Kommer jag någonsin sluta imponeras?

 
En fantastisk vecka i Paris - Del 1 
 
 
Min tid i La France är slut för den här gången, men ack så magisk den var! Dessutom resterar faktiskt ett nöje… att få berätta om resan i bild och text! Det ska bli riktigt mysigt att gosa in mig i alla minnen, känslor och tankar från veckan! Låt oss starta på 10 000 meters höjd, lördag morgon för en vecka sedan.
 
 
 
I en fin jämvikt balanserade min semesteruppspelthet med min sömnighet (eftersom jag gått upp kl. 02.57, efter fyra timmars sömn). När jag var pigg passade jag på att utnyttja detta till att plugga lite - repetera hjärtats fysiologi inför skolstarten. Att läsa i ljuset av morgonsolen ovan molnen gjorde att upplevelsen blev mycket coolare! 
 
 
Ungefär så här glad och peppad var jag inför min Paris-resa. 
 
 
Sömnigheten fick dock övertaget efter någon timme. Just som jag höll på att somna hör jag en flygvärdinnas fläckfria franska fråga le monsieur framför mig vad han ville ha att dricka, och kvickt försökte jag vakna till. En flygvärd hann först till mig och frågade vänligt vad jag ville ha för boisson (dryck). Det kittlade till i magen när jag äntligen fick använda min franska igen!
 
Glädjen måste ha lyst igenom i min röst när jag sa att ”un chocolat chaud serait trop bien!” (en varm choklad skulle vara toppen!). Dessutom bjöds jag till min förvåning på en pain au chocolat och tackade hjärtligt och storleende. De två i personalen smålog åt min entusiasm och efter att ha viskat lite sinsimellan sig frågade de om jag ville ha en till. Hihi. Merci beaucoup! 
 
 
 
Fartränderna var nästan synliga bakom mig när jag satte av i en himla fart på Charles de Gaulle flygplats - här fanns ingen tid att förlora! Jag letade mig fram till RER B utan problem och hoppade på ett direkttåg till min favoritstad. Underbara Emelie mötte mig vid stationen Luxembourg och jag var eld och lågor när vi gick på Paris smala gator hem till henne.
 
Det kändes nästan inte som att vara utomlands - eftersom jag kände igen mig så väl - men samtidigt var det galet varmt trots den vitmolniga himmeln och atmosfären kändes exotisk. 
 
 
 
Med den vackra utsikten över Place Saint-Sulpice från Emelies studio nära till hands satt vi och pratade i ett par timmar, tills hennes jobbpass på boulangeriet började. I min ensamhet stirrade jag ut på utsikten en stund och försökte förstå vart jag befann mig. Det gick lättare efter ett par selfies (bildbevis är ju alltid bra!). 
 
 
Den där utsikten…!!!
 
 
Efter att ha sovit en timmehoppade jag i lite svalare kläder och begav mig ut i staden för att beundra, fota, lyssna på musik och bara njuta. 
 
Place Saint-Sulpice på närrmare håll.
 
J’adore les roses…
 
 
Jag minns att jag betedde mig precis likadant som jag gjorde under den första dagen på mitt au pair år - det vill säga att mina ögon hungrigt läste alla skyltar och texter de fick syn på. Skillnaden mellan då och nu var att då, för två år sedan, förstod jag i princip ingenting jag läste medan jag nu kände igen de flesta ord och uttryck. Den ivriga nyfikenheten på det jag inte kunde var dock likadan båda gånger.
 
Kommer jag någonsin sluta imponeras av det magiska språket? 
 
 
 
Fullt, fullt, fullt i turister överallt. Här kikar jag in i Jardin des Tuileries, där man längst bort skymtar Concorde och Triumfbågen.
 
 
 
För det mesta hittade jag runt efter minne, men vid finlirandet på smågator där jag inte hade varit tidigare fick jag ta hjälp av min trogna kartbok som jag använde flitigt min första sommar i Paris! Det var innan jag insåg att Google Maps är så mycket smidigare… och mindre turistigt. Denna gången brydde jag mig dock inte, för även om alla andra kanske trodde att jag var en vanlig turist så visste jag själv att jag var en högst ovanlig turist.
 
 
Jag har alltid gillat den här byggnaden - det liknar verkligen ett slott - men jag har fortfarande inte den blekaste vad det är för något…
 
 
Solnedgång, Seinen, Eiffeltornet…Det gick ingen nöd på mig den här dagen; jag hade allt jag behövde och mer än jag kunde önska mig. 
 
Den effekten har Paris på mig.

Comments

Josefin Nilsson

Åh vad fint det verkar! :)

2015-08-17 @ 16:33:44
URL: http://josefinnnilsson.blogg.se/

Anonym

Jag gillar bilden från Jardin des Tuileries allra bäst där du fångat sommaren, semester och grönskan i storstaden. K

2015-08-18 @ 16:53:17

Emelie - Lever drömmen i Paris!

Jag myser in mig i det här inlägget och bara dröööömmer om de vackra bilderna du tagit. Trots att jag ändå har samma sak utanför fönstret i fem dagar till - varför sitter jag här? Nä, jag kan inte hjälpa det, dina Paris-inlägg är FANTASTISKA och du lyckas smitta en så glad.

(Ps. La Conciergerie, det är det gamla franska fängelset som du ser! Jag har varit därinne - det är gratis och värt ett besök!!!)

Svar: Vad underbar du är! Paris är lätt att älska, och ännu lättare måste det vara för dig att elda upp dig i (och förlora dig i) Paris skönhet när det är så kort tid kvar. Jag vet att jag uppskattade Paris i princip allra mest under min sista vecka där! Jag hoppas att det inte blir för hemskt för dig att återvända till Sverige nästa vecka... Paris kommer stå kvar medan du är rörlig, så ett möte på nytt är ju givet!!! (Åh, nämen så häftigt! Kanske att jag får dra dit någon gång då! :D)
Viktoria - Hallon

2015-08-19 @ 09:41:58
URL: http://sockerskrin.blogspot.se


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0