Enkel vardagslycka

 
Om ändå alla pluggstunder kunde var så mysiga som när jag häromdagen satt mitt emot min pojkvän som jobbade mitt sitt medan jag studerade genetik, drack te, njöt av sommarvärmen, hade klänning på mig och var nyduschad. Då och då tittade vi upp på varandra, log och utbytte några ord innan vi återvände till varsin sysselsättning. Att uppskatta sådana enkla stunder i livet är vardagslycka. 

Tentatokigheter och morsdagsmys

 
Under fredagskvällen kladdade, klottrade och mumlade jag information i en hastighet där det knappt blev förståeligt, och kl 22.09 gav jag upp och lämnade tappert min tenta i ödets händer. På lördagsmorgonen vaknade jag taggad och bestämde mig för att den fina morgonen var värdig en cykeltur till tentasalen på Viktoriagatan 30. (Fint namn på en gata, eller hur?) 
 
Försvunnen i tentans hypnotiserande värld tyckte jag att de två första timmarna flög förbi när jag automatiskt och snabbt svarade på alla frågor som jag kunde väl, och sedan spenderade jag ytterligare en timme och tjugo minuter på att klura på de som jag hade mindre koll på. Överlag kändes rätt så bra, som om att det kanske kan ha gått vägen den här gången - håller tummarna. 
 
 
 
Sedan var det en sådan lyx med en helg ledig! Jag och Fredrik åkte hem till min familj och hälsade på mellan lördag och söndag, vilket var himla mysigt. På söndagen var det dags för det sedvanliga Mors Dag-firandet hemma hos mormor, där stora delar av släkten var med! 
 
 
 
Mamma hade bakat en supersnygg, god tårta som vi firade fyra mammor med: mormor, mamma och mina två mostrar! Tårtkalaset på mormors inglasade altan var härligt - jag fick nästan sommarlovskänslor! Sedan var det dags att säga på återseende till kära mamma när jag, Fredrik och Veronika skulle bege oss tillbaka till Göteborg. Jag är så tacksam för allt min mamma gör för mig, och jag älskar henne tokigt mycket! ♥ 

Busigt immunologiplugg

 
Idag är det bara två dagar kvar till min omtenta i fysiologi! Wah! De senaste dagarna har det dock varit rätt så kul att plugga, eftersom jag har repeterat mitt favoritområde: immunologi! Där är det extra lätt att gestalta kunskapen med bilder, eftersom det finns så mycket olika celler med olika "karaktärsdrag" som man måste kunna - så det är bara att hitta på lite roliga figurer i olika färger (man behöver inte vara någon mästare på att teckna) och sedan kommer man ihåg det så mycket lättare! 
 
 
 
När jag ska lära mig en process är en grej som jag tycker om att göra att rita stegvis bilder, med stegvis förklaringar - lite som en bilderbok för barn! Sedan kommer jag ihåg bilderna i efterhand, och då följer ofta texten med minnet av bilden. 
 
 
 
Don't worry! B (-cell) happy! Visst mår man bra av att se hur mysiga och glada mina rosa B-celler är? 
 
 
 
Plugget förgyller jag med mysiga testunder, blandat med mysiga pojkvänsstunder. 
 
 
 
Nu blir det hardcore tentaplugg fram till min tenta på lördag!!! Ha det toppen, fina du! 

5 pluggfallgropar och hur du bekämpar dem

 
När jag tittade ner på mina anteckningar insåg jag plötsligt att de var randiga på grund av att solen hade tittat fram mellan persiennerna. Jag skrattade till (i huvudet, eftersom jag befann mig i tysta läsrummet) när jag insåg att det såg ut som att jag pluggade inuti ett fängelse. Det är komiskt, eftersom för några månader sedan så kändes verkligen mina studier som ett fängelse som aldrig skulle ta slut. 
 
Det är glädje att tänka att det nu faktiskt mestadels är roligt att plugga. Jag känner att jag verkligen har kommit tillbaka efter sjukskrivningen. Min studiemotivation har fått ett uppsving och jag inser mer och mer hur jag ska göra för att klara plugget: plugga smart (det vill säga involvera gamla tentafrågor) plus lägga ner mycket tid utan att stressa. Att stressa tar dig ingenvart, utan det gör dig bara mindre effektiv. När jag pluggar försöker jag se det som att överleva en lång löprunda - om jag ställer in mig på att det aldrig kommer ta slut och bara försöker njuta av turen och nuet så går det lättare! Innan jag vet ordet av har en hel timme flugit förbi! 
 
Ibland känns det som att det går för långsamt när jag pluggar, som att jag inte är effektiv och inte kommer att hinna med allt - men då försöker jag tänka att om jag inte satt och försökte förstå det här just nu, skulle jag ändå behöva göra det senare, för detta är faktiskt något som jag måste lära mig. Det är lika bra att försöka få det gjort med en gång. Och när jag prokrastinerar tänker jag: "Nu gör jag ingenting. Det är väl bättre att snigla sig framåt och då komma någonstans än att bara stå stilla. Jag vill ju faktiskt klara den här tentan." 
 
 
 
 
5 PLUGGFALLGROPAR OCH HUR DU BEKÄMPAR DEM: 
  • Om du tycker att du pluggar oeffektivt: Ha koll på vad du MÅSTE kunna till provet/tentan. Kolla målbeskrivning eller gamla tentafrågor och bekräfta, för om det bara är kuriosa - spara det till när du kan allt superviktigt (vilket händer typ aldrig)
  • Om du oroar dig för att du borde plugga på massa annat också: Plugga i nuet. Glöm att du har massvis kvar och fokusera på det du gör just nu.
  • Om du har något du inte kan sluta tänka på: Sätt ut en tid som du ska ägna åt dessa tankar, t.ex. "Nu ska jag plugga fram till klockan 18 och då får jag tänka på mina semesterplaner / mitt orosmoment / vad jag ska köpa till någon i födelsedagspresent." 
  • Om du tycker det går långsamt: Tänk på att du gör mer än ingenting. Det går framåt - långsamt, men framåt. Rom byggdes inte på en dag. 
  • Om du prokrastinerar: Tänk på att ALLT arbete räknas. Om du så bara läser genom en text utan att förstå ett dugg så har du i alla fall hört talas om några begrepp som du kanske känner igen till nästa gång och kanske kan förstå mer då. 

Praktik på förlossningen!

 
Igår såg jag nytt liv födas. Det. Var. Häftigt. Jag fick den här terminen en extra praktikdag och det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att se om jag kunde få vara på förlossningen. Det var en spännande upplevelse! Under dagen bevittnade jag två kejsarsnitt och en hel del inskrivningar för kejsarsnitt som inkluderade ultraljud och samtal med blivande föräldrar. 
 
Blandningningen av lycka och förväntansfullhet hängde i luften under föräldrasamtalen, något som verkade härstamma från den enorma utbuktningen från kvinnornas magar. Med bara en eller två dagar kvar på deras graviditeter verkade alla redo att bli föräldrar - de flesta ville få ut bebisen så fort som möjligt, och det förstår jag, för det såg inte lätt ut att vara ovanligt framtung! En kvinna lämnade undersökningsrummet med orden de smånervösa, men glada orden: "Jaha, då förändras våra liv för evigt imorgon då!", vilket slog mig att det verkligen var sant. Skaffa barn ÄR stort. 
 
Kejsarsnitten var häftiga att se, även om jag blev lite svimfärdig första gången och fick gå ut. Men inte innan jag såg bebisen ploppa ut kvickt ur magen och fångades upp, torkades och visades för de nyblivna föräldrarna. Det lilla gråtande knytet var skrynkligt och blodigt - men så himla sött! Just när jag stod där insåg jag exakt vad jag såg - ett nytt liv födas - och blev nästan tårögd. Under andra kejsarsnittet var jag mer inställd på exakt vad som skulle hända (ni vet, blod och skalpeller och sådant) och behövde inte gå ut, utan kunde stå och titta på medan läkaren sydde ihop magen utan problem. Fast jag kunde inte låta bli att vända blicken mot den nyfödda bebisen väldigt ofta! 

Balkongstudier

 
Det börjar brinna i pluggknutarna nu när vi är inne i mitten av maj och det är lite drygt två veckor kvar till min tenta! Ännu känner jag mig inte stressad, men jag inser att det är dags att få upp takten lite. Igår kväll satt jag länge och pluggade på metabolismens förunderliga värld av lipoproteiner, kolesterol och 3-hydroxy-3-metylgluaryl-coenzym-A-reduktas (som jag svettades att försöka uttala tills jag insåg att det förkortades HMG-CoA-reduktas, hehe)
 
När jag tröttnade på att sitta inomhus konstruerade jag mig en liten tron ute på balkongen: dynan på utebordet och stolen som fotstöd. Från min magfika tron intill blomlådan full av penséer kunde jag se ut över den fina sommarkvällen samtidigt som jag försökte plugga in den långa reaktionen kallad betaoxidationen. När Fredrik anlände hemma hos mig skrattade han medan jag visade upp tronen som en stolt femåring och sa: "Kolla Fredrik, jag har byggt en stol !!!"
 
 
Senaste nytt på snapchatfronten är att jag pratar väldigt mycket om att plugga, medan jag mest verkar tar bilder ;) 

Dagar i blommiga klänningar

 
God morgon kära du! Så här somrig vågade jag bege mig ut idag, eftersom solen sken och det spåddes bli lika varmt som gårdagen! Just nu sitter jag på den där stolen bakom mig på bilden, i en tyst läsesal på Medicinareberget, och ska strax börja plugga metabolism. Jag vågade vara så radikal och ta en bild enbart eftersom salen är helt övergiven - vilken den ofta är, eller bara har några få studenter, och det gör den till en guldgruva! 
 
Men roligare saker än mig som smygfotar i läsrummet har inte hänt idag, så därför tänkte jag berätta om min gårdag istället! 
 
 
 
Även fast solen inte var framme hela tiden denna måndagsmorgon var det jättevarmt i alla fall, och under min cykeltur till skolan fick jag stanna vid kanten av cykelvägen för att ta av mig min jacka! Även då hade jag en blommig klänning på mig, och njöt av att känna kjolen virvla kring mina ben i vinden från när jag trampade mig fram. 
 
 
 
Jag var glad när jag kom fram till universitetet, och begav mig som vanligt till min tysta läsesal för att studera. Det är skönt att gå dit nu när jag pluggar till omtenta och är bra med en rutin som får mig ut ur lägenheten. Det känns lite som att gå till skolan för att ha lektion - bara att i klassrummet är det tyst, lätt ödsligt och lektionen pågår inuti mitt huvud istället för utanför. 
 
Den här gången pluggade jag graviditet och fosterutveckling, vilket är riktigt intressant! Ni som har följt mig ett tag vet att jag är näst intill beroende av te när jag pluggar, så denna gång bestämde jag mig för att ha med lite te att sippa på medan jag gjorde gamla tentafrågor. Jag var glad över att ha nytta av min termos, men saknade mina vackra tekoppar. 
 
 
 
Ett par timmar senare var det lunchtid och jag begav mig ner till Sahlgrenska för att äta tillsammans med mina läkarstudentskompisar som pluggar patologi medan jag pluggar omtenta. Klantigt nog glömde jag min matlåda uppe i skolan, så istället knaprade jag på nötter som jag hade tänkt ha till mellanmål i eftermiddag. Jag och gänget solbadade och babblade på om de senaste intrigerna i våra liv. 
 
 
 
Solen gassade på och massor av folk njöt av värmen vid fontänen på Sahlgrenskas innergård. Magnolia blommade vackert både i träd kring fontänen och även i buske uppe på Medicinareberget, och gjorde mig alldeles full av vårkänslor. Allt börjar bli grönt och blommigt utomhus - jag älskar det! 
 
 
 
Under eftermiddagen var jag hemma och mådde lite halvkasst med magont, och försökte småplugga blandat med chill och tv-serietittande. Sedan började det kännas bättre och när min pojkvän anlände på kvällen drog jag med honom ut på en lång promenad i solnedgången - trots att han hade sprungit 1,5 mil innan han kom hem till mig, hehe. Vi tog en vilopaus i gräset och satt där och ömsom tittade på den sjunkande solen, ömsom in i varandras ögon och var riktigt puttenuttegulliga tillsammans! 

Tea and some knowledge, please

 
Poff så var 6 veckors sjukskrivning slut och det är dags att återgå till fulltidsplugg! Just nu är jag ovan vid att studera (lite som när man kommer tillbaka till skolan efter sommarlov), men det sköna är att det ändå känns bra. Det känns rätt. Ibland blir jag till och med sugen på att plugga - något som hade varit omöjligt för en månad sedan! Framför allt är det så underbart att rädslokänslorna för pluggrelaterat nästan är helt borta - en viss nivå av prokrastinering kvarstår, men i och för sig kanske den alltid har funnits.
 
Även är min konstanta kompanjon tekoppen tillbaka, redo att vara till min tjänst, intill skrivmaterial och dator! ♥ 
 
 
 
Det är faktiskt kul att lära sig saker, har jag på nytt insett! Eller ja, det är kul att kunna saker även om det är lite tradigt att sitta många timmar och försöka begripa underliga processer, haha. Just nu pluggar jag hormoner (fysiologikursen) och det är roligt när man börjar förstå hur saker hänger ihop! Hormoner är lite som små brev på posten som skickas runt till olika mottagare (organ) via blodet. Om organet har en brevlåda som passar just det brevet (hormonet) - då kan organet reagera genom att kanske skriva ett eget brev eller ändra sin aktivitet eller göra någon helt annan grej! Haha okej, flummig förklaring men jag gillar liknelser. 
 
 
Jag och mina bilder, ni vet, hehe. Önska mig lycka till med återkomsten till plugg på 100 %! (För studenter finns ju inte många fler alternativ...). 

Historien om min pluggångest och sjukskrivning

 
 
Om du är en regelbunden läsare på min blogg kanske du har märkt att det har varit ovanligt få inlägg på sista tiden, och när det väl har varit inlägg har det mest varit korta sådana om roliga saker jag har gjort, där jag inte har nämnt plugg eller skola alls. Det som jag tänker berätta om nu är jobbigt men viktigt för mig att skriva. Inte för att jag känner att jag har någon skyldighet att jag måste berätta allt privat som händer i mitt liv, utan för att processera det som har hänt och för att min historia kanske kan vara till hjälp för andra som också kämpar med samma problem. 
 
Det här året har hittills varit väldigt kämpigt för mig, på grund av att jag har upplevt väldigt mycket stress och ångest. Innan jag själv upplevde riktiga ångestattacker själv visste jag inte hur otroligt hemskt ångest kan vara. Visst hade jag haft lite pluggångest dagarna innan tenta, vilket var ett jobbigt moment, men som jag visste alltid gick över inom några dagar. Jag kunde se förbi oron och tänka: "Ja, den här tentan är viktig, men det finns viktigare saker. Jag gör mitt bästa och så löser det sig så småningom". Men så plötsligt var det svårt att tänka så. 
 
Jag skulle tro att det hela började i höstas när jag kom efter med läsårets första tenta i fysiologi. Då repeterade jag till omtentan istället för att plugga på det som resten av klassen gjorde - vilket gjorde att jag kom efter med den tentan när jag väl klarade omtentan. Att plugga dubbelt (gå på föreläsningar om dagarna i ett ämne och sedan plugga något helt annat på kvällen) var jättejobbigt, för det fanns aldrig tid för vila, men alltid tid för att klandra mig själv för att jag hade kommit efter. Det fanns alltid något mer att göra, och varje stund då jag inte pluggade hade jag dåligt samvete. Samtidigt fick jag lägre och lägre självförtroende och fick svårt att övertala mig själv att jag skulle klara det jag väl tog mig an - för erfarenheten det senaste halvåret sa att oddsen var störst att jag skulle misslyckas. 
 
Men jag kämpade och studerade på i alla fall - jag hade ju alltid varit en positiv och stark person! Jag klarade den lilla embryologitentan i januari, men kunde knappt njuta av den lilla segern när jag hade så mycket efter mig. Sedan startade den stora anatomikursen i slutet av januari. Det var mycket information och mycket självstudier. Jag hade redan spenderat väldigt mycket tid ensam i min lägenhet under hösten, när jag pluggande till omtentor. Det blev jobbigare och jobbigare att helt enkelt sätta mig vid bordet och ta upp datorn. Jag var ensam väldigt ofta, det var mörkt ute större tiden av dygnet och plugget gav mig ingen kärlek. Jag började gråta ofta. 
 
En gåva från himlen under den här tiden var (och är fortfarande) mina tre grannar: min syster Veronika och min vän Malin (som båda flyttade hit under vårkanten och gav mig lite mer sällskap) samt min pojkvän Fredrik (en livräddare som förgyllde i alla fall två timmar av mitt dygn på kvällen)
 
Utbrottet kom en dag när jag var med om något under anatomikursen som var väldigt jobbigt för mig. När jag kom hem efteråt den dagen fick jag min första stora ångestattack, som är det värsta jag har varit med om. Jag storgrät på ett desperat, vettskrämt sätt. Under en ångestattack slår man ju igång en rädsloreaktion i kroppen, och att säga att jag var rädd var en underdrift. Jag var ensam i min lägenhet en ljus eftermiddag, men det kändes som att något skulle hoppa fram bakom varje hörn och mörda mig. När jag hade gråtit någon timme i sängen tog jag en dusch, men det trånga utrymmet pressade på mig från alla håll och jag var säker på att någon var på andra sidan draperiet väntandes med en kniv. Jag flydde fortare än kvickt, men när jag fumlade med handduken gjorde den ett ljud en bit bort från mig (vilket fick mig att tro att någon främmande verkligen var där) och då kom chocken. Jag hyperventilerade kraftigt, tårarna sprutade ostoppbart, hjärtat dunkade frenetiskt, adrenalinet pumpade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
 
Det var som den värsta mardrömmen jag någonsin upplevt. 
 
 
 
 
Alla ångestattacker går över dock. Jag försökte fortsätta plugga en tid efter detta, men det blev bara jobbigare och jag fick mindre och mindre gjort. Hela tiden hängde stress och ångest över mig. Det kändes som att ångesten tog det som var jag och förvred det till något som jag inte kände igen mig i. En felaktig spegelbild av det som var jag, utan allt det bästa som gjorde mig till mig. Att inte känna mig som mig själv gjorde mig väldigt rädd. Jag visste hur jag brukade vara, men plötsligt visste jag inte hur jag skulle vara den personen längre, men jag ville det desperat. Jag kunde oftast hålla uppe fasaden av mitt gamla glada jag när jag var runt folk, men när jag var ensam var det hemskt. 
 
I mitten på mars kom anatomitentan, men flera ångestattacker innan tentan hindrade mig från att ge den ett försök. Istället, med hjälp och råd från min familj, bestämde jag mig för att ta ett halvsårs uppehåll från läkarprogrammet, från då till oktober. Jag hade tänkt försöka vänta till sommaren för att vila (och för att ta igen mina två missade tentor), men jag kunde inte vänta så länge. Jag behövde en paus DIREKT. Ingen ska behöva gråta sig genom plugg eller arbete. När jag väl tog beslutet om uppehåll var det som att vikten av ett hus lyftes från mina axlar. Jag blev sjukskriven och träffade läkare, studievägledare och psykolog. Alla var mycket förstående, och jag insåg hur mycket hjälp det fanns att få och - framför allt - att jag behövde den. 
 
Så nu de senaste fyra veckorna har jag (med råd från psykologen) försökt fokusera på att komma tillbaka till den version av mig själv som jag kände att ångesten stal från mig, genom att göra saker som får mig att må bra - och därför har min blogg det senaste bara handlat om sådant. Jag har bara tänkt på mig själv och gjort roliga saker: läst massor av böcker, varit ute i naturen på promenader och springturer, träffat vänner och pojkvän, åkt på små resor till både min och Fredriks familj, lagat god mat och kollat på filmer och serier. Även har jag försökt bekämpa lite rädslor, som att vistas i skolan och att plugga, vilket blir lättare hela tiden. 
 
Nu känner jag att jag verkligen är på väg åt rätt håll. Ångestattackerna är färre och mer lätthanterliga. Jag gråter mindre och skrattar mer. När det kommer någon trång känsla i bröstet (som är den första indikatorn för mig), försöker jag bara att acceptera den och hitta vad det är som ger känslan. Jag försöker få mig själv att stanna kvar i den obehagliga känslan istället för att fly den, och då mår jag mycket bättre efteråt, eftersom det känns som att jag övervunnit den jobbiga känslan. 
 
Sammanfattningsvis pluggar jag inte just nu eftersom jag är sjukskriven. Den kursen som mina kursare läser nu (patologi) kommer jag att gå till hösten - det vill säga att jag tar en paus i termin 4 och återupptar den i slutet på oktober. Visst känns det tråkigt att inte gå i samma klass som alla mina vänner, men det är det värt för att tillfriskna och må bra. Att bli läkare är fortfarande något jag verkligen vill, för jag tycker att läkarprogrammet är kul och meningsfullt - men just nu behöver jag en paus. Under tiden ska jag fortsätta återhämta mig för att sedan ta igen de tre tentor som jag ligger efter med - och även ska jag försöka att vara den positiva, livsälskande Viktoria som tänker: "Ja, det är jobbigt just nu, men jag gör mitt bästa och så löser det sig så småningom!".  

Tentavecka (!!!)

 
Hej fina du! Här kommer en liten hälsning från tentaveckans djupa dal, där jag för tillfället bor. Mest håller jag mig i lägenheten och pluggar anatomi, förutom regelbundna, korta promenader för att inte klättra på väggarna. (Till exempel med min underbara syster och granne Veronika). Så om det blir lite inläggstorka behöver du inte oroa dig - jag kommer vattna bloggen med inlägg så fort jag får lite andrum!
 
Tills dess gör jag mitt bästa för att inte ta på mig offerkoftan, utan att försöka se charmen i att jag kommer njuta ännu mer av post-tenta-tiden ju hårdare jag pluggar nu! Ha det toppen! 

Pluggmaraton tills Mello ikväll

 
Vad vill vi ha? 
- Ledigt!!! 
Jaja, men vad mer vill vi ha?
- Godkänt på tentan!! 
Vad behöver vi göra då? 
- Plugga! 
Vad ska vi inte göra? 
- Spilla mer te på anteckningarna! 
 
Det är lättare att fokusera när man har något roligt som väntar - som en kul kväll framför Mello tillsammans med härligaste vännerna! Ha en underbar lördag, fina du! 
 

Videoblogg: Pluggmotivation och anatomitider

 
Det är fredagkväll och jag gör det jag brukar göra... plugga vid skrivbordet. Men jag misströstar inte för jag har fått förnyad pluggmotivation och det firar jag med en liten flummig video! Ha're gött, goingar! ♥ 
 
 

Studie- och vårpepp!

 
Jag klarade anatomimuntan!!! Ärligt talat var den inget att oroa sig för - det hade nog varit ganska svårt att bli underkänd. Kanske om man hade kommit dit utan en aning om vad man skulle prata om; men faktumet att den var lätt tänker jag inte låta förminska den goda känslan som jag har haft i kroppen sedan stunden då jag blev godkänd. För även om det hade varit ett svårt förhör så kände jag mig faktiskt förberedd att svara på dem och jag känner att nu kan jag armens anatomi. Det har varit så trögt med motivationen på sistone att jag haft mycket svårt att tro att jag ska klara den här tentan på hela kroppens anatomi om en vecka, och har inte ens varit taggad på att försöka. 
 
Men nu när jag bevisade för mig själv att med fokus och engagemang så kunde jag faktiskt lära mig ett område - så varför kan jag då inte lära mig alla andra också? Jag har blivit alldeles fylld av motivation inför den kommande tentaveckan. Den kommer bli svår och jobbig, men kommer förenklas tusenfalt om jag går in med en positiv attityd och peppar mig själv till att försöka lyckas! 
 
Jag blev så himla glad igår när jag lyckades att jag skickade ut ett lyckligt meddelande till alla mina snapchatvänner - och på kvällen blev jag överraskad av att det plingade på dörren... och så kom underbara Fredrik där med ovanstående blomma som grattis och för att peppa mig till fortsatt plugg! Gissa om jag lyste som en sol efteråt! ♥ 
 
 
I och med blomman har jag fått in lite mer vår i min lägenhet, och nu verkar det som utsidan börjar hänga med! Idag var jag och Anniina ute på en härlig springtur på Änggårdsbergen med en inte så pjåkig utsikt över Göteborg! Där uppe på höjden låg snö och is kvar, men äsch - solen och den blåa himlen gottgjorde detta och lät oss känna vårkänslor i alla fall! Åh, längtar till mer blommor, blad och solsken!!! 

Munta i anatomi

 
Nu har jag utsatt både min syster (fysioterapeutstudent), min mamma (via skype), min pojkvän och mina gossedjur för mitt babblande om armens anatomi. Mina gossedjur var så fascinerade att de inte rörde en min! I eftermiddag blir det förmodligen lite mer reaktioner och ifrågasättande när jag slutligen ska ha min munta med kursare och inför en examinator!
 
Dock känner jag mig redo - det är första gången på riktigt länge som jag känner mig bra förberedd inför något skolrelaterat, haha. Av den anledningen är det bara en lätt nervositet som alltid finns inför prestation som lurar i magen - men mest längtar jag efter den underbara känslan av att bli godkänd, som jag hoppas på att få uppleva i eftermiddag! 

Plugga, äta ... och leva

 
Nu börjar det dra ihop sig till anatomimunta (imorgon!) och vi har haft massor av tid till självstudier. Personligen har jag hållit mig mycket hemma, men då och då har jag även skymtats till på universitetet - och då blir det alltid en rolig selfie med mina sköna kompisar och anatomimodellerna, haha! 
 
 
 
Mycket, myyycket tid har spenderats med anteckningar, pennor, böcker och dator utspridda över hela matbordet. Plus lite tjusiga mellanmål när jag behagat. 
 
 
 
Som tur är har jag ändå haft lite tid till att roa mig och njuta av livet! Till exempel har det blivit en och annan god måltid hos pojkvännen (tacos + brunchbuffé! ♥)
 
 
 
Dessutom har det blivit biobesök med Diana och nyss nämnda pojkvän, där vi såg den fantastiskt fina filmen The Danish Girl - jag förstod varför den vann Oscars! En annan höjdpunkt var den supermysiga Mellokvällen när jag bjöd in Malin, Olivia och Anniina att kolla på Andra Chansen på min lilla datorskärm. Jag kompenserade den minimala skärmstorleken genom att bjuda på större mängder snacks, haha! 
 
Så plugga, äta ... och leva - det är det jag gör. Och det är ju rätt så himla bra, om jag får säga det själv. 

Praktikdag på vårdcentral med nya upptäckter!

 
Anatomiplugget fick sig en paus igår när jag var på praktik på vårdcentral igen! Det var riktigt kul den här gången! Jag fick delta i helt annorlunda patientbesök än jag tidigare upplevt, vilket verkligen var intressant att se. Bland annat fick jag följa med en hudläkare och få en liten insyn i specialiteten dermatologi, vilket jag gillade starkt! Det här är det som har intresserat mig mest hittills förutom barn och kardiologi. Jag gillade hur man såg exakt vad problemet var i form av någon sorts hudförändring, och läkarens uppgift i det hela var att observera struktur och form, ta anamnes (intervjua patienten) och lista ut vad det var för förändring och hur man skulle behandla den. Väldigt konkret och handfast - exakt i min smak! 
 
En rolig utveckling som jag lade märke till var att det nu går mycket bättre att leda ett patientsamtal jämfört med för ett år sedan, när jag var gröning på läkarprogrammet. Då kände jag mig nervös, fumlig och dum när jag inte visste vad jag skulle ställa för frågor och inte vad jag skulle svara på patienternas frågor. Nu har jag lugnat ner mig lite och skäms inte för att säga att "det har vi inte lärt oss än", och vågar ta mig tid på att fundera ut nya frågor, skriva ner tankar och försöka få ut det väsentliga i samtalet. Det gick riktigt bra igår, och hela upplevelsen motiverade mig på nytt - precis som dessa enstaka praktikdagarna ska göra! 

Februarikyla och värmande gester

 
Brr! Just nu känner jag bara för att krypa ihop i ett hav av kuddar och filtar i soffan, se på en mysig film och äta popcorn. Eller så kan jag ju plugga anatomi. Det går väl också bra, haha. Den här veckan har det varit full rulle med riktigt långa dagar i skolan, där igår var extremfall med hela 11,5 timmar på universitetet! Det som ockuperade mig var två gruppundervisningar i nervsystemet respektive armen, en tre timmars föreläsning om buk/njurar och sedan övning inför en redovisning om fotens anatomi.
 
Skräckdagen räddades av att jag kl 06.50 på morgonen blev överraskad av att Fredrik kom och lämnade en matsäck med nybakt morotsbröd, äpplekladdkaka, smoothie, banan och naturgodis, eftersom han visste att jag hade en tuff dag framför mig. Det går inte att beskriva hur glad jag blev, och glädjen höll i sig hela dagen! (Speciellt när jag smakade på det hemmabakta morotsbrödet som var to-die-for...!). ♥
 

I sängen med mina pluggbuddies

 
Busigt nog bestämde jag mig för att spendera morgonen i sängen tillsammans med mina anatomiflashcards (och mina gosiga pluggbuddies), istället för att traditionellt sitta vid bordet och plugga. Det är ju ändå fredag! Ha en underbar helg! 

Öronvax och stetoskopselfies

 
Hej hopp i stugan! Idag har dånande öroninformation trätt in i mina auricula (och hälften kom ut igen ur örat på motsatt sida), men några delar tog nog vägen via hjärnans cortex på vägen och analyserades rätt! Dag in och dag ut går jag till föreläsningssalarna och utsätter mig för egendomliga, latinska anatomiord - men igår bröts mönstret för en dag då jag var ute på praktik! Oja, skåda den oerhört stiliga plommonfärgen jag fick på pyjamasen, samt hur snyggt stetoskopet passar kring min hals! (Som nämnt på min instagram - jag tröttnar aldrig på dessa selfies!) 
 
Det är alltid en upplevelse att vara ute på praktik. Denna dag gav som vanligt många intryck som lämnade mitt huvud alldeles snurrigt efteråt. Under dagen "intervjuade" jag och mina kursare patienter (tog anamnes) och undersökte dem (tog status), vilket jag innan var lite nervös över, men som så klart inte alls var så farligt i slutändan. Även fast det inte var mycket nytt denna gång på vårdcentral (och därför inte lika spännande som jag tyckt många gånger förut), känner jag ändå att jag blir lite mer varm i kläderna för varje praktiktillfälle, vilket ju är poängen med den här kursen (Tidig yrkeskontakt). 
 
Man kan inte få se spännande operationer och nyfödda bebisar varje gång! Det var lite kul att kika in i min kursares öra och få se lite cerumen i alla fall (öronvax), haha! 

Brunch och pluggilugg

 
Söndagen bjöd på härlig brunch tillsammans med läkarstudentsgänget, för att fira vännen Joels födelsedag! Vi avnjöt ett färgglatt utbud av grönsaker och frukt, tillsammans med nybakt bröd och pannkakor med grädde! Åh, mums! Lite skojsigt måste man ju hitta på in emellan anatomisvängarna, annars blir man ju vena magna cerebri... Det vill säga: galen! Enligt anatomiatlasen jag använder i alla fall, haha! (Se bild ovan!) 
 
Dela en öppen, lättsam och positiv inställning inför nästa vecka tillsammans med mig! It's gonna be a good one! 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0