Låt adventstiden börja!

 
Hoppas att ni hade en strålande adventshelg, mina vänner! Sedan sist ni hörde från mig har jag personligen varit upp till öronen i läsning av vetenskapliga artiklar om cancer (seminarium imorgon!) - men förutom det har jag tagit mig tid att ha en ypperlig helg med mycket adventsmys! 
 
 
 
Under torsdagskvällen startade jag och Fredrik årets första lussebullsbak! Det var komplett med julmusik och deg-provsmakande. Anledningen till att vi gjorde lussebullar var för att kunna servera på ...
 
 
 
... vår lilla inflyttningsfika! Eftersom första advent stundade bestämde vi oss för att ha jultema på stora delar av menyn - så våra vänner fick njuta av ischoklad, pepparkakor (mjuk och hård), croustini med tomat och fetaost, lussebullar, bondkakor, nötter och mandlar, glögg och julmust! 
 
 
Vi gästades av bland andra så mysiga personer som Veronika, Malin och Emelie (vilka gav oss den fantastiska buketten på första bilden i inlägget!).  
 
 
... samt mina godingar Olivia, Anniina och Therese! Under kvällen ställde jag och Veronika till med en musiktävling som vi fixade till på ett släktkalas nyligen (ett artistnamn kommer upp på en skärm och några ska sjunga låtar med artisten så att några som inte ser skärmen ska gissa artisten), som sedan spiralerade vidare till en annan musiktävling som Therese hade gjort någon gång (en ska ha på sig hörlurar och nynna på låten som kommer upp och så ska de andra gissa låtnamnet)
 
Det hela var en jättemysig och lyckad kväll - och hela buffén tog slut!! Det märktes att folk var sugna på att börja årets julstämning! 
 
 
 
På lördagen var det annat skoj i form av att jag och familjen begav oss till jul på Liseberg i skymningen. Kolla bara så fin himmel! När det sedan blev mörkt var hela stället var lika fantastiskt vackert upplyst som vanligt och det missar aldrig att göra mig glad, fascinerad och jultaggad! 
 
 
Så där stora julklappar vill jag ha i år - hehe ... 
 
 
Årets isshow hänförde mig som vanligt - speciellt glad blev jag över att det var just Nötknäpparen eftersom jag fullkomligen ÄLSKAR den klassiska musiken av Tchaikovski! Jag nynnade med konstant och fylldes av barndomskänslor - första gången jag hörde denna musik var nämligen när jag om och om igen tittade på Barbie-filmen om Nötknäpparen, haha! 
 
På söndagen julpyntade vi även lägenheten så det blev riktigt stämningsfullt. Sammanlagt kan man säga att det blev en väldigt mysig adventshelg som blandade nöje med plugg. Alltid en mix. 

Inspirerande studiemiljö

 
För det mesta har jag gnuggat geniknölarna hemma vid köksbordet för att förstå olika sjukdomsmekanismer, men i förrgår bjöd min syster in mig att hänga med till Handelshögskolans bibliotek för att studera tillsammans. Nyfiken som jag var på att besöka detta välkända bibliotek följde jag glatt med - och jag var inte besviken! 
 
 
 
Vi satt på balkongerna på våning 3 som tillhörde en enorm tyst läsesalen och hade en superhäftig utsikt! Både kunde vi speja ut mot den livliga gatan utanför om man ville tänka på något annat en stund, och annars om motivationen hotade med att ge upp kunde vi bara titta runt på mängderna av andra studenter som pluggade flitigt och bli inspirerade av dem! Dessutom älskade jag den fina takkronan som lös upp rummet! 
 
 
 
Det var härligt att ha min syster där också eftersom vi då och då kunde viska och fnissa väldigt lågt - under trevliga små pauser från studierna. Dessutom kunde vi luncha tillsammans och ha en välbehövlig (högljudd) babbelstund! 
 
 
Tänk att även denna dag var en bra dag! 
 
 
Jag studerade hjärtsjukdomar och fick väldigt mycket gjort - det var den inspirerande studiemiljön och det härliga sällskapet som gjorde tricket! 
 
 
 
Vid 16-tiden gick vi därifrån supernöjda med dagens insatser - så nöjda att vi bestämde oss för att plugga tillsammans igen senare i veckan ... Nämligen idag! Nu ska jag bege mig iväg mot ett annat bibliotek och möta upp min syster för ännu en hård pluggdag! Ha det underbart, kära du, och låt ditt leende leda vägen! 

En chokladig drömmässa

 
Förra veckan blev mina ögon stora som tennisbollar när jag trädde in på Göteborgs choklad-, lakrits- och delikatessmässa och såg alla mängder av läckerheter. Det är nämligen så att JAG ÄLSKAR CHOKLAD, och varken mina ögon, näsa eller smaklökar fick nog av att se, lukta eller smaka de underbara formerna av choklad! 
 
 
Jag och Fredrik hade fått biljetterna i present, och vi vandrade omkring flera timmar och kikade på det stora utbudet. 
 
Medan chokladen var min favorit föredrog Fredrik delikatessavdelningen där vi fick smaka på sylt, ost, korv och annat smaskigt. 
 
 
En rad häftiga tårtor stod uppställda för tävling om vilken som var snyggast. Fredrik imponerade mig genom att lista ut vilken jag röstat på genom uteslutningsmetoden - jag vill tro att han känner mig så väl, men jag erkänner att jag är väldigt förutsägbar i och med att jag föredrar det som är vackrast, stilrenast och gulligast! 
 
 
 
En chokladprovning ingick även i vår present - något jag var väldigt taggad inför! Det innebar en mycket intressant föreläsning av en norrländsk tjej som har en av Sveriges få chokladfabriker. Hon berättade om vägen från kakaoböna till chokladkaka, hur hennes företag startade och vad som egentligen utgör en riktigt bra, nyttig choklad. Det var riktigt spännande och jag lärde mig mycket nytt! 
 
 
 
Gällande själva smakprovandet bjöds det på sju sorters choklad: 
  • 90 % utan smaksättning - väldigt stark och därmed inte så god.  
  • 85 % utan smaksättning - också för stark. 
  • 65 % utan smaksättning- god! 
  • 65 % smaksatt med kvanne (norrländska, gröna frön) - helt okej, men fröna var inte någon favorit. 
  • 65 % smaksatt med tranbär - riktigt god! Tranbären låg som ett rött pulver ovanpå och hade en tydlig smak som jag gillade. 
  • 65 % smaksatt med lakrits - blä. 
  • 65 % smaksatt med kaffe - dubbelblä (men Fredrik älskade den, och det skulle vilken annan kaffedrickare som helst också göra). 
Jag hade inte så tur med smaksättningarna med tanke på mina personliga preferenser, men godast tyckte jag att tranbärschokladen var, samt den icke-smaksatta 65%-chokladen! 
 
 
Något som fick mitt hjärta att klappa fortare var chokladfontänerna! När jag fick syn på dem tog jag tag i Fredriks arm och släpade honom dit och sa: "Kolla! Kolla! WOW!" 
 
Det bästa var nog när jag köpte två marschmallows på pinne och doppade dem i chokladfontänen! Det var SÅ HIMLA GOTT!  
 
Överlag var det jättekul att gå på mässan och se alla mängder med olika delikata tilltugg! Det var lite mycket folk i början och ganska varmt, men när vi kom ut från chokladprovningen hade det lugnat ner sig och var mysigare. Jag stornjöt dock av varenda stund, för det är inte ofta det känns som att man har dött och kommit till chokladhimlen! 

Isiga kvällsbestyr

 
I onsdags var jag iväg på ett roligt kvällsbestyr som krävde både dubbla tröjor, jacka och halsduk. Strax efter klockan 18 hoppade jag på spårvagnen och sparade en plats åt min vän Malin som klev på strax därefter. Tillsammans småpratade vi medan spårvagnen ringlade sig som en ljus orm genom mörka Göteborg, och hela vägen ut till Angered. Vad skulle vi göra där...? 
 
 
 
Jo, vi skulle titta på ishockey! 
 
 
 
Viktoria, ska DU titta på ishockey? Du som gillar lagsport lika mycket som skoskav? 
 
Jag hade självklart en mycket bra anledning - min vän Anniina spelade!! Malin och jag var duktiga hejarklackar, eller tja... Hon var duktig, och jag var det ungefär en sekund efter henne. Jag erkänner att jag mest tittade på Anniina och beundrade hennes skicklighet på isen, vilket var imponerande! Det var tur att jag hade Malin som förklarade spelet för mig med alla konstiga regler som "tekning" (vilket jag inte kunde sluta kalla "teakning") och "icing" (där jag svarade "What to you sing?")
 
 
 
Efteråt fick vi träffa proffset och fråga om autografer! Hon gav inte ut några sådana, men en bild fick jag i alla fall! Jag blev jättesugen på att åka skridskor när vi satt där i den mysiga ishallen! 

Sommar och studenter borde hyllas!

 
Jag är alldeles för bra på att livsnjuta för mitt eget bästa. Självklart har solen strålat hela veckan och gradvis har fler och fler av mina vänner blivit lediga - sommar och ledighet är ju perfekta anledningar för att fira livet, och det har jag sannerligen gjort den här veckan! Och så har jag pluggat till min genetikomtenta om en vecka. Lite grann. Ganska så lite lite grann. Snälla disciplin, var med mig veckan som resterar innan min tenta så att jag får rättfärdigt fira sommarledighet sedan!! 
 
 
 
Först ut var det solande med Diana och Veronika på innergården, med konstant uppdaterande om varandras liv där det endast blev paus när Diana lekte "Under hökens vingar kom" med områdets barnaskara, haha! 
 
 
 
Sedan var det dags för en urmysig picknick i Slottsskogen för att fira att mina kära läkarstudentskompisar Anniina, Olivia och Joel precis avklarat sina muntor och tentor i patologi. Baguette, brieost, vindruvor, jordgubbar, chips & dip plus godis kändes som värdiga belöningar till detta.  
 
 
 
Jag märkte verkligen på deras lättsamma, lyckliga sinnesstämningar att de tyckte det var så skönt med sommarlov. Det var som att de pratade med en annan lätthet, hade närmare till skratt och såg allt från en ovanligt positiv sida. Med andra ord ledighetseufori! Det har varit tuffa tider på sistone och då ger ledighet ger en glädje som inte kan bytas ut.
 
 
 
Kära hårt arbetande student,
 
Jag skulle vilja ägna en stund åt att uppskatta det arbete som du och alla studenter sliter med i skolan (och hemma) dag ut och dag in. Att vara student är inget picknick (förutom när man har sommarlov hehe). Det är jobbigt att konstant utsätta sig för ny information som tar lång tid att förstå och sedan lära sig.
 
Att vara student innebär att spendera pengar i flera år utan att tjäna några nya, och att inte få betalning för allt sitt hårda arbete förrän åratal senare. Man blir inte "klar" när man kommer hem från en dags arbete - då är det dags att plugga hemma. 
 
Som tur är har man många vänner i samma position, som man kan dela både glada och ledsna stunder med, och förhoppningsvis vet man att det hårda jobb man gör under studenttiden kommer att gynna en resten av livet.
 
HEJA ALLA STUDENTER, NI ÄR BÄST! 
 
 
 
Skål för sommaren, vänner, jordgubbar och livet! 
 
 
Innan jag visste ordet av var jag omringad av vänner igen, denna gången för festlig kväll med tjejerna i grannområdet: min syster Veronika och mina två godingar Malin och Anniina! 
 
 
Visst är det vackra damer jag omringar mig med?! 
 
 
Vi satt ute på Malins balkong och njöt av fredagsmys, utsikten och varandras skratt! Alla var sina vanliga supersnygga, härliga jag, och personligen kände jag mig så lyckligt lottad över att ha dessa fina tjejer som vänner! 
 
 
 
... även om de är lite är lite mobilnördar ibland. Men när vi väl kom ut på stan var munnarna igång igen och vi hade en svindlande spännande tävling om vem som kunde säga flest amerikanska delstater. Trumvirvel... Jag vann!!! Men vi hade superkul när vi tävlande, och det är det som får mig att tycka att:
 
Livet är väl ändå för härligt ibland! 

Min Göteborgsvarvet-saga

 
Jag kan knappt tro att det är sant, men jag klarade Göteborgsvarvet!!! Tillsammans med mina underbara vänner Anniina och Olivia tog jag mig över startlinjen, kämpades tillsammans med dem och lyckades slutligen ta mig i mål! Jag måste erkänna att jag verkligen inte visste vad jag gav mig in på - jag hade svårt att föreställa mig när folk sa att Göteborgsvarvet var något av det jobbigaste de har gjort i hela sitt liv, men nu vet jag att de hade helt rätt. Här kommer min Göteborgsvarvet-saga! 
Bild: Malin B
 
 
 
Det hela började med att tre tjejer var lite tokiga och bestämde sig för att anmäla sig till GöteborgsVarvet 2016. Det var hösten 2015, och jag, Olivia och Anniina hade varit ute och sprungit tillsammans ett par gånger förut och bestämde oss för att vi ville ha ett mål att träna mot. Så helt oanandes om vad som väntade oss skickade vi in våra anmälningar och kände oss grymma! 
 
Uppladdningen för mig har varit att försöka springa regelbundet, ungefär 3 gånger i veckan där två distanser är lite kortare (4-8 km) och en är lite längre (8-14 km). Detta har fungerat bra, förutom att jag hade problem med benhinnorna under två månader i vintras och inte kunde springa då, men före och efter har det gått fint!
 
Något som jag verkligen har uppskattat under våren är att ha sprungit mina längre springturer tillsammans med andra personer som också har tränat till Göteborgsvarvet: Anniina, Olivia och min pojkvän Fredrik. Att få tiden att gå medan man springer långt är mycket lättare om man springer tillsammans med någon annan. Då är det superbra att springa i en lugn takt, så snabbt att det är lite ansträngande att prata, men att det går. Sedan när jag har sprungit själv och lyssnat på musik har jag ökat tempot lite mer. 
 
 
 
Så plötsligt kom den 21 maj. Jag och Anniina gjorde oss i ordning hemma hos mig och vi skrattade åt att det vi var mest oroade för var att nummerlappen skulle sitta snett (det var overkligt kruxigt att få den rak och centrerad). Vi mötte upp Olivia och insåg att vi tre var rena rama regnbågen tillsammans, fulla av pepp och våriga färger! 
 
Runt Slottsskogsvallen var det fullt av folk och liv och köer till toaletter. Vi vandrade runt tills vi hade koll på området och jag var fascinerad av allt omkring mig, eftersom jag aldrig hade sett Göteborgsvarvet förut! En stund stod vi och kollade på upploppet där trötta löpare joggade i mål och jag funderade på hur det skulle vara att själv springa där. Tänk att över 60 000 löpare tog sig i mål där! 
 
 
Bild: Malin B 
Slutligen blev det dags för start och några härliga nära och kära var där och hejade och fotade: mina föräldrar, min syster och min vän Malin! Solen sken och vi var lätt nervösa, men mest taggade, över vad som skulle hända! 
 
 
Jag vinkade adjöss till mina föräldrar för att ge mig av på min 21 km långa löptur! 
 
 
Bara några minuter efter att jag och mina vänner hade gett oss iväg så sprang Fredrik in i Göteborgsvarvets mål för tredje året i rad! Vi hade hoppats att vi skulle ses, men vi missade varandra precis. Han var sjukt duktig!!! 
 
 
 
Och så till själva loppet. Det. Var. Jobbigt. Vissa dagar när man springer känner man sig full av ork och energi, men denna gången var inte en av dem för mig. Jag fick håll efter 5 km, trots att jag åt mat över fyra timmar innan jag började loppet. Men till en början var det i alla fall lätt, och jag, Olivia och Anniina joggade i en lugn takt, småpratade lite emellanåt. 
 
Det kändes skönt att ha sprungit över båda loppets broar innan, för att veta ungefär hur det var, så jag visste att det inte var mardrömsbrant. Älvsborgsbron gick fint, men på Lindholmen efter 7 km (en tredjedel av loppet) började jag bli trött och deltog inte längre i pratet med Olivia och Anniina, utan kämpade lite med mitt håll. Jag kunde ändå uppskatta människorna som stod omkring och livebanden som stod utplacerade lite överallt och spelade musik. Varje gång det kom ett bra beat blev jag mer peppad, och varje gång jag hade chansen så high-five:ade jag barnen vid vägkanten! 
 
På Göta Älvsbron kände jag att mitt håll hade släppt och att det äntligen började komma mot slutet av loppet. Men det var långt ifrån färdigt så jag sa till Anniina och Olivia att jag ville ta det lite lugnare än dem och vi separerades långsamt. Mitt mål var att springa utan att gå (förutom vid vattenstationerna) ända in i mål, och det betydde att jag behövde ta det lite lugnare för att orka med. Vid Brunnsparken stod Veronika och Malin och hejade på mig, vilket peppade mig och gav massor av energi! Efter det gick det lättare än jag hade trott att ta mig uppför Avenyn.  
 
 
 
Den sista biten vet jag knappt hur jag orkade att sätta en fot framför den andra, men på något sätt lyckades jag hålla ungefär samma takt hela loppet - lite långsammare mot slutet. Det värkte i axlar, nacke, ländryggen, framsida lår, knän och fötter. Jag hörde en liten tjej heja: "Fortsätt springa, börja inte gå!" och det var så jag motiverade mig själv att orka springa de sista kilometerna. Jag uppmanade mig själv hennes ord i takt med mina fotsteg, och jag minns knappt vad jag såg omkring mig i slutet, förutom att jag tydligt minns de gula skyltarna där det stod: 18 km (bara 3 km kvar), 19 km (bara 2 km kvar) och 20 km (EN ENDA KILOMETER KVAR)
 
I en 20 meter lång uppförsbacke precis i slutet bestämde jag mig för att där var det okej att gå (annars hade jag nog svimmat). Direkt när jag kom upp för backen började jag springa och det kändes som att fötterna skulle domna bort under några steg, sedan var det okej igen. När jag kom in i Slottsskogen var jag lättad över att plågan snart, snart skulle vara över. 
 
När jag kom in på upploppet höll jag utkik efter folk jag kände och när jag såg Fredrik hänga över staketet, storleendes, blev jag så otroligt lycklig att jag sprang fram till honom, pussade honom rätt på munnen och skyndade sedan iväg för att avsluta vad jag hade börjat. Jag kom in på stadion och hörde Veronika och Malin ropa, heja och skrika samtidigt som jag såg målet och adrenalinen kickade in totalt - jag kände ingen smärta - och efter att ha vinkat till mina vänner gjorde jag det omöjliga och spurtade in i mål (som syns i bilden ovan). Jag som var SÅ TRÖTT. 
 
 
 
Dock fick jag betala för min spurttur, för när jag hade kommit förbi mål och tagit mig en bit fram fick jag mitt första astmaanfall någonsin (efter att ha haft astma i över 12 år). Jag fattade knappt vad som hände, men jag kände att jag hade svårt att få ut luften ur lungorna och min andning lät pipig, vilket gjorde att jag fick lite panik. Jag letade efter en sjukvårdare, men även om det fanns någon i närheten så såg jag dem inte, men jag hade svårt att koncentrera mig på någonting.
 
Jag bestämde mig för att fokusera på att fortsätta gå, eftersom jag visste att annars kan muskelpumpen ge upp och ge svimningsrisk. Under tiden höll jag armen framför munnen för att andas mot ett motstånd och blåsa ut luften långsamt så att lungorna tömdes (tack läkarprogrammet för att du lärt mig detta!!!). Attacken gick tack och lov över ganska fort, och sedan kunde jag lämna in mitt chip och ta emot medalj, banan, kexchoklad och vatten. 
 
Fredrik var den första som hittade mig, och han kramade om mig hårt och gav mig en ros. Det kändes som att jag äntligen var trygg, men ändå var jag gråtfärdig av utmattning och upplevde lite efterskalv av rädslan från astmaattacken. 
 
 
 
Vi hittade Anniina och Olivia, mina föräldrar, Veronika och Malin som alla var glada och grattade. Vi pratade och fotade, och jag tror att jag lyckades vara glad även om min insida fortfarande var ett känslokaos. Det var folk, ljud och rörelse överallt och jag längtade efter en säng, men var glad att jag hade klarat det! 
 
 
 
På kvällen masserade Veronika mig (tack och lov att hon har gått en massageutbildning!!) och när jag hade fått gråta en skvätt, ta det lugnt, äta och duscha kunde jag äntligen titta tillbaka på loppet och se det som något positivt. Det var roligt att höra folk heja, att ha varit en av de 60 000 löpare som hade sprungit och att inse att min hjärna lyckades få mina protesterande muskler att springa hela 21 km. För att inte tala om hur härligt upploppet var - det var det bästa av allt!!! Det är dessa saker jag mest kommer minnas. 
 
Göteborgsvarvet var megaotroligtsuperjobbigt - något av det tuffaste jag har gjort i hela mitt liv - men jag ångrar mig inte alls. Det är häftigt att ha genomfört det! Nu är jag en riktig göteborgare! (Blink, blink). Jag och Fredrik gick runt dagen efter som två stela pinnar och jag förmådde mig inte ens sätta foten utanför dörren, utan stannade inne för att plugga och chilla. Mina muskler värkte (och gör fortfarande idag två dagar efter loppet, fast det börjar kännas bättre nu) och jag hittade en blodblåsa och lite små skavsår, men jag överlevde!!! 

Valborg bjöd på konfirmation och cortège

 
Valborgshelgen flög iväg med massor av festligheter och resande hit och dit. Det har varit konfirmation, bio, familjehäng, Chalmers cortège och valborgsbrasa. Ibland är det härligt när man inte märker att tiden passerar! 
 
 
 
Min kusin Joakim hade en trevlig konfirmation där de demonstrerade några roliga sketcher med dueller mellan Jesus och populära kändisar som bl.a. Björn Ranelid, Zlatan och min personliga favorit Ernst Kirchsteiger! Efteråt var det dessutom kalas med en stor, mumsig buffé... Hehe. 
 
 
 
Familjehäng mår man bra av. Jag var på bio med pappa (Captain America: Civil War!), tittade på Let's Dance med mamma och spelade alfapet med syrran! 
 
 
 
Väl tillbaka i Göteborg var det dags att kolla på Chalmerscortègen, precis som vi gjorde förra året också (fast det var lite blötare den här gången, haha). Joel, jag, Olivia, Christoffer, Anniina, Veronika och Therese (som tar bilden) kurade ihop oss tillsammans på en mur på Viktor Rydbergsgatan och kollade på cortègen! 
 
 
Molnen hade stängt in oss i ett mulet fängelse med ett stundvis regnigt tak, men det gjorde inget för då hittade jag, Joel och Therese en ny passion medan vi väntade på att cortègen skulle börja: leta efter roliga paraplyn!
 
Chalmerscortègen är ett tåg av lastbilar med flak som chalmerister har byggt och själva uppträder på, som skämtar med det senaste årets händelser i Sverige och världen. Mina favoriter var att de skämtade med kungafamiljens stora reproduktion på sistone och ... 
 
 
 
... en annan favorit var att de skojade med reportern som sa att han inte hade sett en enda spårvagn idag - medan det går en spårvagn precis bakom honom, haha! 
 
 
 
Vi värmde upp oss på ett café efter cortègen (där jag och Joel knasade oss så mycket att jag skrattade så jag nästan fick ont i magen) och drog oss sedan bort till Slottsskogen för att kolla in Valborgsbrasan. Elden var mysig och det var till och med en DJ där, men regnet öste på och vi blev så blöta och kalla att vi efter det begav oss hemåt - och för min del tog jag ett varmt bubbelbad när jag kom hem! 

Körsbärsträdens våriga magi

 
Något av det bästa med våren är för mig när körsbärsträden slår ut. Åh, vad jag älskar de ljusrosa blommorna och hur de piggar upp staden! Idag begav jag mig ut i solskenet tillsammans med Veronika och Malin för att fotografera dessa vackra träd - och varandra med dessa i bakgrunden. 
 
 
 
Vi tog först en tripp till Botaniska Trädgården, men såg att körsbärsträden ännu inte var så utslagna där. Medan vi diskuterade detta kom en annan fotofantast och berättade att i Seminarieparken var träden mer utslagna, så vi litade på honom och gick dit efter en liten fikapaus i solljuset. 
 
Sedan lät vi kamerorna klicka på! 
 
 
Vi hade en superhärlig förmiddag tillsammans och fick många fina bilder ut av det - plus harmoniska naturupplevelser med allt grönskande. Våren var sitt charmiga jag genom att låta kylan bita oss lite i näsan, men samtidigt låta solen skina så mycket så att när vi stod i dess sken höll vi oss varma! 

Grillningspremiär i Slottsskogen

 
Jag har varit helt bortsvept av lycka över solljuset som har värmt oss de senaste dagarna; därför bestämde jag och några vänner för att njuta fullt ut av det genom en grillkväll i fredags! Slottsskogen gungade av livemusik från en scen en bit bort och över de stora gräsmattorna fanns mängder med andra gäng som grillade, spelade fotboll och umgicks i det fina, våriga ljuset! 
 
 
 
Jag hade längtat länge efter grillpremiär och blev inte besviken! Engångsgrillarna fick vi sprutt på direkt, och det doftade så där härligt! Vi grillade korv, halloumi och avslutade med... marschmallows! 
 
 
 
Solen värmde visserligen, men på marken var det kallt och de kyliga vindarna nöp tag i både fingrar och näsor. När solljuset gradvis försvann bakom trädtopparna fick vi värma oss på grillarna samt hade min syster Veronika lite välkommen gympa med oss, haha! 
 
 
De glada grillare som deltog var Anniina, Olivia, Veronika, jag och Fredrik (och Malin bakom kameran!). 
 
Plus att glädje och kramar värmer upp lika bra! 
 
 
Vi spelade kort, pratade, skrattade, grillade, sparkade boll, frös, värmde oss och hade det supertrevligt tillsammans! Det var en lyckad kväll - fast nästa gång tycker jag vi väntar tills det blivit lite varmare, haha! 

Be-händiga ritningar & vinterlandet Götet

 
Samtidigt som anatomin är så galet intressant och spännande är det en ofantlig MÄNGD med namn och lokalisationer på olika strukturer som vi måste lära oss, som gör det hela väldigt utmanande och ibland superjobbigt. En bra grej är att man alltid har kroppen med sig och kan visualisera sig vad som finns på insidan - och ibland lära sig genom att klottra lite på utsidan. (Ovanstående tips om att lära sig handens leder kommer från min härliga vän Olivia!). 
 
 
 
När det otroligt vackra vinterlandet slog sig ner i Göteborg igår kliade det i fotofingrarna (observera att fotofingrar inte är någon verklig anatomisk struktur utan enbart en metafor som jag använde för att göra språket mer levande), men jag lade band på mig själv och tänkte att ibland måste faktiskt plugget gå före nöjen. Eftersom jag var så duktig igår så bestämde jag mig för att idag när det fantastiska solljuset förgyllde snötillvaron ännu mer än gårdagens gråa moln fick jag faktiskt lov att ta en kort förmiddagspromenad.
 
Oj, vad jag njöt! Det var så vackert!!! 
 
 
 
Jag älskar hur den vita snön gör att man kan leka med färgerna i Photoshop så att bilderna naturligt får olika toner trots att det var samma miljö jag fotade. Den första snöbilden har en lite mer blå-lila-aktig ton, den andra är lite mer ljusblå och den sista bilden har en gulaktig ton, när jag står och värmer ansiktet i solen. 
 
Jag älskar snö. Punkt. Även om den är lite busig ibland (host, kollektivtrafikskaos, host). 

Embryologiplugg och nyårsglädje

 
Efter ett strålande nyår kom jag idag tillbaka till det vanliga livet med plugg. Det kändes lite oglamouröst att sätta mig ner med embryologistuderandet igen, men jag förgyllde stunden åtminstone marginellt genom att dricka te ur en underbar, ny Höganäs-kopp som jag fick i julklapp. När koncentrationen sviktade så gladde jag mig i att reflektera över det härliga nyåret som passerat! Det blev inte många bilder, men här är en liten inkik i vad jag hade för mig! 
 
 
Fyrverkerierna i Göteborgs hamn var strålande vackra! Stämningen med alla människor var riktigt härlig och jag som är en så visuell person fick verkligen min hjärna stimulerad och imponerad av alla ljus, färger och rörelser som fyrverkerierna bjöd på! 
 
I övrigt blev det en riktigt mysig hemmakväll tillsammans med ett fantastiskt trevligt sällskap, och middagen var fylld av prat i mängder och lika mycket glada skratt. 
 
 
Vi lagade en riktigt, riktigt god trerätters måltid! Eller tja, personligen var jag mest assistent (haha), men maten blev riktigt utsökt - jag börjar salivera bara jag tänker på den! 
Förrätt: Crostini med räkröra.
Huvudrätt: Kött och potatis i ugn med ruccola och champinjonsås. Mitt i alla diskussioner glömde vi bort såsen på spisen och brände den lite, haha, men den var ätbar ändå turligt nog. 
Efterrätt: Glace au four! Den bestod av en sockerkaksbotten, några lager varavade med vaniljglass, hackad choklad och hallon och slutligen maräng ovanpå - plus lite topping med fler hallon och maränger när vi tagit ut verket ur ugnen. Mums...!  

Jag startade året helt fantastiskt och ska göra mitt bästa för att göra det här året till ett riktigt toppen sådant! God fortsättning till dig; jag önskar dig ett utomordentligt bra år! 

Franskt middagsmys och busig målarfärg

 
Så här i mellandagarna tar jag det mest lugnt och försöker kombinera den lov-iga ledighetskänslan med någon slags nyttonivå. Gällande ledighet försöker jag att krama familjemedlemmar så mycket att de håller sig några veckor framöver, umgås med vänner som är hemma över jul och allmänt hitta på roliga saker - som till exempel var jag ute på ett underbart restaurangbesök i helgen på franska Ma Cuisine i Göteborg! Det var så kul att beställa på franska, äta en galet god och autentisk boeuf bourignon och till och med få lite komplimanger för min franska från servitören, hihi. Jag var så tacksam mot mitt sällskap över att ha blivit överraskad med denna perfekta middag! 
 
 
 
På nyttosidan har jag och min pappa målat om min etta i vitt (han på ett skickligt sätt och jag på ett... ehm... bra nybörjarsätt!). Samt har jag börjat plugga utvecklingsbiologi, vilken är en del av anatomin där vi lär oss hur ett befruktat ägg utvecklas till en anatomiskt färdig organism! Om liv någonsin blir färdigt, vill säga - det känns som att jag utvecklas hela tiden! (Dock som tur är så sprutar jag inte fler extremiteter kors och tvärs, utan jag håller utvecklingen främst mental, haha). 
 
Ha ett par strålande mellandagar, fina människa! 

Den juliga magin på Liseberg

 
Ibland finns det för mig ingen bättre person i världen än min syster Veronika! Den fjärde advent kom hon ner till Göteborg för att gå på det helt fantastiska Jul på Liseberg med mig, och vi hade det helt enormt mysigt och roligt! Med de glittrande träden i bakgrunden tog vi en massa underliga/underbara selfies, bland andra den här ovan! (Redo för julstämning, eller vad?!) 
 
Glitter och fejk-snö (eller var den riktig, Veronika?) och jag demonstrerar hur mycket jag älskar broar! 
 
 
Dessutom tittade vi på den fantastiska isshowen som Liseberg bjöd på - detta året var det en tolkning av Hans och Greta! Innan showen började stod vi och huttrade lite och funderade på att gå hem istället för att vänta 25 minuter ytterligare, men som tur var stannade vi för den var SÅ GRYM! Konståkningen var häpnadsväckande, och imponerade på oss stort, likaväl som de häftiga kostymerna, den härliga musiken och ljuseffekterna! Kunde vi ha fått en bättre avslutning på besöket än att svepas in i en saga full av magi för en stund? Knappast! 

Gemytligt restaurangbesök & Göteborg äger

 
PLUGGLEDIGT!!! Tentan är avklarad och jag tänker inte plugga på en VECKA!! I och för sig blir det föreläsningar måndag och tisdag, men all tid som inte spenderas på universitetet den följande veckan tänker jag hålla helt fria från studerande. Imorgon blir det även en praktikdag på barnkardiologen - ska bli SÅ kul! 
 
Jag insåg att jag hade glömt posta inlägget från den oerhört mysiga födelsedagsmiddagen som jag var iväg på förra veckan, då jag slängde plugget på hyllan för kvällen, provade mitt nya, röda läppstift och begav mig ut på restaurangbesök tillsammans med ett härligt gäng för att fira fina Thereses födelsedag! 
 
 
Födelsedagsbarnet Therese, Anniina och Joel! Vi blev totalt ett gäng på 9 personer som skulle dinera, och vi hörde restaurangpersonalen kalla oss "det stora sällskapet", vilket fick oss att känna oss viktiga, hihi. 
 
Olivia et moi! 
 
Vin i alla färger: vitt, rött, rosé! 
 
Restaurangen vi åt på var Vino Pasta Due, och jag fullkomligen ÄLSKADE all mat och dryck som jag intog där! TIll huvudrätt valde jag en pastarätt med champinjoner, mozzarella och chorizo - där varenda en av dessa uppnämnda saker förvånade mig genom att vara extremt goda! 
 
Tartufi di cioccolata (chokladtryffel) valde jag till efterrätt: en liten tårtbit med ett lager vardera av mjölk-, vit och mörk choklad. Oh... My... Chocolaty... God... 
 
 
Mycket prat, skratt, matnjutning, fotoblixtar, födelsedagssång och presentöppningar gjorde kvällen supertrevlig! Vi läkarstudentskompisar gav Therese ett tvåvåningstårtfat fyllt med hemmabakta kakor och lika hemmagjort godis. Kvällen till och med avslutades på ett strålande sätt när jag för första gången i år såg vyn över det vackra, upplysta Lisebergstornet från Korsvägen! Jag älskar Göteborg!!! 

Är det inte göte-vackert?

 
Dagar som denna, då jag har suttit instängd i min lägenhet hela dagen för att plugga, är det härligt att kunna tänka tillbaka på fina morgnar som ovanstående, när jag i helgen bytte spårvagn på Korsvägen, i soluppgången, under en fräsch, ljus decemberdag! Den dagen var jag på väg hem till Joel för att plugga, men idag var det han som kom hem till mig istället.
 
Anledningen till att vi två har pluggat massor tillsammans på sista tiden är för att vi båda har samma omtentor, varav en är en muntlig där vi behöver kunna hela kroppens processer översiktligt. Dels är det bra att öva på att diskutera (vilket inte alls är samma sak som att kunna skriva ner informationen!), och dels koncentrerar vi oss båda mycket bättre när vi pluggar tillsammans! Annars är det så lätt att fastna på facebook, mobilen, weheartit, vad-som-helst-som-inte-är-fysiologi... 
 
 
 
Kikar ut från mitt fönster och skymtar frihet om några få dagar! Hur det än går på min munta (torsdag) och omtenta (lördag) så kommer det vara LEDIGT om fyra dagar! Det förtjänar jag efter den upptagna höst som jag har haft, haha! Några få dagar tänker jag ha pluggledigt, men jag kommer att behöva sätta igång med plugget direkt efter jul - läkarprogrammet väntar inte på någon! 

En dans på rosor

 
Ytterst lyxigt nog blev jag igår kväll bjuden på att gå och se dansföreställningen En dans på rosor, där en massa dansare från Let's Dance deltog! Det var min underbara syster som gav mig biljetten i inflyttningspresent och jag kan lova att vi blev underhållna så det bara susade om det!
 
Showen var humoristisk på många sätt: Babsan var konferencier och jag blev glatt överraskad av hur rolig hon var, samt var det ett flertal lustiga dansnummer med härliga låtar (Barbie Girl och Dagny var två favoriter). Jag skrattade rakt ut många gånger, och resten av tiden log jag eller betraktade imponerat skönheten i de fantastiska danser de utförde. Det var... Alltså... Wow. 
 
 
Min klara favorit var dansaren Calle, som dansade med världens leende på läpparna, och efter showen fick jag chansen att vara lite fangirl när alla dansare stod ute i entrén och pratade/tog kort med de som ville, hihi. Att de var så engagerade både på scenen och nedanför gjorde att det verkligen kändes som att de brydde sig om oss, just oss, i den här publiken. De anpassade sin show med skämt om göteborgare och Liseberg, gav verkligen järnet på scenen och stannade sedan kvar om någon ville prata med dem efter showen... Det gav just oss den här magiska upplevelsen, och fick i alla fall mig att känna mig alldeles ompysslad för en kväll. 

Caféfynd, kanelmani och en fin fransyska

 
Något av det bästa jag vet är att göra caféfynd. Det vill säga hitta riktigt mysiga ställen som erbjuder smaklökskittlande fika, har vänlig personal och det viktigaste av allt: är stämningfullt. Jag erkänner att jag är rätt kräsen när det gäller caféer, så när jag och min härliga vän Eline gick på caféjakt i Linné så rynkade jag näsan åt flera potentiella ställen, och när vi hade gått nästan hela Linnégatan ner så kunde jag inte bli att busigt fråga henne om vi inte kunde gå tillbaka till det första, trevliga caféet som vi sett och som låg lääängst bort på andra änden av gatan, hihi. Hon sa ja! 
 
 
 
På sistone har jag blivit helt tokig i kanel (misstänker att mitt undermedvetna är suget på julstämning) och beställde en varm, vaniljsåsdränkt bit äpplepaj och en kopp masala chai-te. Det var helt galet välsmakande! Jag vet att pajen ser ut som en muffins, men den var ihålig på insidan och hade en pajbotten med tillagade äpplen ovanpå, samt mer vaniljsås... Délicieux! 
 
 
 
Det enda som smakade godare på tungan än den där äpplepajen var all franska som lämnade min mun! Det var så länge sedan jag talade det vackra språket nu och kändes helt fantastiskt att låta den sidan av mig fjädra ut. Eline är nämligen underbart fransk, och numera läkarstudent på GU precis som jag!
 
Vi fick kontakt via min blogg innan hon sökte in här, medan hon fortfarande var läkarstudent i Paris, och sågs ett par gånger då vi utbytte intressanta historier om hur läkarutbildningen är i Sverige respektive Frankrike. När vi ses nu för tiden kan vi istället utbyta historier om fantastiska/bedrövliga föreläsare, illaluktade bakterielaborationer, skrämmande tentor och roliga föreningsaktiviteter! Tout en français bien sûr. Ou, fin, presque... (Allt på franska naturligtvis. Eller tja, nästan...). 

Fotografering i Botaniska Trädgården

 
Den här söndagen bestämde jag mig för att ägna mig åt en av mina favoritaktiviteter, som hamnar mer och mer åt sidan när studierna prioriteras: fotografering! Jag ville ha en mysig höstfotografering i Botaniska Trädgården och fick sällskap av två vackra, unga kvinnor vid namn Olivia och Anniina. Problemet var att vi har haft en alldeles för varm höst i år - så nästan alla träd är fortfarande gröna! Det mest höstiga fotot blev på supermysiga Olivia här ovanför. De andra bilderna blev mindre höstiga, men icke desto mindre fina! 
 
 
Jag anlände iklädd gråskala plus rosa läppar. 
 
Busiga Anniina lyste ikapp med solen! 
 
 
Oturen var att mitt kamerabatteri tog slut ganska kvickt och extrabatteriet låg kvarglömt hemma... Istället tog jag, Anniina och Olivia en promenad bland de blommande växtligheterna och slog vi oss därefter ner spontant på ett café och pratade. Och pratade. Lustiga anekdoter från våra barndomar, reflektioner över varför vi är som vi är och spekulationer om hur vi kommer bli som färdiga läkare. Jag älskar känslan av att verkligen få kontakt med människor, då samtalsämnena finns i överflöd och man bara pratar från hjärtat, helt omedveten om att tid passerar ♥ 

Födelsedags- och tentafirande med tapas!

 
Få saker går upp emot att spendera en kväll med att äta god mat på tillsammans med människor som man tycker mycket om! Denna kväll bjöd på just det, då jag gick jag ut på Avenyn med ett gäng underbara vänner: Diana, Anniina, Joel, Therese och Olivia (♥). Vi firade att vi lyckats överleva ännu en tentaperiod - men framför allt lade vi krut på firandet av Olivias och Anniinas passerade 20-årsdagar!
 
Vi åt grymt god tapas bland palmer och stearinljus, och skrek oss halvt hesa för att göra våra röster hörda över den dånande salsamusiken. Vi skämtade över födelsedagspresenterna (det var länge sedan jag skrattade så hårt) och diskuterade allt från om vi skulle vilja vara kända, till bakplaner inför den kommande kanelbulledagen, till att vi nu måste ge oss själva tillåtelse att vara lediga från plugg.
 
Det sista var efter att jag hade berättat att det inte hade gått så vidare bra på tentan, och att jag under en låg stund på eftermiddagen hade allvarligt funderat på att bara gå hem och börja plugga direkt. Som tur var fick de andra mig på bättre tankar! Jag mådde mycket bättre när vi splittrades sent på kvällen än innan. Nu är det ledighet som gäller resten av helgen. Trots att jag är lite besviken över hur tentan gick så är det sådan tur att min lycka och mitt värde som människa avgörs inte avgörs med huruvida jag fick godkänt eller inte. Jag är lycklig ändå! 
 
Ha en förtjusande helg, fina du! 

Studerar med stil

 
Jag tar till alla knep för att göra tentaplugget till en så trevlig (läs: överlevnadsbar) upplevelse som möjligt! Idag var sista dagen med genomgångar innan tentan och jag bestämde mig för att vara lite rebellisk. Vi hade en trist lektion i ett ämne som inte ens kommer på tentan, så istället för att genomlida den sista timmen så åkte jag och satte mig på ett charmigt café istället, för att få lite relevant studerande gjort. Jag kände mig så intellektuell och cool som satt där med anteckningsblock, dator och tjock fysiologibok och arbetade hårt! 
 
Det var en perfekt miljö för plugg: lugnt, bra belyst, lagom stora bord, skön bakgrundsmusik med mycket franskt, trevlig personal och urgod fika (se chokladmonstret i bilden ♥). Att sedan efter någon timme få sällskap av Olivia var pricken över i! Om det alltid var så här mysigt att tentaplugga så skulle jag göra det oftare! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0