Ett farväl för denna gången

 
Hej på er underbara männsikor - ni som klickar er in på min blogg fortfarande, trots att jag inte har gett ett knyst ifrån mig här på över en månad. Jag tar det verkligen som en jättestor komplimang och vill tacka varenda en av er! Eftersom jag har skrivit så sällan tror jag det slutligen börjar bli dags att avrunda denna blogg. Men ett sista avskedsinlägg får ni så klart! 
 
Under hela sju år har jag skrivit den här bloggen och det har varit ett stort nöje. Både har det varit ett utlopp för min kreativa sida som älskar att skriva och fotografera, samt har jag fått SÅ MÅNGA positiva kommentarer, hejarrop, sympatiska tankar och roliga inflikningar av er som har läst den. Olika läsare har hängt med under olika faser - allt från när jag pluggade på gymnasiet och tränade massor, till att jag var en upptäckande au pair i Paris, till att jag började plugga på läkarprogrammet.
 
Nu har jag gått på läkarprogrammet hela två och ett halvt år (varav ett halvår var uppehåll där jag pluggade igen tentor jag låg efter i) - och det känns toppen! Studieuppehållet har gjort ENORMT mycket nytta för mig - det gjorde att jag kunde börja patologikursen full av motivation och med en ny attityd som gjorde mig öppen för att lära mig nya saker och prova nya sätt att lära mig saker på. Slutresultatet blev att jag tyckte att patologin faktiskt var en rolig kurs och att jag lärde mig massor - och klarade både tenta och munta på första försöket!!!! (Jag vet, man blir alldeles: "Whaaat?! Behöver jag inte göra omtenta?! Jag kan bara rulla på? NICE!!!")
 
 
 
 
NÅGRA SAKER JAG ÄNDRADE I MIN STUDIETEKNIK SOM UNDERLÄTTADE PLUGGET 
  1. Sluta värdera. Jag slutade negativt på att plugga och bara ryckte på axlarna och gjorde det. Inget av mitt forna: "Åh neeeej, jag vill inte plugga, finns det inget annat jag måste göra innan?" - utan bara: "Okej, nu ska jag sätta mig och plugga." Helt känslolöst. Detta gjorde sedan att jag sedan kunde ...

  2. Sitta lite längre än vad man känner för. Säg att jag förut brukade sitta och plugga fram till kl 19 på kvällen. Nu när jag slutade värdera var det lättare att sitta fram till kl 20 istället. Bara en timme extra. Det blev 7 timmar extra i veckan. 28 timmar extra i månaden. Den där lilla skillnaden gjorde enormt mycket. 

  3. Prioritera istället för att perfektera. Jag älskar att ha renskrivna datoranteckningar plus mer sammanfattade handskrivna anteckningar, men jag insåg att det tog en massa tid att renskriva på datorn. Istället valde jag att enbart renskriva för hand eftersom det var då jag lärde mig och det var detta jag kunde repetera senare. Informationen jag skrev ner där tog jag från olika källor: mina datoranteckningar, äldrekursares anteckningar, läroboken, lärarens powerpoint, internet etc. 

  4. Göra tentafrågor direkt. Förr brukade jag spara tentafrågor till tentaveckan, men då hann jag aldrig göra speciellt många. Nu lade jag upp en ny taktik när jag skulle börja på ett nytt område. Säg t.ex. att jag skulle läsa på om bröstcancer - då gjorde jag följande steg: 

    a) Jag läser genom mina datoranteckningar om bröstcancer en gång samtidigt som jag har uppe lärarens powerpoint på skärmen och följer med bland dess slides. För att få en överblick på området. 

    b) Jag letar fram gamla tentafrågor om bröstcancer och försöker svara på dem genom att läsa genom mitt studiematerial (mina och andras anteckningar, powerpoints, läroboken osv). Jag har ett block enbart ägnat åt tentafrågor. 

    c) Jag renskriver det viktigaste om bröstcancer, gärna med beskrivande bilder. Då kan jag få med information som t.ex. var viktig för att kunna svara på tentafrågorna. Jag har ett block enbart åt renskrivna anteckningar - ett tips är att numrera alla sidor i blocket medan du renskriver ämnena och lämna första sidan i blocket åt en innehållsförteckning som du fyller i allt eftersom du skriver om fler och fler områden. Det blir superlätt att navigera sig mellan olika områden senare när du tentapluggar. 


 
 
I och med att jag ändrade dessa saker så förstår ni säkert att jag har spenderat mycket mer tid på mina studier - och mindre tid på bloggen. Jag ville så febrilt klara patologin och var så glad över att vara tillbaka i studierna och ha något meningsfullt att göra om dagarna igen att jag valde att prioritera bort andra saker (som bloggen till exempel). På den lilla lediga tid jag har haft de senaste två månaderna har jag försökt ägna åt att motionera (mycket yoga) och umgås med närmaste familj och vänner. Samt försökt vara noggrann att inte hamna i stressträsket igen. 
  
 
Mysig, traditionell jul spenderades hemma hos familjen. På julafton gav jag mig själv ledigt från plugget! 
 
Jag hade en jättekul nyårsfest hemma hos mig tillsammans med Anniina, Malin, Veronika och Alice! Vi lagade och avnjöt en supergod trerätters, beundrade fyrverkerier, lyssnade på musik, gjorde quiz och firade som tokar vid tolvslaget! 
 
Jag och Fredrik firade vår ettårsdag tillsammans. Jag känner mig så lycklig över att ha honom i mitt liv! 
 
Utekväll med Olivia, Joel, Anniina och Veronika - man måste ju passa på att hitta på roliga saker så här i post-tenta-tider! 
 
Spontan lunch på Medicinareberget tillsammans med en massa godingar: Diana, Therese, Olivia, Eline och Anniina! Tänk att jag har börjat termin 5 på läkarprogrammet! Det känns helt toppen att ta steg framåt och bocka av terminerna en efter en - speciellt tillsammans med en massa goda vänner vid min sida (oavsett vilken termin de går!). 
 
 
Med dessa ord tackar jag för vår tid tillsammans, du och jag bloggen! Vi får se om vi någon gång hittar tillbaka till varandra, men vi kommer alltid kunna se tillbaka på år 2010-2017 med ett stort, varmt leende. 
 
Men framför allt ett jättestort tack till dig som har läst bloggen!
DU ÄR UNDERBAR, GLÖM ALDRIG DET!!! 

Rosa-lila blobbar

 
Hejsan alla godingar! Undrar ni hur mitt liv stavas? P-L-U-G-G! Patologikursen håller på för fullt och jag försöker verkligen ge järnet för att klara den. Jag pluggar för jämnan, och känner verkligen att det börjar gå mot tentatider. Än är det mer än 3 veckor kvar, men jag är (tyvärr) specialist på att börja oroa mig i tid. Vissa saker har man bara med i sin personlighet och får jobba med hela tiden - och att oroa sig är en sådan sak för mig. När jag lyckas skaka av mig orostankarna är det dock oftast kul att plugga! Jag jämför hela tiden plugglivet med mitt studieuppehåll; och under den tiden fanns det tillfällen då jag tyckte min vardag kändes lite meningslös - vilket gör att det är roligt att ha någonting att kämpa för nu! 
 
För att balansera ut studiernas tyngd försöker försöker jag att hitta på värdefulla, nyttiga och roliga saker på fritiden - till exempel fika med kompisar, ha mysig filmkväll med pojkvännen, göra yoga, promenera med syrran och hälsa på familjen! 
 
 
 
Idag är jag faktiskt precis hemkommen från en kort visit hos familjen. Det är så mysigt att åka dit och bli ompysslad med mat och kärlek (det får mig att längta så till jul!). Jag hann både umgås och plugga! Imorse fick jag prova på pendlingslivet och försökte utnyttja tiden när jag satt på bussen tillbaka till Göteborg med att skriva ner så mycket generell information jag kom ihåg om tumörer. (Fick dock sluta efter 2/3 av resan på grund av lite åksjuka... Men då fick jag fokusera på min andning, vilket jag alltid finner mediterande).  
 
 
En härlig stund var till exempel lunch och fika hos Joel i hans fina lägenhet förra veckan. 
 
Det är något magiskt med ost- och vinkväll hemma i soffan med sin kärlek! 
 
 
 
Om det är något jag har lärt mig på patologikursen är det att följande fraser är patologer i ett nötskal när de undervisar om histologiska snitt (som den du ser ovan): 
 
"Här ser man TYDLIGA strukturer." 
"Det här är ju NATURLIGTVIS godartat."
"Som ni ser är detta UPPENBARLIGEN malignt." 
 
Mitt svar är: "Nej, kära patologer, ingenting i patologi är TYDLIGT!". Det var därför jag skrattade till medhållande när en föreläsare häromdagen ändrade sig halvvägs: "Det här är ju tydligt ett... Eller tja, med god vilja och livlig fantasi kan man se...". Mycket bättre! 
 
Fast sanningen är att jag faktiskt börjar se lite skillnad på de där rosa-lila blobbarna. Och det är rätt coolt. 

Plugg, plugg, plugg och att försöka leva i nuet

 
Hejsan alla fina! Hoppas jag inte har lyst lika starkt som min vackra, nya adventsljusstake med min frånvaro här på bloggen nu det sista. Jag har verkligen försökt lägga min tid på det allra nödvändigaste i min vardag - och den största tidsupptagande faktorn har så klart varit studierna. Förra veckan fullkomligen sprang förbi, för jag gick all in på självstudieveckan. Jag har bara pluggat och pluggat och pluggat. Jag är förvånad hur mycket jag har orkat och framför allt velat plugga. 
 
Jag har verkligen fått förnyad motivation för att ta tag i mina studier. Jag har bestämt mig för att jag är trött på att få omtentor på hälften av alla tentor jag gör, så nu när jag äntligen är i fas efter mitt studieuppehåll tänker jag göra mitt allra bästa för att klara patologitentan på första försöket! Men oavsett hur motiverad jag än är och hur intressant jag än tycker att immunsystemet är - så var jag ändå trött och seg imorse kl 08.30 när måndagslektionerna började. 
 
 
Förra veckan övade jag på att förklara inflammation för mina gossedjur - de var helt lamslagna av hur fantastisk jag var och hade ingenting att klaga på! 
 
 
Dessutom har jag hunnit med att både plugga med min syster Veronika och vännerna Diana och Anniina, samt promenera i skogen med nyss nämnda syster för att hålla igång kroppen (och skrattmusklerna)! 
 
 
Gårdagens långpromenad i Änggårdsbergen med Fredrik var ett härligt uppehåll i en annars väldigt pluggspäckad helg. 
 
Kort och gott föregår det mycket plugg just nu när november börjar dra ihop sig - men jag försöker finna något glädjeämne i varje stund, även när det är jobbigt. Både arbetande stunder likaväl som lediga stunder. Om jag tycker det är ett tråkigt ämne jag pluggar och helst skulle vilja slippa det tänker jag att: 
  • Just nu är det mysigt att adventsljusstaken lyser i mitt fönster.
  • Just nu är det härligt med en varm kopp te. 
  • Just nu är det jättebra av mig att jag anstränger mig och gör något jag tycker är tråkigt/svårt. 
 
Eller om jag under en ledig stund (när jag t.ex. går på promenad, tittar på TV eller pratar med vän eller familj) känner mig stressad över plugget tänker jag att: 
 
  • Just nu är det skönt med vila. 
  • Just nu mår jag bra av att umgås med människor som gör mig glad. 
  • Just nu mår min kropp och hjärna bra av att göra något annat än att plugga. 
 
På sista tiden har jag bestämt mig för att tänka att det räcker att jag gör mitt bästa. Och den tanken har gjort mig mycket lyckligare. 

Inflammerar mig själv i plugget

 
Jag har bestämt mig för att fullständigt anamma studieknepet att sitta på bibliotek, eftersom jag helt enkelt inte får gjort lika mycket plugg hemma (jag blir plötsligt väldigt noggrann med att bädda, diska, tvätta, städa - vilket också är bra, men kanske inte varje dag). Därför har jag både idag och igår suttit på universitetet och försökt engagera mig i mina studier. Resultatet är att jag har fått massor gjort, vilket gör att jag är supernöjd med att starta helgen nu! Klockan är 17:12 och plugghastigheten går ner mot 0 - så mina sista stunder här på biblioteket ägnar jag åt ett litet blogginlägg (för snapchattat flitigt har jag minsann gjort!). 
 
Denna fredag började med att jag klädde mig i klänning och kappa för att jag på kvällen (om mindre än en timme) ska träffa mitt kära gäng läkarstudentskompisar! På vägen till Sahlgrenska Akademi fascinerades jag av frusna löv på marken - så vackra! 
 
 
 
På förmiddagen satt jag i en tyst läsesal i Medicinarelängan (mitt emot SAKS om någon annan medicinstuderande undrar!) och trögade mig genom tråkiga neutrofiler, eosinofiler och trombocyter... Samtidigt som mina händer nästan (likt löven) började frosta för att det var så kallt. Och ljuset fungerade inte. Och inte uttagen heller. Men varför låta sig sänkas av detta? Jag kämpade på med positiv inställning för jag hade ju en trevlig lunch att se fram emot. (En lunch som jag spenderade i sällskap med massa härliga bloggar på min dator #ensamvargmenjaggillardet). 
 
Jag hittade även lite humor i inflammationsboken, hihi - "ONOO...!" 
 
 
 
På eftermiddagen flyttade jag över till nästa tysta läsesal, som låg på Biomedicinska biblioteket istället. Där gick jag över till att studera roligare saker - som B- och T-lymfocyter! Mina favoritceller!! Trotts detta spännande ämne var jag ändå tvungen att motivera mig själv med lite choklad för att lägga in sista krutet.
 
P.S. Likt andra utbildningar och yrken blir man lite udda på läkarprogrammet - man får favoritceller (lymfocyter), favoritorgan (hjärta/lungor), favoritsjukdomar (Alzheimers), haha! 
 
 
 
Dessutom blev jag helt överförtjust när jag insåg att det finns FILTAR i denna sal! Salen är lite kyligare än övriga delar av biblioteket, men med hjälp av en varm filt och en hel termos med te lyckades jag bli så varm att mina kinder rosade sig upp ordentligt (se bild ovan)!
 
Sedan blev det mörkt och nu är enbart jag kvar i tysta läsesalen (och kanske i hela biblioteket, för de stänger snart). Alldeles strax ska jag packa ihop mitt pluggmaterial för att bege mig iväg mot fredagsnöjet som är mina vänner. Ha en strålande helg, alla goda!!  

Magisk mentometerövning

 
Det är mycket studiedagar under patologikursen, och idag började till och med en hel studie-VECKA där vi ska läsa in en hel bok om inflammation. Så kort och gott - skönt att inte ha någon skolbelagd tid, men det är mycket som ska hinnas med att läsas in ändå!
 
Innan denna studievecka började hade vi dock idag en småkul övning där hela klassen fick varsin mentometerknapp och fick gissa mellan tre alternativ vilket histologiskt snitt som visades på bild. Det visades sedan på skärmen hur många procent av klassen som röstat på vilket alternativ. Jag funderade nästan mer på hur hela mentometersystemet fungerade (helt magiskt!) än frågorna, men det var ändå mest saker vi inte hunnit lära oss än så jag blev helt nöjd med att ha lyckats gissa rätt på kanske hälften av frågorna.  
 
 
 
Efter de två små förmiddagslektionerna traskade jag från Patologen upp till det snöpudrade (!) Medicinareberget ... och sedan ner till Patologen igen eftersom jag glömde min matlåda där. Sedan tillbaka upp till på berget och hann med både några timmars nyttigt biblioteksplugg och en mysig lunchdejt med min gamla Paris-vän Diana. 
 
Tricket att klara studierna är att blanda hårt arbete med härliga belöningar, som att träffa fina vänner - eller ha romantiska middagar med trevliga killar. Fast det sistnämnda kan jag inte ta cred för att jag fixade, utan Fredrik överraskade mig med att dra mig från studierna på kvällskvisten och hade ordnat en fin middag, tagit på sig skjorta och tänt ljus! Jag blev så glad!  

Inspirerande studiemiljö

 
För det mesta har jag gnuggat geniknölarna hemma vid köksbordet för att förstå olika sjukdomsmekanismer, men i förrgår bjöd min syster in mig att hänga med till Handelshögskolans bibliotek för att studera tillsammans. Nyfiken som jag var på att besöka detta välkända bibliotek följde jag glatt med - och jag var inte besviken! 
 
 
 
Vi satt på balkongerna på våning 3 som tillhörde en enorm tyst läsesalen och hade en superhäftig utsikt! Både kunde vi speja ut mot den livliga gatan utanför om man ville tänka på något annat en stund, och annars om motivationen hotade med att ge upp kunde vi bara titta runt på mängderna av andra studenter som pluggade flitigt och bli inspirerade av dem! Dessutom älskade jag den fina takkronan som lös upp rummet! 
 
 
 
Det var härligt att ha min syster där också eftersom vi då och då kunde viska och fnissa väldigt lågt - under trevliga små pauser från studierna. Dessutom kunde vi luncha tillsammans och ha en välbehövlig (högljudd) babbelstund! 
 
 
Tänk att även denna dag var en bra dag! 
 
 
Jag studerade hjärtsjukdomar och fick väldigt mycket gjort - det var den inspirerande studiemiljön och det härliga sällskapet som gjorde tricket! 
 
 
 
Vid 16-tiden gick vi därifrån supernöjda med dagens insatser - så nöjda att vi bestämde oss för att plugga tillsammans igen senare i veckan ... Nämligen idag! Nu ska jag bege mig iväg mot ett annat bibliotek och möta upp min syster för ännu en hård pluggdag! Ha det underbart, kära du, och låt ditt leende leda vägen! 

Bästa sättet att överleva måndagslektioner

 
Jag kände att jag fick en riktigt grym start på veckan idag. Först började det med lite härlig morgonyoga innan frukost för att väcka kroppen och börja dagen harmoniskt med att känna in andningen, känslorna och humöret. Lite senare tog jag spårvagnen till universitetet och lyssnade uppmärksamt under första föreläsningstimmen om åderförkalkning. När segheten sedan började sätta in i första pausen piggade jag upp mig med en kopp te och en skopa positivitet! Today is a good day, tyckte både min mugg och jag. 
 
 
 
Nu under patologikursen hänger vi inte uppe på Medicinareberget, utan nere vid Sahlgrenska på byggnaden som heter "Patologen". Jag tycker att det är mysigt att vara lite separat från resten av universitetet under den här kursen, och bara ha en klass runt omkring. Det blir lugnare raster och det känns en gnutta spännande att vara i Sahlgrenskas trakter - where the real stuff happens
 
 
 
... men å andra sidan är det rätt så härligt att kika in på Berget ibland och kliva tillbaka in i sin comfort zone där man kan plugga på kära Biomedicinska biblioteket och äta lunch med härliga vänner och sin syster ibland! 
 
 
 
 
Nu sitter jag hemma och har precis tänt lite stämningsfulla ljus som får lysa upp mitt patologiplugg nu när det börjar bli mörkt redan vid 16-17-tiden. Ha en trevlig vecka alla fina! Och förresten... 
 
Happy halloween! 
 

Jag mediterar för mina studier och min hälsa

 
Lektionerna tuffar på, en i taget. Just nu handlar det om patologi (=sjukdomslära) på cellnivå. Gårdagens första föreläsningstimme startade med en humoristisk föreläsare (jag gillade bilden ovanför som han visade; tydligen är det inte bara studenter som tycker det är kul att hitta roliga former i mikroskopet) och sista timmen avslutades med allvar gällande lagar som läkare måste följa - alltid bra att veta. 
 
 
 
Under lunchen träffade jag min vän Olivia som redan hade slutat för dagen, och tillsammans tog vi en promenad genom storstadens härliga rus och diskuterade både kurser och andra trevliga saker - till exempel upptäckte vi att vi båda fastnat för samma yogavideos på youtube det senaste! Jag blev så inspirerad av vår gemensamma entusiasm att jag var tvungen att göra ett riktigt skönt yogapass när jag kom hem på eftermiddagen - med extra stretching efteråt, som alltid lämnar mig härligt rörlig och överraskad över vilka häftiga saker min kropp kan göra! 
 
Jag jobbar på hårt med kontinuerlig meditation, mindfullness och yoga för att orka med studierna. Jag är helt såld på det. Sedan gymnasiet har jag vetat att mental träning är bra, men det är dubbelt så värdefullt när man kan känna former av oro, stress eller ångest.
 
Min personliga erfarenhet är att det är ett jättebra förebyggande sätt att hålla lugnet i själen. Det är underligt, men det är något som händer när man gör mental träning, även om man inte märker det i stunden. Om jag inte har gjort mindfullness/meditation/yoga på några dagar märker jag det genom att jag blir lite obekväm, mer lättretlig, mer ofokuserad och mindre glad. Då plingar det till i huvudet när jag inser att jag inte har mediterat på några dagar och så börjar jag igen - och då mår jag mycket bättre. 
 
Jag personligen märker skillnad både förebyggande och direkt efter en träning. När jag reser mig från yogamattan och har gjort bara 10 minuters mindfullness brukar jag känna mig uppiggad/glad/tröstad/lugn/harmonisk... Och dessutom mer koncentrerad när jag ska sätta mig och plugga - så det är en bra hjälp även när studiemotivationen tryter! Så heja, heja mental träning! 

Första dagen tillbaka i plugget

 
Igår var det säsongsstart för min fjärde termin på läkarprogrammet... part 2! Nu börjar patologikursen som jag hoppar på med klassen under den jag startade i, så jag hänger kvar i termin 4 ett tag till. Jag var lite nervös på morgonen, men som tur var flöt dagen på smidigt och jag tyckte det var riktigt roligt att vara tillbaka i skolans kända miljö igen. 
 
Vi hade information och upprop, rundvandring, patologihistoria och filmvisning på förmiddagen och på eftermiddagen startade de "riktiga" lektionerna (a.k.a. sånt som kommer på tentan) med cellpatologi. Det var en lättnad att det kändes helt naturligt att sitta i föreläsningssalen på nytt och lyssna, anteckna och småprata med klasskompisarna före och efter lektionerna. Att plugga är något jag vet hur man gör!  
 
 
 
På min långa lunch traskade jag från patologen till Medicinareberget för att umgås med mitt gamla goa gäng vänner! Jag blev glad av att vara tillbaka med dem igen på rasten, men lite sorgligt att vi fick skiljas åt i slutet av lunchen för att gå till olika ställen. Dock innehöll min nya klass flera kända ansikten från min förra klass, vilket fick mig att pusta ut lite och inte känna mig helt som en utböling. Det verkade vara en mysig klass också för övrigt - det ska bli spännande att lära känna lite nya människor!  
 
 
 
Solen sken då och då under dagen, vilket lyste upp både min omvärld och min själ. Jag tog en kort promenad i ljuset under sista rasten för att aktivera mig och förr att undvika allt för många gäspningar under sista lektionen. När jag kom hem var jag överlycklig över att ha fixat första dagen och tänkte starta plugget med en kopp te. En glödlampa tändes i mitt huvud när jag kom på att jag hade köpt ett nytt, höstigt te i helgen och jag började bokstavligen skutta in i sovrummet medan jag klappade händerna för att fiska upp det ur väskan. (Jag skrattade under tiden för att jag blir så komiskt lycklig över nytt te). 
 
 
 
Sedan kunde jag inte låta bli att känna mig supernöjd med att mitt hår hade lyckats bli alldeles fluffigt och lockigt alldeles av sig självt den här dagen. Det kändes som allt som kunde gå bra den här dagen gick bra. Jag satte mig vid köksbordet och började renskriva mina anteckningar. 
 
 
 
När Fredrik kom hem var jag fortfarande så studsig och glad att jag bestämde mig för att vi behövde gå ut och göra av med energin under en promenad i solen. Vackra färger fanns överallt och jag hittade äntligen ett ställe där jag kunde samla ihop massa löv och kasta dem upp i luften - en årlig tradition som alltid värmer min barnasjäl! 
 
 
Happy, happy girl! 
 
 
På kvällen fann jag den mysigaste synen framför mig: en kopp te, en chokladbit, tända ljus... och min favoritkille! Jag renskrev klart mina anteckningar och var sedan helt slut. Dagen hade innehållit mycket mycket glädje men framför allt mycket nya intryck, som överväldigade mig på kvällen när jag slappnade av. Jag blev lite tårögd, eftersom jag blev påmind om tiden när patologin började för ett halvår sedan, vilket var en väldigt svår tid för mig. Som tur var kunde jag prata med Fredrik om mina känslor och få ur mig lite tankar. Efteråt kändes det mycket, mycket bättre. Vägen till hälsa är inte lätt, speciellt när man har varit ute på lite villovägar. 
 
Idag känner jag mig redo att ta nya tag. Dags för nya lärdomar i plugget! Ha en strålande dag, kära du! 

Mitt egna ingraverade stetoskop!

 
I somras beslutade jag och några av mina läkarstudentskompisar att det var dags att ta tag i en viktig fråga: när är det dags att skaffa ett bra stetoskop? Första terminen på läkarprogrammet köpte jag ett billigt stetoskop på Hvilla Medici (Studenkåren SAKS hus) för att känna mig som en riktig läkarstudent samt för att kunna öva att lyssna på patienter ute på praktik och vänner privat. För några månader sedan lade detta stetoskop av, och då kände jag att det var dags att skaffa något bättre ...
 
 
 
TADAAA! Ett äkta Littmann stetoskop! En Classic III i färgen lavendel för att vara precis. Och med mitt namn och två hjärtan ingraverade - jag kunde inte låta bli. Jag och kompisarna skickade iväg vår beställning tillsammans i somras och först nu fick jag mitt i handen att undersöka och beundra. Det är SÅ FINT OCH GRYMT! Man hör tusen gånger bättre än i mitt gamla. Bättre motivation för läkarstudier är svårt att finna! ♥ 

Bara några timmar kvar innan tenta...!

 
Medan de flesta andra håller på och förbereder sig mentalt för att gå tillbaka till skola/jobb efter semester så laddar jag upp för att ÄNTLIGEN få sommarlov i eftermiddag! Det blir ett förskjutet sommarlov på grund av anatomitentan som jag har lagt ner så mycket tid på i sommar och som jag verkligen, verkligen, verkligen hoppas att jag klarar.
 
De senaste veckorna (och speciellt den senaste) har varit väldigt utmanande och utmattande, med bara plugg, plugg och mera plugg. Jag är ändå stolt över den disciplin jag har lyckats med, även om det känns som jag inte minns allt som jag borde kunna just nu. Vi får hoppas att det ligger tillräckligt mycket information lagrat där uppe i cortex någonstans! 
 
 
 
I torsdags kväll var Fredrik jättegullig och ordnade mumsig middag med ost, charkuteridelikatesser, melon, vindruvor, alkoholfritt bubbel, bröd och grönsaker! Vi båda stornjöt och jag blev så glad och överraskad! 
 
 
 
I helgen var jag alldeles ensam i min lägenhet och försökte att pressa mig själv till att snabbrepetera allt. För er som undrar hur det står till med mina ångestproblem från i våras kan jag säga att jag endast upplever väldigt, väldigt små symptom av dem - men att jag på det hela mår bra! 
 
Det enda som tynger är känslan av att vara ensam och instängd i en liten lägenhet hela dagen utan att träffa andra människor och behöva sitta stilla och koncentrera mig under den tiden. Men jag fixade det i helgen utan allt för stora svårigheter (och med bara några lyckliga tårar när jag äntligen fick träffa Fredrik på söndag kväll). Nu känns det underbart att det snart är slut för den här gången!!! 
 
Efteråt blir det dock inte mycket tid att vila innan ett nytt (och mycket annorlunda) äventyr börjar... 
 

Studier / kärlek

 
Jag är så lyckligt lottad som får dela både tråkiga pluggdagar och roliga lediga stunder med min Fredrik. Han gör allt så mycket lättare! Uttråkade timmar med papper och penna blir så mycket roligare när jag ibland får en flirtande blinkning från soffan eller en 30-sekunders axelmassage eller en snabb puss på kinden då och då.
 
Då bubblar mitt hjärta och jag ler fånigt i några sekunder... innan jag fnissar till, skakar på huvudet och återgår till att fokusera på studierna. En triljon musklers ursprung och fäste känns då plötsligt mycket mer överkomligt att lära in än det gjorde en minut innan dess! 
 
TVÅ DAGAR KVAR TILL TENTA!!! Snabbrepetitionen har börjat!

Plugga i sommartider är urtrist

 
 
Hej godingar! Jag önskar att jag hade tid att visa mer av mitt liv här på bloggen, men sanningen är den att 90 % av mitt liv just nu består av att stenhårt plugga till anatomisommartentan och övriga 10 % går åt till att träffa nära och kära samt vila.
 
Det hela börjar tära på mitt tålamod, men jag försöker vara stark! Nu resterar det bara sex dagar till tentan och jag ska försöka hålla ut ända till slutet och inte gripas av panik. Det var ju några dagar innan jag skulle göra den originala anatomitentan i mars som jag blev sjukskriven p.g.a. stress/ångest angående plugg, så den här gången ska jag försöka ta det lugnt och andas och tänka att det inte är hela världen om det inte går vägen. Jag ska bara göra mitt bästa och så är det hela över på måndag kväll i vilket fall. Jag har gått genom mycket sedan mars och känner mig mycket mer förberedd både psykiskt och rent pluggmässigt den här gången, så jag håller tummarna!
 
På sistone har jag studerat hjärnan, armen och just nu är det benet som gäller, och under mina pluggpass har jag oftast varit iklädd min rosa, mysiga poncho som min pojkväns mamma har gjort till mig! 
 
 
 
Efter en hel dag instängd i lägenheten är det enormt skönt att komma ut en stund på eftermiddagen, för att ta en promenad/springtur i solen, äta eller sola en kortis på en picknickfilt ute eller ta med sig pojkvännen och gå och köpa glass! 
 
 
Ibland har Fredrik varit så snäll och stått och trollat i köket... 
 
 
... och sedan har jag fått njuta av frukten från hans arbete! Ost-skink-paprika-paj och äpplepaj blev det en dag och det var helt utsökt!! Själv lagar jag inte speciellt avancerad mat i tentatider, så hans matlagning har varit väldigt välkommen! 
 
Hoppas du har det superbra och njuter av sommaren mycket bättre än vad jag gör! 
P.S. Jag ska försöka svara på era bloggkommentarer så fort jag bara kan! Ha tålamod med mig ♥

Våga inte fråga hur bebisar blir till

 
 
Är det inte en härlig känsla att börja en ny dag när man har humöret på topp? Imorse var jag superpepp på att gå upp, äta frukost och fortsätta mitt eviga pluggande! Med mina vapen (kopp i ena handen och penna i andra) antog jag utmaningen. 
 
Det intressanta området genitalia har hållit min uppmärksamhet de senaste dagarna, och jag har precis avslutat att läsa om det manliga för att gå över på det kvinnliga. Jag gillar att läsa om likheterna mellan könen (många strukturer har samma ursprung, samma nerver etc) så väl som skillnaderna, men det som lockar mest av allt är mysteriet hur två kroppar kan producera en ny liten kropp tillsammans. 
 
Jag känner mig som ett barn som nyfiket frågar "Hur blir bebisar till?" - och istället för det vanliga "De kommer från mammas mage" får jag den uppdaterade versionen med 12 000 detaljer som nästan (men bara nästan) tar charmen ur det hela. Host, host, glöm att jag frågade...
 
 
 
 
På något sätt tycker jag att manlig genitalia är mer spännande med alla sina körtlar och strukturer som jag fick färglägga så orealistiskt och glatt jag kunde! (Trots färgerna ser genomskärningen av penis lite ledsen ut, haha). Dessutom kunde jag innan fruktansvärt lite om hur det manliga reproduktionssystemet fungerade, medan kvinnliga hade jag i alla fall lite koll på - dock ännu inte i närheten så mycket som jag behöver kunna till tentan, hehe. 
 
Dags att återgå till uterus, ovarier och ligamentum latum! Ha det bäst, kära du! 

Good things take time

 
Jag blev förälskad idag... I denna vackra sommaräng! När jag cyklade förbi ett bostadsområde fann jag denna vackra lilla plats med höggräs, fina vallmoer och blåklint - så jag tvärbromsade och sken upp som en sol! Wow! En liten bit av landet i storstaden! Vilken vardagslycka! 
 
 
 
Den här veckan har jag pluggat anatomi för fullt och gett mig hän åt bukens kringelkrångel med organ härs och tvärs i olika rum. Anatomi är oftast inte så svårt, utan det är bara mycket att lära sig - och det tar tid! But you know - good things take time. 
 
 
 
Även har jag hunnit med att titta in hos min vän och fellow läkarstudent Eline! Vi satt på hennes balkong och avnjöt en mumsig fika medan vi diskuterade våra somrar och hur läkarprogrammet är i våra respektive terminer (hon är två terminer under mig)
 
 
 
Jag blev så överraskad och glad när Eline även gav mig två små presenter för att jag hjälpte henne i början när hon skulle börja på läkarprogrammet här! Hon var nämligen fransk läkarstudent (som talar svenska) och tog kontakt med mig via min blogg för att fråga lite om hur det fungerade här i Sverige. Jag som älskar att prata franska och diskutera kulturer var bara glad att hjälpa till. 
 
Hon var så himla söt som hade köpt både ett häftigt Harry Potter-bokmärke och en påse Bertie Botts Every Flavour Beans som vi avnjöt och spottade ut om vart annat som avslutning på fikat! De hemskaste var spya, öronvax och ruttna ägg, haha! Rekommenderas att ge ut till vänner när du är sugen på bus! 

God morgon, fortsätt drömma

 
 
God morgon, mina vänner! Vilken härlig dag! Jag verkligen älskar att vakna upp till solsken som smyger in mellan grenkvistarna och lyser upp löven utanför mitt fönster i ett härligt ljusgrönt sken! Mitt ansikte sprack upp i världens leende när jag drog upp rullgardinen imorse och fick se detta. Kvickt gjorde jag i ordning min frukost, virade in mig i en filt och slog mig ner på balkongen med en bok i famnen. 
 
Tiden gick alldeles för fort. Det var så mysigt att hålla mig varm i filten och försvinna i boken samtidigt som jag kände in naturen utanför. "Här sitter jag och känner in rummet," som min favorit Ernst skulle ha sagt. Likt honom är jag också en riktig livsnjutare! Jag uppskattar hjärtligt att min lägenhet är en bra bit från någon stor väg, så att jag kan sitta ute på balkongen och ha det alldeles tyst, förutom de lätta ljuden när brisen får trädens löv att dansa och ringduvan hoar. Vilken känsla! 
 
 
 
 
Nu ska jag alldeles strax börja använda allt mitt anatomipluggmaterial som tynger ner bordet: 
  • Min dator, där jag bläddrar bland hundratals sidor i mina anteckningar, andras anteckningar, powerpoints och gamla tentor. 
  • Tre block - en för renskrivning, en för tentafrågor och en för kladd. 
  • Två tjocka anatomiböcker - en atlas och en lärobok. 
  • Flashcards - professionella flashcards (lånade av Anniina) samt 93 st egengjorda (räknade nyss, haha!)
  • Utskrivna övningstentor
  • Färgpennor, överstrykningspennor och vanliga pennor. Och ett sudd. 
 
 
 
 
Så här mycket kärlek finns det i mitt thorax! ♥ Haha! Anledningen till att det blev så hjärtligt på thoraxkortet var att jag originalt hade skrivit "Thorax & Buk" där, men det blev för många thoraxbilder för att ha dem på samma ställe som bukbilderna. Istället för att ta ett nytt kort där jag bara skrev "Thorax" så ritade jag över "& Buk" med en massa kärlek! Passande, eftersom hjärtat finns i thorax och råkar vara mitt favoritorgan. 
 
Det har gått riktigt bra med plugget den här veckan! Förra veckan var seg och det gjorde mig frustrerad att inte komma igång. Ur den här frustrationen lyckades jag i måndags dra fram disciplinen som krävs för att orka sitta många timmar vid det är bordet, och jag har lyckats hålla uppe motivationen rätt så bra sedan dess. 
 
 
 
Så här glad var jag igår när jag inducerade en självförtroendeboost hos mig själv genom att göra mig alldeles fin! Ibland när jag känner mig omotiverad till att plugga brukar jag snygga till både mig själv och min omgivning, och försöka se hela situationen utifrån med ögonen jag hade som 15-åring.
 
Då var hårt studerande, prydliga, unga kvinnor min stora inspiration, och jag drömde själv om att en dag sitta i en egen lägenhet i en stor stad, gå en avancerad utbildning och ha en riktigt snitsig stil. När jag idag behöver lite motivation till att fortsätta sträva efter mina drömmar kan jag bara tänka att jag just nu sitter och lever den dröm jag hade som 15-åring! Om jag lyckades med den så kan jag lyckas med nästa dröm också! 
 
Fortsätt drömma, kära du! 

Dags att påbörja resan uppför ännu ett pluggberg

 
 
Jag älskar att vara glad. Samtidigt tycker jag på något underligt sätt om när mitt humör är nere, för då vet jag att det kommer kännas så himla fantastiskt att må bra igen! Just nu mår jag toppen, efter några dagars smådepp över att mitt sommarlov är "slut" och att jag behöver återgå till att göra saker för att jag måste, inte för att jag vill.
 
Min termin 4 på läkarprogrammet blir ovanligt lång, med tanke på mitt halvårs uppehåll mitt uppe i allt, då jag tar igen mina tentor som jag ligger efter i. Hittills är två av tre omtentor avklarade (wiho!) och nu är min plan för juli att plugga inför den sista tentan (anatomi) som äger rum den första augusti, innan jag ligger i fas för att börja patologin i höst.
 
Det kändes jobbigt i början av den här veckan att ge upp den totala friheten för att göra alla "måste"-saker, och framför allt var det obehagligt att det var just anatomiplugget som hägrade. Det var ju under anatomikursen som jag fick min hemska ångest och det var en tid då jag mådde väldigt dåligt.
 
 
 
 
Minnena av den tiden har spökat lite grann i mitt huvud de senaste dagarna och fängslat mitt glada humör. Ändå känns det idag inte i närheten lika jobbigt som då, vilket gör mig lättad men inte speciellt förvånad. Jag har insett vilken lång väg jag har gått och hur mycket jag har lärt mig - till exempel hur jag ska hantera mig själv när ångestfyllda tankar och känslor kommer, samt det simpla faktumet att plugg inte är farligt. För det var vad min ångest fick mig att tro när jag pluggade anatomi. Det förvrängde mitt tankesätt och slog på en enorm rädsloreaktion i mig varje gång jag såg mina anteckningar och pluggmaterial. 
 
Det känns skönt att när jag skriver detta idag så småskrattar jag lite åt absurdheten åt att jag skulle vara rädd för pennor, papper och datordokument, men det är verkligen sant. Det var så det var då. Jag förstår mer än någonsin att ångest är en sjukdom och inte ett karaktärsdrag. Det var inte jag som var svag, utan att det blev bara lite för mycket för mig just då. 
 
Trots att jag har kommit en lång väg i mitt tillfrisknande, kände jag ändå en nedstämdhet över att jag skulle börja plugga anatomi den här veckan. Visserligen är jag inte "rädd" för att plugga längre, men det var ändå lite obehagligt att plocka upp mina anatomiska flashcards och anteckningar ur den låda där de låg djupt begravda, och känna hur de provokerade dåliga minnen om svåra tider. Men nu när de har legat framme de senaste dagarna och jag har fått vänja mig vid dem så känns det inte lika jobbigt att titta på dem. Jag har ju faktiskt gjort dem rätt så fina.
 
Ändå är de som ett Mount Everest att klättra upp för - det vill säga väldigt mycket information att lära in. Skillnaden från för fyra månader sedan är att nu ser jag inte längre min klättring upp för anatomiberget som en självmordsresa, utan snarare en svår men spännande utmaning som jag hoppas klara! 

JAG KLARADE OMTENTAN!!!

 
Håll i hatten och gissa vem som blev GODKÄND I FYSIOLOGI?!?!  WOHO!!! Efter att ha kämpat så mycket de senaste två månaderna för att klara omtentorna i fysiologi och genetik fick jag äntligen resultatet att det lönade sig!!!
 
Nu efter vårens sjukskrivning har jag tvivlat lite på mig själv och undrat om läkarprogrammet kanske är för tufft för mig i alla fall (även fast jag älskar det till 95 % och avskyr det till 5 % på grund av svårighetsgraden). Men efter varje hinder som jag har stött på under mina två år som läkarstudent har jag alltid lyckats resa mig, och så även denna gång, vilket får mig att tro att om denna trend fortsätter verkar oddsen säga att det kommer bli en läkare av mig till slut! 
 
 
 
JAG KLARADE OMTENTAN!!!!!!
(Nu håller jag tummarna för ett positivt svar på genetikomtentan också!) 
 
Nu ska jag snart åka och hämta Fredrik från hans jobbvecka i Skåne (jag har saknat honom SÅ HÄR MYCKET), och sedan ska vi iväg till Jönköping och spendera helgen hos hans föräldrar! Ha det bäst så länge, goding! 

Bevis på att jag pluggat järnet de senaste veckorna

 
 
Bara en puttig dagar kvar till sommarlov och jag är på krigsstigen. Kampen mot tentorna är på väg mot sitt slut och det är oliiiiidligt spännande huruvida jag kommer att klara den här sista genetikomtentan eller inte. Oavsett hur det går kan jag inte låta bli att bli så himla nöjd när jag ser de fysiska bevis som finns på att jag har pluggat järnet de senaste sex veckorna:
  • Det ligger en grå hög av använda suddgummirester bredvid min stol. 
  • Mina två suddgummin har halverats i storlek. 
  • Mitt lager av 0,5 mm stift börar ta slut. 
  • De tomma blocken jag köpte för två månader sedan är ifyllda - vissa av prydliga renskrivningar och andra av klottriga anteckningar.  
  • Mina färgpennor har blivit kortare och alla är nu igen så trubbiga att de måste vässas efter alla bilder jag målat. 
  • Min skrivstil har både blivit snabbare och bättre eftersom jag skriver allt klotter som jag inte sparar i skrivstil. 
 
 
 
 
Det finns även abstrakta bevis som tyder på att jag har pluggat massor det senaste: 
  • Jag börjar äntligen få bra koll på den studieteknik som passar mig bäst! (Sitta i ett tyst, ljust rum, läsa genom översiktligt vad jag ska plugga på, göra tentafrågor och då skriva ner en kladd först så att jag förstår informationen, sedan renskriva i ett block och sedan läsa genom renskrivningarna innan tenta). 
  • Jag känner att jag har lärt mig massor!!!  
 
IMORGON HAR JAG SOMMARLOV! *Längar-längtar-längtar-längtar-längtar*

Alla har sommarlov utom jag

 
You, me and a cup of tea ... and school work. Ännu är inte plugget slut för min del - det är hela FYRA dagar kvar tills jag också får hänga skolhatten på hyllan ett tag. Just nu tragglar jag genetik - en liten tvåveckorskurs som trots sin ringa duration lyckas hålla mig vid pluggbordet större delen av min vardag. Jag förgyller tiden med en kopp te och drömmar om Paris och andra roligheter i sommar, men jag kommer aldrig komma undan faktumet att plugg är plugg. (Wow, djupt, Viktoria...). 
 
 
 
Jag erkänner att det är inte sant att alla jag känner har sommarlov utom jag... Min lillasyster Veronika och hennes fysioterapeutklass kämpar också på! Jag och syrran är lite busiga ibland och tar lite för långa frukost-/lunchpauser tillsammans... till exempel på min mysiga balkong med lummig utsikt. 
 
 
 
Ugnsbakad chokladgröt med banan plus en kopp te avnjuter jag gärna som start på dagen innan plugget börjar! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0