(Grodlår- och snigel-) Middag i Paris!

 
En kväll med mina tvillinggäster Salome och Natasha bestämde vi oss för att lyxa till det med att gå ut och äta middag. Det finns en restaurang i närheten av Eiffeltornet som jag känner till och gillar, dit vi begav oss. Det här kommer låta lite konstigt, men i början så visste jag inte riktigt "hur" man går ut och äter middag i Paris. Vad man gör, vad man säger. Nu har jag koll på det, så jag tänkte bara berätta lite hur det är! Hur jag har fått uppfattningen om att man "gör", haha. Det är nog liknande i Sverige, men jag var aldrig mycket ute och åt där heller, så jag gillar att ha denna nya restaurangkunskap!  

 
 
När man kommer fram till en restaurang står det nästan alltid en servitör eller servitris vid ingången, annars väntar man tills det kommer någon. Då hälsar man så klart och säger t.ex. "tre personer för att äta" om man ska äta lunch eller middag, annars kan man säga exempelvis "två personer för att dricka", om man vill ta en kaffe, te eller ett glas vin, öl, etc. Restauranger här fungerar ofta även som caféer och barer. Servitören visar en till ett bord och kommer med menyer. 
 
Välja mat vet du ju hur man gör (även om det inte alltid är lätt bland alla alternativ!) och ditt val berättar du när servitören kommer tillbaka. Om du bara vill ha vatten att dricka till maten utan att betala extra för dyrt bubbelvatten säger du att du vill ha "en karaff med vatten till bordet". När allt är kommet, uppätet och bortplockat kan du ta en dessert om du vill (det är ju ändå Frankrike!), annars är det bara att säga "l'addition, s'il vous plaît" (notan, tack!). Gällande dricks så behöver man inte ge det i Paris. Det blir inga sura miner från servitörerna, de ger dig växeln utan problem. Om servicen har varit spektakulär kan man ge EN euro i dricks. När jag var ute och drack ett glas med min moster och mormor häromdagen gav de två euro i dricks, och servitörens leende gick från öra till öra efteråt. 
 
Glöm inte att när du lämnar restaurangen är det viktigt att säga "Merci, au revoir!" till servitören eller annan personal om någon finns inom hörhåll. Det gäller förresten i många andra franska affärer också (när de är små): t.ex. boulangerier, mindre klädaffärer och andra butiker. 
 
 
 
Medan Natasha och Salome betraktade menyerna så återinsåg de att de är i Frankrike och att man kan beställa alla möjliga konstiga saker här! Så de utnyttjade situationen och beställde in grodlår respektive sniglar! Själv körde jag ett säkert kort på en sallad, men jag fick smaka på båda deras rätter - så nu kan jag kryssa av det från Parislistan!
Et alors? Reaktionen? Smakerna var väl inte så hemska egentligen, men jag kunde inte sluta tänka på att de här sakerna hade varit levande så det var ingen värst trevlig upplevelse. Jag klarade det dock! Nog för att jag blir mer och mer fransk, men de där två rätterna tänker jag hålla mig borta från! 
 
I övrigt var den en urmysig kväll med härlig stämning på restaurangen och det var så roligt att träffa mina gamla klasskompisar igen! När jag äter med vänner så tycker jag om att ibland hålla ett litet tal, eftersom det är så kul att skåla. Jag börjar lite skämtsamt säga att jag ska hålla ett tal (verkar pompös) och sedan så brukar det sluta med att jag berättar hur glad jag är över att vara med mina fina kompisar och hur mycket jag tycker om dem! Småsaker i vardagen! ♥ 

Comments

Gabriella

För en vecka sedan gick jag in och kollade på din bucketlist och såg då det där med grodlår och sniglar. Min första tanke var - det kommer nog Viktoria inte kunna pricka av innan hemresan, men oj vad fel jag hade! Jag hade aldrig kunnat smaka på det! Du är modig!

Svar: Moahaha, det trodde du inte! Tja, så kan det gå!
Viktoria - Hallon

2014-04-14 @ 16:47:00

Daniella 🌙

Hur tycker de om att man kanske pratar engelska med dom om man inte kan franska? Man hör ju en del om att fransmän är otrevliga när det kommer till engelska.

Svar: Den största delen av Paris befolkning tror jag har accepterat att det finns turister och blir inte otrevliga. Det är i alla fall min uppfattning. Sedan är det sant att när fransoserna förstår att man är utlänning men pratar franska ändå - så blir de superglada!
Viktoria - Hallon

2014-04-14 @ 20:27:51
URL: http://daniellachanelle.se/

Hanna

Alltid bra att veta hur man äter på restaurang i frankrike! Är förresten lite nyfiken på det franska ordet för en karaff med vatten? :)

Svar: Ja, man vet aldrig när det kan komma till hands! Det är så enkelt som man tror, man säger "une carafe d'eau" :)
Viktoria - Hallon

2014-04-14 @ 22:41:22
URL: http://stjarnklarts.blogg.se

Hellen

Du har blivit bra på att ta kort i mörker. Första bilden blev verkligen bra.

Svar: Tack, men det är Salome som har tagit de två första fotona!
Viktoria - Hallon

2014-04-15 @ 06:04:05

Maria

Hmm jag måste nog säga att jag inte håller med angående dricksen. Har man suttit ned på ett ställe med bordsservering hör det till god sed att lämna ca 10 % av notans slutsumma i dricks. Enda tillfället jag inte skulle göra det är om servicen eller maten varit otillfredsställande. Sen är det klart att det beror på vad det är för slags ställe man är på. Man får väl känna av stämningen lite men som sagt, att man inte behöver lämna någon dricks alls håller jag inte med om! :)

Svar: Då har vi inte samma uppfattning! Min värdfamilj berättade att de inte brukar lämna dricks. Det kan hända att om det är riktigt fina restauranger så ska man göra det, men ingenstans där jag har varit så har jag fått ful min för att jag inte lämnat. Jag tror också att det kan vara skillnad på attityden hos servitörerna om det är uppenbart att de som äter är från utlandet men inte lämnar dricks (eftersom man ofta gör det på andra ställen). Men som sagt det finns nog aldrig en regel som gäller, det är säkert olika på olika ställen!
Viktoria - Hallon

2014-04-20 @ 14:20:30

Per Hultgren

Jag gillade verkligen din blogg. Jag har själv varit i Bourg En Brasse och ätit "äkta Franska grodlår" som tyvärr köps in från Kina idag. Jag tyckte det smakade kyckling fast i pyttesmå bitar. Sniglar älskar jag (i Sverige). De måste serveras jätteheta i vitlökssås som på Östgötakällaren, annars går de inte att äta. Jag provade i Paris och aldrig mer i Frankrike. Kram på dig och fortsätt din fina blogg. /Per. P.S Du är jättesöt, men på den lilla svartvita bilden ser det ut som du har något på läppen. Ber om ursäkt om det är ett födelsemärke.

2014-10-28 @ 21:46:05


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0