Om jag nu skulle resonera mig fram till att det är möjligt att åka utomlands: skulle jag verkligen våga det? Steget från att bo hemma till ett annat land är ganska stort och jag har ingen erfarenhet what so ever av att bo utan min familj. Som au pair skulle man i och för sig bo hos en ny familj, men ändå är det inte samma sak.

Det verkar dock så lockande! Åka utomlands - se världen - uppleva någonting! Jag har svårt att bestämma mig för om jag helst skulle vilja vara i Frankrike, USA eller England. Det skulle vara en fantastisk chans att lära sig franska om man bodde i till exempel Paris, men det skulle förmodligen vara mer bekvämt med det engelska språket, som man också skulle utveckla. Det är dags att börja tänka genom ALLT på allvar.

Har du någonsin drömt en film? För det gjorde jag imorse! Jag vaknade en timme innan jag skulle gå upp och insåg att jag kunde somna om - under den timmen drömde jag en film, bok, historia eller vad man nu ska säga. Det var riktigt konstigt! Fast kul! Jag var inte med i historien själv, utan jag fick följa en kille från barndomen tills han blev vuxen och fick se alla prövningar han gick genom. 

När jag vaknade var jag bara tvungen att skriva ner drömmen så att jag inte skulle glömma den, för den var så perfekt gjord. Någon gång i framtiden kanske jag skulle kunna skriva den till en riktig bok, utan att behöva tänka mycket alls - för min hjärna har redan bestämt hur den ska vara. Slutet var speciellt bra "filmat" eller vad man ska säga, haha. Åh, tänk om det hade varit en riktig film. Jag hade såå älskat den!

Jag sitter i min säng, börjar bli lite sömnig och funderar på begreppet "blogg". Jag läste det här inlägget på Hanna B, där hon (och alla som har kommenterat) sätter en del tankar som jag har i ord, t.ex.

• Varför får jag inte så många kommentarer/besökare på min blogg?
• Varför ger blogg.se mig ingen uppmärksamhet?
• När är det min tur att få uppskattning för allt mitt slit?
• Och alla frågorna leder till: Vad vill folk läsa om? Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig?

Jag har gjort det till ett projekt att kolla på tv-programmet "Unga läkare" som går på Kanal 5. Det är ett riktigt bra program, där man verkligen får se in i hur det är att vara läkare. En av mina (och förmodligen 99% av alla andra ungdomars också) eviga frågor surrar i mitt huvud: Vad ska jag göra med mitt liv? 

Det kanske skulle vara bra att vara läkare. Givande, och man är praktiskt taget garanterad ett jobb efter plugget. Nu när lovet börjar gå mot sitt slut märker jag att det inte är så bra för mig att ha absolut ingenting att göra. Det här lovet är jag faktiskt ledig på pluggfronten, vilket är fantastiskt skönt - fast det går att få för mycket av det goda. Jag känner inte att jag gör något meningsfullt när jag bara vandrar omkring i huset. Om jag däremot hade suttit och pluggat hade det i alla fall känts som om det leder till något meningsfullt. 

Därför tror jag att jag kanske skulle klara mig genom den långa läkarutbildningen, om jag bara fokuserade tankarna i den riktningen. Mot att det kommer att leda till något meningsfullt senare i livet - att hjälpa andra människor. Jag vill så gärna göra något betydelsefullt. Men samtidigt roligt. Människan är en så komplicerad varelse, haha!

Det här tycker jag är viktigt lika väl till vardags som i skolan/på jobbet. Till exempel kommer du förr eller senare att få ta någon slags ledarroll eller åtminstone prata inför en grupp. Om du ska prata inför människor kommer alla att lyssna mycket bättre och vara mer intresserade om du är lugn och säker på dig själv och det du ska prata om.

När jag var liten var jag riktigt blyg inför människor och jag blev vettskrämd om jag skulle behöva prata inför klassen. Nu för tiden är det inte något som oroar mig att hålla tal, utan jag tycker att det är ganska kul att vara en ledare för någonting. Fast självklart brukar jag bli nervös inför såna saker - jag är ju bara mänsklig.

Både inom det här och andra psykiska områden är min kurs Mental träning som stresshantering så otroligt givande. Under den senaste lektionen fick vi läsa en artikel som hette "Koppla av prestationsprinsessa - du duger" där det fanns en massa tips för att få upp självförtroendet, så jag tänkte dela med mig av några här!

1. Kom ihåg att ditt bästa är bäst! Du behöver inte vara bättre än ditt bästa. Jämför inte dig själv med andra.
2. Backa ur situationer som är hopplösa från början, kör inte slut på dig på omöjliga projekt, men glöm inte heller att utmana dig själv!
3. Gå mer på lust än på rutin.
4. Minska på ambitionerna. Det är inget fel i att vara duktig, men inte på allt och inte samtidigt.
5. Träna dig på att få "flow" - utveckla det du är bra på.
6. Skriv en tankedagbok, då kan du lära känna dig själv bättre och bli mer bekväm i dig själv.
7. Se inte dig själv som ett offer. Tro inte att någon annan kommer att ordna det för dig och se till att du ska må bättre. Du måste själv ta ansvar för hälsa och välmående i ditt liv, det är du som är expert på dig själv.
8. Träna fysiskt. Fakum är att fysisk träning påverkar kroppens belöningssystem så mycket att träningen i sig ger dig bättre självkänsla. Tänk på att du inte kan bli supersmal eller -stark på en månad. Det tar sin tid, precis som det gör med självförtroendet.
9. Se allt ur rätt perspektiv. Istället för att bli fixerad över något som påverkat din självkänsla negativt, så tänk: Kommer det här att vara en stor sak om fem år? Oftast inte, så slappna av.
10. Dissa självkänslemördarna. Det är ingen poäng med att umgås med personer som får dig att må dåligt när du istället kan umgås med människor som gör dig glad, peppad och som vill att du ska vara dig själv och ingen annan!

1. Lös korsord
2. Leta upp en massa horoskop och försök få dem att stämma (t.ex. måndag den nionde kommer du vara uttråkad, men en mörk främling kommer förändra din dag)
3. Skriv en sång om hur uttråkad du är
4. Ställ dig framför en spegel, tänk på en känsla och se om du skulle vara en bra skådespelare
5. Leta upp saker i din garderob som inte passar ihop och ta på dig det. Rita näsan röd och se om du skulle passa som clown
6. Skriv en novell som börjar som din nuvarande, tråkiga situation, där det sedan händer en massa spännande saker som du skulle vilja hände i verkligheten
7. Öva på att stå på händer (OBS! Mjukt underlag rekommenderas)
8. Gör en upptäcktsfärd i skogen
9. Gör en upptäcktsfärd i en gammal låda och var nostalgisk över gamla leksaker och andra ägodelar
10. Hitta en spegel och rita ett självporträtt
11. Kolla i gamla fotoalbum när du var liten och söt och jämför med nu
12. Baka något efter recept
13. Baka något utan recept
14. Ha filmmaraton (ex. Disneyfilmer, Twilight eller Harry Potter)
15. Lyssna på musik på högsta volym för att irritera resten av familjen/grannarna
16. Läs arkivet på dina favoritbloggar
17. Spela ett tv-/dataspel där man får köra snabba bilar
18. Hitta en pinne eller en diskborste och öva dina trollformler
19. Städa (i yttersta nödfall)
20. Skriv en lista över saker man kan göra när man är uttråkad

Vi världens härligaste avslappning på min sista lektion i Mental träning innan påsklovet! Jag blev så lugn och avspänd så att efteråt var jag helt chockad över att jag kunnat fixa detta på skolområde, precis bredvid en pratig korridor. Till slut kopplade man bort alla ljud och tankar och man bara var. 

Det enda ordet som kan sammanfatta mina känslor efteråt är harmoni. Jag kände mig riktigt i harmoni mellan kropp och själ, vilket ledde till att jag helt enkelt blev lycklig. Oftast brukar man vara lycklig när något speciellt händer, men den här gången var det bara för att jag var den jag var och kände att det var det enda som behövdes. 

Detta ledde till att jag hade ett av mitt bästa träningspass någonsin när jag gick till gymmet efteråt. Jag var så samlad och nöjd att jag kunde prestera riktigt hårt och fokuserat. Det var en fantastisk känsla! Man borde vara harmonisk lite oftare, haha!

Vilken lång dag det här har varit. Fylld av stress, skratt och att gå runt och bära på saker. Både bokstavligt och bildligt talat. Jag har gått runt och släpat på en himla massa grejer och i huvudet har mycket tankar samlats. Jag hade en dålig dag redan från början och det har gradvis lett till att jag har varit stressad. Jag glömde saker, planer ändrades och mer eller mindre dåliga konsekvenser uppstod. 

När sådana saker händer känns det som om man har ett inbillat tryck mot bröstkorgen. Man kan inte ta bort det, utan det bara finns där och sliter ut en långsamt ... När jag kom hem den här kvällen var jag helt slut i kropp och hjärna. Jag kände mig helt utsliten efter allt fysiskt och psykiskt bärande. För att bota detta lade jag mig ner och gjorde avslappningen som vi ska göra i kursen Mental Träning, vilket gjorde mig lugn i kroppen och delvis i huvudet.

Jag hade fortfarande en del del tankar surrandes, så jag bestämde mig för att skriva av mig lite innan jag gick och lade mig. Jag har läst att detta ska vara ett bra sätt att bearbeta sig själv på. Osäker är jag fortfarande om det fungerade eller inte, men jag tror att jag är lite mer lugn nu. På något sätt känns allt lite mer i ordning i huvudet nu i alla fall.

Nu märker jag att det är dags att tömma ur innehållet på mig själv genom att sova. Kanske blir dagen imorgon annorlunda. Inte för att hela min dag har varit nödvändigtvis illa! Jag har allt haft fina stunder med mina kompisar i skolan, det var kul att prova på ett nytt pass på gymmet (step) och dessutom sjöng mina kompisar så otroligt-super-mega-bra på sin konsert idag. Man måste hitta guldkornen i sin dag, även om de tycks skuggas över ibland.