Till alla människor jag vill tacka

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: mitt år i Paris var helt magiskt. Även fast själva staden bidrog till en stor del av mina lycka, så var detta året toppen mestadels på grund av de fantastiska människorna jag lärde känna. Det är lättast att vara lycklig när man är omringad av personer man bryr sig om. Därför skulle jag vilja skriva det här inlägget för att tacka alla de personer som gjort mig lycklig under det senaste året. 

 
Adrien och Valentin. Mina fina värdbarn, som jag har tagit hand om i ett år och sett dem växa och bli otroligt fina små personer. Hur fäst jag har blivit vid dem är obeskrivligt. Jag skrev ett brev till värdfamiljen innan jag åkte, där de båda killarna fick varsin del - här kommer två utdrag som är till pojkarna från brevet: 

Valentin: I början var det svårt för dig att acceptera mig, tills du insåg att det i själva verket var roligt att leka med mig! När du insåg det visade du att du är en fantastisk människa. Du har ett bra minne (du glömmer aldrig när jag har lovat dig en godis) och du är mycket intelligent. Dessutom har du ett gott hjärta. När jag inte har sett dig på några dagar (eller några timmar), och jag öppnar dörren till huset säger du "Viktoria!" och kommer och kramar om mig glatt. Det är den bästa möjliga starten på en dag! 
 
Adrien: Du var bara en bebis när jag kom! Du sa mest "bil", "mamma" och "pappa". Och ibland "glass" utan L (gass). Du förstod inte riktigt vem jag var, men till slut fick jag ett namn: Gaidé [Gedä]. Sedan kom det charmiga "Vitoja". Under tidens gång har du blivit en underbar liten kille som älskar bilar, pussel och framför allt Blixten McQueen. När du får syn på mig i parken efter en dag hos dagmamman springer du och kastar dig i mina armar, med ett stort leende i ansiktet. Detta misslyckas aldrig att göra mig lycklig. 
 
 
Det var hemskt att ta farväl av dem i torsdags då vi hade vår sista kväll tillsammans. Jag lekte med dem och försökte att bara vara nära dem så mycket jag kunde. Sedan var det till slut dags för dem att gå och lägga sig. Då tog jag först Valentin i famnen och sa att det här var min sista dag i Paris och att jag skulle åka hem till Sverige nu. Han förstod att det var seriöst och lade armarna runt mig i en kram. Sedan sa han ”Je vais te manquer”, ("Du kommer sakna mig" – jag tror att han inte har riktigt koll på hur man använder det uttrycket, men jag förstod ändå att han menade att han skulle sakna mig). Det högg till i hjärtat, sträckte sig upp som en klump i halsen och tårarna kom. Jag insåg att jag inte skulle träffa honom mer, att det var sista gången jag höll i honom på mycket länge. Jag sa ”Oui, tu vas me manquer!” (Ja, jag kommer sakna dig!) och då sa han samma sak. Jag höll honom hårt och gav honom sedan bisous och önskade honom trevlig semester på Korsika.

Efter det tog jag Adrien i famnen, som varit mest exalterad och övertrött av pojkarna, och fick honom att lugna ner sig. Då sa jag med tårar i ansiktet att nu skulle han inte träffa mig mer, utan det var ”bye bye Vitoja” nu. Jag trodde inte att han skulle förstå något eftersom han bara är 2,5 år, men när jag sa det så kastade han sig runt halsen på mig för att krama mig. Det var då jag verkligen förstod hur mycket han tycker om mig. Jag bara lät tårarna falla och kramade honom. Sedan lät jag honom gå och lägga sig också och kramade Emelie, den nya, fina au pairen, som också började gråta! 
 
Mina fantastiska små killar ... Jag kommer sakna dem oerhört! ♥♥♥
 
 
 
Två personer som jag också vill tacka är Caroline och Arnaud, mina värdföräldrar. De har varit fenomenala: svarat på frågor om Paris, hjälpt mig med franskan, fixat ett fint boende och bara varit trevliga och välkomnande. Att de båda dessutom låtit mig följa med till jobbet varsin gång för att kolla in när de utfört hjärtoperationer var dessutom så häftigt! Jag hade sådan tur att jag hamnade i deras familj! 
 
 
 
Vad skulle jag ha gjort utan Emelie och Diana? Dessa två personer förtjänar varsitt enormt tack för allt de har gjort för mig. Till att börja med så har Diana varit en oumbärlig vän under det här året. Jag har kommit så nära henne att hon känns som en naturlig del i mitt liv och att vi mer eller mindre alltid har känt varandra. Vi har haft så kul tillsammans under året med fina utflykter, roliga vardagar i parken med barnen och spännande upptåg! Vi har skrattat och gråtit, dansat och upptäckt, varit uppe i Tour Montparnasse och på Disneyland. Om jag inte hade vetat att vi kommer plugga på Göteborgs Universitet båda två så småningom (förhoppningsvis tillsammans på läkarprogrammet i höst!), så känns det som att jag aldrig hade kunnat skiljas från henne! 
 
Jag har aldrig någonsin blivit så bra vän med någon på så kort tid som jag blivit med Emelie. Vi har pratat på internet sedan ett halvår tillbaka, sågs kort i maj när hon var i Paris på semester, och slutligen spenderade vi en vecka praktiskt taget uppe på varandra när vi bodde i min lilla studio tillsammans. Hon var den som stöttade mig som mest när jag hade det svårt med att ta farväl av mitt parisiska liv, och för det kommer jag evigt vara tacksam. Hon är en förebild för mig på så många sätt: hon skriver fantastiskt (rörande och underhållande samtidigt), hon är så säker i sig själv och är full av kloka råd och visdommar. Jag har aldrig kunnat föreställa mig att ha en storasyster, men om jag hade haft någon skulle jag vilja att hon var precis som Emelie.
 
Dessutom är många andra vänner värda att nämnas som förgyllt mina dagar, speciellt härliga Malin och fina Nathalie! Ett ofantligt MERCI till er och alla vackra människor som gjort det här året till det bästa jag upplevt i mitt liv! 
 

 
Foton 1 & 3 av Emelie, foto 2 av Diana och det sista av mig.

Comments

Emelie

Är det fånigt att jag blev nästintill tårögd av detta inlägg? Första delen får mitt hjärta att sjunga, för den kärlek och omtanke du hyser gentemot dessa människor är makalös. Du har så mycket kärlek i kroppen, Viktoria, och detta gör att den blir ömsesidig, och återgäldas. Och om någon förtjänar det, så är det du. Du är en fasansfullt vacker människa, och det menar jag tusen gånger om. Kärleksraket - kommer du ihåg?

Sedan tycker jag det är så lustigt, för jag blir både förvånad och generad när du talar om mig som en förebild.. För.. Du är ju MIN förebild! Hur fungerar detta?
Just ditt sätt att hysa känslor, din genuinitet och generositet är något jag ser upp till. Herrejösses.

Lova att komma och hälsa på snart. Då vill jag höra om allt från läkarprogram, letande av egen lägenhet och förälskelser till framtiden.


Svar: Fina Emelie. Du är en sådan unik person, som jag inspireras från så mycket! Bara att du hittar ett så passande ord som "kärleksraket" (vilket jag fortfarande avgudar), får mig att fundera på det är möjligt att knåpa ihop lika talande ord och uttryck som detta. Se, nu går du och inspirerar mig igen, helt utan förvarning! Jag svär på mitt kärleksexploderande hjärta att jag kommer komma tillbaka och hälsa på! Hur skulle jag någonsin kunna släppa dig och barnen åt era egna liv och framtider utan att vilja ha med ett finger i spelet själv?
Viktoria - Hallon

2014-07-05 @ 19:54:16
URL: http://sockerskrin.blogspot.se

Hellen

Vilket rörande inlägg, fyllt av vackra känslor!

2014-07-05 @ 20:59:35

Daniella 🌙

Vilken crybaby jag är, det kom ett par tårar!

Svar: Då var vi två - jag kunde inte hindra tårarna från att rulla nedför kinderna när jag skrev detta!
Viktoria - Hallon

2014-07-06 @ 14:04:10
URL: http://daniellachanelle.se/

Moster

Vad ska man skriva när tårarna rinner nerför kinderna? Tur att det finns så gott om plats för kärlek och omtanke att man kan fylla på och ändå blir det aldrig fullt! Jag är säker på att du alltid kommer att ha en plats i den här familjens hjärtan och de alltid en plats i ditt!

Svar: Nämen så fin du är, kära du!! Jag kan säga att tårarna rann nedför mina kinder också när jag skrev detta. Du har helt rätt: hjärtat är en bottenlös säck som man bara kan fylla på hela tiden!
Viktoria - Hallon

2014-07-06 @ 15:43:45

Daniela

Åh vad fint du skriver!!

Svar: Nämen tack så hjärligt, vad glad jag blir!!
Viktoria - Hallon

2014-07-09 @ 09:28:48
URL: http://ddanielas.blogg.se


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0