Hur året som läkarstudent har förändrat mig

 
Mitt första år på läkarprogrammet är över och det har format mig ofantligt mycket - på sitt eget lilla sätt. De tre senaste åren har faktiskt varit mycket händelserika år för min del, och har lett fram till att jag är den människa jag är idag. Trots att lite har reviderats i mitt yttre under denna tidsperiod, har desto mer förändrats på insidan. I detta inlägg tänkte jag berätta om två av de tre åren kortfattat, för att avsluta med att berätta lite mer utförligt om hur mitt år som läkarstudent har gjort sina avtryck på mig! 
 
 
 
Under mitt sista år på gymnasiet lärde jag mig en hel del om mig själv, och min självkänsla växte och stod i hög blom, mycket tack vare den mentala och fysiska träningen som jag utsatte mig för konstant. Jag var aktiv på alla möjliga områden: pluggade som en tok för mina sista betyg, fotograferade och skrev massor i bloggen, bakade och lagade nyttig mat och motionerade hejvilt. Jag bodde fortfarande hemma hos min kärleksfulla familj och hade därför både tid och ork att hålla igång detta energiska liv. 
 
Under mitt Parisår, förra året, utvecklades jag på ett helt annat sätt. Jag var ljusår utanför min bekvämlighetszon, vilket gjorde att jag fick en hel del skinn på näsan, genom att tvingas hantera en ny kultur, ett nytt språk och en annorlunda social miljö. Jag var lat och livsnjutande och blev lite mer kräsen. Himmelska franska delikatesser och beundrande parispromenader ersatte föregående års hälsosamma måltider och joggingturer. I och med att jag flyttade hemifrån lärde jag mig dessutom en massa saker på det sättet också, och tyckte mycket om att klara mig mer eller mindre på egen hand (med lite stöd från mina värdföräldrar så klart)
 
 
Många roliga stunder som nalledoktor! 
 
Slutligen, under mitt första år som läkarstudent, har jag uppdaterats till ännu en ny version av mig själv. En del av förändringarna har smugit sig på mig så gradvis att jag inte förrän nyligen har insett vad som har hänt med mig!
  1. Ärligare och mer rättfram. Det låter konstigt, och jag skulle aldrig påstå mig ha varit någon lögnare tidigare så klart, men ändå har jag märkt på sistone att jag har slutat linda in saker i socker och undvikt smålögner. Om jag har en åsikt försöker jag säga den som den är. På sistone har jag förstått hur enormt jag uppskattar ärlighet, och vilket förtroende jag själv ger till människor som är uppriktiga mot mig. Det gör att jag respekterar dem och vet att jag kan lita på dem. Jag har fått många inblickar i läkaryrket under året och har insett vikten av att vara en stabil, tillitsfull människa i detta sammanhang - och även i det vardagliga livet. 

  2. Mer självständig. Nu när jag har bott helt för mig själv och har tagit hand om ännu mer saker på egen hand än i Paris har självständigheten växt. Jag älskar att bo själv! Jag kan komma och gå som jag vill, handlar vad jag vill, måste se till att det alltid finns mat i kylen och matlådor inför långa skoldagar... Att städa, diska och tvätta är så klart inte superkul, men det har lärt mig att uppskatta de gånger då jag är hemma hos mina föräldrar - det är rena semestern (!), men jag inser hur viktigt det är att alltid hjälpa till.  

  3. Mer ansvarsfull. Universitetslivet har lärt mig att det är nödvändigt att ta ansvar för att komma någonstans. För att lyckas med det här programmet måste jag plugga tillräckligt, starta i tid och inte spara allt till sista minuten (work in progress, of course!), se till att jag är uppskriven på alla närvarolistor så att jag får mitt CSN, hålla koll på inlämningsdatum etc... 

  4. Ödmjukare. Jag har även lärt mig att vara mer ansvarsfull på ett sätt som blandar in första punkten om ärlighet: jag måste vara ansvarsfull nog att erkänna när det är något jag inte vet. Ödmjukhet. På den här utbildningen, där informationen aldrig tar slut och där det alltid finns någon som kan mer än en själv, är det poänglöst att låtsas veta mer än vad man gör (vilket jag erkänner att jag mer eller mindre har gjort tidigare, utan att tänka efter, för att inte verka dum). Det beklagliga i en sådan konversation är att den blir meningslös. Då är det bättre att jag från början berättar för den andra personen vilken nivå jag ligger på och ber den att förklara begrepp och processer. På så sätt kanske den andra personen då kan lära mig något istället för att prata med en vägg. Som läkare blir man aldrig fullärd och måste veta hur mycket man kan (och erkänna det), så att man inte tar sig vatten över huvudet - det kan sluta illa. 

  5. Över huvudtaget mer läkarstudent-ig, haha. Jag har lagt märke till vissa saker läkare och föreläsare gör och hur de beter sig, och helt omedvetet börjat härma efter. Exempelvis har jag anammat uppträdandet med patienter och på arbetsplatsen: lugnt och sansat, empatiskt men samtidigt med en viss distans till situationen. Det viktigaste är att lyssna och kommunicera så att båda parter förstår. 

    Till vardags har jag börjat använda lite "finare" ord och uttryck (förmodligen till följd av all faktalitteratur jag läser) och gärna latinska namn när jag diskuterar kropp och sjukdomar, även med personer som inte är läkarstudenter (jag kan liksom inte låta bli)

    Främst har jag så klart lärt mig MASSOR av saker och skapat en nyfikenhet inom ämnet biologi, med fokus på människokroppen. Till följd av detta har ett underligt, litet intresse för forskning och resultat tagit form hos mig! Jag, som mer eller mindre haft "nolltolerans" (intressemässigt) mot forskning innan, haha!
 
 
 
Det ska bli omåttligt intressant och roligt att se hur jag förändras för varje år som läkarstudent, och hur programmet kommer att såga bort alla ojämnheter och finslipa alla kanter tills jag slutligen kommer ut som nybakad läkare på andra sidan! Även när detta har hänt hoppas jag att jag alltid kommer att bära med mig den ivriga, naiva, sorglösa läkarstudenten som jag startade som för ett år sedan! 
 
 
Tack för allt stöd jag har fått från vänner, familj och bloggläsare under året! Jag lever på era härliga kommentarer, reflektioner och hejarop - och blir jätteglad när ni kommer fram till mig på gatan och hälsar!! Stor slängkyss till er! ♥ 

Comments

Ella

Du är verkligen välsignad :) Intelligent, ambitiös, snäll, söt, går på en grym utbildning, har massa vänner, har en kärleksfull familj, fantastisk på att skriva och fota osv osv :) Önskar dig all lycka, känner inte dig men det är så skönt att se någon följa sin passion!

Svar: Tack så jättemycket Ella, vad enormt snäll du är! Ja, jag känner mig verkligen lyckligt lottad över att ha så fina nära och kära, och det är så fantastiskt kul att följa min läkardröm! Stort tack för dina fina komplimanger, jag blev jätteglad verkligen!
Viktoria - Hallon

2015-06-16 @ 19:11:16

Amanda

Hej Viktoria! Jag älskar din blogg, du är så fin precis som alla dina bilder. Jag vill studera till läkare inom en snar framtid och din blogg får mig än mer engagerad till just detta. Om jag har en dålig dag eller bara vill bli på gott humör kan jag surfa in på din blogg och garanterat bli gladare på grund av dig och ditt skrivande!

Tack för att glada, tacksamma och jordnära människor som du finns!

Svar: Hejsan Amanda! Åh, vad enormt glad du gjorde mig nu!!! Det är så roligt att höra att jag kan motivera dig - det motiverar mig till att skriva ännu fler och positiva inlägg! Enormt stort tack för din kommentar!!
Viktoria - Hallon

2015-06-24 @ 13:01:29


Name
Remember my name

E-mail (will not be published)


Blog Address


Dear Viktoria,

Trackback
RSS 2.0