Q/A: Hur motiverar jag mig?

 
 
En sak som jag verkligen börjar förstå är alla läkares förmåga till lugn och tålamod; med tanke på hur många, många timmar jag sitter och pluggar varje vecka så krävs det mycket av den varan. Det skulle jag förresten vilja säga är en kvalitet som lämpar sig på alla människor med högskole-/universitetsutbildning och inte bara läkare, för vi alla anstränger oss så mycket för att klara oss genom studierna. De är tuffa. Här sitter jag, ensam och försöker fokusera, och jag vet inte hur många timmar jag har spenderat här, ensam och försöksfokuserande, bara under dessa 13 dagar som har passerat under 2016. Det kräver så otroligt mycket disciplin och tålamod, vilket är något som jag kämpar med varje dag för att försöka uppnå. Efter 5,5 år läkarstudier kommer jag *förhoppningsvis* ha fått in knycken! 
 
Hur jag motiverar mig själv till att plugga? Det är en fråga jag fått en del på sistone och det finns inget lätt svar. Ibland går det, ibland går det inte. Men jag skulle vilja jämföra det med när jag var au pair i Paris för två år sedan, och hade två underbara busungar att ta hand om. JAG ville att vi lugnt och stilla skulle sätta på oss skorna och gå till parken; DE ville inte under några omständigheter göra detta, utan satte sig på golvet och vägrade röra sig eller annars sprang runt som skrikande vildar för att undvika att jag skulle kunna pricka rätt sko på rätt fot hos rätt barn. Ungefär så är det att försöka fokusera på plugget. Min inre vilding, som inte vill/orkar plugga, säger ständigt: "Kolla på mobilen! Lägg dig och dega! Kolla på facebook! Städa! Diska! Gör VAD SOM HELST!"
 
Det gäller att hantera denna vilding på rätt sätt: genom att vara tydlig och bestämd, men snäll. Till exempel brukar jag ställa in en timer på 30 eller 40 minuter på mobilen, slå på nattläge och slänga iväg den distraherande manicken på soffan. På det sättet hör jag inte om någon kontaktar mig och frestas inte att kolla på hemskärmen om något nytt har hänt. Istället sitter jag bestämt vid mitt bord med min dator, papper och penna och stirrar blint på dokumentet med information som jag ska lära mig, och tänker att "det är ju bara 30 minuter" och försöker verkligen att hålla mig till det. Man måste vara sträng mot sig själv. Det är det enda som fungerar. Det är samma sak som när man börjar på en diet, tar upp träning eller gör något annat man inte är van vid - allt handlar om ens egna viljekraft.
 
Denna viljekraft är tusen gånger lättare att finna om man verkligen vill nå målet som ansträngningarna kommer leda till. Jag vet att det är mycket svårare att motivera sig på högstadiet/gymnasiet, eftersom man där inte har valt majoriteten av det man ska lära sig. För mig som har sett hur det är att vara läkare och själv har valt att ha det som mål, är det mycket lättare att motivera mig. Innan får man hitta motivation på andra sätt - vilket är mycket svårare. 
 
Trots att jag vet precis hur det fungerar med den här viljekraften, så lyckas jag långt ifrån alltid vara motiverad och fokuserad i alla fall. Jag slösar bort tid på onödiga saker (som jag tycker är viktiga i stunden) och vips så har det gått fem timmar utan att jag har pluggat. Ingen är perfekt, men så länge man kämpar (oavsett hur detta kämpande ser ut) så tycker jag att det är gott nog. Man behöver inte vara bäst hela tiden, utan det räcker att vara bra.
 
Sedan till snällheten. Att berömma sig själv när man lyckats med någonting, oavsett hur litet det är, är bra! "Grymt att jag lyckades spendera 15 minuter utan att kolla på facebook! Yes, jag läste igenom ett stycke!". Gradvis bör man då höja svårighetsgraden för att utvecklas. Jämför inte dina framsteg med andra. Du börjar på din nivå. 
 
Vad snäll mot dig själv, men dra i tyglarna när du galloperar iväg helt åt ett annat håll än du har tänkt dig! Lycka till i pluggdjungeln, alla studiemyror!!! Virtuell superpeppande kram från mig! 

Och så måste man ju leva lite också

 
Alltså, kan man avsluta en föreläsning på ett bättre sätt än med en bild på en urgullig bebis? Jag tror inte det! Det blev ett allmänt "aww" i salen idag när den här bilden kom upp under vår föreläsning om blodkärlstillväxt hos för tidigt födda barn! Det var förresten vår sista föreläsning i utvecklingsbiologi och embryologi - nu är det bara en muntlig redovisning kvar imorgon plus massa hardcore-plugg innan tenta på fredag! 
 
 
 
Trots att man måste kämpa hårt så här i tentatider skrev min mormor till mig om att jag inte fick glömma att äta, träna och leva också! Dessa kloka ord tog jag till mig och har kört några korta styrketräningspass inomhus i helgen. Dessutom, när allt studerande var klart sent igår, söndag kväll, blev det urgod middag med broccolipaj till huvudrätt och sorbet till efterrätt tillsammans med ett underbart sällskap!
 
Äta, träna och leva - alla avcheckade från mormors lista! ♥

Plötslig boost av studiemotivation!

 
God kväll från studiestugan! A.k.a. min lägenhet. Jag har fullkomligen gått i ide här, och har idag njutit av världens boost av pluggmotivation och fått massor gjort! ÄNTLIGEN! Vilken studielycka! Detta händer inte ofta kan jag lova; majoriteten av tiden är det en oavbruten kamp mot prokrastineringstendenserna, haha! 
 
Megatack för alla mysiga kommentarer ni underbara läsare lämnar, det peppar mig enormt! Jag ska svara på dem så fort jag får tid! Det kommer nog tyvärr inte kunna bli så mycket inlägg fram till min tenta fredag den 15:e januari - fast värt att notera är att på torsdag den 14:e fyller jag 22! Det kommer firas med att sitta här och plugga, woho! Vänta nu... Minus woho. Äsch, det är ingen fara - jag får fira efter min tenta! Dubbel glädje!! 
 
Ha det gott och njut av livet så smått! (Eller supermycket. Du vet, det är ditt val. Men jag hade tagit supermycket). 

Pluggdejt med Mon Amie

 
Dagen innan skolstart tjuvstartade jag med kompisåterföreningar genom att bjuda in fina Therese på pluggdejt! Efter härligt catching-up studerade vi flitigt embryologi tillsammans under några timmar, båda insjunkna i våra separata områden, men med stundtals frågor till varandra för att förtydliga saker vi inte fullt ut begrep. Plus regelbundna, icke-pluggrelaterade pratpauser så klart! 
 
 
 
Även tog jag tillfället i akt att inviga lite nya medlemmar i min Mon Amie-familj! I kombinerad julklapp och födelsedagspresent fick jag nämligen en tekanna, en assiett och en kopp av mina två mostrar och min mormor! Jag blev så lycklig när jag öppnade paketen!!! Titta bara på hur tjusigt det blommiga mönstret är och hur fint den kornblåa färgen står ut mot den vita! Åh, materiell lycka! 
 
Hur inviger man Mon Amie bäst? ... Med en vän så klart! Hihi, franska ♥ 
 
 
 
Idag startar min tentavecka!!! Ahhh, nu ska här pluggas embryologi och inläras allt om hur vi människor utvecklas! Ha en underbar helg alla goingar!  

Föreläsningsstart & minusgrader biter inte på oss

 
Terminsstart! Nåja, ungefär i alla fall! Officiellt är vi ju fortfarande T3:or, men vänta bara tills om en dryg vecka... Då inleds termin FYRA! Jag förstår inte att jag har gått på läkarprogrammet i ett och ett halvt år! Den känns som det inte alls var länge sedan jag träffade de här underbara spillevinkarna och fick en egen liten Göteborgsfamilj! ♥ Idag återsåg jag de härliga vännerna Olivia, Anniina, Therese och Joel på första föreläsningen efter jullovet och det firade vi genom att ta en selfie! (På mitt intitiativ, naturligtvis). 
 
 
 
Vi fick en mjukstart med en halvdag (kl 9-12) där vi lärde oss om bukorganens utveckling. Samtidigt som vi satt i den halvmörka salen med sövande "projektorlägebelysning" njöt jag av en sen frukost bestående av nybakt bröd! Degen stod och jäste i kylen över natten och var inne i ugnen på morgonen, så brödet var fortfarande varmt när jag tog det ur väskan vid ankomst i föreläsningssalen, trots flertalet minusgrader ute! Helt underbart!!!  
 
 
 
Inte heller hindrade minusgraderna Olivia, Anniina och mig från att fortsätta vår träning inför Göteborgsvarvet i maj! Iklädda svart-rosa skala joggade vi en mil genom centrala Göteborg och försökte samtidigt spåna fram lite planer inför den annalkande våren (när vi inte sprang åt tre olika håll vill säga, haha!). Jogging och goda vänner är en kombination som jag rekommenderar varmt! 

När kvällsplugg blir midnattsplugg

 
När man är motiverad och riktigt igång med plugget på kvällen tänker man "Jag orkar med lite till!" och då tickar tiden förbi. Till slut sitter man där efter att ha avslutat ett långt stycke och försöker klicka ctrl + save med vänsterhanden på pappret, för att vara säker på att det sparas liksom. Och mitt på sidan bland alla gener och utvecklande kotor hittar man en smiley, som tydligen vill att jag ska vara GLAD, och undrar hur den kom dit. 
 
Jag tror nog att jag ska gå och lägga mig nu, haha! 

Lycklig morgon

 
God morgon du vackra människa! Är det inte en härlig dag? Tänk att vi har lyckan att vakna upp till en så fantastisk värld, fylld av godhet, glädje och skönhet! Det är inte alla gånger jag tänker på det, men idag är en sådan dag då jag verkligen uppskattar att vara levande. Att jag fick se en praktfull, färggrann soluppgång imorse och byta en kram med min härliga lillasyster som sovit över, är små, enkla stunder som göder min personliga lycka och får mig att må underbart! 
 
 
 
Denna näst sista vinterlovsdag får jag göra exakt vad jag vill. Förvisso "måste" jag plugga - men egentligen så måste jag inte alls det. Att plugga idag är ett aktivt val som jag gör för att jag vill klara studierna som jag själv har valt. Ingen tvingar mig; jag pluggar för att jag vill lyckas! Självklart klagar jag (ibland väldigt mycket), men det betyder inte att jag inte är överlycklig att gå denna utbildning. Det betyder bara att jag för tillfället har lite svårt att se målet i slutändan. Men jag oroar mig inte, för jag hittar alltid tillbaka till målet förr eller senare igen. 
 
För att förgylla pluggandet kombinerar jag det med andra saker som just jag mår bra av: ha tända ljus, sitta invirad i en gosig halsduk, ta korta pauser för att göra yoga och mental träning, värma händerna och själen med en kopp te, tjuvkika på instagram/weheartit, lyssna på den sköna tystnaden eller ha en stillsam spellista på i bakgrunden... En av de bästa sakerna med att bo själv är att kunna organisera min omgivning helt som jag vill, utan att ta hänsyn till någon annan, så det tänker jag njuta av för fulla muggar! 
 
Ha en förträfflig tisdag! Let it be a good one! 

Embryologiplugg och nyårsglädje

 
Efter ett strålande nyår kom jag idag tillbaka till det vanliga livet med plugg. Det kändes lite oglamouröst att sätta mig ner med embryologistuderandet igen, men jag förgyllde stunden åtminstone marginellt genom att dricka te ur en underbar, ny Höganäs-kopp som jag fick i julklapp. När koncentrationen sviktade så gladde jag mig i att reflektera över det härliga nyåret som passerat! Det blev inte många bilder, men här är en liten inkik i vad jag hade för mig! 
 
 
Fyrverkerierna i Göteborgs hamn var strålande vackra! Stämningen med alla människor var riktigt härlig och jag som är en så visuell person fick verkligen min hjärna stimulerad och imponerad av alla ljus, färger och rörelser som fyrverkerierna bjöd på! 
 
I övrigt blev det en riktigt mysig hemmakväll tillsammans med ett fantastiskt trevligt sällskap, och middagen var fylld av prat i mängder och lika mycket glada skratt. 
 
 
Vi lagade en riktigt, riktigt god trerätters måltid! Eller tja, personligen var jag mest assistent (haha), men maten blev riktigt utsökt - jag börjar salivera bara jag tänker på den! 
Förrätt: Crostini med räkröra.
Huvudrätt: Kött och potatis i ugn med ruccola och champinjonsås. Mitt i alla diskussioner glömde vi bort såsen på spisen och brände den lite, haha, men den var ätbar ändå turligt nog. 
Efterrätt: Glace au four! Den bestod av en sockerkaksbotten, några lager varavade med vaniljglass, hackad choklad och hallon och slutligen maräng ovanpå - plus lite topping med fler hallon och maränger när vi tagit ut verket ur ugnen. Mums...!  

Jag startade året helt fantastiskt och ska göra mitt bästa för att göra det här året till ett riktigt toppen sådant! God fortsättning till dig; jag önskar dig ett utomordentligt bra år! 

Idag såg jag ett bebishjärta slå

 
Det fascinerar mig hur jag alltid blir så otroligt motiverad av att bege mig ut på praktikdagar ute i den verkliga vården! Å andra sidan kanske det inte alls är så förvånande, i och med att jag varje gång på nytt inser att det är det här jag vill göra, och att det är det här som jag jobbar mot. Att vara läkare. 
 
Idag fick jag se ett litet, valnötsstort hjärta pumpa inuti en bebis. Det var helt... wow. Obeskrivligt. Världsbilds-upp-och-ned-vändande. Jag följde med en barnkardiolog runt idag på jour, och fick se både det ena och det andra: allt från rond till operation, till patientsamtal, till hjärtultraljud på neonatal- respektive barnkardiologiavdelningen. Under ett ultraljud fick jag hålla i en bebis för att han skulle ligga still - och han var så fin med sina små fingrar och tår, lena hud och stora, blanka ögon... Jag älskar barn. Det hade varit så häftigt att bli barnläkare - det känns verkligen som något som skulle passionera mig (om det inte redan gör det)

Känslokaos, men jag klarade muntan!!!

 
Jag och Joel klarade muntan idag!!! Muntaupplevelsen var helt okej och totalt fruktansvärd samtidigt. Jag fick tre frågor där jag kunde två bra (immunologiskt minne och ödem) och en hade jag totalt missat att plugga på (muskelfysiologi). Därför sågade examinatorerna mig ganska hårt efteråt, och kritiken var jättejobbig att höra. Jag säger inte att jag inte förtjänade den, för jag borde ju ha försäkrat mig om att jag hade gått genom alla fysiologiområden, men jag tog det hårt. De pratade länge om hur jag inte hade någon koll på muskelfysiologin, att jag inte verkade kunna resonera mig fram alls och att jag skulle få stora problem i framtiden på många kurser om jag inte lärde mig muskelfysiologin, och nämnde kort i slutet de saker som jag hade gjort bra. 
 
Det kändes som att jag hade "fuskat mig fram" till att bli godkänd, som att jag inte förtjänade det. Därför var jag riktigt ledsen när jag kom hem, och bara lät tårarna rinna. Det var nog mycket spänning och oro som jag byggt upp inombords den senaste tiden som också släppte. Jag är säker på att examinatorerna inte menade något illa, men jag har verkligen ägnat HELA den här hösten åt att plugga fysiologi, och har lagt ner så mycket energi på att hålla huvudet ovanför ytan vad med alla tentor och omtentor - och det kändes som att all min ansträngning inte var värd någonting. Som att jag var urkass och inte kunde något. 
 
När jag väl hade gråtit ur mig alla känslor bestämde jag mig för att försöka minnas tillbaka på de positiva sakerna som examinatorerna hade sagt, och att övertyga mig själv på allvar att de inte menade något illa, utan bara ville förvarna mig att det skulle vara bra att repetera upp muskelfysiologin inför framtida kurser. Jag orkade inte hålla några onda känslor mot dem - det är inte sådan jag är. Jag mår mycket bättre av att förlåta och tänka gott om människor. Så det gjorde jag, och sedan lyckades jag äntligen vara glad över att jag faktiskt hade lyckats på muntan. De skulle ju inte ha godkänt mig om jag inte hade gjort något rätt! Min ansträning under hösten var alltså någonting värd! 
 
JAG KLARADE MUNTAN. JAG ÄR FANTASTISK!!! 

Videoblogg: Kvällen-innan-fysiologi-munta-stress

 
WAAAH. Hinner inte skriva någon fyndig och charmig text här nu, för jag måste återgå till repeterandet, men här får ni en video som säger alla mina känslor just nu! 


Är det inte göte-vackert?

 
Dagar som denna, då jag har suttit instängd i min lägenhet hela dagen för att plugga, är det härligt att kunna tänka tillbaka på fina morgnar som ovanstående, när jag i helgen bytte spårvagn på Korsvägen, i soluppgången, under en fräsch, ljus decemberdag! Den dagen var jag på väg hem till Joel för att plugga, men idag var det han som kom hem till mig istället.
 
Anledningen till att vi två har pluggat massor tillsammans på sista tiden är för att vi båda har samma omtentor, varav en är en muntlig där vi behöver kunna hela kroppens processer översiktligt. Dels är det bra att öva på att diskutera (vilket inte alls är samma sak som att kunna skriva ner informationen!), och dels koncentrerar vi oss båda mycket bättre när vi pluggar tillsammans! Annars är det så lätt att fastna på facebook, mobilen, weheartit, vad-som-helst-som-inte-är-fysiologi... 
 
 
 
Kikar ut från mitt fönster och skymtar frihet om några få dagar! Hur det än går på min munta (torsdag) och omtenta (lördag) så kommer det vara LEDIGT om fyra dagar! Det förtjänar jag efter den upptagna höst som jag har haft, haha! Några få dagar tänker jag ha pluggledigt, men jag kommer att behöva sätta igång med plugget direkt efter jul - läkarprogrammet väntar inte på någon! 

Sagan om immunförsvaret

 
Mitt uppe i mitt julmyspluggfikande för en stund sedan insåg jag varför jag tycker bäst om att plugga om immunförsvaret av alla områden: det är som en saga! 
 
Det var en gång en vacker, frisk människa som blev attackerad av ett ondeskefullt patogen som spred celldöd omkring sig och gjorde allt för att den själv skulle överleva oavsett hur många andra som dog! Då ropade den skadade vävnaden på hjälp och alla försvarande lymfocyt-riddare rustade upp sig och specialiserade sig mot just den här elakingen. De förintade den tappert och gick segrande ur striden! De överlevande riddarna patrullerade sedan förevigt i kroppen med ögonen öppna efter detta onda patogen så att det inte angrep igen... Snipp snapp slut! 
 
(Det är den sortens sagor jag ska berätta för mina barn i alla fall, haha!)  

Muntapluggande, fysiologin ska övervinnas!

 
Under två starka dagar har nu jag och min klasskompis Joel pluggat till fysiologimuntan som vi ska ha om en vecka, där vi översiktligt ska kunna ALLT från en 40,5 hp-lång kurs (läkarprogrammets längsta!). Tiden har faktiskt gått galet fort båda dagarna, trots att vi igår satt 6,5 timmar och idag hela 8 timmar på caféer! 
 
 
Jag och Joel var överens om att vi pluggade mycket effektivare tillsammans än om vi hade varit själva! Med bara en vecka kvar har vi inte råd att vara ineffektiva. Vi hade följande taktik:
  1. Vi valde ett område att repetera.
  2. Delade upp det i två.
  3. Tog 5-15 minuter på oss att skriva ner lite stödanteckningar och ta ut principerna.
  4. Presenterade våra delar muntligt för varandra samt diskuterade och repeterade tills vi båda förstod! Det var ett mycket produktivt sätt att plugga! 
 
Både fika och lunch intogs på caféet idag och igår, och idag var vi där från mörkret vid 8-tiden, under gråskalan vid lunchtid och till mörkret vid 16-tiden! Personalen kom och gick, men vi bestod, haha! 

Dream big, work hard, stay classy

 
Motivationen har fått en ny, DUBBEL uppsving idag! Efter en vecka med mycket trötthet och stress insåg jag att det är 1,5 vecka kvar till mina två tentor och jag satt där där vid bordet med plugget framför mig och hoppades på ett mirakel. Då slog det mig. Det är JAG som skapar alla eventuella mirakel. Om jag lägger ner mycket tid och engagemang och verkligen satsar hårt på att klara det här så ger jag mig själv min bästa chans till att lyckas! 
 
Efter att några inspirerande youtube-videos igår så bestämde jag mig idag för att ta ett av deras tips. En tjej hängde upp en snygg klänning som hon tränade för att komma i, som träningsmotivation. Jag som själv tränar regelbundet tyckte det här var en bra peppning och gjorde samma sak (klänningen var dock inte för liten, men jag kan ju motiveras till att träna för att bli ännu snyggare i den!)
 
Det kändes dock som att något saknades. Jag behövde motivation till något mer. Plugget. Vips, så blev stetoskopet en perfekt accesoar! 
 
 
Dessutom fick jag de goda nyheterna att jag blev godkänd på omtentan i fysiologi (deltenta 2) som jag gjorde för 2,5 vecka sedan!!! Hurra! Den sista tiden innan jag skrev den tentan pluggade jag stenhårt till den - speciellt den sista dagen, och där tror jag att jag vann flera poäng bara för att jag vägrade att ge upp utan hela dagen sa: "Jag ska bara gå igenom en sida till... En sida till... EN sida till..."
 
För att orka genomföra svåra saker är mitt tips: beröm dig själv när du klarat något svårt! Var glad, nöjd och stolt! Klappa dig på axeln, krama dig själv, belöna dig med positiva tankar och värme! Man ska inte bara tänka "Jaja, det var ju bra" och kasta det åt sidan för att man är så insnöad på att man måste klara nästa utmaning som väntar. Nej, idag ska jag riktigt NJUTA av den här framgången och berömma mig själv för allt det hårda arbete jag lagt ner! På så sätt kommer jag förhoppningsvis orka lägga ner lika mycket tid och kraft till nästa tenta! 

I dessa decemberdagar

Långa dagar med genetikföreläsningar muntras upp av härliga kompisar! 
 
Man skulle kunna tro att plugget håller på att lugna ner sig inför jul, men nix pix! Vi har lektioner fram till och med 22 december, tro det eller ej! Innan dess ska i alla fall jag hinna med att göra både en tenta och en munta (muntlig tenta) i fysiologi, vilket gör att jag har fullt upp. Därför har det varit lite tyst på bloggen de senaste dagarna, för när det allra viktigaste i mitt liv ska prioriteras så sjunker det ner till: plugg, familj, vänner och träning.
 
Men de roliga saker som jag faktiskt HAR hunnit med i dessa decemberdagar är följande! 
 
Både en och två dagar hann passera in i december innan det slutligen blev riktigt julmys i min lägenhet! Även hade jag gått och längtat efter lussebullar i flera veckor och slutligen bakade jag mig en halv sats! Enormt mumsiga! 
 
Det har funnits glada stunder, och... pluggiga stunder. 
 
Det blev härligt julmys tillsammans med Diana, Anniina, Therese och Olivia med lussebullar, skumtomtar, pepparkakor, kola, julmust, glögg... och julklappsutdelning! 
 
Plus julstämning med härlig musik från Anniina på fiol, Diana och Olivia på piano och skönsång från mig och Therese! (Fast jag får erkänna att jag mest fotade, haha!). 
 
Det är mycket som händer just nu i mitt liv (jul, plugg, privat) och jag har många stressmoment, så jag försöker verkligen att fokusera på två saker: att göra de saker jag måste göra och att göra de saker som får mig att må bra. Så om jag inte hörs av ibland så vet ni att jag försöker överleva på bästa möjliga sätt (gör man förresten inte alltid det?), men jag lovar att jag kommer kika in här på bloggen så ofta jag hinner! Ha det helt fantastiskt så länge, hördu! ♥

Pluggträff med varm choklad & varm vänskap

 
Denna mysiga torsdagskväll hade jag och fina Anniina bestämt pluggträff hemma hos mig efter en dag full av genetiklektioner. För att belöna oss själva lite i förväg för allt hårt arbete vi skulle lägga ner så gjorde vi varsin urgod varm choklad! Den värmde och sockrade upp oss rejält så att vi orkade gå genom hela området kvinnlig reproduktion inom fysiologi under två koncentrerade timmar.
 
Det var så oerhört snällt av Anniina att hjälpa mig att plugga till detta området som hon kan grymt bra - hon var en strålande, pedagogisk lärare och efteråt kunde jag faktiskt svara på tentafrågorna inom det området! Att sitta och diskutera ett ämne och förhöra varandra är ett grymt bra sätt att lära sig på! Jag hade aldrig klarat mig genom läkarprogrammet utan vänner som henne! Jag är evigt tacksam!!! ♥♥♥ 
 
 
Våra varma choklader gjorde vi på mjölk, kakao och socker (enligt det här receptet), och toppade med vispgrädde, mini-marschmallow och kanel! Mums! 

Juligt på Medicinareberget

 
Idag påbörjade vi en ny kurs då vi begav oss in i genetikens under(liga/bara) värld! Men vad jag minns mest av den här måndagens timmar på universitetet är den härliga julkänslan jag fick när jag såg att Medicinareberget blivit pyntat med julgranar, samt alla stojigheter och skojigheter som jag och gänget hade för oss på rasterna! Bland annat diskuterade vi fördelar och nackdelar med att vara lång respektive kort; essensen blev att när man är kort så är det mysigare att krama långa personer och om man är lång kan man använda kortare personer som stöd, hahahaha! 
 
Ha en härlig vecka! IMORGON ÄR DET DECEMBER!!! ♥

Ledigheten var fantastisk medan den varade

 
Helgen var underbar med frihet från plugg, då jag bara kunde fokusera på mig själv och göra saker som jag mådde bra av! Först hade jag svårt att stressa ner, men när jag väl lyckades så var det hela riktigt hälsosamt och utvilande för mig. Nu är jag mer eller mindre redo för att återgå till verkligheten, som ser ut som följande: 
 
 
Med tanke på att jag inte ville plugga till två tentor samtidigt, utan att fokusera på en för att lyckas med den (omtentan, del II i fysiologi), så betyder det att jag har kommit efter i det vi skulle kunna till den tentan som jag hoppade över (del III i fysiologi) och måste ta igen detta nu.
 
Igår gjorde jag en summering av det jag ska ta igen, och insåg att det är fem delområden med totalt ca 37 lektioner. Trettiosju. Trettio-sju. Om det inte var så sjukt många att det blir lustigt så skulle jag varit superrädd nu. Istället kan jag för tillfället bara se humorn i det hela när jag tänker på att jag har en månad på mig att lära mig allt det här till omtentan strax innan jul. Nåja, jag gör mitt bästa och så får vi se hur långt det räcker för den här gången också! Kämpar man inte så kommer man ingenstans! Kram på er, goingar! 

Post-tenta-lycka

 
Kikar bara in för att säga att min omtenta är ÄNTLIGEN avklarad! Jag tror att det gick hela vägen den här gången - det kändes bra!! Allt det där hårda arbetet lönade sig förmodligen! Därför mår jag toppen just nu, och det känns overkligt att nu vara ledig hela resten av helgen! När hände det sist?! Jag ska spendera helgen tillsammans med vänner och vara ute och roa mig! Ha en fantastisk helg, kära du! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0