En ny nyans av en regnbåge

 
Det är sista tiden i Paris. Jag kan knappt sluta tänka på det. 
Jag tänker på det när jag går på gatan - på den balkongfyllda, trafikgalna, vackra parisargatan. När kommer jag se den vackra vardagen igen?
 
Jag tänker på det när jag får syn på toppen av Eiffeltornet, som jag ser halvvägs hem från jobbet, mellan två byggnader precis när jag går över gatan. Varje gång jag passerar det stället så vänder jag huvudet och lyfter blicken för att kolla att Eiffeltornet fortfarande står kvar. Jag älskar den toppen. 
 
Jag tänker på det när jag passerar boulangerier, pâtisserier, ostaffärer, slaktare. Varje morgon då jag går förbi det där boulangeriet på väg till Adriens dagmamma och vinden är rätt och skickar en puff underbar, nybakt doft. Doften av baguetter och croissanter. 
 
Jag tänker på det när jag hör bilar tuta på gatan och jag reagerar inte ens. I början hoppade jag till vid varje minsta ljud. Alla byggarbetsoväsen, ständiga trafikoljud, övergångsställen vart jag än går ... Storstadsliv är vad jag är van vid nu. Hur länge kommer det dröja innan jag lever det livet igen? Kommer det ens hända igen? 
 
Jag tänker på det när jag lyssnar till franska konversationer på gatan - en pappa som är på väg med sin dotter till skolan och säger att de får skynda sig lite grann; ungdomar med ryggsäckar slängda över ryggen, som skrattar och retas med varandra; två kollegor i kostymer, diskuterandes allt möjligt företagssnack som jag inte begriper ett ord av; tjusiga mödrar som står utanför skolan för att hämta sina barn och ger varandra varsamma bisous och uppdaterar sig om den andras liv. Varje gång jag hör de ljuva franska tonerna så njuter jag och tänker hur lyckligt lottad jag är att få vara här och göra det jag älskar: lära mig franska. 
 
Jag tänker på det när jag öppnar dörren på morgonen till min värdfamiljs lägenhet, och Valentin ropar glatt "Bonjour Viktoria!!", kommer och möter mig i trappan för att krama mig eller visa mig leksaken som fångat hans uppmärksamhet den här morgonen. Varje gång jag pratar med Adrien och märker att han har lärt sig ännu fler ord och meningar än sist gång, och varje gång han kommer gråtandes till mig för att jag ska hålla honom i tio sekunder, ge min "magiska bisous" så att han mår bättre och sedan kan springa iväg och leka igen. Varje gång barnen räknar upp mig som en medlem i deras familj, som om det var helt normalt att jag också hörde hemma där. 
 
 
 
Jag funderar på det mycket. Jag är en sådan som funderar mycket. Ibland märker jag inte ens själv att jag gör det, och ibland kan jag inte sätta ord på mina tankar, om jag inte får lite ensamtid att reflektera över det. Gissa vad? Den här lördagen har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Låtit mina tankar få ta över. Och resultatet? Jag inser att jag kommer sakna väldigt, väldigt många saker med mitt liv i Paris. Jag kommer vara ledsen över att åka. 
 
Men jag har också insett att jag kommer vara väldigt, väldigt glad över många andra saker. Jag kommer få krama om min mamma varje dag. Jag kommer få sätta mig tillsammans med min syster inne på hennes rum och prata i timmar, vilket nästan alltid slutar med nonsens och att vi skrattar tills vi får huvudvärk. Jag kommer få träffa mina vänner och ha myskvällar, gå på bio, fika, prata, fota och umgås med dem. Jag kommer få gå på födelsedagskalas och släktträffar. Jag kommer börja en helt ny värld på universitetet så småningom. Jag kommer ha franskan som hemlig talang och kunna skryta om det till alla jag inte känner. 
 
Inget är svart-vitt. Snart åker jag hem. Jag kommer vara ledsen. Jag kommer vara glad. Men svart-vitt är tråkigt. Jag gillar regnbågar. Det kommer helt enkelt bli en ny nyans av en regnbåge. 

Comments

Daniella 🌙

Och Paris finns ju alltid alltid kvar. <3

Svar: Alldeles sant!!
Viktoria - Hallon

2014-05-25 @ 00:55:07
URL: http://daniellachanelle.se/

Mamma

I love you!

Svar: Always!
Viktoria - Hallon

2014-05-25 @ 05:04:52

Veronika

livet blir vad du gör det till, om du saknar storstadslivet för mycket så finns alltid Göteborg kring hörnet (som får räknas som storstad idag haha) ;) du har inget att oroa dig för, du skulle aldrig nöja dig med något mindre än det bästa ändå! tänk inte för mycket på det, njut av nuet hela tiden så ska du se att det blir bra! :D<3

Svar: Jodå, jag räknar fortfarande Göteborg som storstad, haha! Jag får göra det bästa av situationen, men bara du är där så ska väl allt gå som smort! <3
Viktoria - Hallon

2014-05-25 @ 06:51:46

Emelie

Åh ja, du kommer erfara en kavalkad av olika känslor, intensiva som svaga, positiva som negativa. Det kommer vara rena rama berg-o-dalbanan i dig både innan och efter du åkt, och vet du vad? Det kommer bara göra dig mer av vad du är. Du kommer lära dig mer av dig själv, bli mer av dig själv, och förstå mer av dig själv.
Trots att den här ambivalensen stundtals verkar helt obegriplig, så är det ju den mest normala reaktionen i världen. Men lätt, herreminje, sådan tur (otur?) har man inte..!

Tur är i alla fall att man vet att du har hela livet framför dig att uppleva det här igen, OCH småstadslivet igen, och allt flera gånger om!

2014-05-25 @ 07:32:41
URL: http://sockerskrin.blogspot.se

Malin

Ännu en gång har du skrivit ett av dina magiska inlägg, ett som man får rysningar av. Och bilderna är helt fantastiska. DU är fantastisk. Men vad är livet utan förändringar? Vem vet - du kanske hamnar i Frankrike och storstaden i framtiden när dina studier är klara. Man ska aldrig säga aldrig! Men för tillfället - njut av tiden i Paris. Det är du värd tusen gånger om!

Svar: Du smickrar mig på tok för mycket, min vän, men TACK!! Du är också fantastisk. Hur blev vi så grymma?! Helt rätt, man ska aldrig säga aldrig!
Viktoria - Hallon

2014-05-25 @ 10:58:52

Hanna

Livet i Paris låter helt underbart. Vilken resa detta året måste ha varit! Och minnet av den resan kommer du ju i alla fall alltid att ha :)

2014-05-25 @ 20:38:44
URL: http://stjarnklarts.blogg.se

Malin

Vilken klockren beskrivning! Både av "vardags-Paris" och alla känslor man har så här i slutet av året. Det är verkligen en blandning av alla möjliga känslor och färger man kan tänka sig! Allt ifrån lycka till ångest!
Slutar aldrig inspireras av din blogg!

Svar: Vad fin du är!! Vad glad jag blir över dina fina ord!!
Viktoria - Hallon

2014-05-26 @ 16:38:41

Moster

Jag längtar i alla fall efter dig, det kommer att vara härligt att ha dig inom räckhåll! Paris är ju faktiskt bara några timmar bort! Du kommer att åka tillbaka, det är jag säker på! Kram

2014-05-26 @ 21:23:44


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0