Hur trivs jag ... egentligen?

 
 
Häromdagen fick jag denna frågan: 

"Hur trivs du? Egentligen?"  
 
Det fick mig att tänka.
 
Jag vet att det kan låta som att allt är 100 % frid och fröjd hela tiden när jag skriver mina inlägg här på bloggen eller när jag skickar meddelanden till mina nära och kära. Så jag måste bara säga att självklart trippar jag inte runt på rosa moln hela tiden. Jag har problem i min (nya) vardag, precis som alla andra. Men när jag betraktar frågan om jag trivs, är svaret lätt. För det gör jag! Den största delen av tiden är jag faktiskt supernöjd med mitt liv just nu. När man har så mycket positivt att se fram emot så är det ganska lätt att ta sig genom de där stunderna när livet är sådär. 
 
 
 
 
Stunder när livet är sådär
  • När jag försöker delta i konversationer, men inte förstår all franska och därför känner mig lite utanför 
  • När jag saknar mina kompisar och familj. Det är helt annorlunda att bo på ett ställe där jag från början inte kände en enda person. En omstart, som lätt gör en osäker
  • När barnen skriker, inte lyssnar och känns omöjliga 
  • När jag känner mig ensam under helgen, eftersom jag inte har träffat så mycket folk än (de flesta au pairer kommer i mitten eller slutet av augusti) 
 
Stunder när livet är toppen
  • När jag smakar ny, fransk mat som är supergod (jag börjar verkligen fatta tycke för ostar!)
  • När jag hänger i min studio och får sköta om den, laga mat i den och allmänt känna mig självständig i den 
  • När barnen säger något roligt eller gör något gulligt - som när jag låtsas sova och den yngsta tror att jag sover på riktigt och tyst smyger fram för att ge mig en godnatt-bisous. 
  • När jag går ut för att upptäcka både sevärdheter i Paris, men också vardagsliv som att ta metron, handla i affärer och göra ärenden
  • När barnen är glada över att umgås med mig och springer fram till mig för att hälsa, visa och berätta saker
  • När jag pratar i telefon med mina nära och kära, och får delvis berätta om livet här, delvis höra om hur det är där borta.
  • När värdföräldrarna och jag har riktigt trevliga konversationer om allt möjligt då vi äter middag ihop
  • När jag upptäcker att jag förstår mer och mer franska, t.ex. när jag hör konversationer i parken eller lyssnar på radio
  • När nya människor kommer in i mitt liv och jag lär känna mer och mer folk! 
  • När jag blir överraskad av något jag ser, t.ex. Eiffeltornet, Triumfbågen eller liknande ... och inser att jag faktiskt är i Paris!!! 

 
Bilder från hallonsplace @ instagram

Comments

Malin

Självklart är det både upp och ner, det kan alla känna igen sig i! :) Det gäller att se de ljusa stunderna! ^^ men jag gillar att listan med positiva saker är längre än den med de mindre positiva ;) kram på dig!! <3

2013-08-10 @ 18:28:38

Mamma

Kul att Veronika och pappa kommer nästa helg så slipper du vara själv den helgen! Hade du haft internet i lägenheten tror jag att du hade känt annorlunda om just helgerna med tanke på att du lätt kunde spendera hur mycket tid som helst på ditt rum med en dator i knät här hemma. Du är verkligen duktig och lär dig massor! Kramar till dig, Viktoria!

2013-08-10 @ 20:14:39

Elin

Men vad glad jag blir över att ha hittat din blogg! Den är verkligen superfin och inspirerande. Funderar själv på att åka till Frankrike som au pair om cirka två år, kan knappt vänta :D

2013-08-10 @ 21:56:41


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0