Två fåglar sjunger aldrig samma sång


Happy / Crazy

 
Jag bombarderade min systers rum den här eftermiddagen för en liten fotografering (jag har ju ändå stulit hennes tröja över dagen, så varför inte gå all the way?). Hennes vita väggar är så rena och perfekt för porträtt, men det slutade ändå med att jag tog med hennes söta fotocollage i bakgrunden.
 
Fotograferingen blev inte riktigt som jag ville idag, men några bra bilder fick jag ihop. Längtar tills det blir grönt utomhus så att jag kan ta fina porträtt där! En sådan här ledig dag har jag experimenterat lite i köket också. Högljutt.

Vart tog vintern vägen ...?

 
Den här bilden är från en promenad som jag gjorde dagen efter julafton. När snön låg vacker och tung. Jag freestylade lite och lämnade vägen för att stega in i skogen. Jag gick i någon annans redan nedtrampade fotspår och gick bara så långt in att jag precis skymde vägen. Sedan stod jag still där och bara kollade. Tog några mobilkort. Mest av allt ville jag slänga mig i snön och göra en snöängel, men minst av allt ville jag bli blöt eftersom jag hade en bit att gå hem. Så jag nöjde mig med att bara beundra naturen och tänka: 
"Wow."

Från min allra bästa sida

 
När jag såg den här bilden tyckte jag att den visade min bästa sida. Inte höger- eller vänstersidan, och inte heller uppifrån eller nerifrån. Utan den bästa sidan av min personlighet. Jag kände att det där verkligen var jag på bilden. Det stora leendet, det luriga uttrycket ... Jag älskar när jag är glad, sprallig, pratsam och charmig. När jag hittar på kreativa saker och får andra att le. Den sidan av mig är underbar. 
 
För att den sidan ska kunna existera måste jag även ha en annan sida. Eller rättare sagt, flera olika sidor. Det finns massvis. Det finns till exempel den lugna sidan, när jag mest vill stanna inne på mitt rum och läsa eller se på filmer hela dagen, utan att prata med någon. Det finns den motiverade sidan, när jag vill åstadkomma saker och tränar eller pluggar riktigt hårt. Sedan finns det den sämsta sidan, när jag är lat, arg eller ledsen. Då tänker jag alltid: "Vart är den glada sidan av mig? Jag vill där, inte här!"
 
Det finns ingen knapp som jag kan trycka av eller på för att byta mellan sidorna av mig själv. Det går inte att vara på den ledsna sidan och plötsligt bli så där sprudlande glad i ett nafs. Det går upp och ner. Jag försöker att bli bättre på att njuta av den glada sidan medan jag har den, att riktigt suga in den och uppskatta hur härligt jag mår. När jag sedan efter ett tag hamnar på den nedstämda sidan igen säger jag åt mig själv att det är bra att jag är deppig. För då kan det bara bli bättre. För att kunna vara på topp måste man vara nere på botten ibland. Glädjen smakar aldrig så bra som när man nyligen varit riktigt nere. 
 
Anledningen till att jag främst försöker visa den bästa sidan av mig i bloggen är för att det är den sidan jag gillar allra bäst. Genom att skriva om den, blir jag den. När jag mår lite halvdant och kommer ihåg att jag ska uppdatera bloggen - då börjar jag skriva på ett glatt inlägg och samtidigt börjar jag må lite bättre själv. En perfekt medicin! 
 
Plus att det är mycket roligare att läsa om en positiv knäppis än en deppig surgumma, eller hur? Blink, blink! 
 

Hålla en kamera rätt upp och ner framför näsan

 
Jag tar hur många härliga bilder som helst nu när det äntligen är jullov - precis som jag drömde om när jag satt vid skrivbordet och pluggade mig halvt till döds. Så underbart det är när saker går som planerat! Jag fotar självporträtt, snö, julprydnader, porträtt på andra ... Det blir så bra bara för att jag har TID nu. Jag har tid att ta om en bild som inte blev precis som jag ville ha den, jag har tid att sitta och finjustera detaljer i Photoshop ... Jag älskar extratid. Fast det börjar ta på den nu, eftersom 2013 närmar sig med stormsteg, men jag försöker att njuta så mycket som möjligt ändå! 

Tänk när jag blir gammal och rynkig

 
När jag redigerar bilder i Photoshop och gör dem svartvita genom att använda Gradient Map tänker jag varje gång  att man får så slät hud på bilderna. Det gör att man ser ung och len ut på något sätt. Tänk när jag är gammal och rynkig och ser dessa bilder. Jag slår vad om att jag kommer tänka "Åh, den ungdomen!" 

"Porträttbilder gör sig oftast bäst i svartvitt"

 
Det var inte länge sedan jag hörde någon säga något i stil med "... porträttbilder gör sig oftast bäst i svartvitt!". Jag tror att det var i somras när jag hörde en fotograf prata på TV. Det fick mig att fundera, eftersom jag alltid behållt alla bilder i färg, utom de som fått helkonstig färgsättning. Det var jag tvungen att undersöka.
 
Jag tog en helt okejfin gammal porträttbild från fotostudion och gjorde om den till svartvit. Den blev ursnygg! Sedan dess har jag ofta kontrollerat om bilden gör sig bäst i färg eller svartvitt när jag redigerat dem i Photoshop. Till exempel bilderna på mig i det här inlägget passade mycket bättre i svartvitt, enligt mig! 
 

Portraits in a studio

 
 
Fler fotostudiobilder, den här gången på Emma & Veronika med mig bakom kameran. Båda körde med kavajer på de här bilderna, riktigt stiligt får jag säga! Lady-boss-citatet mellan bilderna passar perfekt in! 

Klick, klick!


En tripp till fotostudion blev det igår! Jag och flickorna Malin, Veronika och Emma var där i flera timmar och resultatet blev 799 bilder som jag nu måste sålla bland för att få ner det till ungefär 200 stycken. Redigering av flera ingår. Oh la la, det kommer ta tid. Här är några favoritbilder på mig som jag hittade när jag kollade genom bilderna snabbt! 

Modell: Viktoria (jag), Fotografer: Veronika och Malin

Le som solen skiner - starkt!

 
Den här solskensljusa söndagen tog jag några självporträtt (först skrev jag egobilder, men självporträtt är ett så mycket finare ord, haha) utomhus. Snabbt, så att mina fingrar inte skulle frysa till döds. Jag är fortfarande amazed, beundrande och förundrande över hur vackra bilder min nya kamera kan ta - bara fokusen blir rätt! 
 
Ha en ljus dag! Hoppas att du inte har glömt att ställa tillbaka klockan en timme heller ... det är vintertid! 

När kameran klickar utan stopp


 
Jag blickade tillbaka i bildarkivet på min externa hårddisk på jakt efter inspiration och fann där alla fotostudiobilder som jag och mina kompisar tagit under tre-fyra år. Plötsligt fick jag ett starkt sug att åka dit igen! Jag var där för senast ett halvår sedan, men eftersom man inte alltid blev nöjd med bilderna (+ att vi har varit där ganska många gånger) har jag inte velat åka dit på ett tag.
 
NU är jag supertaggad! Jag måste dit på lovet och prova att fota med min nya kamera! Det är så mysigt att ha lite musik i bakgrunden så man blir lite avslappnad och sedan bara posa iväg medan kameran klickar utan stopp! 

Nyare inlägg
RSS 2.0