Au pair Q & A: Tackla barn som inte lyssnar

Käraste vänner! Även fast min au pair-tid är över droppar det in frågor på bloggen då och då i alla fall. Mestadels brukar jag referera till kategorin Frågor och svar, au pair eftersom det ofta kommer upp samma undringar. Det var inte lätt att lämna mitt liv i Frankrike, så jag försöker att gå vidare och inte skriva om det för ofta, men här var faktiskt en fråga som kändes för viktig för mig att dela med mig om till framtida au pairer för att hoppa över! Jag tycker ändå att det är viktigt att skriva sådant som jag själv skulle ha velat veta i början av au pair-tiden, så när man är erfaren får man dela med sig! 
 
 
Fråga från L
Hej!
Superbra blogg, väldigt roligt att få en inblick i ditt liv som au pair! Jag ska själv åka som au pair och har pratat med en familj ett tag över mail och även skypat med dom och mejlat deras gamla au pair.
 
Allt kändes bra men jag blev plötsligt osäker då mamman mejlar (väldigt bra att hon är ärlig) och skriver att de yngsta barnet på 4 år tror att hon är boss över deras nuvarande au pair och undrar om jag skulle vara bekväm med att ha henne under kontroll.
 
Jag har ju vetat att barn inte alltid lyssnar och kan vara svåra att ibland (fyraåringar vill ju gärna testa gränser) men hur tacklar du när barnen inte lyssnar. Hur får man respekt på bästa sätt? Hade vart tacksam för ett svar då jag verkligen gillar familjen men blir lite rädd för att inte kunna ha kontroll över barnen.. :)
 
 
 
Svar: 
Hej L!
Jag förstår din oro. Jag hade själv problem med att få barnen att lyssna i början, då framför allt eftersom jag kunde lite franska samt att mitt lugna, svenska ursprung höll mig från att våga höja rösten. I början är det okej att vara sådan, tills ni lär känna varandra lite bättre, men sedan skulle jag rekommendera dig att våga ryta till ibland.
 
Säg till dem en gång snällt att göra som du säger. Andra gången också snällt, men påminn dem om att det är andra gången. Tredje gången varnar du att om de inte lyder så [sätt in straff som föräldrarna föredrar]. För mig var straffet att barnen fick stå i "hörnet", där de fick en liten time-out på några minuter. Men om de är dumma någon gång, till exempel slår någon eller gör något farligt, så var inte rädd att höja rösten och säga att det de har gjort är fel (och varför) och sedan straffa dem.
 
Som au pair är du en del av deras uppfostran och de måste lära sig att respektera dig, annars kommer du inte kunna ta hand om dem och skydda dem. Den där ömsesidiga respekten kommer med tiden. Jag kan berätta för dig att jag märkte att mina barn tyckte mycket bättre om mig och blev mer bekväma med mig som en del av familjen när jag vågade sätta ner foten. Annars så visste de inte riktigt vart de hade mig. Om jag som au pair är stabil och sätter gränserna så kommer barnen att bli mer avslappnade och lugna runt mig. Det är vad jag har upplevt. Så klart ska du samtidigt vara snäll och uppmuntra dem när de är duktiga! 
 
Hoppas att det går jättebra för dig och att du får en kul tid som au pair! Lycka till! 

Frågestund del 2: Au pair-livet

 
Hur lång tid tog det från att du skickat in alla dina ansökningshandlingar till att du blev matchad med en familj?
Det tog tre veckor för mig, men jag vet att det kan ta längre tid för många.

Vad ligger din au pair-lön på och vad betalar dina värdföräldrar?
Min au pair-lön ligger på 320 euro i månaden, vilket jag får spendera på vad jag vill, men för de flesta au pairer blir det skolan och underhållning, t.ex. shopping, bio, caféer och restauranger, utflykter, utekvällar m.m. Mina värdföräldrar betalar boende, mat, transport och min mobiltelefon.

Jag undrar hur det är att bo i en liten studio och i ett lägenhetshus i Paris? Blir det trångt? Kan du laga mat, duscha, tvätta som du vill? Finns det några gemensamma lokaler? I Sverige har vi ju t.ex. oftast en tvättstuga.
Jag tycker det är grymt att bo i en studio. Så fort du har vant dig vid att ha mindre utrymme än vanligt så inser du att det är skönt att allt finns nära till hands. I början var det svårare och jag tyckte inte att jag hade så mycket plats, men allt handlar om prioritering och att låta allt hitta sin rätta plats.
I min studio lagar jag mat (jag har mikro, kokplatta och kylskåp med frysfack) och duschar (det finns en dusch, handfat och spegel). Toaletten är separat ute i korridoren och den delar jag med två andra studior – ”le gardien” heter personen som tar hand om lägenhetshuset och det är han eller hon som städar toan. Det finns ingen tvättstuga till hands, så jag tar med en kasse tvätt till min värdfamiljs lägenhet och tvättar hos dem en gång i veckan.
Jag gillar att ha ett privatliv, att kunna komma och gå som jag vill, laga vilken mat jag vill och så vidare. I överlag så tycker jag att det är mycket bra med en studio. 
 
 
Brukar au pairer som bor i Paris också umgås med au pairer som bor en bit utanför men som t.ex. kan komma in på helgerna eller brukar det naturligt inte bli så?
Svårt att säga. Vanligtvis skulle jag säga att au pairer som bor nära varandra oftast brukar umgås, t.ex. de som bor i Paris ses mycket, de som bor i Saint-Germain-En-Laye lite väster om Paris ses mycket osv, men jag vet också många au pairer som har vänner ”över gränserna”. Mycket handlar om i början på hösten när alla är nya au pairer och går på au pair-träffar och -picknickar, då man blir vän med massor av slumpvist utvalda personer. Sedan är skolan en viktig faktor. Jag har två vänner från min klass som bor utanför Paris, men som jag ändå träffar ofta! Never say never!  

Tror du att du kommer fortsätta hålla kontakten med de vänner du skaffat här i framtiden?
Jag uppskattar mina vänner jag fått i Paris så mycket. De har gjort mitt år fenomenalt. Faktumet att många kommer från olika delar av världen är både fantastiskt och tråkigt, eftersom det är en härlig kulturblandning, men tyvärr kan det bli svårt att hålla kontakten. Jag ser på situationen så här: ingen vet vad framtiden innehåller och jag skulle bli så glad över att behålla kontakten med mina vänner, men om det inte blir på det sättet så kommer detta årets vänskap fortfarande leva kvar i mitt fotoalbum och i mina minnen.

När du ser tillbaka på ditt år som au pair, är det någonting du önskar att du hade gjort annorlunda eller mer?
Nu i slutet av min au pair-tid är det lätt att få lite panikartade tankar som ”Varför har jag inte gjort det mer?!”. Varför har jag inte pluggat mer franska, besökt mer caféer, shoppat mer, gått ut mer, träffat mer folk, ätit fler croissanter, upplevt mer…? Ibland tycker jag att jag har varit för lat och stannat hemma på helgen istället för att ha gått ut och sett mer, men man kan inte leva på den gränsen att man måste vara aktiv och göra saker exakt hela tiden under ett helt år. Det är en vardag jag upplevt, inte en semester. I en vardag måste man vila ibland.
 
Så nej, jag ångrar ingenting. Jag har upplevt så mycket av Paris och njutit så mycket av au pair-livet att jag är alldeles nöjd. Jag har tagit franskan på så stort allvar att jag har lärt mig det jag velat (och mer), men inte alldeles för seriöst. Jag har ätit många croissanter och baguetter, besökt många caféer och shoppat mycket kläder. Jag har sett mycket av Paris, men inte allt. Det ser jag dock som en fördel – det betyder att jag har ännu en bra anledning till att komma tillbaka. 

Frågestund del 1: Paris & franskt

 
Hejsan alla fina! Tack så jättemycket för alla frågor jag fick under frågestunden! Merci beaucoup! Det är spännande att se vad ni tänker på! Jag fick så många att jag delar upp dem i tre delar: vi börjar med "Paris & franskt", sedan "Au pair-livet" och slutligen "Personligt". Voilà! 
 
♥  ◊  ♥  ◊  ♥  ◊  ♥  
 
Var du säker på att du ville åka som au pair till Paris från början eller fanns det andra städer eller länder som var aktuella? 
Absolut helt säker på Paris. Dels eftersom jag åkte som au pair för att lära mig franska, och dels för att Paris varit en dröm som jag haft sedan många år tillbaka. Staden gjorde mig inte besviken! 
 
Vad brukar du äta för mat när du äter hemma hos dig eller hos värdföräldrarna? Vad är typisk fransk ”husmanskost”?
Mycket bra fråga! Jag skulle säga att typisk fransk husmanskost är mycket bröd, främst baguetter (till frukost och som tillbehör till alla måltider) och ost naturligtvis. Middagsmat beror ju på smaken, men jag tycker det verkar som att de äter en del olika feta korvar, skinka och (som oss) kött och fisk. Till detta vanligtvis ris, pasta, couscous m.m. Inte lika ofta potatis och grönsaker som oss svenskar. Ibland äter de matpajer, t.ex. den klassiska quichen (ost- och skinkpaj), men inte så ofta grytor. När jag äter hemma hos mig gör jag mestadels enkla saker som att steka något kött och koka pasta/ris/potatis, plus en eller två olika sorters grönsaker. Jag försöker att laga någon riktig maträtt minst en gång i veckan då det blir köttfärssås eller någon annan gryta, soppa, paj eller liknande.
 
Har du något favoritord på franska som du tycker är extra fint?
Det finns några uttryck och ord som jag gillar för att det inte finns någon bra motsvarighet på något annat språk. Exempelvis använder jag ofta följande uttryck: 
Comme tu veux – betyder ordagrannt ”som du vill”, används som ”vi gör som du vill”
N’importe quoi – betyder både ”det spelar ingen roll vad” och ”nonsens” eller "dumheter" 
J’adore! – betyder ”Jag älskar!”, används som ”Jag älskar det!” 
C'est vrai? – betyder "Är det sant?" 
Ord som jag tycker är fina är till exempel belle (vacker), oui (ja), rêve (dröm), magnifique (magnifikt), mignon (söt). 

Vad har du lagt mest pengar på under din tid i Paris?
Jag har lagt en hel del pengar på mat när jag har ätit ute: på restauranger, boulangerier och små gatukök där man kan köpa crêpes och liknande. Sedan har jag också shoppat en hel del kläder och accessoarer (du vet, Paris Världens Modestad ♥). Skolan kostar också mycket pengar, även om jag betalade det mesta innan.
 
 
Foto: Amy Mills
 
Vad har varit jobbigast eller sämst med att bo i Paris?
Mycket mindre likhet mellan könen. Kvinnorna betraktas ofta ur den traditionella synpunkten att det är hon som tar hand om barnen, lagar mat m.m medan det är mannen som är macho och jobbar mest. Dessutom har jag tyckt att det har varit lite jobbigt att så fort det blir mörkt så blir en del män på gatan äckliga och ropar mycket ”hej snygging” och värre saker till kvinnor.

Vad kommer du sakna mest med Paris när ditt år som au pair är över? 
Jag kommer att sakna de fina gatorna, att höra och få tala franska hela tiden, mina vänner från olika hörn av planeten och min fina värdfamilj med underbara, storhjärtade barn! 

På vilket sätt tycker du att du har förändrats eller utvecklats under ditt år i Paris?
Åh, jag har förändrats på så många sätt! Jag har verkligen lärt känna mig själv under det här året och blivit mer trygg i mig själv, eftersom att jag har varit tvungen att ta tag i saker på egen hand. Förr flydde jag bara till mina föräldrar eller vänner och lät dem göra jobbet.
Under det här året har jag själv fått gå till posten, handla, beställa på restaurang, tillrättavisa barnen, boka biljetter, prata med damen som tar hand om mitt lägenhetshus och med föräldrar, grannar, lärare, dagmamma, leverantörer, butiksbiträden m.m. Att jag har varit tvungen att fixa saker själv har gjort att jag har blivit modigare. Speciellt eftersom jag behövt göra det på ett annat språk än jag är van vid! Jag är mycket glad och tacksam över att ha blivit självständig på det sättet och över att jag lärt mig att jag faktiskt vågar göra mer än vad jag tror. 

Frågor om au pair-ekonomin, reseguide & språket

 
Fråga från Daniella Caspian: 
Klarar du dig på lönen du får från dem en hel månad? Eller hade du med en massa sparpengar?
 
Svar:
Hejsan! Gällande ekonomin gjorde jag på följande vis. Det som kostar mest pengar här är skolan, som jag betalar själv, den kostar ungefär 10 000 kr för ett år. Jag bestämde mig för att betala denna summa hemma i Sverige innan jag kom hit, så att jag hade det överstökat. På det sättet har jag lätt kunnat leva på au pair-lönen. Men jag försöker att inte spendera allt varje månad, utan sparar lite då och då så att jag kanske ska kunna få ha ihop runt 10 000 kr när jag åker hem till Sverige. Det hade inte varit fel att ha gått utan varken vinst eller förlust under året. Det är något jag siktar mot och jag är ganska nära nu - men om jag klarar det eller inte beror helt på hur mycket jag bestämmer mig för att lyxa till de sista två månaderna här! 
 
♥ ♥ ♥
 
Fråga från Linnea:
Hej! Kom in på din blogg av en slump då jag bara sökte på olika sevärdheter i Paris. Mycket fina bilder du tagit under din tid i Frankrike!! Tänkte fråga dig om du skulle vilja skriva några rekommendationer som man måste besöka eller hinna besöka under en weekend. Planerar in en resa dit till hösten med min pojkvän. Hoppas du har tid och vill rekommendera lite sevärdheter, fik, restauranger osv :) 
 
Svar:
Hejsan Linnea! Jag håller faktiskt på att jobba på en liten Pariguide, som är mycket efterfrågad. Jag sa att jag skulle försöka publicera den för några veckor sedan, men livet har kommit emellan, innehållande resor, besök m.m. Därför så vill jag säga att den är på gång, men att alla Parissugna goingar där ute får vänta lite till! 
 
 
 
Fråga från Mia Elise: 
Hvordan er det med fransken din nå? og trives du med å leve i et studio? :D er dette noe du vil anbefale?
 
Svar: 
Hej Mia Elise! Det går fint med franskan! Jag känner mig bekväm att prata franska med alla numera, även främmande människor. I början när jag kom hit så gick det bra att prata med min värdfamilj eftersom jag var van vid att prata med dem och kände till "deras" språk. Det var svårt med människor jag mötte på gatan som pratade fortare och otydligare. Nu har jag helt enkelt vant mig vid språket och att det går fort, och jag både förstår mer och kan uttrycka mig lättare. Jag tycker inte längre att fransoser pratar så överdrivet fort, vilket gör mig så nöjd och glad för det är verkligen ett tecken på hur mycket jag har lärt mig! 
 
Jag trivs mycket bra i min studio. Det är skönt att ha ett litet ställe för mig själv att dra mig tillbaka i när jag vill ta det lugnt och vara för mig själv. Om jag vill rekommendera att vara au pair? Mycket, om man är intresserad av språk, barn, att upptäcka en ny kultur och spendera ett år som är halvt jobb, halvt semester! 
 
 

Fredagsfrid & tankar på franska

 
Låt mig berätta om den här morgonen, som slog mig med dunder och brak imorse. Fast på ett bra sätt. När jag närmade mig dörren ut ur mitt lägenhetshus såg jag hur solen kastade försiktiga morgonstrålar på gatan och jag kunde inte låta bli att le. När jag sedan kom ut och tog det första andetaget i den friska, småkyliga luften kände jag hur instängt det är att vistas inomhus en vacker dag jämfört med hur fantastiskt det är att vara utomhus. Trots att det var lite lätt kallt i luften så kände jag i luften att det skulle bli en fin dag. Det kändes precis som starten på en dag under senvåren eller tidiga sommaren. Jag fick lite spontant tankar på påsktider. Det kändes i alla fall underbart och jag strosade lyckligt till jobbet! 
 
Jag fick en kommentar från en flicka vid namn Elin som berättade att hon gillar när jag skriver om mitt vardagliga liv på bloggen, så det har jag fått för mig att göra idag! Efter den fina starten på morgonen så tog jag en promenad med barnvagnen och lämnade av Adrien hos hans dagmamma. Sedan var alla dörrar öppna för på fredagar är jag ledig! Jag genomförde dock inte några storslagna planer, utan begav mig ut på en joggingtur på 6,6 km i skogen Bois de Boulogne och efter en lunch i min studio promenerade jag runt i de närmaste kvarteren och gick lite i affärer. Det var då jag tog bilderna i detta inlägg! 
 
En vy över Eiffeltornet som hänförde mig under en av mina första dagar i Paris, som jag har visat både en och två gånger förut, men det är en vardagssyn som jag ser så ofta att det inte skadar att visa den igen! Dessutom ser man hur härligt solsken vi har! 
 
Dessutom fick jag en intressant fråga av Elin som undrade när jag tänkte på franska för första gången. Jag småler för mig själv när jag tänker på ATT jag kan tänka på franska (det trodde jag aldrig för ett år sedan, vilken dröm som gått i uppfyllelse!). Första gången måste ha varit ibörjan på vinterperioden någon gång. Runt november-december. Det var då jag verkligen tänkte riktiga meningar på franska, istället för kanske enstaka ord som inträffande under hösten. Nu tänker jag på franska då och då, men tankar är ju inte så mycket ord egentligen, utan mest känslor och bilder, enligt mig.  
 
Det som är roligt nu gällande språkfronten är när jag till exempel pratar svenska och franska samtidigt. Som förra veckan när jag var i parken med barnen och då Dianas svenska kompis med, och jag blandade att prata franska med barnen och svenska med tjejerna. Då blev det lite krångligt. Jag höll på att säga "Vänta!" istället för "Attends!" till en av småkillarna och till svenskarna sa jag "... och så hände det aussi. Eller jag menar: också!". Åh, vad jag älskar språk! 
 
Blommor och solsken ramar in min vardag just nu ganska bra! Trevlig helg, mina vänner! Jag ska inleda min helg med att gå på bio ikväll, längtar! 

Uppdaterat min Paris-checklista & svarar på frågor

Klämmer in en bild på solnedgången från Alperna som jag inte har visat än.  
 
Häromdagen fick jag en kommentar angående min checklista/bucketlist över saker jag vill göra i Paris, som sa att det skulle vara bra om jag länkade till de blogginläggen där jag har beskrivit att jag har genomfört de olika grejerna. Grymt nice idé - det hade jag aldrig tänkt på innan! Detta har jag alltså genomfört, så om det är någon speciell erfarenhet du vill veta mer om så är det nu lätt att bara klicka in sig på den punkten! (Exakt allt har jag inte skrivit om på bloggen, så några få punkter är avbockade men står utan länk). 
 
 
 
 
Fråga från Clara:
Hej! Hittade precis din blogg och kmmer verkligen fortsätta läsa! Jättebra blogg! 
Jag tog studenten förra året och funderade mycket i somras på vad jag skulle göra med detta året, det slutade med att jag valde att börja på en utbildning. Jag är väldigt skoltrött och är inte säker på att det är detta jag vill och tankar på att åka som au pair har börjat komma tillbaka. Jag vill definitivt åka till ett fransktalande land om jag ska åka. Men jag är lite feg... jag kan inte laga mat, jag är rädd att familjen blir fel, att jag känner mig ensam. Mina frågor till dig är:
  • Måste man kunna laga mat? 
    Nej, det skulle jag nog inte säga. Själv lagar jag väldigt enkel mat som t.ex. pasta/ris/potatisbollar i ugn tillsammans med korv/panerad fisk/kött. Kan du koka pasta och steka korv klarar du dig nog i de flesta familjer. 
  • Får man välja hur gamla barnen ska vara?
    Ja, du får skriva vilka åldrar på barn som du kan tänka dig att ta hand om i din ansökan, om du går via en au pair-agentur. 
  • Hur tycker du att åka med STS har fungerat (är det värt de pengarna extra det kostar, det är ju dyrare än om man letar privat)? 
    Personligen hade jag inte kunnat göra på något annat sätt eftersom jag inte hade någon som helst aning om hur man skulle leta upp en familj själv. Jag hade inte förstått vad jag borde kräva av familjen (hur stor lönen borde vara, vilka förmåner jag skulle få, hur mycket jag skulle jobba ...) och därför inte vetat vad som borde stå med i ett kontrakt. Genom att gå genom en au pair-agentur så får du allt "packat och klart" och det är jag nöjd med! 
  • Får man hjälp med att hitta en skola att gå i? 
    Ja, allt fixades för mig. 
  • Är det lika lätt/bra/lönt att åka bara ett halvår? 
    Det är väldigt svårt att hitta en familj i Paris som kan tänka sig att ha en au pair i bara ett halvår. De flesta vill att du ska komma i augusti och sedan åka i början på juli. Men jag rekommenderar alla blivande au pairer att stanna ett år. Det är inte så långt som det verkar och jag vet ingen som har lust att åka hem nu efter ett halvår. 
  • Hur går det att prata med barnen/tillrättavisa dem om man inte kan så mycket franska?
    Det är stakigt i början och så kommer det bara ut "Nej! ... Inte så! ..." och barnen kollar upp på en som för att fråga "Varför?" och i början är det svårt att svara. Det kommer med tiden. Jag tror att det började komma naturligt med språket att tillrättavisa barnen i runt oktober för min del. 
  • Och sen en sista, var hittar jag bilder på din studio? 
    De finns HÄR

Au pair-tips: Viktigt när du väljer en familj

 
Nu börjar det bli dags för många blivande au pairer att välja familj inför nästa år, så jag tänkte dela med mig av lite "visdomstips", haha!  Jag har träffat många au pairer här i Paris och därmed har jag hört om en massa olika situationer i sina värdfamiljer. Jag har insett att det är oerhört svårt att veta vad man ska leta efter när man sitter där hemma i sitt eget land och ska välja en familj. Många av oss (inklusive jag) blir så glada när vi fått vår första matchning att vi omedelbart tackar ja, utan att tänka igenom om det här verkligen är rätt val. Vissa har tur med sina familjer och andra inte, (själv tycker jag att jag har haft oerhörd tur!) men det finns vissa saker som jag personligen tycker är bra att leta efter när man ska hitta en värdfamilj, så detta tänkte jag skriva ett inlägg om! 
 
 
TIPS NÄR DU SKA VÄLJA EN VÄRDFAMILJ 

1. Bli inte galen över första familjen (gör ett gott försök!) 
Det är så lätt att tänka att det endast finns EN värdfamilj där ute som kan tänka sig att anställa dig, men i verkligheten finns det faktiskt massor. Jag trodde att det inte skulle finnas så mycket familjer i Frankrike som anställde au pairer, men jag kan berätta att det kryllar av dem! Så tänk över ditt val och välj inte första bästa om det inte absolut känns rätt (vilket det å andra sidan gjorde för mig). 
 
2. Fundera på språket 
Om du till exempel ska bli au pair i ett land där engelskan inte är modersmålet, till exempel Frankrike, så fundera på vad du själv vill tala för språk under ett år. Det finns en del familjer i Frankrike som vill att au pairen ska prata engelska med barnen för att de ska lära sig. Det är en bra lösning för de au pairer som inte kan någon franska sedan innan och vill lära sig lite grann. Men om du redan har lite franska i bagaget och vill flytta till Frankrike för att lära dig ännu mer så skulle jag rekommendera att välja en familj där du får prata franska med familjen. Barnen lär dig nya ord hela tiden och att öva på att prata med föräldrarna ger massor! 
 
3. Välj en välkomnande och öppen familj 
Man har ju hört om skräckexemplen av au pair-situationer (värdmamman är nedlåtande, värdpappan har problem med ilska, au pairen tvingas jobba för mycket eller blir utkastad mitt i natten) och jag vet ärligt talat inte riktigt hur man undviker dessa familjer. Man får helt enkelt försöka läsa mellan raderna i breven/på skype - men om det vore så enkelt skulle ju inga sådana familjer bli valda och sorgligt nog är det så. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att det står i välkomstbrevet/på skype att värdfamiljen kommer att behandla dig som en del i familjen. Du flyttar ändå till ett nytt land och ska kanske lära dig ett nytt språk, så att ha en värdfamilj att vända sig till är viktigt. Om familjen är väldigt noga med att lägga betoning på att DE är en familj, du är deras anställda och att de vill ha avskildhet från dig när du inte jobbar, så se upp. Vad som nämns lite lätt i förbigående kan bli uppstorat när året väl kommer. Det är klart att de ska få ha ett privatliv, men det är skillnad mellan att ha ett privatliv och vara ovälkomnande. 
 
4. Boende gör skillnad
En sak som jag inte hade någon aning om alls innan jag blev au pair, var om det var någon skillnad mellan att bo i värdfamiljens hus och i en separat studio. Det är skillnad! Jag älskar min värdfamilj, men jag tycker att det är skönt att ha min studio att dra mig tillbaka till. Jag har bott tillsammans med dem vid några tillfällen och visst är det trevligt att umgås med "sin familj" hela dagen, men när man är helt slut efter en dag så kan det vara skönt att vara ensam, både för värdfamiljen och för dig.
Det här med boende är ju dock ett väldigt grått område, där många olika saker kan vara rätt. Jag har träffat au pairer som är nöjda med att bo tillsammans med familjen och andra som är missnöjda. Andra au pairer bor inte med familjen och trivs med det, eller inte. Vissa bor till och med lite halvt och halvt med familjen (har egen studio att sova i, men t.ex. inget kök) och gillar det också, haha! 
Personligen så tycker jag att om du har chansen att bo i en egen studio så är det tummen upp! Du kan komma hem när du vill utan att störa familjen, du kan sova länge på morgonen utan att bli väckt av barn, du kan ta hem kompisr och spela högljudd musik utan att oroa dig för att väcka någon. 
 
5. Bra scheman och semestrar är inte fel! 
Vi au pairer har alla olika scheman när vi jobbar på dagarna. Till exempel så jobbar jag på morgonen men många gör det inte. Vissa andra måste vara barnvakter varje lördag kväll, vilket jag inte måste. Hittills har jag inte hört något speciellt om någon som haft ett ovanligt hemskt schema, men jag kan bara säga er att ha helgerna lediga är riktigt skönt! Dessutom är det en riktig bonus om du får följa med på familjens semestrar! Det är det många som får, och på så sätt får man upptäcka mer städer i landet än själva staden man bor i! Jag är jätteglad över att ha fått åka på solsemester till Korsika i somras, skidsemester i Alperna nu den här vintern och i vår ska jag även få åka till den franska rivieran. Det är tre helt nya delar av Frankrike att upptäcka förutom fina Paris. Ett enormt plus! 
 
 
Om du funderar på att bli au pair så säger jag bara: JA, GÖR DET! Bästa grejen jag har gjort i hela mitt liv. Lätt. 

Frågor om livet och språket i fransoslandet

 
 
Fråga från Emelie om inlägget Det här är jag
Så härligt beskrivet, och kul att uppleva lite nya sidor av sig själv.. Blir helt studsig när jag läser om hur du beställer crêpes - själv älskar jag crêpes! 
Har du någon favoritsmak? ;) 
Och kan du bjuda på något nytt franskt ord du lärt dig på sista tiden, tro? Lite som "dagens ord"? Vore jättehärligt! 
 
Svar: 
Hejsan Emelie! Eller hur - det är svårt att inte bli studsig när det talas om crêpes!! Min favoritsmak är nutella-banan, mums! Jag har även smakat på nutella-jordgubb och bara enkel nutella (klart att de också var goda!). Det är populärt med nutella i Frankrike, kort sagt! 
Vilken rolig grej! Jag kan absolut klämma in lite "Dagens ord" här och var till alla franska-älskare där ute! Jag ska försöka ta ord som jag hart lärt mig här och använder väldigt ofta. Det första som slår mig är följande: 

Dagens ord: rentrer 
Uttal: [rantré] 
Översättning: att gå hem
I en mening: On va rentrer dans cinq minutes, les enfants! - Vi ska gå hem om fem minuter, barnen! 

 
 
 
Fråga från Emelie om inlägget Artig som en fransos
Sådan härlig liten reflektion. Vad är den franska motsvarigheten för att vinka? Hur säger man det på franska - nu blir jag ju nyfiken! ;) 
Och jag kan hålla med dig om det är med den svenska beröringsrädslan - jag själv är lite ovan hur nära man ska komma när man hälsar, även i Frankrike. Har det någonsin känts lite konstigt eller obehagligt att gå nära och ge bisous? 
När jag var i Paris senast blev jag kallad Madame hela tiden (förut brukade det alltid vara Mademoiselle).. Jag tror det var för att jag gick med min pojkvän bredvid, och folk började tro mig som gift? Eller vad tror du? Trots allt har jag fått höra att jag ser ut som 17 år, haha!
 
SVAR: 
Hej Emelie och tack för ännu en härlig kommentar! 
Den franska motsvarigheten för att vinka är "faire signe" (göra tecken) eller "saluer de la main" (hälsa med handen). Men jag har aldrig hört någon säga det, eftersom fransoser inte vinkar så ofta (och inte pratar om det heller, haha)! 
 
Angående fransosernas minimala personliga utrymme jämfört med svenskarnas, så kändes det konstigt i början. Att veta vem man skulle ge bisous till, vilken kind man skulle börja på och så var det underligt att vara så nära någon som var praktiskt taget okänd för en själv. Innan Frankrike så var de enda personerna som jag släppte in inom min armlängds avstånd sådana som jag kände mycket väl och kramade. Att ändra från detta till att kindpussa praktiskt taget okända personer var väldigt underligt, men nu har jag vant mig. Det känns lika naturligt som att skaka hand med människor! Fast bisous är mycket trevligare, det känns som att man släpper barriären och blir bekanta snabbare på det här sättet. 
 
Jag tror att du har rätt i dina misstankar om att folk antog er som gifta! Ditt utseende kan ju ljuga om din ålder och enligt vad jag har uppfattat så är det vänligare att kalla någon Madame fastän hon är en Mademoiselle än om situationen är den omvända! Jag fick även en kommentar på bloggen om att det pågår en debatt i Frankrike nu att börja kalla alla kvinnor för Madame, precis som att alla män kallas för Monsieur, så det kan även vara därför! 

Vad är en au pair egentligen?

 Bilder från min instagram (hallonsplace)

Fråga från Nicole: 
Hej Viktoria!
Detta är mitt andra besök på din blogg, och jag verkligen ÄLSKAR den!! Jag är en person som älskar att resa och alla dess tillbehör och det skulle vara sjukt coolt att bo utomlands! 
Jag har en liten fråga till dig - Jag har uppfattat att en aupair är en student som pluggar och bor utomlands och har på något vänster ett jobb sidan om. Eller så kan det vara så att jag har snurrat till det, hehe! Eller har jag bara missat i dina inlägg att du pluggar nu när du bor i Paris? :D Är nämligen jätte nyfiken på livet utomlands osv, skulle vara jätte kul om du skulle vilja berätta lite eller om du redan har skrivit ett inlägg om det och kanske länka det till mig?:D skulle vara verkligen super snällt av dig! Hoppas du får ett toppen lov! Kram :)
 
Svar: 
Hej Nicole!
Vad kul att du gillar min blogg, jag blir superglad över att höra det!! Jag är också en resegalning och det var en av anledningarna till att jag beslutade mig för att spendera ett år som au pair i Paris! Jag ska förklara vad en au pair är.
 
En au pair är en person (oftast tjej, men det finns även killar) som flyttar in hos en familj i ett annat land för att ta hand om deras barn. Till exempel så passar jag två killar som är 2 och (nästan) 4 år gamla: jag lämnar en hos en dagmamma på morgonen, hämtar upp dem från dagmamman/skolan på eftermiddagen, på onsdagar har jag dem hela dagen och då och då är jag barnvakt på kvällen. Det är mitt jobb. I utbyte får jag mat, husrum, en slags "fickpeng" (mindre lön) och transportersättning (ett buss-/tågkort som här i Paris heter Navigo Pass). Men för att jag ska få lov att vara här som au pair så måste jag studera franska. Därför har jag skrivit in mig på skolan France Langue som har ett speciellt au pair-program där jag går på tre (långa) lektioner i veckan. 
 
På fritiden, alltså när jag inte jobbar eller är i skolan, så är jag fri till att njuta av mitt Paris-liv som jag vill! Under den tiden så träffar jag mina vänner (mestadels andra au pairer), fotar massor, fikar, shoppar och mycket mer. Jag tar danslektioner i en dansstudio och ibland går jag ut och dansar på klubbar med kompisar också. Det är ett liv som jag är väldigt nöjd med! 
 
Hoppas att du har ett toppenlov också! Kram! 

Kostnader för att bli au pair hos en agentur

 
Fråga från Moa: 
Hur tog du kontakt för att få den aupair familjen du har? Var det via ett företag eller själv på någon sida? Vad går kostnaderna på? 
 
Svar:
Hej Moa! 
Jag gick via au pair-agenturen STS, som matchade mig med en familj. Då är kostnaderna är som följande (det kan variera lite, men jag har avrundat till ungefär): 
  • 3400 kr för anmälan till STS
  • 200 kr för utdrag ur polisregistret
  • 500 kr för hälsokontroll
  • 3360 kr för försäkring (en au pair-försäkring som STS erbjuder som man kan välja att ta, vilket jag gjorde) 

Au pair-frågor: Erfarenhet och pengar?

 
 
Fråga från Clara:
Även fast det är några år kvar för mig så blir jag också sugen på att åka! jag undrar vilken erfarenhet du hade av barn innan? Kram!
 
Svar:
Hej Clara! Innan jag åkte iväg som au pair hade jag en del erfarenhet.
Jag hade suttit barnvakt åt två barn regelbundet under fyra år: en tjej som var ett halvår när jag började och killen var två år när jag började. Nu när jag åkte iväg var de alltså fyra och sex år gamla.
Dessutom har jag passat mina kusiner, lite äldre, någon vecka varje sommar i några år - men eftersom de är mina släktingar så "räknas de inte" som barnerfarenhet i au pair-agenturernas ögon.
För att få ihop två barnomvårdsreferenser satt jag barnvakt några gånger i vintras åt min granntjej också, som var 7 år. Om du funderar på att bli au pair redan nu, men inte har någon erfarenhet än så är det ju inte fel att sitta lite barnvakt då och då om du har chansen. Det är pengar, erfarenhet och eventuellt en referens om några år! Kram på dig!

 
 

Fråga från Line:
Hej Viktoria, vilken fin blogg du har. Jag har följt dig i någon vecka nu och blir mer o mer intresserad av att vara au pair. Jag har pratat med några familjer ett tag nu och har svårt att bestämma mig, en sak jag undrar är ungiefär hur mycket pengar man behöver som au pair. På ett ungiefär, hur mycket pengar spenderar du per vecka/månad? Det skulle vara jätte snällt om du vill svara på detta, och hjälpa väldigt mycket så jag kan bestämma mig för en familj. Tack på förhand! -Line

Svar:
Hejsan Line och tack för komplimangen, vad snäll du är! Vilken svår fråga! Jag har ju än så länge som au pair bara varit 3 veckor på solsemester på Korsika med familjen (spenderade inga pengar alls), sedan 3 veckor i Paris där jag har varit som en dagmamma så jag har jobbat mer än vad jag kommer göra under själva året. När september börjar kommer jag börja leva och spendera pengar som jag kommer göra under året, så då vet jag inte riktigt vad det kommer bli för utgifter.

Allt beror på dig själv med pengarna! Om du är en sådan som gillar att festa och dricka, tja då blir det dyrare än om du inte gör det. Om du gillar att äta ute och fika mycket - då blir det dyrare än om du gör maten hemma. Om du gillar att besöka alla turistiga grejer inuti, t.ex. åka upp i Eiffeltornet, ta tundturer med båt/buss, besöka Louvren och andra muséer där man betalar inträde - då kostar det pengar. Likadant med shopping. Så allt beror på vad du vill göra! Det är ju så klart supersvårt att veta innan. 

Själv har jag än så länge inte spenderat så mycket pengar. Värdfamiljen betalar maten till min studio och mina metrobiljetter (men jag ska snart få ett Navigo Pass, som är ungefär som ett busskort - väldigt bra att ha). Än så länge har jag endast lagt pengar på souvenirer, hårprodukter, två klädesplagg och godis, haha! När min skola börjar och jag kommer träffa fler au pairer har jag hört att det är vanligt att man går och fikar eller ofta gör andra grejer som kostar pengar, så då kommer det nog bli annorlunda.

Tyvärr kan jag inte ge något bättre svar än så länge! Men jag önskar dig all lycka till med familjväljandet, jag förstår att det är svårt!

Än så länge har jag bara betraktat alla turistiga platser utifrån och inte
betalat något inträde ... men det kommer nog det också! 

Hur mycket franska måste man kunna?

 
Fråga från Elin: 
Hej! Jag funderar också på att åka som au pair till Frankrike, helst Paris och efter att ha läst lite på din blogg blev jag bara ännu mer taggad. Det enda som gör mig osäker är språket. Jag har läst franska från årskurs 6 till sista året på gymnasiet men det känns fortfarande inte som jag kan speciellt mycket. Bara småord och fraser. Så min fråga till dig är, hur mycket franska kunde du när du åkte ner och pratar familjen du är hos endast franska eller lite engelska också?
 
Svar: 
Hej Elin! Vad kul att du funderar på att bli au pair! Om du har läst till sista året på gymnasiet så har du ju läst så långt du kan och är så förberedd du kan vara. Familjerna vet att du är ung och att du inte kan så mycket franska, så de förväntar sig inte att er relation ska vara helt fri från språkproblem!
 
Om du dessutom går genom en au pair-agentur (vilket jag verkligen rekommenderar av många anledningar, efter att ha pratat med au pairer som både gjort och inte gjort det), så fyller familjen i ett formulär över hur mycket franska de vill att du ska kunna. Under "Franska språkkunskaper" kunde de välja mellan Pas Necessaires (Inte nödvändigt), Peu (Lite) eller Bien (Bra). Vissa familjer är bilinguala och har barn som pratar engelska. Personligen tycker jag att det är roligare om man får prata på franska med barnen, för då lär man sig jättemycket! 
 
Jag hade läst lika mycket franska som du när jag kom hit, men under mitt sista år på gymnasiet var det bara jag i min franskakurs så jag hade mycket självstudier, men när det bara var jag och läraren som pratade så lärde jag mig massor. Så jag tyckte att jag kunde rätt bra när jag kom hit, men när jag väl ställdes framför det så var jag så chockad att jag knappt kunde sätta ihop några meningar.
 
Första dagen pratade jag bara på engelska med värdfamiljen, för det fungerade bara inte med franskan och jag ville ju lära känna dem. Sedan försökte jag prata på franska och efter några dagar så gick det lättare. Ju mer franska man hör, desto mer snappar man upp och allt fungerar om man försöker. Men jag frågade ofta om de kunde översätta de viktigare sakerna till engelska, som när det handlade om hur jag skulle göra med barnen eller liknande. Nu efter lite mer än en månad tycker jag dock att franskan flyter på jättebra med familjen. Det är ibland som jag inte förstår något ord, men om de förklarar det så förstår jag. 
 
Även om det känns illa med franskan så kan jag lova dig att det kommer gå bra till slut. Jag träffade häromdagen en au pair som inte kunde någon franska när hon kom hit, men nu efter ett år så förstår hon i princip allt som barnen säger. Så med så många års franska i ryggsäcken så kommer du klara dig bra efter ett tag, men man får ha tålamod. Annars är kroppsspråk ett jättebra tips. Till exempel behöver du inte kunna ordet för "sopkvast", du kan bara säga "Où est le ..." (Var är ...) och sedan visar du bara soprörelsen. Man får inte underskatta kroppsspråket! 
 
Lycka till om au pair-vägen är den rätta för dig! 

Hur trivs jag ... egentligen?

 
 
Häromdagen fick jag denna frågan: 

"Hur trivs du? Egentligen?"  
 
Det fick mig att tänka.
 
Jag vet att det kan låta som att allt är 100 % frid och fröjd hela tiden när jag skriver mina inlägg här på bloggen eller när jag skickar meddelanden till mina nära och kära. Så jag måste bara säga att självklart trippar jag inte runt på rosa moln hela tiden. Jag har problem i min (nya) vardag, precis som alla andra. Men när jag betraktar frågan om jag trivs, är svaret lätt. För det gör jag! Den största delen av tiden är jag faktiskt supernöjd med mitt liv just nu. När man har så mycket positivt att se fram emot så är det ganska lätt att ta sig genom de där stunderna när livet är sådär. 
 
 
 
 
Stunder när livet är sådär
  • När jag försöker delta i konversationer, men inte förstår all franska och därför känner mig lite utanför 
  • När jag saknar mina kompisar och familj. Det är helt annorlunda att bo på ett ställe där jag från början inte kände en enda person. En omstart, som lätt gör en osäker
  • När barnen skriker, inte lyssnar och känns omöjliga 
  • När jag känner mig ensam under helgen, eftersom jag inte har träffat så mycket folk än (de flesta au pairer kommer i mitten eller slutet av augusti) 
 
Stunder när livet är toppen
  • När jag smakar ny, fransk mat som är supergod (jag börjar verkligen fatta tycke för ostar!)
  • När jag hänger i min studio och får sköta om den, laga mat i den och allmänt känna mig självständig i den 
  • När barnen säger något roligt eller gör något gulligt - som när jag låtsas sova och den yngsta tror att jag sover på riktigt och tyst smyger fram för att ge mig en godnatt-bisous. 
  • När jag går ut för att upptäcka både sevärdheter i Paris, men också vardagsliv som att ta metron, handla i affärer och göra ärenden
  • När barnen är glada över att umgås med mig och springer fram till mig för att hälsa, visa och berätta saker
  • När jag pratar i telefon med mina nära och kära, och får delvis berätta om livet här, delvis höra om hur det är där borta.
  • När värdföräldrarna och jag har riktigt trevliga konversationer om allt möjligt då vi äter middag ihop
  • När jag upptäcker att jag förstår mer och mer franska, t.ex. när jag hör konversationer i parken eller lyssnar på radio
  • När nya människor kommer in i mitt liv och jag lär känna mer och mer folk! 
  • När jag blir överraskad av något jag ser, t.ex. Eiffeltornet, Triumfbågen eller liknande ... och inser att jag faktiskt är i Paris!!! 

 
Bilder från hallonsplace @ instagram

Populärt joggingställe: Bois de Boulogne

 
I söndags var det en riktigt fin morgon då jag begav mig ut på en springtur! En tjej vid namn Mikaela har frågat mig vart jag bor i Paris och jag kan berätta att jag bor i 16:e arrondissementet, vilket jag är nöjd med eftersom det är rätt så centralt. Det är i västra Paris och inte speciellt långt bort från Eiffeltornet. 
 
I alla fall så är det även ganska nära en stor park, eller skog som fransoserna kallar det, som heter Bois de Boulogne. Där rekommenderade värdfamiljen att jag skulle springa, så det gjorde jag. Jisses, vad fullt i folk det var! Hur mycket motionärer som helst, i alla möjliga åldrar - från 16 till 60. Av vad jag har uppfattat så jobbar fransoserna hela veckan (hur mycket som helst, de är arbetsmyror med sina urlånga dagar!) och sedan sportar de på söndagarna. Vad ska man annars göra på söndagen? De flesta affärer är ju stängda. Utom någon enstaka mataffär eller dyra Champs-Élysées. 
 
Jag sprang runt en riktigt vacker sjö där man vardagligen kan hyra roddbåtar och ro runt på det spegelblanka vattnet och beundra alla blommor och träd runtomkring. Medräknat vägen hem till min studio blev det en ca 5 km lång runda, lagom och bra. Ett fint och populärt ställe att motionera på! 

Frågor och svar om au pairandet

 
 
FRÅGA FRÅN ANONYM:
Så himla roligt att följa din resa! Men undrar, din studio? är det som ett "ställe" sär du ska bo under tiden i paris? :) eller varför kallas det studio? 
 
SVAR: 
Vad kul att höra! Jo, jag var också fundersam över ordet "studio" i början. Men det kallas helt enkelt så för att det är inte ett rum i värdfamiljens hus, utan ett rum i en annan byggnad, som är för liten för att kallas lägenhet. Resultatet blir en studio! Den har dock allt som behövs: säng, dusch, WC (dock är WC:n lite separat från rummet, man måste passera en liten korridor), kökshörn, TV ... Bilder från min studio kommer när jag har återvänt till Paris! 
 
 
 
 
FRÅGA FRÅN HANNA: 
Hej! 
För det första; väldigt fin och välgjord blogg du har! Jag har läst den lite grann och såklart sett att du är au pair i Frankrike. Det är min dröm också och min plan är att åka som au pair om ca ett halvår. Det är med andra ord snart dags att börja planera och så. Så jag undrar hur du gick till väga (om du använde dig av t.ex. STS eller liknande) och hur lång tid processen tog för dig? Tacksam för svar! :)
 
SVAR: 
Hej Hanna!
Åh, vad glad jag blir, tack så mycket! Vad spännande att du också vill bli au pair! Det är verkligen inget jag ångrar än så länge (efter två veckor, haha), utan ett av de bästa besluten jag har tagit. Jo, jag är en STS Au Pair. Jag gjorde en intresseanmälan i höstas på deras hemsida (länk finns här) och efter ett tag kontaktade de mig med information om hur jag gick vidare. När jag kände mig redo, på vintern någon gång, betalade jag in startsumman.
 
Sedan fick jag information om alla blanketter som jag var tvungen att fylla i eller skaffa fram, vilket var bland annat utdrag ur polisregister, läkarintyg, barnomsorgsreferenser, personlighetsreferenser, betyg, personbevis och så vidare. Dessutom fick jag fylla i en blankett med information som t.ex. om jag rökte, kunde köra bil, vilka åldrar på barn jag kunde tänka mig att passa med mera. 
 
Jag tror att det tog kanske tre-fyra veckor för mig att få fram alla blanketter och skicka in. Sedan fick jag ett mail någon vecka efteråt där STS skrev att min ansökan blivit godkänd och att den fanns nere i Frankrike nu för familjer att välja mellan. Sedan tog det tre veckor för mig innan jag fick min första matchning med en familj. Det blev även min enda eftersom det kändes så rätt (men det kan du läsa mer om i det här inlägget!). Men det är inte ovanligt att det tar lång tid att bli matchad! 
 
Alltså är processen i steg:
1. Intresseanmälan
2. Betala in startsumma
3. Skaffa fram alla blanketter (tar kanske 2-4 veckor) 
4. Bli godkänd som au pair + få din ansökan skickad till önskat land
5. Vänta på matchning (vilket kan ta lång tid, men för mig 3 veckor!) 
 
Hoppas det var svar på dina frågor och lycka till med au pairandet! 

RSS 2.0