Kinesin, tentahumor och massor av längtan

 
Om jag hade varit ett motorprotein i cellen så hade jag varit kinesin - det strävar alltid för att gå mot den positiva änden av saker och tar gärna med sig andra på vägen! 
 
Det kändes bra på tentan idag och jag håller alla tummar jag har för att det kommer att gå vägen resultatmässigt! Jag var så nöjd med hur det gick på de flesta frågor att jag t.o.m. tillät mig själv att vara lite lustig på en av frågorna som jag inte kunde. Det var en nedrig fråga om mannos-6-fosfat-receptorn som jag inte alls kom ihåg vad den gjorde, så istället för att lämna sidan tom så skrev jag ett litet meddelande till den läraren och hoppas att han har humor: 
"Den här smileyn hoppas att du har en bra dag → :)"
 
Nu väntar bara en munta (=muntlig tenta) och sedan händer massor av bra saker!!! 
 
SAKER ATT LÄNGTA TILL, POST-TENTANUM (efter muntan): 
Imorgon, onsdag:
* Jag kommer vara klar med hela termin 1! 
* Det finns ingenting alls att plugga på så jag kommer vara helt ledig, *glädjesnyft* 
* Jag åker hem till mina föräldrar samma dag och tar långhelg fram tills måndag! 
* ... och firar min födelsedag med släkten för imorgon är det MIN 21-ÅRSDAG!!! 
 
Sedan:
* Lördag: Mini-födelsedagsfika med läkarstudentskompisarna! 
* Måndag: Termin 2 börjar och histologi-kursen, så skoj! 
* Tisdag: Planet lyfter i Göteborg och landar i PARIS!!! ♥
* Fredag: Tåget avgår från Paris och stannar i LONDON!!! ♥

#tentadag

Min inbyggda radar för kameror fungerar än ser jag! 

Nu är det tentadags igen!!! Det känns som att jag säger det lite för ofta nu för tiden, haha. Jag har pluggat som en GALNING till den här tentan i molekylär cellbiologi (del 2). Helt seriöst har jag de senaste dagarna varit totalt plugg-zombie-fierad och inte gjort något annat än att plugga, äta, sova.
 
Två pluggdagar av den lite trevligare sorten spenderades hemma hos Olivia i helgen tillsammans med fina gänget där vi pluggade enskilt men också diskuterade och kunde ställa varandra frågor vilket var superbra. Igår var sista dagen innan tentadag och då satt jag ensam på mitt rum hela dagen och rabblade för mig själv hela dagen och repeterade. Det känns riktigt skönt att all ansträngning verkar ge resultat, för jag känner mig ganska bra förberedd!
 
NU KÖR VI FÖRSTA DAGEN AV TVÅ TENTADAGAR I RAD!!! Woho, det här är #läkarprogrammet!!!! 

Pluggtips: Gör allt roligt, t.o.m. din checklista

 
Idag körde lektionerna igång igen efter jul och nu är det spurt innan slutproven! Med tanke på alla seriösa, koncentrerade klasskamrater som återfanns i biblioteket i eftermiddags så märks det att det är tentavecka! Om du tittar på min grymt kreativa checklista syns det också att områdena börjar kunna checkas av en efter en. Jag har sammanställt all information utom på tre (egentligen två) områden av sexton (det sjuttonde området blev inställt - YES!). Nu gäller det bara att lära sig allt också, he ... he ... he ... 
 
Jag håller hoppet uppe, MEN om det är så att jag inte skulle bli godkänd på den här tentan så kommer jag i alla fall ha sammanställt ALL information, till skillnad från förra gången. Det gör det mycket lättare att repetera allt på nytt ifall det skulle bli ännu en omtenta. (Jag har fortfarande inte fått tillbaka resultatet på förra omtentan - vill veta NU!).
 
Så här pluggiluggigt är mitt liv just nu och lär vara fram tills på tisdag nästa vecka. Så ifall du någon gång går in på min blogg och ser att jag inte lagt upp något nytt inlägg så kan du ju alltid föreställa dig att jag sitter vid mitt skrivbord, djupt koncentrerad och försöker lära mig femtioelva förkortningar för proteiner och sjuttiotretton olika saker ATP är bra för. 
 
But let's stay positive, friends! Toodeloo! 

Även när det är svårt

 
Idag är det kämpigt. Jag sitter med det 8:e området av 17 som vi ska kunna inför tentan, vilken äger rum om 9 dagar. Om vi hade kastat om de två sista siffrorna så att jag var på det 8:e området av 9 på en tenta som äger rum om 17 dagar så hade jag varit nöjdare. Men vad ska man göra mer än att fortsätta trots att det går segt just nu?
 
Jag läser på om cellskelettet för tillfället och det känns som att om jag hör ordet "aktin" en gång till så kommer något i min närhet snart att gå sönder!!! Okej, andas. Puh, det är bara att försöka ta det lugnt. Peppa sig själv. Kom igen, jag klarar detta. Lite perspektiv: jag har faktiskt tagit de största områdena först, vilket gör att de som är kvar kommer att gå snabbare. Men jag får lägga på ett kol. Nu åker hårdhandskarna fram. Inga mer tidiga kvällar, inga mer långa pauser (förutom de som jag verkligen behöver för att inte bli galen) och inga fler ursäkter. Let's do this.
 
Ingen sa att läkarprogrammet skulle bli lätt, men många sa att det skulle vara värt det. 
 
 
Bara för att jag är osocial med allt och alla som inte heter "aktin" för tillfället, så behöver det inte betyda att jag inte kan vara söt samtidigt, hihi. Tack till min fina syster Veronika som flätade mitt hår! ♥ 
 
Wish me luck! (I'm going to need it.) 

Cellbiologi all over the place

 
Här sitter jag i senkvällen, alldeles mentalt utmattad, men ack så nöjd med vad jag åstadkommit efter en heldag med plugg. Jag har ockuperat köksbordet hela dagen med alla mina papper, pennor, bilder, datorer, glas och muggar. Det hade kunnat vara frustrerande och tråkigt (som plugg naturligtvis är ibland), men idag var det faktiskt mysigt. Jag fyllde konstant på min kopp te under dagen, och speciellt på kvällen. Jag börjar komma in i tankesättet gällande cellbiologi och förstår mer och mer desto mer jag läser. Det gör det mycker mer intressant och roligare.
 
Men det som fick mig att orka fortsätta så länge var konversationerna med mina familjemedlemmar som erbjöd välkomna pauser då och då. Jag körde hårt hela vägen fram tills jag blev klar med det delområde som jag hade planerat att bli klar med. Det tog hela dagen och kvällen, så jag missade allt utom de sista 5 minuterna på sista Harry Potter-filmen som gick på TV, men det var det värt. Tänk om jag ändå vore så här ambitiös varje dag, haha! 
 
Slutproven i kursen Molekylär cellbiologi är bara två veckor bort ... och inträffar på min födelsedag! Hm, jag känner igen den här känslan. Min 19-årsdag spenderade jag nämligen med att göra slutprov i Biologi B på gymnasiet. Haha, biologiproven förföljer min födelsedag! Well, jag hoppas att det ger mig lite tur! 

Helknäpp lektion - I love it!!!

 
Gårdagens lektioner i skolan var troligen några av de galnaste jag har upplevt. Så himla kul! Vi hade lektioner som vanligt där föreläsarna pratade om olika delar av cellbiologi. Plötsligt så knastrar högtalarna till och man hör ett kort klipp av en helt annan (kvinnlig) röst än föreläsarens som säger: "...och röntgen och CT visade...". Vi tittade förvirrat och roat på varandra. Det var verkligen underligt. Som att högtalarna snappat upp en annan radiofrekvens än föreläsarens mikrofon. Men kommentarerna som följde fick mig nästan att tro att det var någon som drog ett practical joke ... 

Föreläsaren fortsatte att gå genom cellmembran och precis när han hade avslutat en mening kommer den kvinnliga rösten i högtalen igen och säger "... Ja, det är lite roligt!". Hahaha, så kul!! Det hände flera gånger om under hela dagen med plötsliga, helt random kommentarer som "Det där verkar ju inte stå troligt." och den bästa av alla, just när en föreläsare gick igenom en teori angående sekretoriska passagen (=allvarliga grejer), så låter det i högtalaren: "Det där är ju sinnessjukt!". Alla, även föreläsaren, började gapskratta!!! 
 
 
 
På lunchen hade jag och mina kompisar gemensam fika och julklappsöppning! Alla fick varsin julklapp medan vi satt och åt våra hemmagjorda pepparkakor! 
 
 
Wiho, snart är det jul! Idag är mina lektioner inställda, så det är hemmaplugg som gäller. Sedan är det bara två dagar schemalagda lektioner till och poff så är det jullov för min del! ♥ Ha en finfin dag, kära vänner! 

Hur jag orkar sitta i timmar och plugga

 
Innan tentorna på universitetet är den sista veckan extrem för mig. Jag försöker sitta och studera så mycket som jag orkar, vilket verkligen tär på energin och humöret. För att orka med detta har jag några små knep. 
 
  1. En positiv attityd. Det allra viktigaste. Tänk: "Kom igen, jag fixar det här! Fokusera på målet!" 
  2. Stäng av alla distraktioner. Logga ut från facebook, bloggar och andra internetsidor, stäng av ljudet på mobilen och göm den så att du inte blir frestad. 
  3. Ta det lugnt och metodiskt utan att stressa upp dig för mycket. Studera. Gå inte runt i rummet och ordna med andra grejer. Inget "Jag ska bara ..."
  4. Ha en kopp te vid bordet. Jag själv fokuserar bättre om jag småäter eller dricker medan jag pluggar, men det går inte att göra hela tiden. (Jag har hört att det inte ens är själva ätandet/drickandet som påverkar en, utan att det endast är handrörelsen att föra något till munnen. Om man vill kan man försöka med att lura hjärnan genom att bara göra handrörelsen utan att ha något i handen!). Annars är te bra för det är varmt och lugnande, smakar gott och förstör inte aptiten! 
  5. ... men ibland måste man faktiskt ha motivation och då kan man unna sig något gott att småäta på!
  6. Variera sättet du pluggar. När jag blir trött på att läsa konstant så varierar jag mig med att skriva ner saker jag vet, rita strukturer och molekyler som jag behöver kunna, svara på frågor, prova att hålla över en text och se om jag kan upprepa den med egna ord etc. 
  7. Ta korta pauser. Jag behöver oftast röra på kroppen efter att ha suttit still vid skrivbordet en stund. Vad jag gör skiljer sig beroende på vad kroppen känner för, men jag har två favoriter bland pausaktiviteter: 
    * Enkel yoga för att lugna ner mig både fysiskt och psykiskt. Mycket tänjning och andningsövningar och "tänk på ingenting"-mentalitet. 
    * Sätta i hörlurar, välja en grym partylåt på hög volym och dansa loss i mitt rum för att få upp pulsen och andningen och inte bry mig om någonting! Bara få freak out och släppa ut all uppbyggd spänning!  
 
Så vad säger du? Fastnade du för något alternativ? Har du själv andra smarta tips? 
Ha det strålande, mes amis! 

Om att misslyckas

Jag funderade lite fram och tillbaka om jag skulle skriva det här inlägget eller inte, men beslutade slutligen för att göra det. Inte tror jag att det kommer vara till någon nytta i min karriär senare, men jag tror inte heller att det kommer att stjälpa mig, så varför inte? Det är för att berätta något som är helt naturligt och inte kommer att synas på några papper i framtiden. Ingen kommer om 2, 5, 10 eller 20 år bry sig om att jag misslyckades på en tenta. 
 
De flesta i min läkarstudentsklass är som mig: högpresterande och vana vid att lyckas när det kommer till skolresultat. Det är i princip ett kriterie för att komma in på läkarprogrammet och för att klara sig genom utbildningen. Vi blir lätt "smartstämplade" i samhället - som att vi inte KAN misslyckas på prov. Jag erkänner själv att det är ovant och när jag såg resultatlistan imorse från den senaste tentan i molekylär cellbiologi hoppades jag att det inte stämde, utan jag dubbel-, trippel och kvadrippelkontrollerade. Sanningen är den att vi är precis som alla andra; om vi inte lägger ner tillräckligt med tid på att lära oss något så kommer vi inte heller kunna det och därmed inte klara provet. Det är det jag har misslyckats med här. Jag lade inte ner tillräckligt med tid på att lära mig allt och nu får jag bita i det sura äpplet ... Fast är det så surt i alla fall? 
 
Jag är ändå i början av min tid på universitetet så det är naturligt att jag inte riktigt än har lärt mig hur jag ska plugga och hur mycket arbete och tid jag måste lägga ner för att lära mig informationen. När jag genomförde provet visste jag att jag skulle ligga på gränsen för att bli godkänd, eftersom jag märkte att jag inte kunde alla frågor, så jag är inte speciellt förvånad. Men det gör inte att jag inte är besviken. Jag har aldrig blivit underkänd på något förut. Det är ingen trevlig känsla, men egentligen är det grymt bra för mig. Tänk vad mycket jag lär mig på det här! Att själv förstå att det är okej att inte klara av allt är en riktigt bra egenskap att ha och nu är jag ett steg närmare.
 
Det stod ett "U" på min resultatrad, och vad hände? Föll solen ner från himlen? Började alla hata mig? Hände det något över huvud taget? Nej. Det enda som händer är att jag nu får ta fram anteckningarna och böckerna igen och plugga till omtentan om 1,5 vecka och försöka sätta den på nästa försök. Tillsammans med den resterande tredjedelen av klassen som inte blev godkänd. Det finns till och med en akademiskt positiv sida av det hela: i januari ska vi ha muntligt prov på allt det här så då kommer jag slippa plugga lika mycket till den eftersom jag nu repeterar allt vi gått igenom! 
 
Främst skriver jag detta för att det hade varit nyttigt för mig själv att höra innan jag började på universitetet. Eller egentligen under hela mitt akademiska liv. 
 
 
DU ÄR BRA. STRUNTA I RESULTAT OCH OMDÖMEN FÖR DE BESTÄMMER INTE VEM DU ÄR SOM PERSON.
DU ÄR FANTASTISK, PRECIS SOM DU ÄR. 
 
 
För att klara läkarprogrammet - eller vilken högskole-/universitetsutbildning som helst - så måste man satsa. Så det tänker jag göra nu. Jag måste ställa in mig på att det här livet (att konstant plugga), bara kommer att gå och gå och aldrig ta slut, och att informationen är likadan. Det låter lite hopplöst, men man överlever och TROTS ALLT tycker jag fortfarande att läkarprogrammet äger. 

En dag kvar innan en magisk helg väntar!

Hela veckan har jag varit fullt upptagen med två fördjupningsuppgifter som båda har deadline den här veckan. De senaste två dagarna har vi inte ens haft lektioner för att kunna lägga tillräckligt med tid på dem. NU ÄR BÅDA ÄNTLIGEN KLARA!!! Eller ja, jag ska hålla ett muntligt föredrag imorgon eftermiddag (som jag nu har lärt mig), men efter det är hela den här skolveckan klar och den härliga helgen väntar! Mitt schema är helt fullbokat och jag ska hitta på massor med spännande och roliga grejer, kan knappt vänta!! 
 
Fredag: Umgås med Diana på eftermiddagen och på kvällen blir det fest! 
Lördag: Min kära syster kommer på besök och vi ska julshoppa och på kvällen blir det födelsedagskalas! 
Söndag: Första advent! Julmarknad på Gunnebo Slott + Jul på Liseberg!!  
 
Om det inte är en magisk helg så vet jag inte vad som är...! ♥

Det är ju nästan advent så ...

 
Ikväll är myfaktorn i mitt rum är lika hög som impact faktorn på min originalartikel! Förlåt, forskarskämt. Jag vet, vem trodde att jag skulle börja med sådana?! Det jag ville få fram var att jag sitter hemma hos mig en sådan här härlig måndagskväll och avnjuter en kopp te i ny julpyntad tillvaro! Jag var hemma hos min familj på ett kort besök i helgen och passade på att ta med mig några väl utvalda juldekorationer tillbaka till Göteborg. Med en touch av vintriga ljushållare, några röda julkulor, en liten tomte och min adventsljusstake så är det nästan ett nöje att sitta här vid skrivbordet och läsa invecklade forskningsartiklar om Alzheimer's! Ha det mysigt värre, mes amis! 

Studietakt & tentor på läkarprogrammet

 
 
FRÅGA: Hur är det på läkarprogrammet?
 
SVAR: 
Jag tycker att det är så himla bra. Stormtrivs redan efter några få månader. De flesta av oss läkarstudenter har likheterna att vi är intresserade av människor, kroppen och vård; vi är studiemotiverade och nyfikna. Jag känner att jag är bland många likasinnade, vilket gör att jag känner mig väldigt hemma på universitetet.
 
Naturligtvis är det tufft att plugga, som alltid, men jag tror det blir annorlunda ju mer man specialiserar sig och får välja själv: till exempel tyckte jag att det var roligare att gå på gymnasiet än högstadiet, för att jag hade valt det själv - och nu tycker jag att det är ännu roligare med läkarprogrammet, eftersom jag ännu en gång har smalnat av min utbildning mot det område jag vill jobba med i framtiden! 
 
 
 
 
FRÅGA: Hur är studietakten på läkarprogrammet? Det känns som att man ska sjunka in i ett slags hål där man inte fattar någonting och där man inte har något liv vid sidan av. Hur uppfattar du pluggandet på läkarlinjen? 
 
SVAR: 
Studietakten är ganska hög, men jag tror att med rätt motivation skulle nästan vem som helst klara det. Det handlar mycket om att vara intresserad av det man gör och att hålla ögonen på målet. Hittills har jag ju bara gått några månader, så jag är inte alls skoltrött än, men om 2-3 år kommer det bli tufft, det vet jag. Men jag är så glad varje gång jag får uppleva minsta gnutta av det framtida läkaryrket så jag kommer att kämpa mig igenom de svåra perioderna bara jag lyckas fokusera på det! 
 
Det där med att man inte har tid med något är inte sant. Alla har ett liv vid sidan av plugget, vissa har till och med jobb och tidsupptagande fritidsaktiviteter. Jag tror att det handlar om att ha disciplin och att prioritera. Det är riktigt svårt i början - jag har inte kommit in i det riktigt än - men det hoppas jag kommer med tiden. Hittills har det gått bra ändå! 
 
 
 
 
FRÅGA: Hur ser tentorna ut på läkarprogrammet? Skriver man för hand och hur långt tid har man på sig, hinner man? Vad händer om man inte hinner klart? Hur ser frågorna ut? 
 
SVAR:
Hittils har jag skrivit två tentor och båda upplevelserna har varit ungefär likadana. Man sitter i en stor hall full i bänkar. På bordet har man pennfack, legitimation och eventuell mat och dricka. Tentan är ett häfte där det står en kod på första sidan, allt från ett till något hundratal. Denna kod ska du skriva ner på alla sidor i häftet, så att proven blir anonyma under rättningen. Under provets gång går någon runt och kontrollerar din legitimation och skriver upp att du varit närvarande vid tentan. 
 
Tidsmässigt tror jag att de ger mycket mer tid än man egentligen behöver. Båda gångerna som jag har gjort en tenta så har jag bara suttit halva tiden och känt mig nöjd med det. Om man mot all förmodan inte skulle hinna klart så skulle man säkert behöva lämna in provet vid utsatt tid i alla fall, men som sagt så ges mycket tid (efter vad jag hittills har upplevt)
 
Frågorna har hittills varit väldigt enkla, faktabaserade, till exempel "Beskriv den här processen/strukturen" och "Hur spreds följande sjukdom?" och "Rita upp en schematisk bild av lungorna där följande tre ord märks ut". Under frågan finns en bit yta att skriva och rita på. Ett vanligt prov helt enkelt. 
 
 

... och så här känns det efter tentaplugg!

 
Jag har kämpat som en galning den senaste veckan och nu är jag äntligen fri på nytt! Det var lätt värt det hårda jobbet jag lade ner på att plugga - för jag lärde mig massor och det gick faktiskt hyfsat på tentan idag. Mest av allt är det dock värt det för att den här frihetskänslan är fenomenal! WOHO!! Tack så jättejättemycket för alla fina kommentarer och hejarrop som jag fått under veckan, ni värmer mitt hjärta! Nu är mitt humör på topp, jag är alldeles finfixad och ska iväg på middag. Nu ska här njutas av livet! (Pfft, som om jag inte gör det varje dag!) 
 
Skickar massor av min glädje till er genom en cyberkram!!! 

Så här känns tentaplugg

 
Det första jag tänker på när jag vaknar 
... är deoxyribos-lipid-baktierier-transkription.
 
Det jag tänker på under morgonen
... är guanin-nukleotid-plasmid-blåvitscreening.
 
Det jag tänker på under eftermiddagen 
... är glykoproteiner-pyrimidiner-oriC-splicing.
 
Det jag tänker på under kvällen
... är fenylalanin-tertiärstruktur-kolesterol-enzymer.
 
Det jag tänker på när jag ska gå och lägga mig 
... är AH, VAD SKÖNT MED VILA! 
 
 
Även fast livet kan verka omöjligt i tentapluggstider så blir man faktiskt mer och mer intresserad av det man gör ju mer man lär sig och förstår. Som tur är har jag fina vänner som hjälper mig att begripa alla underliga termer och processer som pågår. De är guld värda! ♥ 
 
Nu kör vi slutspurt innan tentan!!! Bara en dag kvar! 

Fängslar mig i biblioteket

 
Jag vet inte hur det är med er, men själv ska jag till biblioteket. Jag kan inte fängsla mig vid mitt skrivbord där hemma - då flyr jag bara och städar, tvättar, sitter vid datorn, lagar mat och utför en massa andra distraherande saker som alla verkar roligare att göra i just den stunden. Men att fängsla mig i biblioteket, det går bra! Det är bara att slänga upp min tegelsten / biokemibok / nuvarande bibel på axeln och dra iväg.
 
 
Jag har väldigt mycket plugg att göra inför tentan den kommande veckan, så om inläggen blir mindre täta så förstår du varför. Jag ser dock fram emot att visa upp kladdkakan jag gjorde igår och att göra en instagramresumé över oktober månad - men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
 
Dessutom har jag fått in frågor om hur det är att gå på läkarprogrammet/universitetet som jag ska svara på. Om någon annan har funderingar kan ni ställa frågor i en kommentar och så svarar jag på dem också naturligtvis! Om man inte frågar får man aldrig reda på något! 
 
Ha det underbart så länge och njut av helg och fina novembertider, mes amis! ♥

Min hjärna utsätts konstant för kaos

 
 
Med en vecka kvar till tentan och massor av information kvar att plugga in har det känts lite så här: 
 
University is simple.
It's like riding a bike.
And the bike is on fire.
And the ground is on fire.
And everything is on fire. 
 
Inte en dans på rosor, så att säga. Just ikväll satte jag mig och började läsa på om RNA-syntes hos prokaryoter och jag förstod ingenting. De engelska orden i min biokemibok åkte in i huvudet, kom bort någonstans på vägen och sedan sågs de aldrig mer. Jag begrep verkligen inte hur jag skulle förstå och än mindre lära mig all information. ("DET HÄR GÅR INTE!!!!"). On fire, som sagt. 
 
Sedan när jag metodiskt gick genom lärarens powerpoint, mina anteckningar och boken kändes det som att det kaaaanske inte var helt omöjligt att förstå. Jag är inte där än, men plötsligt gjorde jag en enkel koppling till ett begrepp jag läst tidigare och fick världens minsta aha-upplevelse. Då insåg jag på nytt att trots att vi håller på med mitt mest ogillade ämne (kemi) så är jag fortfarande glad över att göra det. Bara för att få den där lilla känslan. Jag älskar att utmana mig själv, tycka att någonting verkar omöjligt och sedan överkomma det svåra och lyckas. 
 
Det är som jag och några vänner diskuterade på lunchen idag. Man behöver ett mål att jobba emot - en morot, ett ljus i tunneln. För annars famlar man omkring utan att någonting händer. Det här var något som jag inte förstod innan jag reste till Paris efter gymnasiet. Hela mitt liv hade jag ständigt haft ett mål att jobba emot: att det skulle gå så bra som möjligt i skolan. När jag kom till Paris ändrades mitt liv totalt. Jag lekte med värdbarnen, som var mitt jobb, men under den övriga tiden kunde jag mer eller mindre göra vad jag ville när jag ville. Ingen stress och inga större prestationer krävdes. Naturligtvis var det skönt och jag njöt stort av livet, men det var tillfälliga tillfredsställelser jag upplevde. Efter ett tag insåg jag att jag inte rörde mig framåt. Jag utmanade inte mig själv speciellt mycket och kunde inte se några markanta framsteg över saker jag hade lyckats med mer än sådant som kom automatiskt med tiden, som till exempel franska språket och socialt mod. 
 
Det är faktiskt handlingen jag gör i precis denna stund (studera urtråkig molekylär cellbiologi) som gör att jag är så lycklig att vara där jag är. Jag utmanas, min hjärna utsätts för kaos som den gradvis reder ut och slutligen kommer jag att ha lärt mig något och uppnått något. Jag vet att jag gör något tråkigt för att det i slutändan kommer leda till att jag mår bra och utvecklas - vilket den tillfälliga tillfredsställelsen inte kan erbjuda. 
 
Så trots många långa timmar som kommer spenderas vid skrivbordet den kommande veckan är det faktiskt så att jag fortfarande lever min dröm. 

Nalledoktor för en dag

 
Denna måndag har jag gjort något riktigt kul! Jag har inte bara varit läkarstudent - utan jag har varit nalledoktor! På universitetet organiserades det idag ett Stornallesjukhus, där totalt 140 förskolebarn bjöds in (runt åldrarna 4-6 år) för en halvdag med oss, nalledoktorerna, då vi visade dem på ett lekande sätt att vården inte alls är farlig, utan bra och rolig! 
 
Jag och en massa andra frivilliga läkarstudenter fick ta på oss riktigt pimpade läkarrockar - vi kände oss jättesnygga, hihi. 
 
 
Varje nalledoktor fick ta med två barn var runt till olika stationer. Vi såg på teater, ritade ut organ på kroppen, kikade in i en ambulans ... 
 
... fick vara med på "operation" på stornallen då vi sjöng honom till sömns när han skulle sövas med syrgas, tittade på låtsasorgan i form av gossedjur och alla barn fick prova på att ha munskydd och hårmössa. 
 
Sedan hade vi med oss en nallejournal runt till alla olika stationer där vi fyllde i åt barnen vad de hade gjort på de olika stationerna ... 
 
... plus att vi undersökte deras nallar på en mottagning. Lyssnade på deras hjärtan (barnen hörde dem tydligt!), kollade i öron och hals, tog blodtryck och liknande. Sedan när vi visste vad nallen hade för problem så kunde vi bota dem med plåster, sprutor, medicin, kramar och liknande! 
 
Det var en härlig upplevelse, det kändes meningsfullt att göra barnen så glada! 

Anna-från-Frozen-flätor

 
Bonjour à toi! Vilken härlig söndagmorgon! Just nu sitter jag vid mitt skrivbord, alldeles nyduschad efter morgonens träningspass, med en kopp te och ska alldeles strax starta upp dagens långa pluggschema. Det känns som att jag alldeles nyss hade tentavecka, men om några dagar börjar ytterligare en! Pieuf, tur att man har härliga vänner och familj att umgås och prata med - allt blir så mycket bättre då! 
 
Förresten, vad gillar ni mina Anna-från-Frozen-flätor? Okej, jag erkänner: det är vanliga flätor - men jag älskar att låtsas att jag är Anna när jag gör dem. Det är även ett bra tips: fläta håret när det är blött, låt torka och så kan du få fint vågigt hår efteråt! 
 
Let's hit the plugg! Have a brilliant day, mes amis!

Ryslig Halloweensittning



Kusliga Halloween är här, mina vänner! Igår spökade jag till kvällen med att gå på en härlig Halloweensittning!! Många hade varit riktigt ambitiösa i sina utstyrslar, vilket var väldigt kul att se! Allt från läskiga dockor till skelett till Tintin till fågelskrämmor och mer därtill. Blod flödade överallt (men vilket bättre ställe då att vara än på en fest med en massa läkarstudenter...?), vi åt en god trerätters middag, såg på Thriller-uppträdande och slutligen dansade loss like there was no tomorrow ... Moahahaha! 
 
 
Hoppas ni haft en rysligt bra Halloween! 

Today's Truth #175

 
Jag har en alldeles ypperlig måndag. Började med en underhållande timme om studieteknik, som motiverade mig destomer till den följande lektionen om nukleotider, där det var mindre skratt och mer antecknande. Utan att säga för mycket tror jag att jag långsamt börjar få till det där med att anteckna rätt saker under lektionerna. Så länge det är en lärare med någorlunda röd tråd i sin föreläsning - annars blir det väldigt många frågetecken, halva meningar och "..." som jag tänker att jag ska fylla i senare. Vilket jag gör ... ibland, haha. 
 
En uppfriskande springtur i duggregnet motiverade mig på eftermiddagen och nu slutligen ska jag snart på en kompis 20-årsfest! Jag har en grym present - en bok som heter "Imorgon fyller jag tjugo", haha! 

Hur man övertalar sig själv att plugga

 
Varför är det svårt att sätta sig ner för att plugga? Jag och min fina nya klasskompis Olivia diskuterade detta igår när vi satt kvar efter lektionen och pluggade på biblioteket. Det är märkligt hur en så ung kvinna som henne kan vara så otroligt klok! Hon säger ofta många smarta saker som får mig att tänka i nya banor - det är inspirerande! Igår bad jag henne om råd hur jag skulle få mig själv till att plugga när den å så inbjudande datorn erbjuder underhållning i mängder. 
 
Hon själv berättade att hon inte tänkte så, utan formulerade sig något i den här stilen: "Nu-Olivia kanske blir underhållen av att sitta vid datorn, men framtids-Olivia kommer ha mycket mer nytta av att plugga." Så smart! Jag hade inte tänkt på mig själv innan som ett nu-jag och ett framtids-jag, men det är ett jättebra sätt att dela upp det på för att kunna motstå den kortvariga tillfredsställelsen. Vilket är mest värt: att nu-jag blir nöjd en timme framför datorn, eller att framtids-jag kommer bli nöjd under en vecka när hon slipper panik-plugga den sista tiden innan tentan?
 
Inget svårt val. Eftersom jag nu har känt på hur tufft och mentalt frustrerande det sista pluggandet är innan tentan är så vill jag göra det så lätt som möjligt för mig själv genom att börja studera tidigt för att lära mig grunderna. Problemet är att genomföra det: man måste vara tuff mot sig själv. Livet handlar inte om att vara konstant tillfredsställd hela tiden. Ibland måste man göra tråkiga saker också för att kunna njuta mer av tillfredsställelse senare! 
 
På fotot: Therese, jag och Olivia i Slottsskogen ♥ Taget av Anniina. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0