hamnar och jag tycker det är otroligt kul att vara på båtar (oavsett om de rör sig eller ej!).

Glada födelsedagsönskningar i förskott, kära Mirjam! ♥

Guldlockiga Emelie var också med!
 
Skepp o’hoj, landkrabbor! 

 
Det var helt perfekt väder för att fika, prata och skratta i hamnen. Vi betraktade hur solen långsamt gick ner medan båten guppade lätt. Luften var frisk och doftade salt. Vi åt chiabatabröd med skagenröra, sallad, tomat och citron och var så kladdiga att det blev hysteriskt roligt. 


Drömmande vacker kväll. 

 
Mest av alla bilder gillade jag den här, för den sammanfattade kvällen så bra: vänskap, glädje, solsken och havsliv! Tack för en riktigt go’ kväll, mina vänner! 
 
 

Mysigt och mumsigt hos mormor

 
Sedan flera veckor tillbaka hade jag bestämt mig för att jag ville spendera en sommardag tillsammans med min mormor. Med endast några få dagar kvar i min hemstad innan jag byter ort var det slutligen dags! Idag har vi haft det hur mysigt som helst och tiden bara sprang förbi! Bilderna blev många och färgstarka, så de får berätta om vad vi har haft för oss. 
 
 
 
Ute på landet. Jag älskar detta hus. Det doftar underbart "mormor" och får mig att tänka på massor av barndomsminnen som utspelat sig här. Sedan trädgården... En stor, öppen gräsmatta där man kan leka jage eller spela fotboll; förtjusande blommor i mängder av sorter; planteringar av allt möjligt läckert som man kan äta!  
 
Mormor i sitt essä: i växthuset! 
 
Där plockades det material till dagens lunch. 
 
Måltiden avnjöts i uterummet och bestod av ugnsbakad lax i dillsås med kokt potatis samt grönsaker från trädgården: gula och röda tomater, sallad och gurka! 
 
Den första överraskningen som mormor hade att bjuda på var att hon hade sparat sina björnbär till mig, eftersom jag sagt att jag älskade dessa. Så jag blev riktigt glad och plockade på! 
 
När jag hade tagit varenda litet moget björnbär från busken så berättade mormor att hon hade en buske till! Den gömde sig bakom vedboden (uttalas naturligtvis "ve'boa") och där var bären helt enorma! Alltså ännu godare! Jag som redan hade plockat en del fyllde nu en hel burk! (Och slukade några under tiden som jag plockade, hihi).
 
Ännu en mumsbit från trädgården: vindruvor! 
 
Under de sju timmar jag vistades där skulle man kunna säga att vi spenderade halva tiden till att prata och den andra halvan till att äta! Förutom lunchen så fikade vi självfallet två gånger. Den andra gången var efter lunch och då fick jag syn på den här goda efterrätten! Mormor sa: "Ja, om man ska få storfrämmat så får man ju slå till storslaget!". Åh, så snällt! Storslagen var efterrätten minsann! 
 
Denna drömmiga efterrätt bestod av vaniljkräm längst ner, sedan en biskviebotten (mandelkaka), rosa hallonmousse, några hallon och slutligen gelé ovanpå. Otroligt smaskigt!! 
 
 
 
Det bästa under dagen var så klart att umgås med mormor. Hon visade mig foton på sina mor- och farföräldrar och berättade härliga historier om vad hon hittar på med sina vänninor - eller "de andra tanterna" som hon kallar dem! Vi tittade på bilder från när hon hälsade på mig i Paris och diskuterade resor, flytt, politik och mycket därtill. En riktigt härlig dag som skapat nya, fina minnen! ♥ 

En kaosdag i Grebbestad

 
Här är ett foto från en dag som hade alla förutsättningar för att bli lyckad, men på något sätt lyckades det mesta gå fel. Regn, motorvägsmissförstånd och en söndrig klacksko är bara början. Vad jag helst minns av den här dagen är endast hur fin staden Grebbestad är och hur min syster Veronika räddade hela situationen genom att muntra upp mig med sitt positiva humör. När hon slår på charmen är hon oemotståndlig! 
 
 

Gårdar, hästhagar och diken med vildblommor

 
En fredagskväll i skymmande solsken låste jag och min syster upp våra cyklar och gav oss ut på tur. Att susa fram på de små landsvägarna med vinden i håret var berusande. Frihetsingivande. Jag insåg att vi verkligen bor ute på landet när vi passerade gårdar, små vägar, hästhagar och diken med vildblommor ... 
 

Jag fullkomligt älskar kvällssolens gula sken ... En stor fördel med att bo i Sverige är hur otroligt härliga, ljusa och långa våra sommardagar är. C'est magnifique. 


Vild, vacker och västkusten

 
Denna eftermiddag kliade det i mina fotograferingsfingrar, så jag och min syster Veronika tog en tur till havskanten för att fotografera varandra och njuta av lite havsluft. Jag tog på mig min urgamla, men underbart vackra, vita spetsklänning och kände mig lite som en älva. 
 
 
Det hade varit stekande sol hela dagen - förutom när vi kom fram till vår fotograferingsplats, då molnen hade tagit över. Sedan började det dugga lätt. Dock lät vi inte detta stoppa oss, utan vi fotade ändå! 
 
My beloved sister ♥
 
Vi är samma fast olika. 
 
Varför har man inte vitt på sig oftare? Så underbar och ljus färg! Med några små färgade accessoarer är det riktigt stilrent och snyggt! 
 
Fotona på mig är tagna av Veronika, och resten av mig själv.  

Mår som en prinsessa i Jardin du Palais Royal

 
Jag är väldigt romantisk av mig. Jag gillar uppklätt, rosor, guld, fontäner och kungligt. Så vilket bättre ställe att spendera en ledig stund än i Jardin du Palais Royal? (=Kungliga slottsträdgården). Omringad av blommor och blad satt jag häromdagen och solade vid fontänen på den fina innergården till Palais Royal. När jag beundrade den vackra arkitekturen drömde mig bort och ljudet av det porlande vattnet hjälpte till. Jag hade ett lugnt ögonblick för mig själv. Alla vackra rosor och statyer lockade fram kameran ur väskan, kika in bilderna från min lilla stund i parken! 
 

Vad vore en staty utan sin trogna följeslagare duvan? 
 

Så pampigt och storslaget att jag nästan blir mållös. Tänk att riktiga människor faktiskt jobbar och spenderar tid där inne (eller vad som nu sker i en sådan vacker byggnad)

Ros, lilla ros, vem är väl som du...? 

Promenerar på Promenade Plantée



Goddag på er, alla goingar! Denna soliga dag har jag utnyttjat till max! Jag har varit utomhus hela dagen och sugit i mig D-vitamin. Plus att jag har återupptagit min hobby som turist! Mina fötter har vandrat runt på många ställen i Paris idag, och ett av dessa var la Promenade Plantée, vilket lätt överätts till "den planterade promenaden". Det är ett gammalt järnvägsspår som gjorts om till en gångväg, runt två våningar upphöjd över marknivå, där det är fullt i grönska, blommor och blad! En guldgruva när det gäller fotografering! 
 

Somrigt klädd är min melodi!   (Foto: Diana Jahjai)

Min trogna side-kick Diana var med (nej, jag menar min fantastiska medhjältinna så klart!) på äventyret och luktade på jasminblommorna ♥ 
 
Här kände vi oss lite som utomlands: Diana tyckte sig vara i Turkiet och jag på Korsika! Exotiska växter, vatten, solljus ... 
 

Utsikt från den upphöjda promenaden. 

 
Åh, vilket lugn ... och vilken skönhet! Vi gick inte hela den 4 km-långa promenaden, utan var tvungna att åka hem efter runt 1,5 km för att hämta barnen. Någon gång ska jag dock avsluta hela promenaden - den var så vacker och stämningsfull! Megatips till alla som kommer till Paris! 
 
 

Parc Monceau



Det här är min tredje ankomst i Paris efter en vistelse i Sverige, och precis som de andra gångerna har jag nu återfått min upptäckarlust! Det finns ju så mycket att se i Paris! Sådant lägger jag märke till efter en rundresa till mitt hemland. Därför beslutade jag mig imorse för att ta en tur till Parc Monceau, som jag endast passerat genom i all hast förut, men aldrig tagit en närmare titt på. Jag förväntade mig inte att gilla den så mycket som jag gjorde! 


Mycket gräs, breda vägar, träd och bänkar fyllde denna park. Väldigt många motionärer sprang i yttersta spåret av parken vilket gjorde dessa gångar lite lätt stressande, men kom man lite längre in mot mitten blev det lugnt. Som här, bredvid karusellen, i skuggan. 

Runt omkring det här häftiga valvet, eller vad man ska kalla det, blev mitt absoluta favoritställe i parken! Det var så fint och lugnt i närheten av vattnet, plus att det fanns mycket rosor omkring, som jag avgudar. Jag slog mig ner där en stund för att bara andas och njuta av livet. 
 

Statyer spejade ut över parkens besökare här och var. Ett högt staket omringade hela parken, och på andra sidan var det fullt i vackra, klassiskt parisiga hus. 


Jag förälskade mig lite grann i den här lilla bron också. 
 
 
Det blev en lugn förmiddagspromenad som stillade min plötsliga upptäckarlust. På eftermiddagen var det slutligen dags att återse min värdfamilj! Jag kom på mig själv med att le hela vägen dit. När jag kom fram möttes jag av glada, välkomnande ansikten! Valentin kramade mig hårt och sa flera gånger under eftermiddagen: "Jag är glad att du är tillbaka, Viktoria!". Adrien uppskattade också min återkomst och var glad, och även om han inte sade så mycket så visade han att han brydde sig genom att hålla sig nära mig. Båda ville leka med mig hela tiden! Vi allihop var så glada, det var ett ljuvligt välkomnande! ♥ 

Tidigare inlägg
RSS 2.0